Tankar (av Susanne Löfgren)

Text och bild lånad av Susanne Löfgren

Tankar som kletar

Tankar som stretar

Tankar som finner

Tankar som letar

Förlorar och vinner

Aldrig försvinner

Drar mig hit

Drar mig dit

Rädslor som kväver

Viljor som kräver

Tankar som sänker

Tankar som lyfter

Tankar som rör

Tankar som stör

Ingen rast

Ingen ro

Vad är veta?

Vad är tro?

Hårda tankar

Mjuka tankar

Tankar som glädjer

Tankar som klankar

Tankar står stilla

Tankar vankar

Av och an

Hit och dit

Stopp ett slag

vidare en bit

Runt omkring

Inuti

Jag är jag

Ni är ni

Orosamt

Stilla lugn

Tankar 

[Susanne Löfgren]

SvärdsPrinsen

SvärdsPrinsen har ett mycket aktivt och skarpt intellekt, han drar slutsatser och planerar. Det är SvärdsPrinsen som finner vägen till våra idéers förverkligande och det är han som löser problemen på vägen. Det är också SvärdsPrinsen som kontrollerar våra tankar, tanken är skapande och tänker gör vi hela tiden, ofta går våra tankar i samma spår som de alltid har gjort, om vi inte gör något för att förändra dem och de är inte alltid konstruktiva. SvärdsPrinsen kan hjälpa oss att knuffa destruktiva tankar  ur spåren och bryta nya vägar för dem.

SvärdsPrinsen uppmanar oss att analysera och planera situationen, samt att ta kontrollen över våra tankar.

Men Livet kan inte planeras, SvärdsPrinsens baksida varnar oss för att ha en övertro på tankens kraft och tro att vi kan styra Livet. Intellektet är bara ett redskap som hjälper oss på vår väg genom Livet, det styr inte Livet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Vårt fria val

Vi har ett fritt val. Vi kan välja vad vi ska göra, vi kan välja våra tankar, och därmed indirekt även våra känslor. Men vi kan inte välja vem vi ÄR! Vi ÄR en del av den process som kallas Livet, och inget vi väljer.

Det viktigaste valet vi har är om vi ska vara inifrån- eller utifrån-styrda. Om vi låter våra tankar döma oss själva är vi paradoxalt nog utifrånstyrda. Om vi väljer att tänka ut  hur vi ska vara är vi faktiskt också utifrånstyrda. Om vi låter en chef, ekonomin, våra föräldrar, barn, vår partner eller en bok  styra hur vi  ska vara är vi utifrånstyrda. Om vi väljer att ta ansvar för andras känslor är vi utifrånstyrda. Om vi låter våra rädslor styra oss är vi utifrånstyrda.

Vårt intellekt har, som jag ser på det, till huvudsaklig uppgift att notera vad vi upplever. Det är även ett redskap som hjälper oss att hantera livet på gott och ont. Allting börjar med en tanke. Om jag väljer att "gå dit" så har det börjat med tanken att jag ska "gå dit". Om jag blir ledsen för något så är det en reaktion på en tanke om det jag upplever. Det kan t ex handla om tanken "jag får inte vara med" eller "jag duger inte".

Det är praktiskt taget omöjligt att stänga av våra tankar, men vi kan styra dem så de inte styr oss. För vårt intellekt har sina brister, det jämför hela tiden våra aktuella upplevelser med det som vi tidigare har upplevt, och är väldigt snabbt med att döma utifrån tidigare erfarenheter. Det är en bra funktion, när det gäller att reagera adekvat på ett farligt rovdjur på stenåldern. Men det är inte lika funktionellt att känna sig utanför eller avvisad för att någon väljer att umgås med någon annan än oss, i nittionio fall av hundra kan vi vara säkra på att valet inte har ett dugg med oss att göra, det handlar inte om att välja bort oss det handlar om att välja någon annan, men vårt intellekt känner igen det från en tidigare erfarenhet där vi känt oss bortvalda.

Därför kan det vara bra att styra våra tankar, och välja att inte ta någonting personligt. Och om vi väljer att inte ta något personligt då behöver vi inte heller fundera ut hur vi ska vara eller hur vi ska agera, eftersom andras reaktioner faktiskt inte handlar om oss utan om dem själva. Men om vi väljer att styra våra tankar bort från den tanke som i oss själva ger upphov till en "oönskad" reaktion som t ex ledsnaden ovan så händer också något annat, vi berövar oss själva ett annat av de verktyg vi har att hantera livet med, nämligen våra känslor.

Känslorna är det "mätinstrument" vi har som talar om hur mycket vi styrs inifrån eller utifrån, eller med andra ord så säger de oss hur närma oss själva vi är. Ledsnaden i exemplet handlar egentligen inte om att vi är bortvalda till förmån för någon annan, utan det handlar troligen om en gammal ledsnad från ett tidigare tillfälle då vi fick lära oss att välja bort oss själva, vi blev avvisade för att vi var den vi VAR. Nekar vi oss den ledsnaden så förlorar vi också kontakten med det minnet som är upphovet till vår nuvarande reaktion och därmed nekar vi oss också kontakten med den vi ÄR. Vi gömmer undan "problemet" och väljer än en gång att styras utifrån.

Om vi vill välja att styras inifrån så måste vi acceptera oss själva precis som vi är, med alla de reaktioner och känslor som dyker upp i livet. vår uppgift är bara att acceptera och notera "jaha nu upplever jag detta". Vi måste agera utifrån vår Genuina Vilja i stället för utifrån vad vi tänker och känner eller utifrån andras reaktioner på den vi ÄR.

Nu är jag sådär (av Susanne Löfgren)

Lånad från Susanne Löfgrens fina Blogg

självutlämnande igen.

Sån är jag, allt åker ut. (Okej, NÄSTAN i alla fall). Säga vad man vill om mig, men jag reser ganska lätt nuförtiden i alla fall. Jag har släppt mycket i mitt bagage. Sen finns det ju sånt som gör mig fullständigt skräckslagen. Som att inse det storslagna i mig själv. Som att våga släppa in någon i mitt liv igen. Men det är en annan historia.

Fick nyss en sån där kommentar igen: Hur orkar du vara så jävla glad hela tiden?

Jag är inte glad hela tiden. Jag åker berg och dalbana i denna resa som kallas livet. Ibland står jag stadigt, ibland vacklar jag. Jag gråter, skrattar, tjuter, njuter tystnad. Lite av allt.

Jag tror det kallas att vara människa.

Ja hur orkar jag? Jag uppskattar livet på ett annat sätt numera. Ålder? Mognad? Insikt? Jag vet inte.

Mycket handlar om var jag väljer att lägga mina tankar, vad jag göder med mina tankar/min energi. Tankar är kraft! Vi tänker 65 000 (?) tankar varje dygn och 95% av dem är samma som föregående dag. Stor potential finns där alltså!

Sen lär vi oss alla av allt i livet. Alla möten, glädje, sorg, nedförsbackar och motgångar.

Det är så för oss alla!

Sorger är inte roliga. Inte alls när vi befinner oss i dem. Jag har mist många människor som jag älskar. Fysiskt i alla fall. De lever alltid kvar i mitt hjärta. Men jag saknar att kunna ge dem kramar, prata med dem, diskutera, säga till dem hur jag älskar dem av hela mitt hjärta!

Jag saknar inte mina tunga år. De är borta ur mitt minne på nåt sätt. En enda tung grå gegga som jag aldrig tog mig upp ur då. Jag saknar inte den jag var då och allt jag kämpade med.

MEN på nåt sätt tror jag att de har format mig till den jag är här och nu. Idag.

Jag vaknar ofta upp och känner ren och sann lycka över att bara finnas, andas, leva!

Kanske hade jag inte känt det om jag aldrig hållit döden i handen ?

Jag har givits denna tid här på jorden. Jag gör så gott jag kan här och nu. Å jag älskar mitt lilla liv! Trots - och tack vare - allt!

[Susanne Löfgren]

Vad är vad? (av Carola Lind)

Ännu en av Carola Linds insiktsfulla texter

Du möter en annan Människa. Och här inträder separationen. I samma ögonblick ni får någon form av kontakt. Vare sig den känns positiv eller negativ, startar en process som ska komma att hålla er åtskiljda.

Det är Meningen att vi ska utvecklas Individuellt och följa vårt eget Livs plan. Ingen är menad att följa någon annans plan.

Träffar du någon som du lever Symbiost med är det upp till var och en i den relationen att värna om sin personliga Identitet. Att smälta samman och endast vara en gemensam färg målar ingen tavla. Här är det lätt att en vänder sig inåt medan den andre vänder sig utåt i olika grader såklart beroende på personlighet.

Att gemensamt odla den individuella själslågan där båda får lysa och kan ta plats är det ultimata.
Likt olja och vatten är det Meningen att vi ska kunna smälta samman i olika formationer, vackra mönster, skapande kreativa processer, där min styrka blandas med din kraft och vilja, där din skönhet blandas med min praktiska erfarenhet, och så vidare. I all oändlighet.

Att Olja och vatten skulle bli ett har aldrig varit meningen. Men att vi ska kunna samsas och förstärka varandra, ja absolut!

Om du anser dig vara oljan eller vattnet har ingen betydelse, då vi är både och.

Om du anser dig vara ljuset och andra vara mörkret, spelar ingen roll då vi rymmer både och.

Om du anser dig vara den bättre och den andre den sämre, så spelar det ingen roll för vi är både och.

Om du anser dig vara den snälla och alla andra de dumma så spelar det ingen roll för vi är både och.

För att kunna Existera behöver vi alla existensiella grundstenar som stöttande bygger upp Liv, och det innebär, att


Vi Är. Allt.

Vi innehåller allt.

Vi Kan Allt.

Vi vet Allt.


Det vi anser vara mörker hos andra kan tvärtom vara ljuset som pekar och upplyser oss om att tona ner vårt eget mörker.

Det vi upplever som ljuset hos oss själva kan mycket väl vara Egot som på det mörkaste vis breder ut sig för att vi ska ta plats.

Vi är varken eller!

Vi bara ÄR. Allt.

Och kan, om vi vill, nyttja de delar som passar bäst för stunden.

Och när vi möter en person, så ja, då påbörjas separationen omedelbart för vi börjar alltid med att jämföra, relatera och observera, Olikheter samt likheter!

Hur skulle det vara om vi i ett möte förenades istället?

Istället för att se olikheterna eller likheterna bara lät den personen vara. I varandet av den personens Varande?
Om vi helt utan Dömande accepterade denna person för exakt den personens egenskaper, kvaliteter, personlighet och varande.

Förenade oss både i och med tanken att denna person bara Är. precis som Jag.

Utan att läsa in och försöka urskilja om det är olja eller vatten som Dominerar, om det är Olja eller vatten som passar mig, om det är svart eller vitt som syns och känns mest, om det är Mörkt eller Ljust som Jag räds eller blir attraherad av.

Vad vore då?

En förening mellan två eller fler personer i ett neutralt möte, vad kan det ge?


Vad skulle ett möte i Förening ge dig?

[Carola Lind]

Inget spelar ngn roll

Tidigare publicerat den 5/11-10 på Sigges radioteater

Ingenting spelar ngn som helst roll. Allt har den betydelse vi ger det, vare sig mer eller mindre.

För Livet kvittar det lika vad som händer i världen, hur jag mår, om vi utplånar en art, om vi lever eller dör.

Och för mig är Livet det som är vi, den del av oss som är medvetandet, det som blir kvar när vi skalar av alla roller och mönster. Den del av oss som upplever vår värld, som upplever vårt liv, och som samtidigt skapar vår upplevelse.

Vi är drömmaren, och vi är Drömmen.
Vi är vävaren, och vi är Väven.
Vi är den som lever, och vi är Livet.
Vi är vårt "Kreativa Jag"
Det som skapar vår upplevelse, och som upplever den.
Vi är själva Livet!

Vem tänker tankarna?

Ofta kommer tankarna som en reaktion på ngt som händer oss, och tanken leder till nya reaktioner i oss. Jag kanske är trött, och tanken "jag är trött" gör mig ändå tröttare. Eller när ngn säger ngt som får mig att tänka "hon tycker att jag är dum" eller "han vill göra mig ledsen" kanske leder vidare till tanken "hon kränker mig" Men det är mina tankar om det som händer som skapar min upplevelse.

Tanken "hon tycker att jag är dum" är bara en tanke, Tanken "hon kränker mig" är det sårade barnets tanke. Mitt vuxna jag skulle kunna tänka "hon tycker jag är dum för hon förstår inte mig"

Alla delar av oss som upplever brist och utanförskap tänker egots tankar, som leder till upplevelsen av ändå mera brist och utanförskap. Men det är inte de vi Är, det är bara den upplevelse vi väljer, medvetet eller omedvetet, utifrån våra erfarenheter och präglingar.

Det finns andra tankar som känns bättre, tankar som "jag älskar dig" "det ordnar sig" "allt är gott"

Det spelar ingen roll. Vi kan ha vilka upplevelser vi vill, Livet går vidare oavsett. Vi kan t o m ha upplevelsen av att dö, men den del av oss som upplever, som är Livet, kommer inte att dö för det. För Livet kan inte dö, det kan bara förändras, anpassas, nyskapas och fortleva. Det som dör ger liv åt nytt Liv, men det är bara vår kropp som dör, inte Livet i oss.

Sant eller inte? Det kan vi inte veta, och det spelar ingen som helst roll. Livet kommer att fortsätta med eller utan vårt medvetande. Jag väljer att tro att mitt medvetande inte kan dö, även om min fysiska kropp dör.

Däremot så spelar det roll hur vi tänker och gör om vi vill uppnå ett visst mål. Om vi vill ha en viss upplevelse.

Jag vill må bra! Jag kan välja att göra mig beroende av andra för att må bra, jag kan välja att göra mig beroende av saker eller pengar för att må bra. Eller jag kan välja att må bra i varje Nu precis som det Är. Att må bra är en upplevelse, och det är jag som skapar den upplevelsen. Jag kan välja tankar som "Vi är alla Ett" "Jag mår bra" "Allt är precis som det ska vara" Tankar som får mig att må bra.

Vill vi ha upplevelsen av en frisk och välmående kropp, har det betydelse, hur vi agerar. Det spelar roll om vi stoppar i den socker, nikotin, koffein eller vad som helst i övermått. Eller för lite av ngt, av fysisk aktivitet, av mikronäringsämnen etc. Men det spelar också roll vad vi tänker, tänker vi tankar som får oss att må dåligt, så ger vi vår kropp en dålig miljö, tankarna sätter sig i kroppen som ohälsa. Kroppen reagerar på våra tankar.

Vill vi att mänskligheten ska överleva, har det betydelse vad vi gör, både mot varandra och mot vår planet. Skapar vi en miljö där mänskligheten inte kan överleva så kommer vi att dö ut. Agerar vi mot varandra på ett destruktivt sätt, förtrycker och skadar varandra, så skapar vi mera förtryck och hänsynslöshet, som kommer att ta kål på oss alla en dag. Agerar vi mot varandra och mot vår planet, med Kärlek och Respekt så skapar vi en värld fylld av Kärlek och Respekt.

Återigen är det våra tankar som spelar roll. Vi kan tänka tankar som "Vi är alla Ett, både vi människor och allt annat på planeten" "Det finns ingen brist" "det finns inget rätt och fel" osv. Det är våra tankar som skapar vårt agerande, som i sin tur skapar miljön för mänskligheten.

Men det spelar ingen som helst roll i det stora. Livet klarar sig bra utan oss, Planeten klarar sig bra utan oss.

Åtskilliga gånger har nästan allt liv på planeten utplånats, men kommit åter. Livet och Planeten klarar sig alltid. Det är upp till oss om det ska vara med eller utan mänskligheten.