Skuggan (av Zitassa)

Text och bild lånad av Zitassa

Alla har vi vår skugga som följer oss alltid, hur lång skuggan är beror på var vi står och var ljuset befinner sig, vi kan stå i skuggan av ett hus då vi faktiskt inte kan se vår egen, eller om man vill då existerar den inte, ser oss lite som i skuggan av ett hus då vi beskyddas av någon från oss själva, där vi inte behöver tänka själva eller följer en guru eller vad som helst i dennes skugga.

Men vi behöver vår egen skugga och inte någon annans, jag tror att om vi inte erkänner våra skuggsidor så går vi miste om en stor del av oss, visst det är bekvämt att slippa se alla våra sidor, gömma oss från ljuset och skuggan, men gåvan är att se den, acceptera den och du ser och accepterar hela dig.

Vi har alla bra och dåliga sidor men det är upp till oss att agera utifrån vår uppfattning och inte genom en annan persons tankar.

Vem vi är och hur vi tänker, är vem vi är och hur vi utvecklats.

Jag tror inte att det finns någon som inte har skuggsidor, men vi gör alltid vårt bästa att gömma dem eller förtränga dem, bäst kan vi se dem i människor vi möter, det vi gillar hos andra gillar vi hos oss och vad vi tycker mindre om hos andra är det vi inte har accepterat hos oss själva.

Jag har ofta blivit frågad - varför så svart och vitt 

Jag ser oftast saker som svart eller vitt men det har hjälpt mig framåt, att då behöver jag ta tag i saken, beslutet, tanken, vardagen.

en balans i svart och vitt är enligt mina tankar styrkan i att kunna säga ja och nej, istället för njaaa, kanske, vet inte .....

Styrka föder mod och mod föder styrka.
 

[Zitassa]

Jag är ett Troll

Häromdagen satte jag upp vindskyddet i trädgården, och jag sov bättre än på länge, vaknade av fågelsång  i stället för av min rethosta. Jag är inte gjord för möblerade rum! Jag skulle bo i en koja i skogen eller sova under en gran.

En del jag möter kallar mig för "skogsvarelse" de menar att jag är en skogssjäl som tagit boning i en människokropp. Jag ser framför mig ett godmodigt, bekymmersfritt och lite buffligt skogstroll. Jag älskar den sidan av mig, det kärleksfulla naturbarnet, som engagerar sig helhjärtat i det han har lust med för stunden utan bekymmer om något annat.

Men det finns en baksida av den personan.

Det finns en del av mig som jag aldrig velat erkänna och som jag skämts för. Och det är just den där som inte är gjord för möblerade rum. Den där som inte städar, inte för att jag inte kan, men jag vill helt enkelt inte, varför skulle jag liksom. Den där som låter disken i vasken växa till en illaluktande hög, posten bygger ett berg på matbordet och i hallen. Trädgården som växer igen, alla projekten som inte blir färdiga, och verktygen som inte plockats undan efter senaste projektet. eller förra, eller förra...Huset som har lägsta prioritet och aldrig hinns med. Han som sällan lagar någon riktig mat utan bara steker en hamburgare, eller lite frysta wokgrönsaker. Han som bara sitter framför datorn och gör något "oviktigt" samtidigt som hus och hem skriker efter uppmärksamhet. Sättpotatisen som ligger i brödkorgen (hur de nu hamnat där?) trots att de skulle varit i jorden för en månad sedan.

Jag kan allt det där, jag kan städa och hålla ordning, jag kan laga mat. jag kan vara disciplinerad och göra som man "ska". Jag kan det för någon annan, men inte för mig själv, och varför skulle jag? jag är ju ändå inte intresserad av det. I dag bor jag själv och grabben är på väg att flyga ur boet (han har för övrigt genomskådat mig för länge sedan), idag kan jag göra vad jag vill, och det är sällan att städa eller liknande. Det kan jag göra när det ska komma någon som uppskattar det.

Jag är ett Troll! Tanken känns så befriande, i hela mitt liv har jag försökt att vara människa och skämts över hur dåligt jag lyckas. Jag har försökt att vara någon annan än den jag är, för att jag trott att man skulle vara så... men jag kan ju bara vara jag. Så från och med nu tänker jag att tillåta mig att vara ett troll, och om du kommer och hälsar på och upptäcker att här är städat...då vet du att jag gjort det enbart för din skull.

Det intressanta är att nu kan jag förhålla mig till detta, ungefär som till en ADHD-diagnos, eller något.

1. Jag kan sluta döma mig själv för att jag inte klarar något som jag helt enkelt inte är intresserad av att klara.

2. Hur anpassar man ett Troll till möblerade rum? Kanske ska jag plocka undan allt porslin utom 2 uppsättningar, resultat jag måste diska undan efterhand som jag behöver något (och likaså grabben som nog också har lite troll i sig). Jag kan fixa källsorteringen av posten direkt vid dörren och lägga viktig post i en back, reklamen som jag ändå inte läser i en. Kanske inte så snyggt med backar vid dörren men snyggare än att ha posten spridd i hela hemmet. Etc.

3. Jag kan sluta att jaga mening och mål. Kanske räcker meningen och målet att må bra? Jag vill skriva osv. men behöver det bli något "vettigt" av det? (kanske visar det sig att jag behöver ytterligare mening, men då tar jag det sen) =))