Listen to your body

Varför håller vi på att manipulerar våra olika delar?

Vi är inte vår kropp, men kroppen är kanske den av våra delar som tydligast har sina gränser eftersom den är fysisk och alltså tydlig. Kanske är det också därför som den så ofta får tydliggöra när vi försummar andra av våra lika viktiga delar, som t ex Känslorna eller Anden...

I skrivande stund är jag hungrig, men det är för tidigt för frukost(!) Varför tänker jag så? Mitt intellekt säger mig att jag kommer att bli hungrig innan det är dax för frukost på jobbet om jag äter redan, sen kommer rytmen att bli helt fel (jämfört med mina kollegor), bättre jag tar en banan, eller en macka. Men varför det? Blir inte rytmen i stället helt rätt, dvs MIN rytm! Är det så vi gör? Ständiga manipulationer av vår rytm, för att passa in i normen, för att hinna uppfylla egots önskningar, för att anpassa oss till andras tider etc.

Och spelar det egentligen någon roll om jag tar frukosten nu och småäter sen eller om jag småäter nu och tar frukosten sen?

Svårigheten ligger i att identifiera vad som är "autentiska" behov och vad som är skapade behov.

Kanske vore det inte alls tokigt att just småäta hela tiden och bara sällan eller aldrig äta en större måltid. Kanske är min hunger ofta ett skapat behov som uppkommit just för att jag inte lyssnat på min kropp utan i stället för att äta lite när jag varit hungrig anpassat mig efter klockan med påföljd att jag blivit så hungrig att jag sedan ätit mer än jag behövde (också för att det ska räcka till nästa mål-tid), eller kanske som rent frosseri för att det var så gott. Därmed har jag töjt ut magsäcken, vilket naturligtvis gör att jag behöver mer mat för att den ska kännas fylld.

Alltihopa är nog ett feltänk och ett inövat missbruk. Att vara mätt är inte det samma som en fylld magsäck och att vara hungrig är inte det samma som en tom magsäck, att vi ser dessa samband beror nog helt enkelt på att vi anpassat oss till mål-tiderna. den verkliga känslan av hunger uppstår när vi har lågt blodsocker i hjärnan, äter vi då något, oavsett vad och hur mycket, så kommer blodsockernivån i hjärnan att stiga efter 20 minuter och vi kommer att uppleva en mättnadskänsla.

Hur gör djur? Tänk om jag vore en tidig Homo Sapiens och levde huvudsakligen som samlare, då skulle jag nog ströva omkring i skogen och just småäta större delen av tiden, jag skulle ta en nöt här och en larv där och stoppa i munnen, någon gång då och då skulle jag råka på en större måltid som ett kadaver av en hare eller ett träd fullt med mogna körsbär. Då skulle jag stanna upp och stoppa i mig så mycket jag orkade. kanske skulle jag också fylla korgarna och bära med mig en del av fynden.

Anledningen till att jag började skriva denna texten var egentligen något annat, fast samma sak.

I går började jag jobba igen efter en tids semester, av någon anledning så kunde jag för mitt liv inte somna natten innan. Det händer mig väldigt sällan, jag är av naturen an morgonpigg och kvällstrött människa, så jag somnar vanligtvis mycket snabbt på kvällen, skulle jag någon gång bli väckt och vara "morgon"-pigg på kvällen så somnar jag som regel lätt igen om jag bara ligger kvar, räcker inte det så brukar det hjälpa att meditera. Men så icke natten till igår. Förmodligen var det några faktorer som samspelade och gjorde det omöjligt att sova, jag hade på semestern följt min naturliga rytm mer än vanligt, och nu protesterade kroppen när jag försökte tvinga den tillbaka in i boxen. Likaså hade jag som oftast jobbar hårt fysiskt, låtit kroppen vila  ganska mycket, kanske hade den lite abstinens (spring i benen). Dessutom så hade jag på kvällen druckit en kopp kaffe med koffein (numera något mycket ovanligt för mig)! Allt detta samverkade antagligen och gjorde sömnen omöjlig vilket resulterade i bara ett par timmars sömn den natten.

Resultatet blev så klart att jag var dödstrött när jag kom hem från jobbet, men tror ni att jag gick och la mig? nej jag "skulle bara" en hel massa saker, äta så klart (vilket var mycket rimligt) men även sådant som att vara duktig och packa en del böcker och lägga ut andra till försäljning (uppmanad av ekonomiskt lågvatten och prestationsångest), sedan åkte jag och Älsklingen och köpte några livsnödvändiga varor, (vilket hon erbjöd sig och mycket väl kunde gjort själv, men jag ville tillbringa tid med henne), När jag sedan äntligen gick och la mig och Älsklingen kröp ner naken bredvid mig så väcktes lusten och vi hetsade varandra till Älskog (vilket egentligen för min del nog mest var eftergivenhet mot njutningscentrat, frosseri alltså, jag hade mått mycket bättre av att sova och njuta av min längtan).

Som ett brev på posten vaknade jag med migrän framåt morgonen, kroppen protesterade mot min bristande Respekt!

Åter till naturen: nog hade det varit samma sak med sömnen om vi lyssnat på kroppen. Efter att ha klivit ner från körsbärsträdet med en välfylld mage så hade jag garanterat kurat ihop mig till en middagslur. Troligtvis hade dygnet varit uppdelat i flera kortare perioder av sömn och vakenhet om vi lyssnat på kroppen fullt ut.

Skalmans mat-och-sov-klocka är nog inte så dum egentligen. Jag tror att vi alla har en sådan under skalet, som vi nog skulle må bra av att lyssna lite mer till. Men i stället har vi plockat ur batterierna av olika skäl. Problemet med mat-och-sov-klockan i samhället tydliggörs också i Bamse då Skalman hela tiden måste avbryta sig i  de mest kritiska situationer. Kanske är det dags att vi anpassar samhället efter oss i stället för tvärt om! Ofta hade det nog varit fullt möjligt om vi bara tillät oss själva och varandra att ta större ansvar för vår tid.

Omsorg (3 mynt)

Omsorg är ett grundläggande nedärvt beteende bland oss människor och bland många av de andra djuren. Vi är sociala varelser som mår bra av att bry oss om varandra och samspela. Hjärnforskningen visar att vårt belöningssystem med dopamin mm går igång på socialt samspel. Och att vi inte mår bra när vi inte är sociala vet de flesta av oss. Likaså behövs det egentligen inte någon hjärnforskning för att vi ska veta att vi mår bra av att måna om varandra, få är de handlingar som är mer tillfredsställande och meningsfulla som att göra saker för varandra. Detta att sörja för varandra är vad detta kortet handlar om, vad kan du göra för dina medmänniskor idag? Bry dig om de du möter och må bra!

Baksidan av Omsorgen är risken att glömma bort sig själv, vi kan bli omsorgsmissbrukare som lever för andra och sätter våra egna behov i andra hand, då mår vi inte bra, sann Omsorg tar energi ur flödet och tillför lika mycket som vi ger ut, men om vi glömmer bort oss själva så tömmer vi oss på energi. "Älska dig själv såsom din nästa!" står det skrivet, jag frågar mig om det inte är felciterat, nog borde det vara "Älska dig själv, och din nästa lika mycket som dig själv!"

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

MyntPrinsen

Myntprinsen är en yngling tar hand om och bygger upp det materiella, han springer lika ofta på gymet som på börsen. Han äter nyttigt och gör kloka investeringar.

MyntPrinsen uppmanar oss att se om vårt hus. Har vi kranar som läcker i huset? Är vår kropp i form? Hur står det till med vårt pensionssparande? Har vi något fysiskt missbruk säger han åt oss att avsluta det.

Myntprinsens baksida är just missbruk av det materiella. Det är lätt att bli "fanatisk"  både när vi bygger upp vår kropp och vårt materiella kapital. Det blir lätt en tävlan (kanske bara med oss själva) om, fortare! starkare! vackrare! mer och fler. Likt andra tävlingar är den svår att vinna eftersom det alltid finns en punkt längre fram att sträcka sig efter. Han varnar oss också för att glömma bort andra värden i Livet än bara det materiella. En vältränad kropp och rikedom gör oss inte lyckliga i sig, lyckan finner vi inom oss.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Djävulen

Djävulen representerar de mörka sidorna av oss, det som kan kallas synd och frestelser, men som kanske bättre benämns misstag och missbruk. Ett tidigare namn för denna aspekten av människovarandet är Satan, vilket kommer från ett Hebreiskt ord med betydelsen Anklagaren. Djävulen representerar det i oss som har sitt upphov i vårt Föräldra-Jag, eller som Don Miguel Ruiz kallar det Domaren. Det är den delen av oss som talar om för oss att vi är fel eller dåliga på olika vis. Under vår uppväxt får vi på olika vis och av olika personer i vår omgivning veta att vi inte är bra som vi är, vi blir dömda. Barnet som är beroende av människorna runt sig för sin överlevnad, integrerar dessa dömande personer som en inre domare som sedan får vara den som upprätthåller vår utifrånstyrning.

När vi inte längre har kontakt med den vi Är, kämpar vi för att vara människor i vår omgivning till lags, men vi lyckas aldrig riktigt tillfredsställa vår inre domare, hur vi än försöker så säger domaren "Du är kass, fel eller syndig!" För att må mindre dåligt söker vi bekräftelse och bedövar oss på olika mer eller mindre självdestruktiva vis.

Vad Djävulen säger oss är att vi förlorat kontakten med vårt Sanna Jag. Han uppmanar oss att finna oss själva och åter bli inifrånstyrda.

Djävulens baksida talar om för oss att vi har kapitulerat, vi kanske inte låter oss styras av det yttre, men vi har blivit ett offer för det yttre och våra erfarenheter, att det finns någon annan del av oss som är äkta och sann har vi till och med glömt bort. Livet har blivit en enda självdestruktiv kamp för att inte gå under och alla medel är tillåtna.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Jag har del i allt som händer... (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson

Förödelse. Störtade verkligheter som exploderar

vid misslyckade landningar. Mitt hjärta brister,

det var mina drömmar och hela min värld.

Det var min inställning till livet fram till för 3½ år sen.

Att allt var kaos, smärtsamt, och livet gick emot mej,

att det var andras fel att jag var känslomässigt död,

det var andras ansvar att "rädda" mej att lösa MINA problem.

.

Ju mer jag trodde på att det var så, desto mer skapade

jag mitt liv så att det blev otroligt smärtsamt, jag skadade

otroligt många, min dotter, mina nära och kära, helt okända,

både fysiskt och psykiskt, så där försöker jag gottgöra

så gott jag bara kan, vet inte om jag någonsin kommer

att bli klar med det jobbet, men så länge som jag ärligt gör mitt

bästa så kan jag inte göra så mycket mer.Och gottgörelsen

till andra började med att förlåta mej själv, innan jag gjort det

så skulle jag aldrig kunna be om förlåtelse till någon annan.

.

Desto mer jag tänkte så, att livet var smärtsamt och

komplicerat och försökte fly från verkligheten med ofantliga

mängder droger varje dag, desto längre kom jag

ifrån det härliga liv jag har idag. Jag SJÄLV gjorde mitt

liv komplicerat och smärtsamt. Av eget val... Visste inget

annat då. Men det gick tack och lov, med ett smärtsamt arbete

till en början att få bort de tankesätten, DÅ började det bli bättre.

.

Och mitt välmående som jag har idag, började i och med att

jag gav upp, de gamla tankesättet, kapitulerade och erkände

MIN del i ALLT som sker mej. Där var nyckeln för mej.

I ALLT som händer mej, i mitt mående, har jag ALLTID en del

i det. Oavsett vad det gäller, det finns inga undantag, jag

HAR alltid en del i det, hur jag möter saker, hur mycket jag

tillåter mej påverkas av andras beteende, jag behöver inte

gå i försvar eller handla på samma destruktiva sätt som den

andra om jag inte själv vill och väljer det.

.

Jag har del i allt... Retar jag mej på grannen, för att han

håller på med något som jag inte tycker om eller om någon okänd

gör något som jag reagerar på så har jag tagit del i det.

För att jag valde att gå in i något som inte hade med

mej att göra egentligen, så där ligger min del i att jag

kanske är upprörd eller mår dåligt. Det är lika i allt som

sker omkring mej. Jag väljer min del i det och får stå för den.

Och då måste jag stå för min del i det. Jag hade inte behövt

att bry mej, men i och med att jag gjorde det så har jag del i det.

.

Jag vet ju idag att sånt handlande hör till det förflutna

och det kommer aldrig någonsin att hjälpa mej att lösa

ett problem, eller föra mej framåt. Handlar jag likadant

som den som jag inte tycker om handlandet hos så

är jag ju inge bättre själv.

.

Det kan handla om alla slags relationer till andra,

jag kan bara se till min del, och förändra MIN del

i det som jag inte tycker om, jag kan inte förändra

någon annan. Är jag missnöjd och känner att en

någon relation till någon annan inte är bra för mej,

så har jag hela tiden valet att göra något åt det,

inte genom att skylla på den andra, utan att erkänna

min del, och så har jag hela tiden valet att lämna

relationen om jag inte finner någon lösning.

Jag väljer hela tiden om jag vill stanna kvar i

något dåligt.

.

Det händer ofta att jag inte får det jag vill,

det kan gälla en viss arbetsuppgift,

ett vänskapsförhållande, en viss begåvning.

Men det är helt ok idag, tycker faktiskt om det,

för det är genom att få det jag inte vill ha som

jag växer som människa av, av det som jag kommer

till nya insikter.

.

Och jag vet idag att jag får alltid exakt det jag

behöver i just detta ögonblicket. Ingen av oss kan

se vad morgondagen kommer att bära i sitt sköte,

och mina drömmar siktar alltid mot ett ögonblick i framtiden.

De utgår sällan från de verkliga förutsättningar som

är nödvändiga för min fortsatta andliga utveckling

och mognad. Det viktiga är att inte leva i framtiden,

i målen som ännu inte har nåtts, utan att leva fullt ut

NU och njuta av färden mot mina mål.

.

Det finns en mening med mina drömmar.

De ger mej något att sträva mot, de leder in mej

i en viss riktning. Men de är aldrig lika långsiktiga

som det mål livet har i beredskap åt mej.

Jag klarar av så oändligt mycket mer än jag förr var

medveten om, för att förr hade jag ett slutet egoistiskt

sinne och det stoppade mej så otroligt.

.

Så idag drivs jag av att utveckla min förmåga just

vid de tillfällen när det känns som om hela

tillvaron rasar för mej. Jag vet att det måste kännas

så ibland, men till skillnad från för så ser jag möjligheterna

jag har att bygga upp igen, något starkare än det som var

innan, och jag använder de gamla erfarenheterna som

viktiga byggstenar tillsammans med nya byggstenar

av nya insikter.

.

Jag vårdar mina drömmar ömt – men  hakar ej fast

vid dem. Jag klagar inte för att jag inte är där än.

Jag vet att jag når mina mål och drömmar, när jag

är redo för det. Det räcker för mej att veta det, DÅ

kan jag njuta av det jag kan njuta av i stället. Det

ögonblicket som är just nu.

.

Min rätta uppgift i livet är så mycket mer än mina

käraste drömmar. Jag har fått och får hela tiden

de redskap jag behöver för att förverkliga livets plan för mej.

.

Mitt synfält och mina drömmar är inte så begränsade som förr.

Om en av mina drömmar krossas i dag så vet jag idag

att det var inte meningen, inte just nu i alla fall och jag

är idag förvissad om att jag får en ännu bättre,

om jag bara vill. Och inte väljer att stanna kvar i det

krossade utan ser att det är så det ska vara just nu.

.

Jag VET att jag når mina drömmar, bara jag inte lever

i dom, jagar dom, utan lever i ögonblicket på färden

mot målen.

[Kalle Johansson]

Njutning (6 bägare)

I vår hjärna finns ett belöningssystem, signalsubstanser som ger upphov till njutning utsöndras vid många skilda tillfällen, anledningen är att det ska vara härligt att äta, dricka, ha sex, röra oss mm. En mängd livsviktiga funktioner som annars skulle kunna glömmas bort. Som med allt annat så mår vi bäst om det råder balans i vårt belöningssystem, vi behöver njuta lagom mycket för att må bra. Inte alltid så lätt i vår ofta stressade vardag idag.

Hur ofta tar vi oss tid att njuta? Njuter vi t ex av maten eller slänger vi den i oss? Eller är det kanske så att vi överaktiverar vårt belöningssystem med olika missbruk?

6 bägare uppmanar oss att ta oss tid att njuta av det vardagliga, snarare än att stressa rundor för att sedan tillbringa en hel helg på något spa. Ta dig tid att njuta av maten, blunda gärna för att kunna ägna dig helt åt maten. Vik lite tid om dagen för en kort promenad i naturen, ge dig tid att stanna och njuta av allt vackert du ser. Prova att ha sex utan att fokusera på orgasmen, låt njutningen byggas upp länge, kanske hela dagen med små smekningar och hångel, sex är så mycket mer än själva samlaget. Hur länge kan du och din partner vara i Lusten utan att få orgasm?

Baksidan av njutningen varnar oss från att fly in i artificiell njutning, och missbruka någon form av njutningsmedel, det kan vara allt från regelrätta droger till shopping, mat, sex, eller t o m stress. Det kan också vara så att vi aldrig ger oss tillfälle att njuta. När skrattade du hjärtligt sist? Kommer du ihåg hur frukosten smakade? Kändes det tomt efteråt när du hade sex sist?

Njutningen är ämnad att vara en naturlig del av Livet, som kommer av sig själv utan ansträngning, stanna upp då och då och fråga dig själv "Vad kan jag njuta av nu?"

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Hur vet jag att det jag vill verkligen är det jag vill? (av Sanna Nova Emilia)

Sanna Nova Emilia (www.sannanovaemilia.se) är grundare av True Heart Education - som verkar för att i samarbete med Sveriges skolor, förskolor, föräldrar, politiker samt övriga nyckelpersoner i barns och ungas liv förbättra förutsättningarna för barns psykiska och känslomässiga hälsa och utveckling. Just nu aktuell med boken ”Att lära med Hjärtat – När kunskap och värde blir ett”. Här följer hennes krönika från http://qoolaqvinnor.se:

Här om dagen satt jag på tunnelbanan in till stan och noterade en märklig känsla i min mage. Jag hade mycket svårt att tyda vad den ville säga mig. Var jag nervös? Var jag orolig? Var jag stressad? Var jag förväntansfull? Var jag trött? Var jag hungrig? Var det jag kände en begynnande ångestattack eller hade jag ätit något olämpligt? Hade jag behov av att gå på toaletten eller var jag sexuellt frustrerad? Kanske kände jag en blandning av allt?

Jag konstaterade som så många gånger förut hur vansinnigt svårt det kan vara emellanåt att tyda det mänskliga fordonets signaler. Jag kan fullt ut förstå varför människor äter och dricker för mycket, tränar för intensivt, vältrar sig i pornografi, arbetar för mycket, köper för många par skor, sätter för många barn till världen, sitter för länge framför Facebook och TV och äter alltför många piller och praliner. Jag undrade där och då i mitt splittrade och förvirrade tillstånd hur många gånger jag själv hade tagit någonting att äta fastän jag egentligen varit nervös? Eller hur många gånger jag hade känt mig stressad trots att jag i själva verket hade varit hungrig? Hur många gånger hade jag egentligen tagit ett glas vin trots att jag i själva verket hade behövt gråta och hur många gånger hade jag bett någon dra åt fanders trots att allt jag egentligen hade velat ha var en kram?

När jag resonerar så här med mig själv så undrar jag hur många beslut i mitt liv som jag egentligen har fattat inifrån mig själv och hur många beslut jag har fattat utifrån vad jag trott har varit jag? Hur vet vi att det vi vill verkligen är det vi vill? Hur vet vi att det inte är en programmering av samhällsnormer eller omgivning? En produkt av tidigare generationers projiceringar?

Inom den personliga utvecklingsvärld som jag rör mig i så är det många som kräver ”friheten att få vara sig själva!”. Men vari består egentligen den friheten? Hur mycket vet jag egentligen om huruvida det jag gör är något jag programmerats till att göra? Hur mycket vet jag om det som känns som "mitt sanna jag" verkligen ÄR mitt sanna jag eller om det är någonting jag programmerats till att tro? Vet vi att vi lever i tvåsamhet för att vi vill det eller för att vi är programmerade till att det är så det ska vara? Vet vi att vi köper hus, bil, vovve, gifter oss och skaffar barn för att vi vill det eller för att vi är programmerade till att det är så det ska vara? I vilka avseenden spelar vi i själva verket roller i tron att vi är fria och självförverkligade?

Jag antar att det är en stor del av själva livsresan att ta reda på just detta. Att skala av sig lagren av projicerade föreställningar som fått oss att distansera oss ifrån oss själva och vårt ursprungliga jag. Men vad är egentligen vårt ursprungliga jag? Vi matas dagligen med en mängd artificiella behov som för oss längre och längre bort ifrån våra djupt liggande mänskliga behov. ”Köp en större TV!”, ”Bli smalare och vackrare! Köp en mega-extra-tonus-flex-bend-allaround-trimmer som gör dig smal på fem minuter!”, ”Bli bättre och mer framgångrik!”, ”Bli mer spirituell och upplyst!” Och mitt i allt detta är det så enkelt att glömma att samtliga av våra behov i grund och botten är känslomässiga.

Du längtar inte efter en större TV. Den 50-tummare du har fungerar alldeles utmärkt men du tror att det ska göra dig lite lyckligare och få dig att känna dig lite mer tillfredsställd. Dessutom kanske du skulle göra någon annan imponerad vilket skulle kännas bra. Och visst skulle det kännas skönt att vara lite smalare och lite vackrare, men om du var den sista människan kvar på jorden så skulle du inte bry dig. Det du söker är känslan av att känna energi och kraft i ditt liv och att känna dig accepterad och älskad. Du behöver inte bli bättre eller mer framgångsrik, det du söker är att känslan av gemenskap och trygghet av att veta att du är uppskattad och omtyckt och att din överlevnad är säkrad. Du behöver inte bli mer spirituell eller upplyst, det du söker är förmågan att acceptera och älska dig själv hur fet, misslyckad och oduglig du än känner dig, för att du då även skulle vara förmögen att acceptera andra på samma sätt. Utan att döma. Utan att jämföra. Frihet!!

Men de flesta av oss, inklusive jag själv, har fått lära oss att förneka våra känslor och grundläggande behov större delen av våra liv. Det är därför inte så lätt att tyda de där signalerna när vi aldrig har fått lära oss att förstå vårt eget känslospråk. Jag vet fortfarande inte vad det var jag kände den där morgonen på tunnelbanan, men det var ett stort steg på vägen att bara acceptera att jag inte hade någon aning om vad mitt behov var där och då istället för att försöka döva känslan genom att köpa ett par nya skor, som jag gjort så många gånger förut.

[Sanna Nova Emilia]

Tillfredsställelse (10 bägare)

Enigt Maslows teorier har vi följande behov som måste Tillfredsställas i tur och ordning:

1. Fysiska behov.
2. Psykologiska behov.
3. Sociala behov.
4. Identitetsbehov.
5. Självförverkligande-behov.

Jag skulle vilja säga att det finns ännu ett behov som är viktigare än alla andra: Behovet av Värde. Känner vi inte att vi är värdefulla bara för den vi Är så hjälper det inte hur mycket vi äter, vi blir inte mätta ändå, vi upplever inte trygghet fullt ut oavsett vad, hur många vänner vi än har känner vi inte gemenskap, vårt självförtroende är dåligt fast vi är aldrig så duktiga, och hur mycket vi än uttrycker den vi är blir vi aldrig nöjda. Inget kan fylla hålet inom.

Därför talar 10 bägare till oss om att Tillfredsställa våra behov, men framför allt uppmanas vi att Älska och Acceptera oss själva precis som vi Är.

Baksidan av 10 bägare varnar oss för frosseri av något slag, finns det något som du missbrukar?

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Distraktion (8 Svärd)

Vi distraherar oss med en mängd olika "droger", förutom rena droger så kan vi vara matmissbrukare, arbetsnarkomaner, sexmissbrukare, Tv-missbrukare, stressmissbrukare, träningsmissbrukare... You name it! Det finns väl knappast någon människa som inte missbrukar något, och sen dömer vi oss själva för att vi gör det, vi missbrukar även vårt värde.

Vi är inte dåliga eller mindre värda för att vi distraherar oss, distraktion är något bra och livsviktigt. Utan distraktion  skulle vi "gå sönder". Distraktionen skyddar oss från att möta oss själva och våra Känslor i allt för snabb takt. Den får oss att må mindre dåligt. Vi är inte redo förrän vi är redo och en "Cold Turkey" kan vara direkt livsfarlig.

Naturligtvis finns det en baksida av distraktionen som är lika livsfarlig. Ett missbruk kan bli ett beroende som blir enbart destruktivt. Det gäller att välja våra distraktioner, byta ut negativa, destruktiva distraktioner, mot positiva, konstruktiva distraktioner. En drogmissbrukare mår bra av att byta ut sitt drogmissbruk mot t ex ett religionsmissbruk. En matmissbrukare kan byta ut sitt missbruk mot träningsmissbruk etc. steg för steg tills vi en dag är redo att distrahera oss medvetet utan att bli slavar under distraktionen. En annan baksida är att aldrig någonsin våga utmana våra rädslor, att aldrig någonsin vidga våra gränser, utan att ständigt snärja oss i allt snävare distraktioner tills vi inte Lever alls.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Kan en missbrukare någonsin bli frisk?

Tidigare publicerat den 6/10-10 på Sigges radioteater

Kan en missbrukare ngnsin bli frisk? Enligt vad 12-stegsrörelsen, som har det bästa resultatet med missbrukare, så kan man inte det. (så har jag förstått det, ngn mera insatt får gärna rätta mig om jag har fel) Man kan bli t ex nykter alkoholist, men man förblir alkoholist, man är en tillfrisknande, men inte frisk.
Utifrån betraktat så upplever jag det som vi alla i de allra flesta fall bara ersätter ett beroende med ett annat. De som blir fria genom 12-stegsprogrammet , blir beroende av sina möten. De som blir fria då de blir frälsta blir beroende av en religion.

För övrigt finns det väl inte många som inte är beroende av ngt. Det enda som skiljer oss från "missbrukaren" är ofta att vårt missbruk är mera socialt accepterat. Jag tror att de allra flesta är beroende av att bli sedda och få bekräftelse, vi kan vara matmissbrukare, vara beroende av en partner, att prestera, eller att vara duktiga osv.

Därmed inte på ngt vis sagt att jag inte tycker att det är ngt bra som händer när en missbrukare blir fri från sitt missbruk, vilken väg det än sker på. Men ngnstans så tror jag att man ofta missar målet, jag tror att man faktiskt kan bli frisk utan att ersätta beroendet med ngt annat beroende.

För några månader så skrev jag mina inlägg och kommentarer på Facebook för att bli sedd och bekräftad... jag var besviken om ingen kommenterat eller gillat. Likadant är det med mkt annat som jag gjort genom livet, jag har kanske gjort det bra, men mitt innersta syfte har hela tiden varit att bli sedd. Och inget fel med det huvudsaken är ju på ett vis att det blir bra det jag gör. Troligen är det t o m så att detta beroende av bekräftelse har tränat mig att uttrycka saker på ett sätt som många kan ta till sig och förstå, så även missbruket och beroendet har en gåva till oss.

Jag var inte särskilt medveten om mina motiv. Ngn gång hade jag väl skymtat dom lite här och där i mitt arbete med mig själv, men jag skyndade mig att glömma vad jag sett.

Men idag vet jag att det var så, för idag känns det skillnad, i dag är det inte viktigt att ngn kommenterar eller gillar mina inlägg. Jag älskar när ngn gör det men det är inte det viktigaste, det viktigaste i dag är att få förmedla ngt av allt det som vill uttryckas genom mig, Min nyfikenhet idag rör inte hur många kommentarer jag fått, utan jag är mera intresserad av att se hur det landar, vad händer i mottagaren när mina ord landar? Och finns det några spännande nya infallsvinklar?

Vad är det som har hänt då? Jo jag har hittat hem till mig själv. Hittat mitt Själv! I dag vet jag att jag är värdefull, bra och helt rätt oberoende av vad jag gör eller säger. Och vad jag har mött är varken Jesus eller ngn lära som jag kan använda som livlina och förlita mig på, nej det jag mötte var min gudomliga del, den delen av mig som är i förbindelse med allt, och som vet om det. Den delen som är jag och ändå en del av allt, av livet. Den delen som är livet självt i mig.. Nu vet jag att den finns där och att jag kan tala till den när jag vill. Nu är jag trygg i mig själv och behöver inte ngn bekräftelse utifrån.

Jo jag tror nog att vi kan bli friska från våra missbruk, men då måste målet vara att skapa oberoende människor, och inte att byta ett beroende mot ngt annat.