Det goda mediavåldet

Det pratas om att dataspel och våldsfilmer är skadliga och orsakar våldsbrott, och hos ett litet fåtal människor som redan är empatiskt dysfunktionella är det säkert sant att det förvärrar skadan. Men i det stora hela skulle jag vilja säga att videovåld och krigsspel är något positivt, ju grymmare och våldsammare desto bättre.

Det står skrivet något i stil med "Jag är ditt ena och ditt andra, jag är alfa och omega". Motpolerna är olika sidor av Helheten och de kräver varandra. För att vi ska kunna uppleva ljus måste det finnas mörker, utan kylans existens kan vi inte uppleva värme. Likaså måste det finnas utanförskap för att vi ska kunna uppleva gemenskap och godheten kräver grymhetens existens.

Andra världskrigets förintelse var en oerhörd grymhet som gjorde en fantastisk godhet möjlig. Om bara något tiotal år finns det inte längre någon kvar som kan berätta om förintelsen och ganska snart skulle det vara omöjligt för oss att föreställa oss andra världskrigets fasor om det inte vore för att vi idag har filmer och dataspel som gör upplevelsen av ändå mera grymhet möjlig.

Hade vi inte haft mediavåldet hade vi snart blivit tvungna att upprepa förintelsen eller värre fasor för att göra upplevelsen av mera godhet möjlig.

När jag är som fulast (av Dominique NVC Costa)

Text och bild lånad av Dominique NVC Costa

När jag som fulast - ler min själ inombords - för jag vet att en dag kommer jag att känna mig som världens vackraste - för jag har den fula dagen att jämföra med.

Den dagen jag är fattig - ler min själ inombords - för jag vet att en dag kommer jag att känna mig som världens rikaste - för jag har den fattiga dagen att jämföra med.

Den dagen jag är sjuk - ler min själ inombords - för jag vet att en dag kommer jag att känna mig som världens friskaste - för jag har den sjuka dagen att jämföra med.

Den dagen jag är grymt behandlad - ler min själ inombords - för jag vet att en dag kommer jag att känna mig som världens mest omhuldade - för jag har den grymma dagen att jämföra med.

Den dagen jag lider - blir jag vän med smärtan och skriver - mig igenom djupaste mörker till intensivaste Gudomliga glädjen...

Jag lider, jag plågas, jag har smärta - och det gör mig så levande, så död, så njutande så komplett - jag kan aldrig älska så hett som i dödens gränsland...

Jag måste nog erkänna att två av mina bästa vänner är smärtan och döden..

Jag är så tacksam -

Jag arbetar idogt med Tillit till Regnbågsbron, då är alla gränser borta - och jag är lika nära de jag Älskar här som då - oavsett dimensioner.. Det är härligt att leva - när man längtar döden så hett - det är härligt att vara död - då man längtar att leva igen - efter en stund mellan världarna, sugen på nästa kurs i Evolutionen...

Jag är inte så rik, ganska ful, och en massa på minuslistan - och vet NI - aldrig, aldrig någonsin har jag känt mig så Rik och så full av hopp..

Det är lagen om alltings polaritet..

En annan lag - jag lyder är Attraktionslagen... Dock inte i denna fria text..

Då jag attraherar - gör jag det med stil - och då önskar jag endaste det optimala för mig.. ;-)

Lite sköna tankar i natten - från en luttrad själ ♥

[Dominique NVC Costa]

Vi lever i en uppvaknande tid... (av Camilla Åhlfors)

 Texten lånad av Camilla Åhlfors

Vi lever i en uppvaknande tid där fler och fler kommer till insikt om att det vi upplever som begränsningar i våra liv, prövningarna och smärtorna vi känner, liksom det vi känner och det vi känner med (våra kroppar), bara är en illusion. Det finns alltså ingenting att vara rädd för och ingenting som kan skada oss eftersom allt som existerar är ett enda JAG, där alla våra individuella ”jag”, (ytterligare en illusion) har skapats av det ENDA JAGET för att det ska kunna uppleva alla upplevelser, egenskaper, känslor och tankar som finns att uppleva.

Ja ja… Detta har JAG (observatören och medvetandet) i den illusoriska kroppen Camilla vetat om i många år, men ändå vill ”hon” så länge hon finns kvar här på jorden eller rättare sagt illusionen jorden då det inte heller finns några ”platser” som här eller där… bara få tillåta sig själv att känna glädje, lycka, olycka, sorg, ångest, bitterhet, förtvivlan, oro, nedstämdhet, upprymdhet, frid, kaos, panik, ilska, likgiltighet, frustration, skuldkänslor, skam, kärlek och rädsla. Hur skulle JAGET kunna förneka alla de känslor som utgör redskapet för vår upplevelse av livet!? Och livet är varken bra eller dåligt, positivt eller negativt, rättvist eller orättvist.

Livet bara är. Och livet i sin tur är ett redskap för vår upplevelse av dem vi har kommit hit för att vara. Tänkandet till skillnad från känslorna är konstgjort. För tänkandet är det alltid OM och aldrig på riktigt. Det är ju inte tankarna på vinet som har förmågan att berusa utan vinet i sig. JAGET kan fortsätta att tänka på vinet men det är bara genom att dricka det som berusningen uppstår… och drickandet sker med känslan. Det som gör känslorna och livet så besvärligt är vår envishet att bedöma vår upplevelse som bra eller dålig. Förnekar vi sorgen, förnekar vi glädjen. Förnekar vi mörkret, förnekar vi ljuset. Det är motsatserna som gör varandra möjliga. Vilket innebär att vägen till frid och harmoni inte går genom att frånsäga oss disharmoni, utan genom att tillåta och acceptera kaoset.

Nej, illusionen Camilla är i detta NU trött på att inte få tillåtelse att ge uttryck för några sinnliga behov alls, då även sådana är en begränsande illusion som behöver ses över och arbeta bort… Men JAG har istället bestämt mig för att gå mer in i min kropp och göra mina sinnen mer levande. Illusionen som går under namnet Camilla tänker använda den resterande delen av livet (ännu en illusion) till att SE mer kärleksfullt, HÖRA mer kärleksfullt, SMAKA mer kärleksfullt, LUKTA mer kärleksfullt och framför allt… BERÖRA mer kärleksfullt… Bara på det viset kan jag upptäcka att den överskottsenergi som hela tiden har funnits i mitt illusoriska huvud, har spridit sig ned i hela min kropp som hittills varit blockerad, stängd och frusen. Intellektet och huvudet är mycket diktatoriskt eftersom det tar nästan 80 procent av vår energi och lämnar bara 20 procent kvar till den resterande kroppen.

Kroppen Camilla har helt klart fått lida av detta och nu visar sig symtomen i såväl blodcirkulationen och blodtrycket (hjärtat), huden (baschakrat), sköldkörteln (halschakrat) Allt bottnar i en längtan efter tillit till det egna Jaget och till universum samt ha förmågan att integrera det medvetna med det undermedvetna. För OM vi inte tillåter oss själva att njuta av tillvaron här på jorden med hjälp av alla de sinnen vi tilldelades vid vår födelse, hur ska vi kunna göra det efter vår död…?

[Camilla Åhlfors]

Makt eller offer

Vi har alla en tro på hur Livet och döden fungerar. Ingen har den absoluta sanningen, utan vi måste helt enkelt välja den tro som vi vill leva med, den tro som känns rätt i vårt hjärta. Vår tro blir den högre makt som vi underkastar oss. Vi kan kalla den högre makten för vad vi vill. Gud, Livet, Kraften, Vår livsplan, Ödet, Naturlagarna eller kanske till och med Slumpen, det spelar ingen roll.

Jag vill ha totalt ansvar för allt i mitt liv, för jag vill aldrig bli ett offer för ngn eller ngt, när jag inte väljer att vara det. Därför vill jag också ha makten i mitt liv. För att kunna ha all makt över mitt liv, så behöver jag tro på en allsmäktig högre makt som dessutom lämnar över all makt till mig, på någon nivå. Vi kan vara lika stora eller mindre än vår högre makt, men vi kan aldrig vara större. Därför måste jag tro på en allsmäktig högre makt om jag vill ha fullständig makt över mitt liv.

Tror jag på en sådan makt så innebär det att jag också tror att alla har den totala makten över sitt liv, vi har t o m makt att välja att inte ha ngn makt alls över vårt liv. Det innebär också att Alla skapar sitt liv på ngt plan.

Men ett liv som är fyllt av lidande? Vad är det för mening med det? Varför skapar ngn ett liv där de lever en kort tid som ett plågat och missbrukat barn t ex? Varför skapar ngn ett liv med kronisk smärta? Vad finns det för mening med det?

Jag vill se en mening med livet, jag vill tro att våra liv har ett syfte. Jag väljer att tro att vi är här för att uppleva Livet och Kärleken.

Men hur får jag ihop det med ett liv i lidande? Jag ser det så här:
Vi lever i en dualistisk värld, inget kan existera utan sin raka motsats. Utan mörker syns inte ljuset, utan sorg kan vi inte uppleva glädje etc. Men fortfarande är livet i lidande meningslöst för den som lever det. Varför välja ett sådant liv? Jag väljer att tro att den delen av oss som upplever är evig, att den delen lever flera liv och att vi inte alltid väljer att leva en viss upplevelse för vår egen skull. Jag tror att vi är ömsesidigt beroende av varandra för att skapa den upplevelse som gör det möjligt att uppleva Livet och Kärleken fullt ut. Jag tror att vi t ex kan välja ett liv som ett plågat och missbrukat barn för att föräldrarna ska kunna uppleva sorgen och smärtan i den upplevelse som det ger dem.

Varje upplevelse innehåller fröet till sin raka motsats. Vi kan välja att vända upplevelsen av maktlöshet till upplevelsen av makt, upplevelsen av sorg till glädje osv. Den tron ger också ett sådant liv en mening, det blir en gåva för att möjliggöra den största upplevelsen för ngn annan.