BägarDrottningen

BägarDrottningen talar till oss om att gå in i och känna våra känslor, likt den goda modern låter hon varje känsla sitta i knät, tills vi är färdiga med den och fortsätter vidare i Livet. Kanske berättar känslan sin historia, när den känner sig trygg där i knät, kanske inte, men det är inte viktigt, det viktiga är att den får finnas och bli sedd utan krav eller förväntningar. Lika viktigt som att låta känslorna finnas och att vara i dem är det att inte hålla fast i dem, utan släppa taget om dem när de är färdiga för denna gången.

Ibland kan det vara svårt att veta vad vi känner, och varför, en del känslor är som små avvisade barn som inte vågar visa sig, de bara står där och sneglar runt hörnet. Det är ok, bara tala om för dem att de är sedda och välkomna, så kommer de en dag att bli trygga nog att tala till oss. Ganska ofta blir jag ledsen utan att veta varför, min ledsnad har oftast inga stora uttryck, men jag har lärt mig att känna igen den och bekräftar den så fort jag ser den, bara genom att säga till de som finns i närheten "Jag är ledsen" bara så, vare sig mer eller mindre. Därmed får känslan veta att den är ok, och ofta räcker detta för att den ganska snart ska börja tala till mig.

Baksidan av BägarDrottningen varnar oss för att "dyrka" våra känslor, känslor ska flöda och inte kramas om som en kär nalle som vi inte vill släppa, hon kan också vara en antydan om att vi inte vågar vara i våra känslor fullt ut, inte låter dem finnas.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Dyrkan och domar

Jag förespråkar visserligen att vara i det som är och att acceptera det som är utan att måla över och "lura"sig själv att må bättre än man gör. Men ibland ser man människor som "dyrkar" sin låga självkänsla eller sitt självförakt, de gör sig till offer för sitt förflutna och dömer konstant sig själv som en dålig människa, bara för ett misstag som de gjort för flera år sedan. Det är inte att vara i det som är, det är att dyrka de jobbiga känslorna.

När man konstant säger till sig själv och vem som vill höra på "Jag är en dålig människa" 20 ggr om dagen, då finns det inte längre plats för några andra tankar, vi hamnar i en nedåtgående spiral och mår allt sämre och sämre. Föreställ dig att du varje dag går till jobbet och får höra arbetskamraterna säga "Du är kass" 20 ggr om dagen. Hur tror du att du skulle må? Tror du att du skulle kunna göra ett bra jobb? Så klart inte.

När vi oavbrutet matar vårt undermedvetna med sådana tankar så blir det en självuppfyllande profetia, helt enkelt därför att vi fungerar så. Våra tankar har stor inverkan på vår hormonella balans. Tänker vi "positiva" tankar så fylls kroppen av signalsubstanser som får oss att må bra och bli på bättre humör (det är samma substanser som finns i lyckopiller), och omvänt så blockeras dessa signalsubstanserna om vi matar oss med "negativa" tankar.

Det må vara sant att vi mår dåligt ibland och det är helt normalt att göra det och absolut inget vi bör undvika eller fly ifrån. Men när vi fastnar i det negativa så måste vi ta tag i rodret och göra något åt det. Även om vi mår dåligt ibland så är det inte sant att "Allt är kass" eller att "Livet är hopplöst" Allt är inte kass, och Livet är inte hopplöst, att påstå det  är lika relevant som att säga "Nu är det kört" varje gång det blir höst och löven faller från träden. Livet är förändring och efter höst och vinter kommer alltid vår, liksom regn följs av solsken och en deppig period följs av perioder då vi är på bättre humör.

Det finns massor av positiva saker runt oss även när allt känns kass och hopplöst. Vi lever i ett rikt land, vi vaknade i morse, solen skiner kanske, vi har mat och kläder, vi mår kanske lite bättre än igår. osv. Det finns alltid något positivt om vi tittar oss omkring, och just det är ett bra första steg att ta om vi vill vända den nedåtgående spiralen, att söka efter saker som vi kan vara tacksamma för. Det är inte lätt, det kräver en viss beslutsamhet, men när vi gör det så börjar åter de goa signalsubstanserna som får oss att må bättre att fylla kroppen och sakta men säkert går vi en ljusare tid tillmötes.

Måhända så har vi gjort ett misstag en gång, det gör vi alla, är det ett stort misstag kanske vi t o m blir dömda och straffade för det. Men när straffet är avtjänat så kan vi aldrig dömas för samma misstag igen. Den som har avtjänat sitt straff ses juridiskt åter som utan skuld. Men när det gäller våra egna domar av oss själv och varandra så ser det ibland annorlunda ut, vi fortsätter att straffa oss dag efter dag och år efter år. När har vi sonat vårt misstag? En mördare i detta land kanske får ett livstidsstraff vilket innebär minst 10 år och kanske det dubbla. Hur länge har du straffat dig själv för ditt misstag? och hur stort är misstaget i förhållande till de brott som livstidsstraff kan utdömas för? Är det rimligt att du fortfarande straffar dig själv? Gör det dig till en bättre människa? Får det dig att må bra? Gör det misstaget ogjort?

I naturen som vi är en del av  finns det ingen som är kass och inga misstag. Det är bara åsikter, alla är bra precis som de är och misstagen är enbart lärdomar som gör det lättare för oss att göra bättre nästa gång.