Helig Ko!

Ibland blir mina Sanningar till Heliga kor, utan att jag sett hela dess vidd!

Som detta med att:
"Var och en Sätter sina gränser och fattar sina beslut utan att kliva över någon annans gränser"

Det är nog vackert och bra och något som jag verkligen tror på.

Men jag har varit fokuserad på den första delen och glömt bort den andra. Har varit som en Buffel fast besluten att följa mina sanningar utan att precis se mig för. Så klart har jag inte medvetet klivit över någon annans gränser, men det har krävts ett träd eller liknande för att jag skulle väja.

Om jag vill respektera andras gränser är det kanske bra om jag kollar var de går.

Jag inser också Nu att det är genom att SE och KÄNNA andra som jag kan öppna mig för KÄRLEKEN.

En ny Sigfrid föds. En Älvlik Buffel som går SIN väg men som ser sig för. Ser och Känner de han möter.

Tacksam!

Välsignade Gudomliga amöbor

FRI FRI FRI!

Var och en är född Fri
Fri att vara sin egen Gudom!

Fri att skapa sina gränser

Fri att gå in i andras lådor

Fri att åter spränga väggarna

Sväva ut över bräddarna

Dra sig samman likt den oändligt lilla

och samtidigt oändligt innehållsrika

Kärnan i ett svart hål

Innehållande ALLT!

Vill du vara en människa eller en amöba?

(ord ur "Döda poeters sällskap")

Jag vill vara en mänsklig amöba

Utan någon fast form

Själv bestämma form och storlek

Och jag önskar mig en Värld av

Mänskliga amöbor

Människor med total makt

Över sitt Liv

Sin Form

Var och en sättande sina gränser

Var och en fattande sina beslut

Fattande nya beslut och förkasta de gamla

Utan att någonsin

Kliva över någon annans gränser

Med vett och vilja

Makt och Vilja att ta ansvar för varje sitt beslut.

VÄLSIGNADE Vare VI!

DU och DU och DU

JAG och JAG och JAG

Vi Fria Ansvarstagande oformliga

Okonformliga

Mänskliga Amöbor

♥♥♥

Allas rätt

Vem är Jag?

Jag är den Jag Är

Absolut ingen

Och inget annat

Vi kommer till Livet

Vi blir en aspekt av Livet
Som är ämnad  att vara

Precis den vi Är

Vi tror att vi kan
Spalta upp
Hur Livet ska Levas
Vad vi ska nå
Vad vi behöver
Rätt och Fel

Religionerna
Vetenskapen
Politiken
Ekonomin
Uppfostran

Alla försöker säga
Vad som är Rätt

Vi begår ett misstag
Det finns inget rätt
Det finns inget Fel
Det finns bara
Den Vi Är

Unika individuationer
Av Livet
Unika kuggar
I maskineriet

Auktoriteterna säger
Följ mig
Detta är vägen

Det finns ingen väg
Det finns oändligt
Med slingrande stigar

Ibland vandrar vi
Tillsammans ett stycke
Ibland följer vi
Någons utstakade väg
Men ingen stig är lika

Det vi kallar demokrati
Är den starkes rätt
Att styra mängden
Ett fåtal vägar att gå

Religionen
Vetenskapen
Politiken
Ekonomin
Uppfostran

Alla likriktar de
För oss bort från
Vår unika stig
Den vi Är

Vad vi behöver
Är verkligt Folkstyre
Där alla styr sig själv
På Alla område

Först då
Kan vi bli
Den vi Är

Var och en
Sätter sina gränser
Fattar sina beslut
Utan att kliva över
Någon annans gränser

Min dröm

Häromdagen hämtade mitt Ex de sista av sina saker här. Jag städade huset, det blev tomt och rent. Jag bor i ett hus, inte ett hem just nu.

Det var ett avslut, rensade bort allt det gamla. Det blev tomt.

I tomheten kom saknaden, saknaden av en nära familj, en nära klan, en värld som lever i samklang med livet.
Saknaden av gemenskap, närhet, samvaro och samhörighet i vardagen. Jag tror att vi människor behöver varandra för att må riktigt bra. Vi är sociala varelser, ömsesidigt beroende av varandra, av ett sammanhang, en grund att stå på. Så klart behöver vi också kunna stå stadigt i oss själva, utan ngn, det är nog nästan en förutsättning för att kunna fungera väl och nära med andra människor.

Ur tomhet och saknad föds längtan.

Jag drömmer om ett liv i samklang med naturen och Livet självt. Jag vill bo i ett kollektiv eller en ekoby nära naturen. Ett ställe där vi har plats för vår egen sfär, men också mkt utrymme för gemensamma måltider, samvaro gemenskap och närhet. Ett hem med partner, ”syskon” och vänner som älskar och respekterar varandra.

Jag vill kunna sitta vid matbordet och ha inspirerande, öppna och ärliga diskussioner. Sitta nära varandra i soffan med en skål popcorn framför en film. Ha en famn att vila i när jag är ledsen, ett knä att gråta i. Eller bara för att det är mysigt med närhet. Och vara den famnen och det knät själv.  Prata med varandra om vad vi känner och upplever i livet, öppet och naket i tillit. Leka och busa tillsammans med både vuxna och barn. Planera och odla ett trädgårdsland tillsammans, skörda det och sedan laga en gemensam middag. Dela på ansvaret för några djur. Skratta, dansa, sjunga och spela tillsammans. Följa naturen och fira dess skeden.

Jag föreställer mig att det finns en enda övergripande regel för samvaron:
Var och en sätter sina gränser utan att kliva över ngn annans gränser.

Därutöver avtalar vi praktiska saker i konsensus.

Må det ske!