Politiker ifrån alla partier pratar mycket om att skapa jobb. Hur tänker man då?
Är man inte helt ute och reser då? Man gör det som behöver göras PUNKT! Vem vill väl göra något som inte behöver göras??? För det måste väl vara det det handlar om när man pratar om att skapa jobb?
Människor har i alla tider jobbat. Jag kallar det "Näringssök" för det är vad det oftast handlar om, att försörja sig själv och sina närmaste på ett eller annat vis. Men vi människor är också av naturen "lata", därför har vi också alltid på olika sätt försökt göra vårt näringssök enklare. Jag brukar säga att "lathet är en dygd", för det är tack vare latheten som vi idag har hjulet, förbränningsmotorer, smartphones, osv. Saker som, rätt använda, gör livet enklare och näringssöket effektivare.
Men inte var det så att människorna, den dagen de uppfunnit hjulet och plötsligt kunde bära sina bördor dubbelt så långt på halva tiden, "skapade nya jobb". De plockade inte upp en stor sten bara för att ha något att bära nu när deras bördor kunde åka på en vagn. Inte heller gick de stora omvägar bara för att få tiden att gå, nu när de kom fram så mycket fortare. Självklart inte!
I stället blev deras tillvaro tryggare, för nu hade man mer tid till näringssök, och man kunde samla mera på lager eftersom man inte längre behövde bära allt. Man kunde färdas längre, till tryggare boplatser.....
Så kom den dagen då manniskans lathet gjort att lagerna var fulla, att samla mer var lönlöst för maten skulle ändå bara förfaras med tiden. Vad gjorde man då? Skapade jobb? Nej knappast.
Nu hade man mera tid över för alla former av kultur, man kunde sitta ner vid lägerelden, umgås, berätta, skapa musik.... Men viktigast av allt. Man hade tid och ork att reflektera över tillvaron, grunna på det som fanns runt oss i vardagen. Man ökade helt enkelt sin kunskap. Och någon kom på att om man strödde ut fröna man samlat intill någon av boplatserna, och om man i stället för att äta alla grisar som man kunde fånga, behöll några invid boplatsen, så skulle man kunna samla all maten på samma ställe och inte behöva flytta runt. Och om man inte flyttade runt så kunde man bygga bostäder som skyddade bättre, både mot vädrets makter och vilda djur.
Med andra ord, det fanns tid att drömma om en bättre tillvaro, och möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det blev visserligen lite jobb att bruka jorden, ta hand om djuren och bygga husen. Det blev mera jobb, men man skapade inte jobb, utan man gjorde bara det man behövde för att förverkliga sina drömmar om en bättre tillvaro.
Sen rullade det på.... tills vi kom dit vi är idag.
Men jag tror ändå att nyckeln finns där: I att göra det man behöver för att förverkliga sina drömmar.
Detta är vad politik i grunden handlar om: Att göra det man behöver för att förverkliga drömmar om en bättre värld.
Och det tror jag inte är att skapa jobb.... nej jobben finns, det är många arbeten som behöver utföras för att vi ska få en bättre värld. T ex behöver vi mera personal inom vården, skolan och till att ta emot de asylsökande som kommit hit på bästa sätt, Vi behöver underhålla järnvägarna och annan infrastruktur. Det behövs folk som kan bygga flera bostäder....
Alla jobben utom de sisnämda är sådant som Samhället bör sköta (tycker jag), direkt eller indirekt. Det är bara att anställa mer personal och handla upp fler tjänster. Finansieringen är redan fixad enligt den modell som jag skrev om här.
Samhället kan beställa järnvägsunderhåll och flera bostäder. saknas det personal så får man inrätta utbildningsplatser och lärlingstjänster, där samhället står för en del av finansieringen.
Skulle fortfarande jobben inte räcka till åt alla, så får vi dela på dem. Vi får helt enkelt korta ner arbetstiden... så att fler får tid och ork att drömma och förverkliga det de drömmer om.
Funderar vidare... idag om medborgarlön.
Jag upplever att medborgarlön är något som förespråkas av framför allt 2 grupper:
"Ekonomer" som vill öka konsumtionen samt människor som inte vill ta ansvar för sitt eget uppehälle.
Det finns även en 3e grupp som förespråkar medborgarlön, och det är sådana som upplever att frukten av deras arbete inte kommer dem själva till del i så stor utsträckning som den borde göra, eller som upplever arbetet som meningslöst hittepå.
Jag tror inte på medborgarlön, eftersom jag tror att näringsök är en av de mest centrala och viktiga sakerna i våra liv om vi ska må bra! Att kunna ta ansvar för sin (och de närmastes) försörjning ger en fantastisk Självkänsla, det ger en känsla av Frihet, Kontroll, Trygghet, Oberoende och Makt. Att införa medborgarlön skulle vara att ta ifrån människor detta och förminska dem.
Näringssök har alltid varit och kommer alltid att vara en stor del av alla djurs (inklusive människan) tillvaro. I svåra tider har det upptagit all vaken tid, och kanske mer, och under bättre tider har det varit en mindre del av den vakna tiden. Men alltid har det varit och kommer att vara, en del. Det är helt enkelt en grundläggande del av djurlivets villkor.
Det är så jag ser på arbete. Vare sig det handlar om att jaga och fälla en mammut, samla rötter, bär, svamp och frön, odla och skörda i sin trädgård, hantverk för försäljning, affärsbiträden, byggnadsarbetare, industriarbetare, vårdarbetare, skolpersonal, människor som jobbar med papper och datorer på olika vis, ingenjörer... You name it... Så handlar det om näringssök.
Den första gruppens argument, om att öka konsumtionen, ser jag som ett totalt feltänk... Vill vi att vårt liv på den här planeten ska kunna fortgå på ett någorlunda drägligt vis så är det minska konsumtionen vi måste göra INTE öka den!
Till den andra gruppen, som inte vill ta ansvar för sitt uppehälle, säger jag: Sorry! Jag hoppas att ni en dag får uppleva tjusningen av näringssöket och allt positivt som det medför. Och jag vill på intet vis att ni ska curlas ytterligare och fråntas incitamentet att få uppleva detta, genom att medborgarlön införs.
Den tredje gruppens problem torde kunna lösas med de åtgärder som beskrivs i detta blogginlägg. Att det idag är många fler än vi själva (varav många rena parasiter) som vi försörjer med vårt näringssök skulle även lösas med de åtgärderna.
Nu menar inte jag att vi inte ska ta hand om varandra, självklart ska vi ta hand om de som av olika anledningar är oförmögna att själva söka sin näring fullt ut.... Så har det också alltid varit i mänsklighetens historia i större eller mindre utsträckning (och även bland många andra djurarter). Vi har tagit hand om våra barn, sjuka och gamla, ofta har vi även tagit hand om "stammens" och nationens svagare individer, i de ljusaste stunderna t o m om hela mänsklighetens svaga och utsatta.
Säkert har också motsatsen förekommit i svårare tider, barn har satts ut i skogen, sjuka och gamla har lämnats efter då stammen dragit vidare. de improduktiva individerna har helt enkelt offrats för stammens överlevnad när näringstillgången varit för dålig. Men detta är inget som vi behöver syssla med i dagens samhälle vi har möjligheter och resurser att ta hand om alla mänsklighetens svagare grupper. Tyvärr sker detta offrande av livets olycksbarn även idag bland annat på små överbelastade båtar på Medelhavet, medan vi står och tittar på när de sjunker, och sedan vandrar vidare... Vi borde skämmas! :-/
Dessutom skulle medborgarlön (med utgångspunkt i mina tankar om pengars värde i detta samma blogginlägget) behöva skattefinansieras för att inte skapa inflation. Jag menar att det finns så mycket viktigare saker att använda våra skattemedel till än till detta, i grunden curlande och förminskande av människor.
Däremot så tror jag på idén om "Friår" (vilket kan ses som en tillfällig medborgarlön). Vi kommer alla till punkter i livet där vi behöver stanna upp, gå in i oss själva, för att sedan ta en ny riktning i livet. Kanske ett till tre friår vore en lämplig kvot att tilldela varje individ i vårt samhälle.
