Anknytning

Vi behövde ingen.

Båda hade vi massor av Vänner som vi sa att vi Älskade, kanske gjorde vi också det, åtminstone en del av dem. Men det var i de flesta fallen en ytlig Kärlek, kanske vore det mer rätt att säga att vi "tyckte om". Tyckte om att Krama dem, tyckte om att stödja och hjälpa dem, tyckte om att se och bli sedda, tyckte om att samtala med.

Båda hade vi Mål och Mening i våra Liv, vi hade Drömmar emot vilka vi strävade. Vi hade fullt upp med våra Drömmar och våra Vänner. Trygga och Nöjda med våra Liv. Oss själva nog.

Vi sa att vi Älskade varandra, och det fanns en Längtan att Beröra, att lära känna varandra, inte för att vi behövde varandra utan just för denna Längtan.

Vi blev ett par.

Tacksamma för all tid vi fick med varandra, tacksamma för vår Underbara Närhet. Utan att begränsa varandra öppnade vi våra Hjärtan. Ville bara varandra väl. Vi gav varandra små gåvor. Vi Älskade varandra och vi Älskade med varandra.

Fortfarande behöver vi ingen, fortfarande har vi våra Vänner som vi Älskar, fortfarande har vi våra Drömmar, men vi Vill inte vara utan varandra.

Vi Älskar våra Vänner men den Kärleken kan inte mäta sig med den Kärlek vi Känner för varandra. Vi begränsar inte varandra och Vill varandra bara Väl, Tacksamma för all tid vi får Tillsammans.

Att Drömma våra Drömmar själv har blivit trist. I stället Drömmer vi Tillsammans.

Rättså jävla nöjd (av Susanne Löfgren)

Text och orginalbild lånad av Susanne Löfgren

Jag är rätt så jävla nöjd!

Nöjd över att jag älskar att njuta av livet och tillåter mig att göra det! Jag älskar att äta! Jag älskar att träna! Jag älskar att känna mig frisk, stark och kraftfull, fylld av energi!

Jag orkar inte bry mig om alla trötta ytliga jävlar och mitt mål här i livet är knappast att behaga alla andra, det är att må gott och trivas i mitt lilla liv och vara mig själv! Å de som älskar mig för den jag är - och trots den jag är, de är de som betyder nåt! :)

Jag vet att jag är värdefull och viktig! Jag vet att jag aldrig aldrig någonsin kommer att härja sådär som jag gjorde under många år av mitt liv. Kämpade och slet, försökte leva på lite energi i nåt slags försök att bli så snygg som möjligt, snygg som i smal, liten, deffad, u name it! Det var bara det att jag var så trött och sjuk och mådde så dåligt att det allra vackraste jag har försvann - mitt leende!

Idag vet jag bättre än så och jag är så jädra tacksam över det!

Det finns de som är bittra trots att de "har allt". Det finns de som känner sann och äkta livsglädje trots att de inte har massor av pengar och pinaler eller "perfekta" kroppar och fasader. Det är därför att det inte är vad det sitter i!

Uppskatta det du har! Känn glädje och tacksamhet över det! Ta inget för givet!

Livet är här och nu - LEV DET! :-)

[Susanne Löfgren]

Allt är som det ska.... just nu.... (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson

Livet är inte alltid som jag vill att det ska vara,

men det är ALLTID som det SKA vara just nu,

och det enda sättet att bli lycklig, fortsätta vara lycklig

är att göra det bästa av det. Oavsett vad som sker.

.

Livet ger mej inte alltid det jag vill ha, men ALLTID det jag

behöver. Varken mer eller mindre, sen är det upp till mej

hur jag möter det som ges. Med missnöje och självömkan,

som ger mej ett dåligt mående. Eller med nyfikna positiva

ögon till det som ges, oavsett vad det är, och tar reda på

vad det är jag ska lära mej av det, som för mej framåt i

livet i stället för bakåt som det blir av det första alternativet.

.

Det valet är inte alls svårt idag. Jag går framåt mej nyfikna ögon.

Jag var förr för det mesta så tvärsäker på vad som var

bäst för mej. Och lika ofta var jag övertygad om att det jag

tyckte var bäst, att det skulle göra mej lycklig.

Och jag trodde verkligen på att jag skulle finna lyckan

i drogerna, i brotten, i det mesta, förutom där den verkligen finns,

just nu och inom mej.

.

Jag funderar ofta lite över alla de gånger i det förflutna

när mina önskningar inte har blivit uppfyllda, till all lycka.

För de önskningarna jag hade då var baserade på ett skevt,

destruktivt tänkande, så jag är glad att de flesta av de

önskningar jag hade då inte gick i uppfyllelse, för

om de hade gjort det, så hade jag nog suttit på ett

långt fängelsestraff nu eller varit död.

.

Då var det bara handling, jag agerade bara, utan tanke,

utan känsla... Och då blir önskningarna farliga, destruktiva.

Jag lärde mej detta, fick det inprogrammerat på behandlingen,

av en kvinna som jag har oerhörd tacksamhet till idag.(just då

tyckte jag bara att hon var jobbig och dryg), men jag lärde mej

nånstans på vägen att det är dom som jag ska lyssna mest på,

de som irriterar mej, för de har mest att lära mej, för dom har

träffat en punkt i mej som jag behöver förändra.

.

Kunde jag någonsin tro att jag skulle göra det jag gör i dag?

Leva livet på livets villkor? Att ha erkänt mej som en knarkare

och kriminell? Att jag skulle sitta här och skriva om mina

känslor och tankar? De som var hemliga även för mej för

några år sen. Nej, det kunde jag inte tro på den nionde okt 2008,

då jag var påtänd och kriminell för sista gången. Hoppas i alla fall

att det var sista gången. Men jag vet att även om det känns oerhört

avlägset det "liv" jag levde då, så känns det även som om det

var igår.

.

Jag får aldrig glömma bort var jag varit, i kriminella uppgörelser,

hemlöshet, och mitt eget skapade helvete då.

För glömmer jag det så lever jag farligt nära ett återfall,

så medvetenhet om det förgångna, att jag ser det som

erfarenheter som för mej framåt i livet. Då håller jag

återfallet på säkert avstånd. För dit vill jag inte igen,

det önskar jag ingen att uppleva.

.

Jag önskade mej att få tillbaka kontakten med min dotter,

jag ville ha någonstans att bo, mat för dagen, pengar så jag

klarade mej igenom dagen utan brott, karriär, men hade jag

verkligen förutsett allt som livet haft i beredskap åt mej?

Nej... Jag har allt det där idag, jag njuter fullt ut av mitt liv

idag, och jag gör det som krävs av mej varje dag för att behålla

det. Och en del av det är att dela med mej av min väg tillbaka,

så att kanske någon kan få den strimma hopp som jag fick i okt 2008.

.

Min syn på ett lyckligt liv såg annorlunda ut mot idag,

det handlar väl om att jag släppt egot, självömkan och

oärligheten så gott jag kan.

Mitt missbruk och tillfrisknande från det ingick inte i

den bilden förr. Men det hör till den. Det vet jag idag,

och jag använder mej av det idag, som gåvor av livet

som för mej framåt mot nya härliga saker i livet.

.

För några år sedan kunde jag inte föreställa mej de

lyckokänslor jag upplever i dag.

Men lycka är något som jag inte kan jaga, utan bara känna.

Och jag kan bara känna den nu.

Jag har alltid möjlighet att välja att vara nöjd

med och lyckliga över det jag har.

Inte förneka lyckan genom att vara missnöjd med

det jag tror att jag behöver nu och inte har.

Jag HAR ALLT jag behöver för att vara lycklig nu.

Det har alla....

.

Jag kan ta livet som det är, i förtröstan om att det

är som det ska, att de är precis vad det behöver vara.

En lycka som varar för alltid kommer till slut att bli min.

Och den har blivit det, för att jag tillåter mej att

vara lycklig och nöjd med det jag har idag.

Genom det jag upplever i dag så känner jag lyckan

och det är underbart.

[Kalle Johansson]

Nöjd

Tidigare publicerat den 16/10-10 på Sigges radioteater

En klok vän ställde frågan: "Vad vill du ha mer av i ditt liv idag?" Ofta har jag själv också ställt samma fråga. Bråkdelen av en sekund vacklade jag till, sedan tänkte jag: "No way! Jag tänker inte medvetet sätta mig ner och leta efter brist i mitt liv!"

Jag är fullständigt Nöjd med mitt liv som det ser ut idag. Mitt liv är fyllt med Tacksamhet, Närvaro och Kärlek. Jag har de pengar och den tid jag behöver. Jag känner mig fullständigt Trygg och Lugn, fylld av Tillit till att Allt är bra precis som det är. Jag är Stolt över att vara ett bra redskap för Kärleken att uttrycka sig genom.

Så klart är det konstruktivt att flytta fokus från det som inte är bra till vad vi vill ha ist. Men den tanken här ovan tar det hela ett steg längre. Genom att vara Här och Nu - fullständigt Tacksamma och Nöjda med det som Är. Och genom att vara Stolta över de uppgifter vi har i livet. - så överlämnar vi åt Livet att skapa nästa ändå mer storslagna version av den Vi Är, och genom att se vårt Värde i det vi gör så överlämnar vi åt Livet att använda oss.

Nog fungerar attraktionslagen, men den är ingen automat som vi stoppar önskningar i för att sedan få Jack-pott varje gång. Attraktionslagen svarar på energier, den energi vi har får vi mera av.

Jag vet, det är lätt för mig att säga, jag som befinner mig i Tacksamhetens och Tillitens positiva spiral. Men vi har alltid valet att medvetet skapa vårt nästa mest storslagna Jag. Det vi känner, och därmed vår energivibration, svarar på det vi tänker. Och var vi än befinner oss just nu, så finns det Alltid en tanke som känns Bättre, det finns Alltid ngt som vi kan vara Tacksamma för. Och oftast kan vi se på händelser i Livet, Stora eller Små, som oberoende av hur de har sett ut och upplevts i stunden, har lett till ngt Gott. Det ger Oss en möjlighet att känna Tillit till Livet. Att se Livet som en Vän.

Det som Är, är varken bra eller dåligt, det bara Är!