Det mest förbjudna

Jag tycker det är sorgligt och skrämmande att det finns så många människor som är rädda för sex, och då menar jag inte för den fysiska akten i sig, utan för allt omnämnande av, eller antydan om, sex överhuvudtaget.

Jag har skrivit 3 erotiska noveller som jag ibland länkar till på Facebook, åtföljt av en väldigt luddig och diskret bild av en naken och nära eller erotisk scen. Varje gång så får jag kommentarer om att det inte passar sig, att jag borde tänka på att det kan finnas barn som ser, och Gud förbjude, läser mitt inlägg eller att det är "äckligt" (!). Det händer också att jag lägger ut bilder på heta kyssar och hångel med min Älskling på nätet, för mig är det bilder på vacker Kärlek och absolut inget stötande. Men det är samma sak där, de bilderna passerar sällan eller aldrig utan protester. T o m när jag lägger ut en helt neutral bild på mig själv naken (utan att visa några könsdelar) blir det liv i luckan

Vid ett annat tillfälle skrev en Vän en fantastiskt klok text om sexualitet och erotik ackompanjerad av en vacker erotisk bild som dock inte visade "för mycket". Texten och bilden delades av mig och många andra vänner. Någon dag senare var alla publiceringar bortplockade, censurerade av Fb utan ett ord till kommentar. Detta var visserligen inte så förvånande eftersom Facebook är från USA, med allt vad det innebär i form av moralism, prydhet osv.

För några dagar sedan hände det igen, en annan Vän publicerade en naken skildring av hur hon som barn utforskade sexualiteten, och blev anklagad för att ha skrivit en barnsexskildring (vilket alltså betraktades som ett fel). Mycket riktigt det hade hon gjort, skildrat barns sexualitet, men vad var då fel med det?

Självklart har barn en sexualitet (även om den inte åtföljs av lika mycket hormoner som senare under den mest fertila åldern), att tro att barn skulle vara utan sexualitet är lika tokigt som att tro att pensionärer inte har någon sexualitet (vilket är lika vanligt). Sexualitet är något medfött och naturligt som följer oss genom hela livet om än med varierande styrka.

Jag vet inte hur gammal jag var när jag upptäckte att det kunde vara skönt att leka med snoppen, och också att den blev hård när jag gjorde det. Mysigt och spännande tyckte så klart jag liksom varje annat barn. Jag började onanera tidigt, kanske i 8-10-års-åldern, långt innan jag kommit i puberteten och det blivit fart på både mina könshormoner och testiklar, jag gjorde det inte av någon sexdrift utan för att det var mysigt, skönt och spännande. Det hände nog inte särskilt regelbundet, men det hände då och då, och allt oftare med åren.

Jag tror inte ens att jag var så gammal då jag och en lekkamrat nakna försökte härma ett älskande par (utan att ha en aning om hur det gick till). Med kamrater upptäckte jag några år senare också att bilder och texter i Lektyr, Fibban och porrtidningar kunde vara hetsande och ge upphov till stånd, jag hade snart skaffat mig en hemlig liten samling av dessa tidningar att onanera till.

Jag tvivlar på att det finns någon, man eller kvinna, pojke eller flicka, som läser detta som inte har liknande erfarenheter av att tillsammans med lekkamrater och på egen hand ha lekt med sina könsdelar, utforskat sexualiteten och onanerat.

Likaså tvivlar jag tyvärr på att de flesta som läser detta inte, i likhet med mig, redan i mycket unga år har fått veta att de inte ska pilla på snoppen eller i snippan, och att sexlekar, nakenhet och onani är fult, äckligt och förbjudet. Därav också reaktionerna på mina och andras skildringar av sex och nakenhet.

För vad händer när vi redan som mycket små förbjuds en mycket naturlig del av den vi är? Det är lika illa som om någon skulle förbjuda oss att vara hungriga och äta, självklart skulle vi vara det ändå, men det skulle bli förknippat med skam, rädslor och obehag. Att förbjuda en naturlig del av den vi är leder aldrig till något gott, tvärt om är jag ganska så säker på att det är en del av orsakerna till alla snedvridna sexuella yttringar i samhället idag. Jag säger inte att det är den enda orsaken men jag tror att detta skulle minska betydligt om vi tillät mer sunda sexyttringar finnas och synas i alla åldrar och på alla platser, naturligtvis utan att tvinga det på någon. Men varför döljer vi vår nakenhet för vår familj när vi går till och från duschen eller sängen? Våga visa upp lite härligt hångel när du handlar på stan med din partner, eller var som helst. Och framför allt förbjud inte barnen att  vara de sexuella varelser de är.

Fram för fler skildringar av barns utforskande av sexualiteten! det är sunt nyttigt och avdramatiserar sex. Barnporr är något helt annat som är ämnat att hetsa den vuxne genom att exploatera verkliga eller fiktiva barn, vilket naturligtvis är en styggelse som aldrig bör accepteras.

Den Romantiska Kärleken

Originalbilden är "stulen" från Cirkus eros

I dag är det Sommarsolståndet, en tidpunkt som traditionellt har firats med ett Hieros Gamos, "Det gudomliga Äktenskapet", föreningen mellan det Manliga och Kvinnlga, mellan Yin och Yang, mellan Himmel och Jord.

Kanske är Den Romantiska Kärleken ett enda stort Hieros Gamos Föreningen av det separerade till ETT

Kanske är Romantiken den största Andliga Läromästaren. den som gör att vi kan Uppleva något annat än separation.

Romantik är väl det där som gör hela tillvaron ljusare, när man Älskar någon, De små (eller stora) Kärleksgåvorna, detta att man alltid har den Älskade med i tankarna i vad man gör och det gör allt så mycket roligare... att laga en enkel middag men man gör det för den Älskade, eller en liten oansenlig sten som man hittar på stranden och bara vill ge till sin Älskade... Att gå i affären och handla vardagsmat och hela tiden titta efter något vackert att ge den Älskade... Allt det där som gör tillvaron ljus (och lite rosaskimrande) när man Älskar. Därför att den Älskade är en del av oss, som alltid finns med oss. Jag och den Älskade är delar av ett större Vi.
Det är Underbart att leta efter små Kärleksgåvor till en Nära Vän, men det är och förblir en Vängåva och inte romantik. för mig. Skillnaden ligger någonstans i graden av Anknytning, graden av Intimitet, graden av öppet Hjärta och i VI- känslan. som jag önskar mig finns mellan mig och partnern i hög grad, men som aldrig blir den samma i en Vänskapsrelation. om än den kan ha väldigt mycket av detta.

Allt är ett, allt annat är en Illusion, men varför finns då denna Illusion? Varför skapades den? Kanske skapades den just för att "Alltet" skulle kunna uppleva den "Etthet" den är. För att kunna uppleva något så måste dess raka motsats upplevas, om solen var allt som fanns, om Allt var ljus och värme, skulle den kunna uppleva det då? Om det inte fanns något mörker och någon kyla runt ljuset och värmen skulle den kunna uppleva sig själv då?

Jag tror att illusionen om separation är till för att kunna uppleva "Etthet". Vi är här i den separerade kontexten med vårt separerade Ego för att kunna uppleva just att vi inte är separerade. Jag tror också att just Kärleken mellan två separerade egon, är den ultimata upplevelsen av detta, när två separerade egon väljer att skapa ett VI med alla delar, med Kroppen, Intellektet, Själen och Känslorna, när vi väljer att fullständigt öppna vårt Hjärta och nakna och sårbara knyta an till en annan människa, den fullständiga Intimiteten och Närheten, där vi verkligen upplever att Vi är ETT, Enhet, Etthet. Det är inget beroende, det är något annat, två separerade individer som är fullständigt kapabla att klara sig själv men som väljer att Uppleva Ettheten. Det är inte att vara ofri, det är att vara fri att uppleva den storslagna Enheten, Ettheten. Och det är något helt annat än att tänka, säga och tro på orden "Vi är Ett" Det är att Uplleva "Vi är Ett"

Måhända kan solen tänka, tro på och förstå att den är Ljus och Värme, men den kan inte Uppleva det utan mörkret och kylan.
Vi Är "Ljus och Kärlek" Vi Är "Alla ETT", men det blir bara ord om vi inte Upplever det. Kanske kan man då Uppleva denna ETTHET med flera, med Alla och Allt, men jag tror inte det. Om vi lever i den separerade kontexten för att Uppleva detta, då måste vi också vara i separationen, i Egot, för att förmå Uppleva det. Och Hur kan vi få Upplevelsen av att Vi är ett oskiljaktigt Ett om den andra delen av Vi också är delar av ett annat Vi med samma dignitet, då är ju jag separerad från deras Vi, från den delen av vårt Vi som jag är Ett med.

Är inte just Illusionen om Frihet, att vi kan vara Fria, den största Illusionen om separation! Kanske är "Friheten" Egot och separationen utlevt till sin yttersta gräns?

Men det innebär inte att de Älskande är ofria, bara att vi väljer att hela tiden vara ett Vi oavsett om vi är tillsammans eller om vi är var för sig med andra människor.

Mina ord

Sedan 9 dagar nu går jag igenom en svår men Fantastisk process i mitt Liv. och det kommer att pågå en tid till.

Mitt främsta verktyg idag är kommunikationen, det är i orden jag ser mig själv.

Jag skriver för min egen skull, inte för någon annan, med orden reder jag ut mina tankar och Känslor, där ser jag mig själv och får insikter på insikter. 

Jag kommer att publicera det mesta jag skrivit här på bloggen under den närmaste tiden, inte för att bli sedd eller för att någon ska tycka synd om mig, utan för att jag vet att det finns människor som kan känna igen sig i mina ord. När ni får läsa mina ord så befinner jag mig redan många steg längre fram i min process.

Jag tror att det är i Ärlighet, Öppenhet och Genomskinlighet vi Möter och Ser varandra, det är i Nakenheten vi speglar oss själva.  Därför delar jag orden här när jag har något att säga. Jag är Tacksam när mina ord kan Inspirera och vara till Glädje för någon, men det är till mig själv jag skriver.

Jag tror också att det är när vi inte vågar visa oss själva, när vi döljer något, som problem i människors relationer uppstår.

"Man måste få ha några hemligheter" har jag hört sägas, men varför det? Vad har vi att dölja, mer än oss själva för oss själva. Vad är det vi inte vill ta Ansvar för?

De som det berör och de som verkligen bryr sig är välkomna att höra av sig till mig om ni vill veta var jag befinner mig idag. Jag svarar om jag har tid och lust.

De som engagerar sig i andras olycka för att slippa se sig själv, och de som vill ta ifrån mig min smärta för att slippa sin egen, får söka sin energi någon annanstans. Jag har några Underbara Vänner som finns för mig och som låter mig vara där jag är, de speglar mig och hjälper mig att se mig själv.

Konsten att se konsten... (av Sofia Elenäs)

Texten lånad av Sofia Elenäs

Dans!

Vad är det som bilder av konstformen dans kan locka oss att se?
Genom att välja bort att visa dansarens ansikte, kanske vi lättare kan få upp ögonen för det?

När vi ser ett ansikte är det lätt hänt att genast fastna i bedömningar av den människan.
Det verkliga seendet blir fördolt för oss på grund av de tankar som uppstår kring själva personen.

Låt oss istället ta oss tillbaka till vårt ursprung, när vi första gången bländades av ljuset, innan vi hade ett språk.

Varde ljus! och vi överväldigas av de starka intrycken, ett fyrverkeri av färger.

Så småningom börjar vi kunna urskilja mönster och strukturer, linjespel av ljus och skuggor…

Plötsligt uppstår ur kaoset en gudomlig ordning.
Storögt, nyfiket och ogenerat ser vi oss omkring i världen.
Ett förtrollande magiskt möte i lustgården, innan någonting har blivit dolt för oss….

Vi är Närvaro! Ingenting annat än närvaro.
Senare blir vi medvetna om att vi befinner oss i en kropp och vi får lära oss att vi är separerade från den övriga världen.
Är det verkligen sant?

Vårt seende ändras när vi upptäcker vår nakenhet..
Nu kommer tankarna på hur vi uppfattas av andra och rädslorna och oron smyger sig på.
Vi döljer det vi tror inte accepteras av andra. Vi undviker att se på varandra mer än korta ögonblick.

Som tur är finns det stunder då vi glömmer bort att dölja vårt sanna jag. När vi gör något som kräver vår fulla koncentration och vår fullständiga närvaro.
Så som dans.

Slöjan glider isär och vi kan, om vi är tillräckligt uppmärksamma upptäcka närvaron hos dansaren.
Att lyckas fånga det ögonblicket när närvaron lekfullt och förföriskt ger oss människor en glimt av det, som egentligen inte kan fångas på bild, kan bli ett tillfälle att förmedla något viktigt. Något som finns tillgängligt för oss alltid…

När vi Är fullkomligt närvarande, här och Nu, upphör tid och rum och vi kan skåda in i paradiset!!!

[Sofia Elenäs]

Månen

Månen står för mig för reflektion och speglingar, den står för cyklerna och de olika faserna i Livet, den är också en följeslagare som följer oss vart vi går.

Månen reflekterar solens ljus, likt vi speglar Kärleken liksom allt annat vi möter. Månen uppmanar oss att hålla vår yta ren, nakna utan skyddande masker, först då blir vi tydliga för varandra och oss själva.

Allt i Livet rör sig i cykler, månen kretsar runt jorden, årstiderna växlar och ebb följs av flod. Så är det också med vårt Liv, inget är beständigt, allt växlar. Så måste det vara för Livet är Förändring. Månen påminner oss om att följa med i livets cykler och aldrig stanna kvar i en fas för länge.

Månen är också en trygg del av vår tillvaro, ständigt följer den jorden på dess färd genom rymden, likt en trygg vän som alltid finns med oss även om vi inte alltid kan se den. Var den trygga följeslagaren för dina vänner, och låt dina följeslagare finnas för dig!

Månens baksida antyder att vi skuggar vårt ljus, kanske döljer vi oss bakom en mask. En annan av baksidorna pekar på stagnation, vi kan ha fastnat i en fas för länge, kanske har vi grottat ner oss i sorgen och vägrar att låta den följas av Glädjens flod. Det kan också vara så att vi känner oss ensamma i världen men då ska vi veta att vi aldrig är ensamma, vännerna och världen finns till för oss, bara vi tar emot dem.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Kuk, Fitta och Knulla

Vilket namn använder du när du talar om dina könsdelar? Vilket namn använder du när du talar om sexakten? Finns det överhuvud taget några bra namn?

Penis, Kuk, Snopp, Stake...
Vagina, Fitta, Sköte, Mus....
Samlag, Knulla, Älskog, Ligga med....

Det finns oändligt med namn, fler än för ngn annan kroppsdel eller aktivitet, tror jag. Men finns det ngt namn som känns riktigt bekvämt? Kanske har du lyckats hitta namn som känns bekväma för dig, men det gäller bara för dig, för ngn annan kan de mkt väl upplevas som skällsord eller alltför kliniska.

Att det är på detta viset speglar ngt, ingen har problem med namn som Näsa, Öra, Fot, Arm eller Äta, Gå, Hosta, Sova. Alltihopa är naturliga kroppsdelar och aktiviteter. Så vad speglar detta?

Att äta är en njutning, det kan vara oerhört skönt att promenera, att hosta är kanske inte så trevligt men det är ett väldigt funktionellt och naturligt sätt att hålla luftrören rena från slem , bakterier och främmande föremål, att sova när vi är trötta är också både funktionellt och fantastiskt skönt.

Men inget av detta kan väl mäta sig med upplevelsen av riktigt bra sex. Och ändå, när vi ska prata om kanske det vackraste vi har, då finns det inte ord som känns bekväma. Det är en tydlig spegling: Vi är inte bekväma med sexualiteten. Det finns säkert många orsaker till detta, men säkert är att det är kulturellt betingat. Och lika övertygad är jag om att detta är en av de stora bovarna bakom våldtäkter och andra former av sexuellt missbruk. Det finns kulturer där sex och nakenhet är lika naturligt som att äta och sova, i sådana kulturer förekommer inte sexuellt missbruk. Ser vi oss omkring bland våra medvarelser bland andra arter på vår jord så är vi också väldigt ensamma om att inte se sex som ngt naturligt.

Jag tycker att det är tragiskt att det är så här. Jag vill kunna prata om min kuk utan att det känns fult för dig. Jag vill kunna prata om ditt sköte utan att det känns kliniskt för dig. Och jag vill kunna ha älskog som den mest naturliga sak i världen. hur ska vi kunna vinna tillbaka namnen? hur ska vi kunna vinna tillbaka vår sexualitet?

Jag tror att detta är så väldigt laddat och tabubelagt (ta en kort stund och tänk efter vad du kände och tänkte när du såg rubriken och bilden till detta inlägget, så kanske du får en liten aning om hur tabubelagt det är för dig). Jag tror att sexualiteten kanske är det som vi är mest rädda för. Det borde vara krig eller våldsbrott. Men titta på TV en vecka, kolla hur många minuter krig och våldsbrott skildras, jämför det med hur många minuter naturligt sexliv skildras. Där tror jag vi ser en bild av hur illa läget är. Det kommer nog inte att gå på en dag att vinna tillbaka sexualiteten.

Vad kan vi då göra för att vinna tillbaka den? Jag vet inte, men jag tror att ju mer naturligt vi kan förhålla oss till vår kropp och sexualiteten desto bättre relation kan vi ha till sexualiteten. Måste jag verkligen ta på mig en morronrock när jag går på toaletten mitt i natten? Är det inte egentligen bara bra om barnen får se sina föräldrar hångla lite? Skulle vi kanske kunna prata om sex annat än i sovrummet, och även om ngn kan höra oss? Så klart kan vi inte gå från 0 till 100 på en sekund. men vi kan tänja på våra gränser så långt vi förmår, för vår egen skull och inte minst för våra barns skull.