Originalbilden är "stulen" från Cirkus eros
I dag är det Sommarsolståndet, en tidpunkt som traditionellt har firats med ett Hieros Gamos, "Det gudomliga Äktenskapet", föreningen mellan det Manliga och Kvinnlga, mellan Yin och Yang, mellan Himmel och Jord.
Kanske är Den Romantiska Kärleken ett enda stort Hieros Gamos Föreningen av det separerade till ETT
Kanske är Romantiken den största Andliga Läromästaren. den som gör att vi kan Uppleva något annat än separation.
Romantik är väl det där som gör hela tillvaron ljusare, när man Älskar någon, De små (eller stora) Kärleksgåvorna, detta att man alltid har den Älskade med i tankarna i vad man gör och det gör allt så mycket roligare... att laga en enkel middag men man gör det för den Älskade, eller en liten oansenlig sten som man hittar på stranden och bara vill ge till sin Älskade... Att gå i affären och handla vardagsmat och hela tiden titta efter något vackert att ge den Älskade... Allt det där som gör tillvaron ljus (och lite rosaskimrande) när man Älskar. Därför att den Älskade är en del av oss, som alltid finns med oss. Jag och den Älskade är delar av ett större Vi.
Det är Underbart att leta efter små Kärleksgåvor till en Nära Vän, men det är och förblir en Vängåva och inte romantik. för mig. Skillnaden ligger någonstans i graden av Anknytning, graden av Intimitet, graden av öppet Hjärta och i VI- känslan. som jag önskar mig finns mellan mig och partnern i hög grad, men som aldrig blir den samma i en Vänskapsrelation. om än den kan ha väldigt mycket av detta.
Allt är ett, allt annat är en Illusion, men varför finns då denna Illusion? Varför skapades den? Kanske skapades den just för att "Alltet" skulle kunna uppleva den "Etthet" den är. För att kunna uppleva något så måste dess raka motsats upplevas, om solen var allt som fanns, om Allt var ljus och värme, skulle den kunna uppleva det då? Om det inte fanns något mörker och någon kyla runt ljuset och värmen skulle den kunna uppleva sig själv då?
Jag tror att illusionen om separation är till för att kunna uppleva "Etthet". Vi är här i den separerade kontexten med vårt separerade Ego för att kunna uppleva just att vi inte är separerade. Jag tror också att just Kärleken mellan två separerade egon, är den ultimata upplevelsen av detta, när två separerade egon väljer att skapa ett VI med alla delar, med Kroppen, Intellektet, Själen och Känslorna, när vi väljer att fullständigt öppna vårt Hjärta och nakna och sårbara knyta an till en annan människa, den fullständiga Intimiteten och Närheten, där vi verkligen upplever att Vi är ETT, Enhet, Etthet. Det är inget beroende, det är något annat, två separerade individer som är fullständigt kapabla att klara sig själv men som väljer att Uppleva Ettheten. Det är inte att vara ofri, det är att vara fri att uppleva den storslagna Enheten, Ettheten. Och det är något helt annat än att tänka, säga och tro på orden "Vi är Ett" Det är att Uplleva "Vi är Ett"
Måhända kan solen tänka, tro på och förstå att den är Ljus och Värme, men den kan inte Uppleva det utan mörkret och kylan.
Vi Är "Ljus och Kärlek" Vi Är "Alla ETT", men det blir bara ord om vi inte Upplever det. Kanske kan man då Uppleva denna ETTHET med flera, med Alla och Allt, men jag tror inte det. Om vi lever i den separerade kontexten för att Uppleva detta, då måste vi också vara i separationen, i Egot, för att förmå Uppleva det. Och Hur kan vi få Upplevelsen av att Vi är ett oskiljaktigt Ett om den andra delen av Vi också är delar av ett annat Vi med samma dignitet, då är ju jag separerad från deras Vi, från den delen av vårt Vi som jag är Ett med.
Är inte just Illusionen om Frihet, att vi kan vara Fria, den största Illusionen om separation! Kanske är "Friheten" Egot och separationen utlevt till sin yttersta gräns?
Men det innebär inte att de Älskande är ofria, bara att vi väljer att hela tiden vara ett Vi oavsett om vi är tillsammans eller om vi är var för sig med andra människor.
Visar inlägg med etikett Vi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vi. Visa alla inlägg
21 juni 2013
Den Romantiska Kärleken
Etiketter:
Andlighet,
Egot,
Enhet,
Ett,
Hieros Gamos,
Illusionen,
Intimitet,
Kärlek,
Livet,
Nakenhet,
Närhet,
Relationer,
Romantik,
Separation,
Vi
15 juni 2013
Ett val
Allt är ett val,
jag har Alltid
Förmågan att välja.
Jag kan välja
Att flyta med floden,
Utan att välja.
Oavsett vart floden leder
Så är den full med stenar,
Blockeringar, stora stenar
Som jag valt att lägga i dess väg
Leda om dess lopp
Förbi
Mina rädslor,
Mina gamla sår,
Min smärta.
Men den vänder alltid åter
Åter till huvudfåran
Lusten är en bra illustration
Den är som en flod som flödar
Som hela tiden vill vidare
Vill mer och mer
Tills den slutligen störtar ner i havet
Till orgasmen
Och stillnar.
Om jag inte väljer att stanna upp
Sätter ner fötterna mitt i Lusten
Och stå mitt i den
Utan att låta den föra mig vidare.
Hur mycket Lust uthärdar jag
Hur länge kan jag stå där
Utan att släppa taget
Och flyta med
Utan att kliva upp på stranden
Bort från Lusten.
Det är hela tiden ett val
Som jag kan välja att välja
Eller att inte välja
Likaså med Kärleken
Dess flod leder mig
Till den totala nakenheten
Den totala öppenheten
Gentemot en annan människa
Sakta ringlar den sig fram
Tills vi står där nakna
Bröst mot bröst
Med ett vidöppet Hjärta
Utan värn.
Två men ändå ett
Självständiga
Men ändå behövande.
Gemenskapande
För att vi väljer det
Men jag har lagt många stenar på vägen.
Som leder floden
Ur sitt lopp
Bort från Närheten
Bort från Gemenskapen
Bort från Sårbarheten
Jag har ett val
Alltid ett val
Som jag kan välja
Eller inte välja
Jag kan välja att låta floden leda mig
På den väg
Som jag har valt åt den
Med lagom lite närhet
Lagom lite gemenskap
Lagom lite sårbarhet
Eller jag kan sätta ner fötterna
Stanna kvar mitt i floden
Hur mycket Närhet uthärdar jag
Hur mycket Gemenskap uthärdar jag
Hur mycket Sårbarhet uthärdar jag
Vi har alltid ett val
Som vi kan välja
Eller inte välja
Vi kan välja att Tillsammans
Lyfta bort stenarna
Som vi lagt i flodens väg
En efter en
Baxar vi undan stenarna
Stödjer varandra
På vår Gemensamma väg
Mot större Närhet
Större Gemenskap
Större Sårbarhet
Öppnare Hjärta
Vi kan välja att Gemenskapa
Ett Vi
För att vi väljer det.
Eller vi kan välja
Att följa med flödet
Förbi alla stenarna
Längre och längre
Ifrån Varandra
Ifrån Närhet
Gemenskap
Sårbarhet
Men floden strävar Alltid
Tillbaka till huvudfåran...
Etiketter:
Andlighet,
Blockeringar,
Flöde,
Gemenskap,
Gemenskapa,
Kärlek,
Livet,
Lust,
Närhet,
Relationer,
Rädslor,
Sårbarhet,
Val,
Vi
24 maj 2013
All in!
Nu är det All in som gäller, i min nästa relation, vare sig det blir en fortsättning för oss (vilket jag hoppas och tror) eller om det blir i en helt ny relation, så kommer jag att satsa allt på att bli ett VI och inte ett Hon och Han. Jag ska inte ha några bakdörrar på glänt, brister ska lyftas fram i ljuset men fokus ska ligga på det som är bra att bygga på och vårt Gemensamma VI. Det går nämligen inte att komma ända fram om man inte har hela siktet inställt på det.
Det lärde jag mig första gången i tonåren, då vi på gymnastiken skulle lära oss att göra handstående och få betyg i det. Jag var lite rädd att falla och slå mig, så jag lät det ena benet släpa efter lite så jag kunde ta emot mig på det om jag föll. Jag kom aldrig upp i handstående, det är nämligen omöjligt att stå på händerna om man inte låter båda fötterna lämna marken helt och fullt. När jag insåg det och vågade satsa fullt ut då gick det.
I övermorgon ses vi för att diskutera vår eventuella Gemensamma Framtid, jag har ingen aning om vad vi kommer att säga och vad som krävs, men jag är helt säker på att vi båda vill ha en Gemensam Framtid.
Jag har gått och funderat på vad som är viktigt för mig, vilka krav jag ska ställa och vilka krav jag kan ställa upp på... men jag vill inte ställa några krav, jag vill inte begränsa henne för jag tror inte på det, det enda jag vill ha är att vi båda satsar på att vi ska bli mer och mer ett VI, hur det sen ska gå till det får växa fram, ingen av oss vet nog hur det går till (iaf inte jag) att riktigt knyta an till en annan människa och bli ett, så det får vi helt enkelt låta växa fram.
Bra så! Here we go!
All In!
Det lärde jag mig första gången i tonåren, då vi på gymnastiken skulle lära oss att göra handstående och få betyg i det. Jag var lite rädd att falla och slå mig, så jag lät det ena benet släpa efter lite så jag kunde ta emot mig på det om jag föll. Jag kom aldrig upp i handstående, det är nämligen omöjligt att stå på händerna om man inte låter båda fötterna lämna marken helt och fullt. När jag insåg det och vågade satsa fullt ut då gick det.
I övermorgon ses vi för att diskutera vår eventuella Gemensamma Framtid, jag har ingen aning om vad vi kommer att säga och vad som krävs, men jag är helt säker på att vi båda vill ha en Gemensam Framtid.
Jag har gått och funderat på vad som är viktigt för mig, vilka krav jag ska ställa och vilka krav jag kan ställa upp på... men jag vill inte ställa några krav, jag vill inte begränsa henne för jag tror inte på det, det enda jag vill ha är att vi båda satsar på att vi ska bli mer och mer ett VI, hur det sen ska gå till det får växa fram, ingen av oss vet nog hur det går till (iaf inte jag) att riktigt knyta an till en annan människa och bli ett, så det får vi helt enkelt låta växa fram.
Bra så! Here we go!
All In!
Etiketter:
All in,
Andlighet,
Begränsningar,
Fokus,
Framtid,
Gemensamhet,
Knyta an,
Kärlek,
Livet,
Relationer,
Vi
9 apr. 2012
Vi som Hel-ande (av Carola Liva Lind)
Dikt och bild av Carola Liva Lind
Din sorg är min men jag behöver ej Sörja.
Min Lycka är din du behöver ej välja den.
Din utmaning utmanar mig att utmana Dig.
Min upplevelse Upplevs genom ditt Upplevande.
Din Skapelse Skapar för mig att Skapa i.
Min Tro blir en Trohet för dig att tro på.
Din Konstruktivitet berikar min Mångfald och gör mig Konstruktiv.
Min Motgång är din Framgång och vi delar på Vinsten.
Din Framtid är Min Dåtid och vår gemensamma Samtid.
Mitt vägval bereder din väg så att vi kan mötas Halvvägs.
Ditt Mörker tänder mitt ljus och belyser vår Väg.
Mitt Mörker Berikar Dig med vetskap om Skillnader.
Ditt ljus visar vägen för mig så jag hittar Hem.
Mitt ljus lyser på vägen du valt.
Din Rikedom blir min när jag öppnar min dörr.
Min Kunskap är din precis när du vill.
Vår Samtid fattas allt vi inte lagt till.
Vår Gemenskap vinner allt vi väljer att vilja.
Våra Jag berikas av varandras Vilja att Vara.
Vårt Varande är svaret på Livets Gåta.
Älska oss själva, vara och Förlåta.
♥
13 jan. 2011
Samma Jag
Hur ska jag någonsin
kunna Se mig själv,
om jag inte kan Se dig!
Hur ska jag någonsin
kunna Acceptera mig själv,
om jag inte kan Acceptera dig!
Hur ska jag någonsin
kunna Älska mig själv,
om jag inte kan Älska dig!
Du är Jag
Jag är Du
Det är i mötet med dig
jag möter mig själv!
Vi är Alla Ett.
Vi är Alla
samma Jag.
12 jan. 2011
Vi (av Carola Lind)
Underbart Vacker dikt av Carola Lind ♥
När jag kan ljuda ditt namn
Humma din doft
Tala din hud
Sjunga din känsla
När jag kan smaka din ton
Dofta ditt ljud
Andas din kärlek
Lyssna din själ
När jag kan nynna din visa
Vissla din skönhet
Muttra din vishet
Ljuda din närvaro
När jag kan skrika din Kärlek
Gråta din sorg
Skriva din längtan
Öppna din bok
När jag kan läsa ditt Jag
Lära mitt Jag
Förstå dag för dag
Lyssna till oss
När jag kan släppa dig fri
Skapa ett Vi
Låta helt bli
Vara helt nära
När jag kan andas i takt
Släppa all makt
Stolt vara Jag
Leva mitt Liv
När jag kan stanna och gå
Ge utan att få
Krama utan att ta
Släppa utan ånger
När jag kan sjunga alla sånger
Viska alla ord
Skrika alla meningar
Nynna alla visor
När jag kan Lära Lyssna och Förstå
Vara helt Blå
Tala min Kärlek
Starkare än Få
När jag kan vara Du
Vara helt Jag
Veta Känna att Nu
Inget Kan förloras
När jag Kan känna Nu
Vet Jag att Du
Vill bli ett Jag
Förenas i Tiden
När jag kan känna Dig
Vet jag att Jag
Blivit ett Jag
Att förenas i Vi
När jag kan Känna vårt Vi
Har jag släppt allt och alla
Behållt bara Mig
Gett utrymme för Dig
När jag kan Dela mitt Jag
Att bestå i ett Vi
Så du kan vara Fri
Så Jag kan vara Fri
När jag kan vara ett sådant Vi
Då är det Nu
Då är det Du
Som kommer till Mig
När jag kan känna din Närvaro
Vet jag att Jag
Intet behöver
Inget vill ha
När jag kan förstå mitt Jag
Kommer allt av sig själv
Kanske redan idag
När jag släpper mitt tag
När Jag är Du och Du ett Jag i vårt Vi
Kan det bara bli enhet
Allt släppt i sin skönhet
Bringat i klarhet
När vi Möts igen i vårt Nu
För att vi inget har med oss
Inget vill bringa
Inget vill ha
När vi Förenas i Liv och Känsla
För att inget förändra
För att allt är som det ska
Allt är ett Jag
När vi Allt bara Är
Blir Källan av Kär
Leken vi leker
Ett Mål vi har nått
Gemensamt i Kärlek
Ett Vi Du och Jag.
[Carola Lind]
Etiketter:
Andlighet,
Carola Lind,
Kärlek,
Livet,
Nu,
Närvaro,
Vi,
Vilkorslöst
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




