I helgen kastade sig en dunderförkylning över mig.... något som jag inte kände mig så road av.... Här gäller det att stärka immunförsvaret. jag kokade en kopp kaffe, en kopp med te på salvia och ingefära med en tesked honung och en rejäl skvätt citronsaft. Jag kranade upp ett hett bad med teatreeoil i och så kröp jag ner, drack mina drycker slöt ögonen och affirmerade "My body will do what ever it takes too heal itself - my body will do....
Så slog det mig plötsligt att jag fokuserade på fel saker... må så vara att det är bra att stärka immunförsvaret, alltid! men när vi affirmerar så är det ofta med fokus på brist... jag hade inte gjort allt detta 2 dagar tidigare när jag var frisk.
Är det inte egentligen så att kroppen klarar allt mycket bra själv bara vi inte stör den med negativa tankar, stress och annat destruktivt leverne. Smittan finns runt oss hela tiden, både virus och bakterier av alla de slag. Varje dag delar sig tusentals celler i vår kropp och vissa av dem blir fel, ett fåtal blir t o m potentiella cancerceller, men kroppen fixar detta nästan alltid.
Det är faktiskt t o m så att en gravid kvinna kan vara helt förlamad från midjan och neråt och ändå så sköter kroppen allt som det ska skötas när det är dax för barnet att födas.
Kroppen är en fantastiskt intelligent skapelse som vet precis hur den på bästa sätt ska hantera allting som händer den.
Kanske är det så att det krävs att vi på något sätt gör något dumt, eller kliver av vår "livsväg" för att kroppen ska börja tala till oss med sjukdomar och krämpor, för det tror jag att är vad den gör: försöker tala om för oss att något i vårt liv inte står rätt till.
Hur många är det inte som går ikring och är missnöjda med sitt liv, som har fastnat och inte blir färdiga att gå vidare, eller som oroar sig för det ena och det andra och stressar hit och dit. Klart att kroppen måste säga ifrån då.
Ett annat fantastiskt sätt att mishandla sig själv är med våra tankar. Hur många är det inte som går omkring och säger till sig själv destruktiva saker som "jag är ful", "jag kan inte", "bara det inte händer något" osv.
Hur känns de tankarna för kroppen tror du?
Tankar är skapande... jag är visserligen skeptisk till mycket av snacket om "lagen om attraktion"... upplever att det mycket handlar om "jag vill ha..."
Jag tror inte att vi är kapabla att bedömma vad som är bäst för oss, men det är Livet. och allt det där "vill ha..." fokuserar oftast på brist på "att vi inte har"
Men.... däremot tycker jag det är väldigt onödigt att tänka destruktiva tankar....
Hur gör man då?
Vårt intellekt sysslar ju ständigt med att analysera situationer, bedömma risker, planera hur vi ska möta dem... kort sagt om vi inte sysselsätter tanken med något så kommer vi antingen att oroa oss för eller jaga efter något i framtiden, eller så grämer vi oss över något i det förflutna... nåja det var inte riktigt rättvist vi kan ju faktiskt också se tillbaka på något med glädje =)
Nåväl, men om vi släpper tankarna fria så kommer de att tänka många tankar som gynnar oss mindre bra, särskilt när något händer som att man vaknar med en förkyllning.
Kanske är det mesta vi gör i livet en flykt från våra tankar....?
Okej! Vad jag egentligen kom fram till där i badet var att jag behövde tysta tankarna så att kroppen skulle få ro att ta hand om förkylningen. och då kom jag att tänka på mit gamla TM-mantra som jag lärde mig för ca 30 år sedan. Inre resor och affirmationer i all ära men, risken är ju att de faktiskt stör vår inre intelligens som vet precis vad som är bäst för oss.
Om man i stället upprepar ett meningslöst mantra då finns det inget för tankarna att haka i utan man kan faktiskt så småningom ta sig till sin innersta kärna där nirvana råder, allt är frid och tankarna är om inte stilla och tysta så i alla fall g l e s a.
Vid regelbunden mantra-meditation tror jag att kroppen och vår inre inteligens får ro att skapa oss ett Friskt och Underbart liv, precis så som vi är ämnade att vara.
