Är man stark måste man vara snäll

Större delen av livet har jag varit pacifist och ansett att det inte blir något krig utan vapen. Jag gick t o m i fängelse för att jag inte ville göra värnplikten.

Men idag börjar jag ge upp hoppet om mänskligheten,

Det är nog inte riktigt så enkelt att det är vapnen som skapar krig, kanske är det  t o m så att vapnen behövs för att förhindra krig?

Idag tror jag att krig skapas när någon vill ha något som någon annan har. Det kan vara materiellt eller det kan helt enkelt handla om makt. Det behövs inga vapen för att detta ska leda till konflikt eller krig, det enda som krävs är ojämlikhet, girighet eller makthunger.

När jag var barn, var ilskan bara en dålig känsla, men i 30årsåldern insåg jag (tack vare en klok och intuitiv terapeut) att ilskan kunde vara bra. Så småningom har jag förstått mer om ilskan, dess syfte och funktion.

Ilskan har vi för att skydda vår integritet. När någon vill kliva över våra gränser, så är det ilskans jobb att sätta stopp för det. Jag tror t o m att ilskan ska kunna döda om det behövs för att skydda oss själva eller någon närstående. 

Jag är dessutom övertygad om att om vi har en sund relation till vår ilska så behöver den aldrig vara något annat än bestämd, den behöver aldrig bli våldsam, eftersom omgivningén "känner av" att vi kan sätta gränser. Den sunda ilskan är bara ett steg starkare än angriparen.

Idag tror jag inte längre riktigt på ett "paradiset på jorden", där alla är snälla och glada. Det kommer alltid att finnas människor som lider brist på något, och det kommer alltid att finnas de som vill ha något som någon annan har och kliver över andras gränser. Då behövs det en "Bamse", en "snäll", stark makthavare som tar hand om och skyddar de svaga från de som trampar på dem på olika sätt.

Idag så känns det som det är ont om "Bamsar". Våra politiska makthavare har i stort sett abdikerat och lämnat över makten till de ekonomiska makthavarna, och dessa i sin tur är väldigt giriga och vill bara ha mer och mer. Det finns ingen Bamse som skyddar alla "Lille skuttar".

Vi ser detta överallt, både lokalt och globalt. Massor av "Lille skuttar" försöker i desperation få tillgång till det de behöver, de drunknar i Medelhavet, de dödas i kemvapenattacker och dödar oskyldiga människor i hemska terrordåd. Andra, i våra egna storstäder, skapar sitt eget samhälle, de ger sig in i brottets bana för att få tillgång till det som samhället förnekar dem.

Samtidigt som samhället håller på att göra "en posten" 
(dvs avveckla sig själv) på alla fronter. Skolan förmår inte lyfta de svaga barnen, vården blir allt mer svårtillgänglig, polisen har sällan tid att hindra och utreda brott med mindre än att någon är död, järnvägen står ofta stilla. Flyktingarna drunknar i medelhavet medan EU ser på på andra sidan sina stängda gränser. Vare sig EU eller FN förmår stoppa krigen i Syrien och på andra platser.

Vår planet håller på att kollapsa medan vi konsumerar mer och mer, billigare och billigare på bekostnad av barnen och miljön på andra sidan klotet där vi inte kan se dem.

Världen skriker efter "Bamsar" som kan sätta gränser för alla "Vargar" och "Krösusar" och ta hand om alla "Lille skuttar". Våra makthavare måste återta makten och börja sätta gränser, samtidigt som de börjar ta hand om de svaga.

Det blir nog inget "Paradis på jorden" men Världen kan bli mycket vackrare om de starka tar hand om de svaga i stället för att trampa på dem och utnyttja dem.

Medborgarlön och näringssök

Funderar vidare... idag om medborgarlön.

Jag upplever att medborgarlön är något som förespråkas av framför allt 2 grupper:

 "Ekonomer" som vill öka konsumtionen samt människor som inte vill ta ansvar för sitt eget uppehälle.

Det finns även en 3e grupp som förespråkar medborgarlön, och det är sådana som upplever att frukten av deras arbete inte kommer dem själva till del i så stor utsträckning som den borde göra, eller som upplever arbetet som meningslöst hittepå.

Jag tror inte på medborgarlön, eftersom jag tror att näringsök är en av de mest centrala och viktiga sakerna i våra liv om vi ska må bra! Att kunna ta ansvar för sin (och de närmastes) försörjning ger en fantastisk Självkänsla, det ger en känsla av Frihet, Kontroll, Trygghet, Oberoende och Makt. Att införa medborgarlön skulle vara att ta ifrån människor detta och förminska dem.

Näringssök har alltid varit och kommer alltid att vara en stor del av alla djurs (inklusive människan) tillvaro. I svåra tider har det upptagit all vaken tid, och kanske mer, och under bättre tider har det varit en mindre del av den vakna tiden. Men alltid har det varit och kommer att vara, en del. Det är helt enkelt en grundläggande del av djurlivets villkor.

Det är så jag ser på arbete. Vare sig det handlar om att jaga och fälla en mammut, samla rötter, bär, svamp och frön, odla och skörda i sin trädgård, hantverk för försäljning, affärsbiträden, byggnadsarbetare, industriarbetare, vårdarbetare, skolpersonal, människor som jobbar med papper och datorer på olika vis, ingenjörer... You name it... Så handlar det om näringssök.

Den första gruppens argument, om att öka konsumtionen, ser jag som ett totalt feltänk... Vill vi att vårt liv på den här planeten ska kunna fortgå på ett någorlunda drägligt vis så är det minska konsumtionen vi måste göra INTE öka den!

Till den andra gruppen, som inte vill ta ansvar för sitt uppehälle, säger jag: Sorry! Jag hoppas att ni en dag får uppleva tjusningen av näringssöket och allt positivt som det medför. Och jag vill på intet vis att ni ska curlas ytterligare och fråntas incitamentet att få uppleva detta, genom att medborgarlön införs.

Den tredje gruppens problem torde kunna lösas med de åtgärder som beskrivs i detta blogginlägg. Att det idag är många fler än vi själva (varav många rena parasiter) som vi försörjer med vårt näringssök skulle även lösas med de åtgärderna.

Nu menar inte jag att vi inte ska ta hand om varandra, självklart ska vi ta hand om de som av olika anledningar är oförmögna att själva söka sin näring fullt ut.... Så har det också alltid varit i mänsklighetens historia i större eller mindre utsträckning (och även bland många andra djurarter). Vi har tagit hand om våra barn, sjuka och gamla, ofta har vi även tagit hand om "stammens" och nationens  svagare individer, i de ljusaste stunderna t o m om hela mänsklighetens svaga och utsatta.

Säkert har också motsatsen förekommit i svårare tider, barn har satts ut i skogen, sjuka och gamla har lämnats efter då stammen dragit vidare. de improduktiva individerna har helt enkelt offrats för stammens överlevnad när näringstillgången varit för dålig. Men detta är inget som vi behöver syssla med i dagens samhälle vi har möjligheter och resurser att ta hand om alla mänsklighetens svagare grupper. Tyvärr sker detta offrande av livets olycksbarn även idag bland annat på små överbelastade båtar på Medelhavet, medan vi står och tittar på när de sjunker, och sedan vandrar vidare... Vi borde skämmas! :-/

Dessutom skulle medborgarlön (med utgångspunkt i mina tankar om pengars värde i detta samma blogginlägget) behöva skattefinansieras för att inte skapa inflation. Jag menar att det finns så mycket viktigare saker att använda våra skattemedel till än till detta, i grunden curlande och förminskande av människor.

Däremot så tror jag på idén om "Friår" (vilket kan ses som en tillfällig medborgarlön). Vi kommer alla till punkter i livet där vi behöver stanna upp, gå in i oss själva, för att sedan ta en ny riktning i livet. Kanske ett till tre friår vore en lämplig kvot att tilldela varje individ i vårt samhälle.

Tanken bakom tanken

Javisst, det vi tror på tenderar att bli sant, men enbart om jag verkligen upplever att det ÄR så! Enbart tanken räcker inte, utan det är min Upplevelse som skapar min Verklighet.

Alla dessa människor som vid vissa ofta återkommande tidpunkter blockerar landets förbutiker där Svenska spel har sina ombud, nog önskar de sig pengar och rikedom, själva den ritual som de genomför är en bön om rikedom, men nästa dag utför de samma ritual igen, i 99 fall av 100, ändå "fattigare".

Vad var det som gick fel?

Nog måste en del av spelarna ha läst och hört allt som sagts om attraktionslagen på senare år, att allt du önskar dig ska du få. Men ändå....

Det är nämligen tanken bakom tanken som räknas! Åter till spelarna, varför spelar de? I de allra flesta fallen så gör de det för att de vill ha mer pengar, och varför vill de det? Jo för att de upplever att de har för lite pengar. De känner sig alltså "fattiga" och hur ska de då kunna dra till sig rikedom! Eller ta sjuklingen som får reda på att han kan affirmera sig frisk, föreställ dig att du ligger med den värsta influensa du har upplevt, och sänder ut till universum "Jag är frisk", det blir bara ordbajs långt från din verkliga upplevelse, och omöjligt att tro på.

Nog tror jag på attraktionslagens existens och verkan, men den har blivit en quickfix som syftar till att hjälpa många att tillfredställa sina ansvarslösa egoistiska önskningar. Livet handlar inte om att tänka sig rik eller frisk, jag tror nämligen att vår upplevelse av Livet och Verkligheten har något Viktigt att säga oss, inte enbart att vi tänker fel.

Jag är helt övertygad om att Livet ger mig allt jag behöver, Skaparen har låtit äppleträden och hasselbuskarna växa och bära frukt, men jag måste själv ta ansvar för att Livets Frukter hamnar i min mun. Likaså ger Livet mig alla de upplevelser jag behöver för att lära känna mig själv och mitt Livsmål, men det är mitt ansvar att tolka mina upplevelser, inte "tänka bort dem".

Jag tror inte mitt intellekt om att veta bättre än självaste Livet vad jag behöver, intellektet tror jag har till uppgift att notera och analysera våra upplevelser, inte styra oss, jag låter i stället Livet leda mig och litar på att jag kommer dit jag ska.

Att ha kontroll utan att ha kontroll

Härom dagen så drog jag ett kort ur Oshos tarotlek, jag fick kortet "kontroll". Kontroll är något som för mig ofta känns begränsande och negativt, att försöka att styra och ställa och kontrollera tillvaron är något som oftast är gagnlöst och bara kostar en massa onödig energi. Ju mer vi planerar desto oftare måste vi ändra planerna. Än besvärligare blir det när vi försöker kontrollera andra som korsar vår väg.

Men det finns ett annat närbesläktat ord som för mig lite betyder "att ha kontroll utan att behöva ha kontroll", ordet är "Makt". Jag har funnit att för att jag ska må bra så är det väldigt viktigt att jag känner att jag har Makt över min tillvaro. Jag behöver känna att det är jag som styr även om jag oftast låter Livet komma till mig. Livet kan jag inte styra, men jag vill känna att jag har förmågan och handlingsutrymmet att "svara an" i alla de situationer som Livet ger mig. Liksom jag inte kan styra över väglaget när jag är ute på vägarna så är det ändå jag som för fram bilen, jag svarar an på det väglag och den trafiksituation som Livet ger mig, och jag styr bilen dit jag vill.

Om tanken enbart rymde 5 liter eller om vägarna plötsligt skyltades om så att vissa avfarter var stängda, då skulle jag bli mycket begränsad i min framfart.

För att få Makten i mitt Liv så ser jag till att ha ekonomiska buffertar, jag har valt ett arbete där jag själv styr min arbetstid, och jag strävar efter ett boende som gör mig oberoende både av banker, elbolag, livsmedelskedjor och andra. Jag vill ha Makten att själv ta Ansvaret i mitt Liv i alla lägen.

Att jag vill ha Makten i mitt Liv innebär också att väljer en tro där jag inte underkastar mig någon högre makt. Jag gör mig inte till "offer" för bakterier, virus, energier eller annat. Jag väljer att Tro att det är jag själv som gjort upp min livsplan innan jag kom hit, och att hela Livet tjänar mig för att hjälpa mig att uppfylla den Livsplan som jag gjort upp. Allt jag möter i Livet, vare sig det är människor eller andra levande varelser, sjukdomar, skador eller olika situationer, är Gåvor till mig, Gåvor som hjälper mig att uppfylla Min Livsplan.

Det finns ingen annan som har Makten över Mitt Liv! Jag gör mig inte till Offer för något!

Vad eller vem väntar du på? (av Carola Lind)

Text och bild lånad av Carola Lind

Vad eller vem väntar du på?

Är du också med i klubben "När DET sker kommer jag att agera" ?

Eller är du med i klubben "Jag tar ansvar för mig i varje nu"

Vem, tror du ska komma och göra skillnad i ditt liv?

Vem, håller du andan för och låter bli att leva för?

Vad ska till, menar du för att du ska ta tag i det där som bara ligger där o skräpar?

Vem, menar du ska ta ansvaret för dina processer?

Jag har upplevt och levt i ett samhälle där familjer, grannar och vänner per automatik hjälper varandra och hela tidens finns där för varandra i en gemenskap. För mig, som länge var med i klubben "Kan själv" var det väldigt svårt att tillåta andra komma in och ta över göranden som jag faktiskt skulle kunna klara själv, även om jag brände ut mig på kuppen.

Jag har även levt i ett samhälle där det verkligen inte fanns en enda själ som hjälpte till, om jag ens bad om det.

Idag, i detta landet, Sverige, i detta samhället, vet jag att jag för det första bär ansvaret för vilken klubb jag är med i. Vilket definitivt kan variera, men "Kan själv" - klubben kan faktiskt fara dit pepparn växer och bli där. Jag BEHÖVER inte vara så präktigt duktig längre och det ÄR så skönt att lämna över ansvar till den som frivilligt VILL göra något. Eller som får betalt för att göra saker.

Så vem är det då som ska ta tag i allt som måste göras för att jag ska få en fungerande vardag och ett rikt och lyckligt flöde i mitt liv?

Bara genom att medvetandegöra de olika processerna, genom att sätta namn på vilken klubb jag är med i generellt, kan jag börja omstrukturera mitt liv och mina val.

Jag kan titta på mina förväntningar tex.

Vem är det jag förväntar mig, ska ta ansvar för mina ansvarsområden? Och varför är det så, att jag, tar ansvar för andra människors ansvarsområden som de, definitivt skulle må bättre av att ta hand om själv?

Så, istället för att sitta och vänta på att någon annan ska göra något för dig, eller tvärtom, inte låta någon göra något för dig, försök finna ut, vad VILL du själv ta ansvar för? Vad mår du BRA av att ha tagit ansvar för?

Resten kan ju någon annan som vill, mår bra av eller får betalt för, ta ansvar för så att du kan känna den FRIHET som kommer med att endast ta ansvar för sina egna processer och göra val som gör att jag kan känna mig självständig även om jag har en stark gemenskap.

[Carola Lind]

Käre son (av Beatrice Håkansson)

Texten lånad av Betrice Håkansson

Käre son, store mästare!

Världen ligger för dina fötter...

Jag önskar av hela mitt hjärta, att du får växa likt ett träd så tryggt stadigt och starkt, med rötter djupt förankrade i jord, som står stadigt i världens storm.
Låt ditt grenverk sträcka sig nyfiket mot det oändliga...

Du Är den viktigaste personen i DITT liv! 
Du äger ansvaret över hela ditt väsen, dina tankar, känslor och handlingar!

Du äger makten i ditt liv!

Låt livet bli din stora läromästare!

Allt som kommer till dig, får du av livet som gåva, för att bli vän med ditt innersta väsens längtan efter sig själv.

Skatten, diamanten, sanningen om livet finner du i ditt inre, med alla svar om du bara lyssnar!

Livet handlar om att hitta sig själv, lära känna sig själv, sluta fred med sin innersta längtan efter sig själv...

Lycka till på färden, vackre Mästare!

-Mamma
[Beatrice Håkansson]

Kasta skit

Jag har mött mängder av människor genom åren som på olika sätt hjälpt mig att lära känna mig själv. De allra flesta mötena har enbart varit positiva, men det finns en del människor som har passerat i min närhet om vilka jag inte har mycket gott att säga. Ibland har min mörka bild av dem uppkommit genom egna obehagliga upplevelser, andra gånger har jag fått lyssna på människor som haft obehag vid mötet med någon, och ibland har jag helt enkelt bara fått en dålig känsla av någon.

Jag ska berätta om två av dem utan att på något sätt avslöja deras identitet:

Den ena är en företagare som jag umgicks ganska nära med under en tid, hen var ofta involverad i dramer med än den ena och än den andra och skrädde inte med orden då hen berättade om sina antagonister, de fick ofta bära det ena fula tillmälet efter de andra. Efter hand som jag lärde känna vederbörande så insåg jag mer och mer att alla de hemska egenskaper och beteenden som hen tillskrev andra passade mycket väl in som en beskrivning av hen själv.

En annan som fanns i min närhet var en som i likhet med mig skriver mycket och ofta får mycket uppskattning för sina ord. jag läste också men uppfattade hens ord som ordbajseri och tomma floskler som troligen bara var avsedda att gynna hen själv på något vis. Egentligen hade jag till en början ingen grund för mitt antagande, det kan t o m ha orsakats av någon form av svartsjuka för att hen fick som jag upplevde det oförtjänt uppmärksamhet som jag borde fått i stället. Jag tror inte att det var så men jag kan inte svära på att det inte var det. Oavsett hur det var så fick jag så småningom min känsla "bekräftad" av en bekant som haft en relation med hen och beskrev vederbörande som en narcissist eller psykopat.

Fortfarande hade jag inget direkt möte med personen ifråga och kunde egentligen inte veta hur hen egentligen var. Så var läget när det visade sig att en vän till mig inlett en relation med hen. Vad skulle jag göra nu? Skulle jag berätta om min upplevelse och om det som min bekant berättat för mig? Eller skulle jag tiga?

Jag vet att en del av mina viktigaste erfarenheter har jag haft vid mötet med psykopater och liknande, min vän var vuxen och kunde mycket väl ta hand om sig själv. Skulle jag smutsa ner min väns bild av hen med mina aningar och hörsägner som jag inte ens visste om de var sanna? Varför skulle jag i så fall göra det? Skulle jag kasta skit på personen i fråga för att framställa mig själv i bättre dager? Eller skulle jag berätta för att skydda min vuxna vän från de upplevelser som hen kanske behövde för att lära sig något viktigt och utvecklas? Samma sak gäller med företagaren ovan. ska jag varna alla hens potentiella kunder? och varför i så fall det? För att göra mig själv bättre? För att slå på någon som säkert redan mår ganska dåligt? För att ta hand om någon som är kapabel att ta hand om sig själv? Eller för att manipulera någon till min fördel?

Nej kastar jag skit på någon så stänker det på mig själv, och försöker jag smutsa ner någons bild av någon annan så smutsar jag ner mig själv. Den enda mina negativa upplevelser av någon annan berör är mig själv och personen ifråga, är det någon jag ska diskutera det med så är det hen själv.

Vem betalar?

Spelar det någon roll vad jag gör? Det är uppenbart att vi påverkar miljön och klimatet med vår framfart här på jorden. Östersjön blir allt mer förorenat och politikerna kan inte enas om att minska utsläppen från trafiken. I Fukushima läcker tonvis med högradioaktivt vatten ut i havet och ändå pratar våra politiker hela tiden om avveckling samtidigt som de gör det möjligt att bygga nya reaktorer och driva de vi har längre. I Kina byggs varje dag kolkraft som släpper ut mer och mer koldioxid och stoft i atmosfären. Orangutangernas livsmiljö skövlas för att vi ska kunna få billig palmolja i våra livsmedel....

Listan kan göras lång på sådant som har stor uppenbar negativ miljöpåverkan samtidigt som makthavarna verkar helt impotenta när det gäller att besluta om åtgärder utan i stället verkar jobba i rakt motsatt riktning samtidigt som de på olika sätt fyller vår plånbok med valfläsk. Lika lång är listan på sådana beslut som gör orättvisorna i vårt land och världen större...

När inte ens makthavarna kan ta de stora besluten som betyder något vad kan jag göra då? Allt som jag gör känns som en piss i Mississippi och jag frestas lätt att låta plånboken styra i allt jag konsumerar.

Men när något är billigt så är det någon annan som får betala, Ofrånkomligen!

Köper jag fläskkött från Danmark eller vilket annat Europeiskt land som helst då är det från grisar som lever dubbelt så trångt som de svenska grisarna. Det finns ett EU-direktiv om förbud mot kupering av grissvansarna, men det efterlevs bara i Sverige (och Finland tror jag), det innebär att man kan ha dubbelt så många grisar på samma yta... grisarna blir stressade om de lever så trångt... och börjar bita varandra i svansen... då klipper man av svansen så är det problemet löst... Enkelt!

Vad är väl en gris utan knorr? Det är grisarna som får betala för min billiga kassler med sin knorr och med stress, och säkert är det också så att det kött som kommer från stressade djur är mindre hälsosamt. Vi vet alla hur vi själva mår allt sämre av ständig stress, hur vi spänner oss och får ont, vi drabbas av än den ena än den andra krämpan, men det är inte bara hur vi mår det är helt enkelt så att stress förgiftar vår kropp genom att inte tillåta den att ta hand om sig själv som den är ämnad, ungefär som vårt hem blir allt smutsigare om vi inte tar hand om det.

Samma sak gäller för allt annat kött, utländska djur har det sämre än svenska. djuren får betala vår billiga mat.

Vill jag sedan ha kött från djur som inte bara mår bättre utan som rent av är glada och får leva nästan naturligt då betalar jag ytterligare några tior och köper Krav-märkt kött!

I butikerna finns allehanda produkter med handlarnas egna lågprismärken för runt halva priset jämfört med andra märken, jag köper ganska ofta Ica-basic djupfrysta grönsaker för de är mycket billigare, (också gillar jag inte Findus av solidariska skäl). Men vem är det som betalar? Sveriges konventionella odlare använder mängder med gifter (s k växtskyddsmedel) i sin odling, energikrävande konstgödning körs ut i odlingarna... Men! De svenska reglerna och kontrollen är ändå milsvitt bättre både för både naturmiljön och arbetsmiljön. Lågprismärkena är nästan alltid importerade från något land där det går att producera billigare p g a sämre miljöregler och/eller sämre arbetsskyddsregler, därmed är det även denna gång en sämre produkt som jag köper även om det inte får finnas några nämnvärda rester av bekämpningsmedel, dioxiner eller tungmetaller i maten som importeras (liksom i den svenska) så är ändå produkten mer exponerad för sådant och rimligtvis är risken större att det slinker igenom något, dessutom så tror jag fullt och fast att även växter kan bli stressade och att vi mår bättre om också våra grönsaker får behålla sin "knorr" och leva så naturligt som möjligt.

En av de största bovarna för klimatet är transporterna och dess koldioxid-utsläpp. Hur äpplena från Chile kan vara billigare i affären än de från Kivik är för mig en fullständig gåta, någon måste få betala mellanskillnaden. Jag antar att det är lantarbetarna och miljön i Chile som får betala en stor del av kostnaden.

Dessutom så får klimatet betala dyrt...

Jag hade önskat att handeln införde en klimatdeklaration på varje produkt liknande den energimärkning som finns på vitvaror, då hade jag tydligt kunna se att klimatet får betala en stor del av priset för mina billiga varor. Enl. http://www.klimatmarkningen.se/wp-content/uploads/2009/11/2010_1_transporter.pdf  så ansvarar transporten av de Chilenska äpplena för utsläpp av 346g. CO2-ekv/Kg äpple medan de från Kivik bara ansvarar för 45g CO2-ekv./Kg äpple (Detta trots att de svenska äpplena fraktats den långa vägen via Icas central-lager etc.), om butiken här i Bromölla skulle få sin leverans direkt från odlaren i stället, om bilen inte skulle vara särskilt miljövänlig (utsläpp 2,34g CO2/km) och om den totala transportvikten skulle vara 100kg äpplen, då skulle transporten ansvara för ca 1,68g CO2/Kg Äpple. T o m om jag skulle köra själv till odlaren med samma dåliga bil och hämta 5 kilo äpplen så skulle utsläppen bara bli 33.6g CO2/kg äpplen.

Så kom inte och säg att vad jag gör inte spelar någon roll!

Jag använder de hundralappar som jobbskatteavdragen gett mig (och som skolan, vården, försämrad a-kassa och sjukpenning... fått betala för), till att handla så mycket Ekologiskt och närproducerat som möjligt.

Säg att jag bär hem 5 kg livsmedel i veckan (det är säkert mer), att jag enbart köper svenskt och i så stor utsträckning som möjligt väljer ekologiskt och närproducerat (kanske på torget eller direkt av producenten). Om 10% av detta tidigare var utlandsproducerat, 80% var fraktat långt inom landet och 10% närproducerat. Då motsvarar mina varor ett utsläpp av ca 356g CO2/vecka. Om jag då i stället handlar 5% utlandsproducerat, 10% som fraktats långt inom landet och 85% närproducerat, då motsvarar det ett utsläpp av ca. 142g CO2/vecka vilket är mindre än hälften.

Och om alla gjorde så....!

Kom sen inte och säg att mitt agerande inte spelar roll!

Det fria valet

För mig blir Livet meningslöst utan vårt Fria val.

Att vi väljer själva hur vi tänker och reagerar på det vi Upplever är inte så svårt att förstå, det är hela tiden våra tankar som skapar vår Upplevelse.

Inte heller är det svårt att förstå att min migrän är kroppens sätt att tala till mig, och när jag bröt benet så kunde jag se att det var ett resultat av mina val, jag hade mera fokus på att prestera och vara "duktig" än på  säkerhet och att göra ett Bra jobb.

Det är inte lika enkelt att förstå vårt egna Ansvar och Val när t ex ett barn dör eller vi förlorar vårt jobb på grund av världsekonomin eller när vi på annat vis skenbart är offer för något som ligger långt bortom vår uppenbara kontroll.

Då behövs det ett annat större perspektiv, en större del av oss själva som vi inte har medveten kontroll över.

För att i alla lägen ha ett Fritt val så krävs det att vi har odelad Makt och Kontroll i varje situation, först då kan vi ha ett odelat Ansvar för våra Val och dess konsekvenser. Då kan vi Aldrig någonsin vara "offer" för något utanför oss.

För att få ihop detta så Väljer jag att Tro att vi alla har ett "högre jag", en "Gudomlig del" som faktiskt har odelad Makt över allt i vårt Liv som vi inte Medvetet kan påverka med våra Val. Jag Väljer att Tro att vi är Gudomen själv som Väljer vad den vill Uppleva av sig själv genom oss.

Jag tänker mig det så här: Innan vi föds så skapar vår Gudomliga del en plan för vad vi vill Uppleva i detta Livet. Den delen av oss kan ses som en kombinerad manusförfattare, regissör och producent som sätter upp ett skådespel där alla scener och alla rollfigurer har som enda syfte att skapa de önskade Upplevelserna.

Kanske är vi väldigt hårt styrda av manus och regi och saknar i praktiken ett Fritt Val, kanske har vi stor frihet att improvisera inom den givna ramen. Jag vet inte och det är inte heller viktigt för mig att veta, det enda som är viktigt för mig är att jag har Upplevelsen av ett Fritt Val (medvetet eller oemedvetet) och totalt Ansvar för Allt som träder in i mitt Liv, Att Jag och Min Upplevelse är Skapad av Mig och att det är Allt som Existerar.

Då blir Livet Meningsfullt för mig och Jag kan Fritt Välja att må bra eller att göra drama av det, beroende på vilken Upplevelse jag vill ha. Att jag inte Alltid ser meningen med det jag Upplever är inget problem, jag Väljer att se Allt som gott! och med enda syfte att skapa en Upplevelse av något slag.

Två perspektiv

Det finns alltid två perspektiv, vad som än händer:

Å ena sidan, vad som sker utanför dig har INGET med dig att göra. Ta det inte personligt. Folk agerar som de gör för att de av en eller annan anledning (medvetet eller omedvetet) väljer det, det har inget med dig att göra. Regnet faller från himlen för att molnen blivit mättade av vatten, det har inget med dig att göra.

Ta det inte personligt!

Å andra sidan, din upplevelse av det som sker runt dig handlar BARA om dig, ingen annan bestämmer vad du ska uppleva. Du kan bli ledsen, arg, besviken, rädd eller glad när folk gör som de gör, det är Bara upp till dig. Du kan bli lycklig eller arg när regnet faller och du blir genomblöt, det är Bara upp till Dig, det har inget med regnet att göra... Det Bara Faller!

Det handlar bara om dig!

Och till på köpet, Vad som än händer dig, så är det till BARA för dig, för att du ska få Uppleva just det du Upplever... och se dig själv Uppleva det.

Allt är till för dig!

Det är Jag som är spindeln i Väven

Det är jag som är spindeln i den väv som sammanlänkar allt i Min Värld.
Det är jag som rycker i trådarna som får allt och alla runt mig att agera.
Varje rörelse i Väven är enbart till för att Jag ska Uppleva Mig Själv och Livet.

När någon agerar bakom min rygg, då är det jag som dragit i trådarna.
När jag ser en räv i skogen - Det är jag som dragit i trådarna.
När jag drömmer om Änglar som omfamnar mig, se där! det var jag som drog i trådarna.
När min bil går i sönder när jag som bäst behöver den, Gues what! Jag drog i en tråd.
När sommaren övergår till höst, tror du inte att jag varit där och ryckt i trådarna!
När min Älskade Kysser mig med sina Ljuvliga läppar, I did it again, drog i trådarna.

Vad som än händer i min värld så är det jag som rycker i trådarna.

Jag ska inte påstå att jag medvetet fixar allt detta, tvärtom så sker det mesta utan att jag har en aning om att det ska ske, men det är mitt högre jag som med allt som sker, ömt vägleder mig till precis de upplevelser som jag valt för detta livet. Det finns ingen annan utanför mig som drar i trådarna i min väv och får mig att dansa likt en marionett, det är bara jag.

Inte heller är det jag som drar i din väv och får dig att dansa, inte ens när du dansar in i mitt Liv. Ur mitt perspektiv Ja! men ur ditt perspektiv så är det bara du som drar i trådarna när vi Gemenskapar våra Liv på ett eller annat vis.

Jag kan gå in i ett drama med dig, eller jag kan uppleva den Ljuvligaste Lycksaligheten med dig. Men jag blir aldrig ett offer för dig, och aldrig blir min Lycka beroende av dig.

Listen to your body

Varför håller vi på att manipulerar våra olika delar?

Vi är inte vår kropp, men kroppen är kanske den av våra delar som tydligast har sina gränser eftersom den är fysisk och alltså tydlig. Kanske är det också därför som den så ofta får tydliggöra när vi försummar andra av våra lika viktiga delar, som t ex Känslorna eller Anden...

I skrivande stund är jag hungrig, men det är för tidigt för frukost(!) Varför tänker jag så? Mitt intellekt säger mig att jag kommer att bli hungrig innan det är dax för frukost på jobbet om jag äter redan, sen kommer rytmen att bli helt fel (jämfört med mina kollegor), bättre jag tar en banan, eller en macka. Men varför det? Blir inte rytmen i stället helt rätt, dvs MIN rytm! Är det så vi gör? Ständiga manipulationer av vår rytm, för att passa in i normen, för att hinna uppfylla egots önskningar, för att anpassa oss till andras tider etc.

Och spelar det egentligen någon roll om jag tar frukosten nu och småäter sen eller om jag småäter nu och tar frukosten sen?

Svårigheten ligger i att identifiera vad som är "autentiska" behov och vad som är skapade behov.

Kanske vore det inte alls tokigt att just småäta hela tiden och bara sällan eller aldrig äta en större måltid. Kanske är min hunger ofta ett skapat behov som uppkommit just för att jag inte lyssnat på min kropp utan i stället för att äta lite när jag varit hungrig anpassat mig efter klockan med påföljd att jag blivit så hungrig att jag sedan ätit mer än jag behövde (också för att det ska räcka till nästa mål-tid), eller kanske som rent frosseri för att det var så gott. Därmed har jag töjt ut magsäcken, vilket naturligtvis gör att jag behöver mer mat för att den ska kännas fylld.

Alltihopa är nog ett feltänk och ett inövat missbruk. Att vara mätt är inte det samma som en fylld magsäck och att vara hungrig är inte det samma som en tom magsäck, att vi ser dessa samband beror nog helt enkelt på att vi anpassat oss till mål-tiderna. den verkliga känslan av hunger uppstår när vi har lågt blodsocker i hjärnan, äter vi då något, oavsett vad och hur mycket, så kommer blodsockernivån i hjärnan att stiga efter 20 minuter och vi kommer att uppleva en mättnadskänsla.

Hur gör djur? Tänk om jag vore en tidig Homo Sapiens och levde huvudsakligen som samlare, då skulle jag nog ströva omkring i skogen och just småäta större delen av tiden, jag skulle ta en nöt här och en larv där och stoppa i munnen, någon gång då och då skulle jag råka på en större måltid som ett kadaver av en hare eller ett träd fullt med mogna körsbär. Då skulle jag stanna upp och stoppa i mig så mycket jag orkade. kanske skulle jag också fylla korgarna och bära med mig en del av fynden.

Anledningen till att jag började skriva denna texten var egentligen något annat, fast samma sak.

I går började jag jobba igen efter en tids semester, av någon anledning så kunde jag för mitt liv inte somna natten innan. Det händer mig väldigt sällan, jag är av naturen an morgonpigg och kvällstrött människa, så jag somnar vanligtvis mycket snabbt på kvällen, skulle jag någon gång bli väckt och vara "morgon"-pigg på kvällen så somnar jag som regel lätt igen om jag bara ligger kvar, räcker inte det så brukar det hjälpa att meditera. Men så icke natten till igår. Förmodligen var det några faktorer som samspelade och gjorde det omöjligt att sova, jag hade på semestern följt min naturliga rytm mer än vanligt, och nu protesterade kroppen när jag försökte tvinga den tillbaka in i boxen. Likaså hade jag som oftast jobbar hårt fysiskt, låtit kroppen vila  ganska mycket, kanske hade den lite abstinens (spring i benen). Dessutom så hade jag på kvällen druckit en kopp kaffe med koffein (numera något mycket ovanligt för mig)! Allt detta samverkade antagligen och gjorde sömnen omöjlig vilket resulterade i bara ett par timmars sömn den natten.

Resultatet blev så klart att jag var dödstrött när jag kom hem från jobbet, men tror ni att jag gick och la mig? nej jag "skulle bara" en hel massa saker, äta så klart (vilket var mycket rimligt) men även sådant som att vara duktig och packa en del böcker och lägga ut andra till försäljning (uppmanad av ekonomiskt lågvatten och prestationsångest), sedan åkte jag och Älsklingen och köpte några livsnödvändiga varor, (vilket hon erbjöd sig och mycket väl kunde gjort själv, men jag ville tillbringa tid med henne), När jag sedan äntligen gick och la mig och Älsklingen kröp ner naken bredvid mig så väcktes lusten och vi hetsade varandra till Älskog (vilket egentligen för min del nog mest var eftergivenhet mot njutningscentrat, frosseri alltså, jag hade mått mycket bättre av att sova och njuta av min längtan).

Som ett brev på posten vaknade jag med migrän framåt morgonen, kroppen protesterade mot min bristande Respekt!

Åter till naturen: nog hade det varit samma sak med sömnen om vi lyssnat på kroppen. Efter att ha klivit ner från körsbärsträdet med en välfylld mage så hade jag garanterat kurat ihop mig till en middagslur. Troligtvis hade dygnet varit uppdelat i flera kortare perioder av sömn och vakenhet om vi lyssnat på kroppen fullt ut.

Skalmans mat-och-sov-klocka är nog inte så dum egentligen. Jag tror att vi alla har en sådan under skalet, som vi nog skulle må bra av att lyssna lite mer till. Men i stället har vi plockat ur batterierna av olika skäl. Problemet med mat-och-sov-klockan i samhället tydliggörs också i Bamse då Skalman hela tiden måste avbryta sig i  de mest kritiska situationer. Kanske är det dags att vi anpassar samhället efter oss i stället för tvärt om! Ofta hade det nog varit fullt möjligt om vi bara tillät oss själva och varandra att ta större ansvar för vår tid.

Makt

Det började med att jag hade ont i höften då jag vaknade om morgnarna i vår dåliga säng. Den dagen kom då det kändes hela dagen och dagen därpå var varje rörelse förknippad med en huggande smärta, jag kunde inte ligga, sitta eller stå utan att det gjorde ont. det var lite likt den ischias jag hade under en period för ca 20 år sedan, fast inte ändå.

Det vore enkelt att skylla på enbart sängen, och visst har den del i det hela, men samtidigt så har vi under långa perioder kunnat sova i den sängen besvärsfria. Jag tror att vår kropp klarar det mesta när vi är i balans och energierna flödar fritt. Varje dag uppkommer mutationer vid celldelningen som skulle kunna leda till cancer, varje dag utsätts vi för bakterier och virus som skulle kunna göra oss sjuka, men för det mesta avvärjer vårt immunförsvar dessa hoten. Så länge energierna flödar fritt och oblockerat så klarar vi praktiskt taget allt. Så varför denna smärta nu?

Med Älsklingens massage, med varma bad, spikmatta och processer som aktiverar kroppens smärtlindring försöker jag dämpa smärtan och få igång energiflödet. Samtidigt talar jag med smärtan och frågar den vad den vill säga mig, för i min Värld är allt vi möter en Gåva som kan hjälpa oss att se oss själva om vi förmår att ta emot den. Det går sådär, intellektet säger att det finns ett samband med min ekonomi som för tillfället är körd i botten, paradoxen är att smärtan hindrar mig från att göra allt jag kan för att förbättra ekonomin. Men direkt från smärtan får jag inga svar och inga känslor väcks i mig.

Nästa morgon är det eter värre och vi kör och hämtar en bättre säng att sova i. Natten därpå förvärras inte smärtan men den blir inte heller bättre.

Med en väns coachande fråga om jag kommit åt grundkänslan bakom... kommer det spontana svaret: "Maktlöshet" och det känns rätt... Min dåliga ekonomi gör mig maktlös, den hindrar mig att göra alla de val jag vill eftersom jag är tvingad att lägga min energi på att förbättra ekonomin med jobb och mera jobb.

Men en ekonomi som går upp och ner är inget nytt för mig, det finns också en annan orsak till känslan av maktlöshet. För första gången i mitt Liv ger jag mig in i en relation med ambitionen att vara helt utan kontroll. Jag vill inte kontrollera vare sig henne eller relationen, jag vill inte kontrollera mina känslor eller ha några flyktvägar.

Att inte ha kontroll kan upplevas som maktlöshet, men kontroll över andra eller skeden kan vi egentligen aldrig ha, och att kontrollera mig själv och mina känslor upplever jag bara som begränsande. Makt och kontroll är inte synonymer, makt kommer av förmågan att ta Ansvar i varje given sittuation, inte av att försöka kontrollera situationerna. Makt kommer av Tillit till att Livet alltid ger oss precis vad vi behöver inte av gagnlösa försök att kontrollera Livet.

Bara JAG!

Jag har den senaste tiden ofta somnat omfamnande mitt inre barn, Jag har burit med mig honom genom dagen i en bärsele. Jag har hållit honom i famnen när han har varit ledsen och rädd.

Jag kallar honom för Lille Ingmar, eftersom det var mitt namn som barn. Jag har tyckt att det har varit "praktiskt" att jag och mitt inre barn har olika namn, kanske har det också gjort det lättare för mig att bli, och vara ,"vuxen" och låta honom finnas.

Men mitt inre barn är också Jag, det är ingen annan person vars känslor och handlande som jag inte behöver ta ansvar för. När jag ger mitt inre barn ett annat namn än mitt namn så separerar jag mig från honom.

Det är inte Lille Ingmar som är ledsen, arg eller rädd, det är Lille Sigfrid! Även om han en gång hette något annat så är han en del av mig idag, och vad han känner och gör är vad JAG känner och gör, det är MITT Ansvar.

Jag har i många år haft ett Kraftdjur, en Hjälpare och en Vägledare som jag ofta sökt råd och vägledning från. Det är en örn som heter Aquila. Men det är ingen annan person, det är mitt högre Jag. Det är den delen av MIG som Alltid vet exakt vad jag behöver.

När jag ger honom ett annat namn än mitt namn separerar jag mig från honom. Det gör det svårare att fullt ut ta Ansvar för och känna Stolthet för min inre visdom.

Det är inte Aquila som vägleder mig genom Livets svåra stunder och bekymmer, det är den Högre Sigfrid! Även om jag inte fullt ut har medveten tillgång till den delen av mig, så är det ändå den delen av mig som "regisserar" allt som sker i mitt Liv idag. och vad han planerar och räknar ut för skeden i mitt Liv är vad JAG planerar och räknar ut, det är MITT Ansvar.

Jag har trott på en Gudom som jag oftast kallar för Livet, som likaså vägleder mig på min resa här. Men det är ingen yttre Gudom som styr och ställer i mitt liv. "Livet" är snarare namnet på på den akt som min resa genom Livet utgör. Genom att se Livet som en yttre Gudom så separerar jag mig mig från min roll i skeendena, då tar jag inte fullt ut Ansvar för det som händer mig.

Den Högre Sigfrid är en del av Gudomen, Ett med Gudomen, där finns ingen separation dem emellan. det är ingen gudom som regisserar min resa genom Livet, det är JAG som både skrivit manus, regisserat, tillsatt alla roller, som agerar och som är Åskådare. Livet är MITT Ansvar och MIN Stolthet.

Det finns inga andra, det finns bara SIGFRID! 
Bara JAG!
ALLT Ansvar är MITT!

Svartsjukan

Visserligen var det jag som lämnade vår relation, och varför har jag sett. Men som jag ser det är Ansvaret lika mycket bådas. Hade jag inte lämnat vår relation så hade kanske du gjort det, nu eller senare.

Vi hade tydligt definierat flyktvägarna, utan att vi visste att det var det vi gjorde. Men vi hade inte definierat hur vi skulle få relationen att hålla.

Vi sa båda att Ärlighet och Öppenhet är det Viktigaste i en Relation = Ärlig Kommunikation.
Det var ju iofs en definiering av hur vi skulle få relationen att hålla, men samtidigt så kan vilket brott som helst mot detta ge en förevändning att fly.

Jag  sa att om vi över huvud taget tänker tanken partner (av vilket slag det vara månde) om en annan människa då är det något som brister i vår Relation, Då är det dax att titta på Vår relation. Det var min flyktväg.

Du sade lite tvärt om, Att alla människor attraheras då och då av andra människor än partnern. Kanske hade du skapat din flyktväg där.

Det innebar kanske att du omedvetet gick och väntade på att någon av oss skulle attraheras av någon utanför relationen.

Där har vi också din svartsjuka, som bjöd mig att skapa flykten. Eftersom du gick och väntade på att någon av oss skulle attraheras av någon utanför relationen så scannade du av kvinnorna i min omgivning, du tyckte dig se att någon var attraherad av mig, och att jag också var intresserad av denne, Vilket var sant så långt att jag tyckte det var en intressant människa, men absolut inte på något partnerplan. Men du förbjöd mig att träffa henne då jag hade vägarna förbi, för annars... Vilket naturligtvis triggade trotset i mig, jag var väldigt frestad att titta in om hos denna människa då jag hade vägarna förbi bara för att visa att du skulle minsann inte begränsa mig.

Det hade varit skönt för dig, för då hade du kunnat lägga ansvaret helt på mig. men jag nappade inte, så i stället fick du ta ansvaret genom att tillåta dig att attraheras av en annan människa. Vägen var utstakad, det skulle komma att ske för eller senare. 

Nu ser jag klarare

Det slår aldrig fel... det vi pratar mest om och klagar på och beklagar andra människor för det säger vi till oss själva.

Under hela denna resan har jag tänkt och sagt saker som "hon måste ta sig tid och mod att se sig själv" Och jag har startat krig mot andra människor som inte tycks våga se sig själv.

Men det finns inget i detta som har med någon annan att göra än mig, det finns ingen jag kan skylla på, visst är det så att hon har sina issius att se på och lära av i detta, men det har inget med mig att göra det handlar bara om henne.

Det enda jag kan se är mig själv och min del, jag kan ta ansvar för det och möjligen förändras, det är det som är upphovet till det som hände i min värld. Vad andra gör har inte med mig att göra.

Jag ser hur det hela tiden har handlat om mina gamla mönster, gamla strategier som barnet i mig har skapat för att slippa i från smärta och närhet, för att slippa knyta an och riskera att bli övergiven.

Det var jag som måste ha mod att se detta i mig.

Det var jag som övergav henne, det är det enda som hände. Jag fann en anledning att fly. Jag såg visserligen en anledning i henne, men det var jag som flydde.

Det var jag som alltid skapat bakdörrar för att lätt komma undan, så också denna gång, jag låtsades att hon hade brister som hon behövde se och jobba me, men det var mina brister som Jag behövde se och jobba med,

Jag trodde mig se att hon hade strategier för att fly, men det var mina strategier som jag behövde se.

Jag trodde att hon hade anknytningsproblem som hon behövde läka, men det var Mina anknytningsproblem jag behövde se och läka,

Jag trodde att det var hon som agerade utifrån barnet, men det var hela tiden mitt barn som agerade.

När vi pekar på någon så pekar 3 fingrar på oss själva.

Jag ser också att det kanske inte finns något annat sätt, jag tror inte jag hade kunnat få alla dessa insikterna på något annat sätt, oavsett vem som hade berättat detta för mig så hade jag ändå inte kunnat se det.

Då gäller samma på andra hållet, oavset vad jag ser hos någon annan, så kan jag omöjligt förändra något, de måste se själva, på sitt sätt. Det handlar bara om något som jag behöver se i mig själv.

Låt oss hitta tillbaka (av Lisa Rislöw)

Text och bild lånad av Lisa Rislöw

Låt oss hitta tillbaka till sanningen inom oss, 
till ärligheten och de djupa samtalen om livet
om det som verkligen betyder något. 
Om rädslan och kärlekens möjligheter
Om glädjen och gemenskapen

Låt oss se människan bakom fasaden.
Låt oss gå bakom det materiella,
Låt oss se igenom det som är skapat utifrån prestation och måsten.
Låt oss bli ”riktiga” igen, dom vi är utan alla lager vi byggt på oss
låt oss ta tag i det som känns tungt, på alla nivåer
omvandla det med sikte på det högsta bästa för alla
Låt oss bli de vackra människor vi är födda till att vara

Låt oss starta NU

//Withlovelisa

Jag skulle kunna hata

Jag skulle kunna hata och förbanna
henne som övergav mig för en annan

Jag skulle kunna Hata och förbanna
den hon övergav mig för

Jag skulle kunna Hata och förbanna henne
för att hon inte ville jobba på
vår Underbara Relation
vår Kärlek

Jag skulle kunna ångra mig och klandra
att jag inte såg signalerna i tid
att jag inte tog tag i det som jag faktiskt såg

Jag skulle kunna hata och förbanna
alla som orsakat mig smärta

Jag skulle kunna ångra mig och klandra
alla misstag som jag gjort

Det har jag också gjort

Jag har varit Ledsen, Arg,
Besviken, Hämndgirig
och mera Ledsen

Men framförallt har jag
Älskat

Men jag är Tacksam!

Jag är Tacksam för alla sår
som detta har läkt i mig själv

Jag är Tacksam för alla rädslor
som detta tagit mig förbi

Jag är Tacksam för allt Ego
som detta knuffat av tronen

Jag ser det tydligt nu
inget som jag själv räknat ut
skulle kunna ge mig
Allt detta!

Och till det
En Vackrare Kärlek
och en Bättre Relation
än jag någonsin mött förut

Jag tar det inte personligt

De kunde inte gjort annorlunda
De var så sanna mot sig själva
som de kunde vara
och utan uppsåt.

Hur skulle de kunna göra annorlunda
utan att ljuga för sig själva
och mig

Så otroligt välregiserat
Alltihop

Tack Livet!
för att du leder mig
för att du visar mig
vem jag Är
för att du läker mina sår
och öppnar mitt Hjärta

Tack Livet
För att
jag alltid kan vila
i det jag möter
i trygg förvissning
om att allt är gott

Tryggt vilar jag
i Livets famn
i Tillit

Gamar

Jag kallar dem för gamar, alla de som inte själv vill ta Ansvar för sitt Liv.
Alla de som inte vågar Se sig själv och finna Kraften inom.

Vi ser dem vid horisonten
Men så fort vi drabbas av en olycka
Cirklar de över våra huvuden.
De kräver att få trösta
att få ta bort vår smärta
men förmår inte själva
lösa sina problem

Ur vår smärta får de sin energi

De lever utmärkt i symbios
med en annan art av gamsläktet

Alla de som hela tiden
drabbas av olyckor
och vill ha tröst
De vill att någon annan
ska ta bort deras smärta

Ur Trösten får de sin energi

Det finns de som behöver
vara behövda
Mamma-gamarna
De har så många "barn"
som skriker på deras uppmärksamhet
så de hinner inte ta hand om sig själv

Ur att "ta hand om" får de sin energi

Naturligtvis lever de utmärkt i symbios
med barn-gamarna

Alla de som hela tiden
behöver hjälp och stöd
av någon annan
De som behöver en "mamma"
fixar och ordnar
åt dem

Ur sin mammas bröst när de sig

Andra är Gurus
De behöver någon
som ser upp till dem
De lär ut allt om livet
men förmår inte leva det själv

Ur andras dyrkan får de sin energi

Så väl ordnat är livet
att det finns Troende som kan leva med dem

De som söker svaren
i skrifter, kyrkor, och
olika auktoriteter
De vill att någon annan
ska tala om hur de ska leva
så de slipper
leva själva

De finner sin kraft i att bli religiösa

Talrika är de gamar
som visar upp sina lånta fjädrar
de putsar sin skrud
och säger alla vackra och kloka ord
som de kan komma på
De jobbar och sliter
för att vara duktiga
Men de är aldrig bra eller vackra nog
för de vågar inte möta
sin inre styrka och skönhet

De lever på andras bekräftelse

Det är inget fel på gamar
men några örnar blir de aldrig
så länge de inte tar ansvar
för sitt eget Liv
finner sin kraft
Då kan de sväva högre och friare

Mina ord

Sedan 9 dagar nu går jag igenom en svår men Fantastisk process i mitt Liv. och det kommer att pågå en tid till.

Mitt främsta verktyg idag är kommunikationen, det är i orden jag ser mig själv.

Jag skriver för min egen skull, inte för någon annan, med orden reder jag ut mina tankar och Känslor, där ser jag mig själv och får insikter på insikter. 

Jag kommer att publicera det mesta jag skrivit här på bloggen under den närmaste tiden, inte för att bli sedd eller för att någon ska tycka synd om mig, utan för att jag vet att det finns människor som kan känna igen sig i mina ord. När ni får läsa mina ord så befinner jag mig redan många steg längre fram i min process.

Jag tror att det är i Ärlighet, Öppenhet och Genomskinlighet vi Möter och Ser varandra, det är i Nakenheten vi speglar oss själva.  Därför delar jag orden här när jag har något att säga. Jag är Tacksam när mina ord kan Inspirera och vara till Glädje för någon, men det är till mig själv jag skriver.

Jag tror också att det är när vi inte vågar visa oss själva, när vi döljer något, som problem i människors relationer uppstår.

"Man måste få ha några hemligheter" har jag hört sägas, men varför det? Vad har vi att dölja, mer än oss själva för oss själva. Vad är det vi inte vill ta Ansvar för?

De som det berör och de som verkligen bryr sig är välkomna att höra av sig till mig om ni vill veta var jag befinner mig idag. Jag svarar om jag har tid och lust.

De som engagerar sig i andras olycka för att slippa se sig själv, och de som vill ta ifrån mig min smärta för att slippa sin egen, får söka sin energi någon annanstans. Jag har några Underbara Vänner som finns för mig och som låter mig vara där jag är, de speglar mig och hjälper mig att se mig själv.