StavPrinsessan

StavPrinsessan prövar andras sanningar mot sin sanning, hon tar in varje beskrivning av Livet och Döden som hon möter och Känner om den klingar i Resonans med hennes Själv. Hon prövar andras Vilja mot sin Vilja. Innerst inne vet hon vem hon Är och vad hon Vill men hon har inte alltid ord, ens för sig själv, för det. Genom att Känna på andras ord hittar hon sig Själv.

StavPrinsessan prövar idéer och uppmanar oss att göra det samma, hon ställer sig frågan "Hur känns detta? Bra eller dåligt? Får det mig att slappna av och känna mig trygg, eller känner jag motstånd och stress?"

Baksidan av StavPrinsessan varnar oss för att bli som en trotsig 3-åring som hela tiden måste visa vem hon är genom att vara tvärtom. 3-åringen vet vem hon är och vad hon vill, men hon är beroende av omvärlden för att kunna vara det och nå dit. I stället för att stanna i den hon är när hon inte får som hon vill, förlorar hon lätt sig själv i en kamp om att få Vara, om så bara genom att inte vara den andra vill att hon ska vara. Hon trotsar och manipulerar mer för att få Finnas än för att vara den hon Är.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Narren

Narren är Oskuldsfullhet och Naivitet personifierad, han struntar totalt i vad andra tycker och tänker, han gör vad som faller honom in utan hänsyn till morgondagen. Alla placeras vi i olika "lådor", vi kanske hamnar i "föräldralådan", "lärarlådan", "politikerlådan", "arbetarlådan" eller "gymlådan". Vilken låda vi än hamnar i så innebär det förväntningar, vi förväntas vara på vissa sätt som förknippas med våra lådor. Den friaste lådan vi kan hamna i är "tokiglådan" väl där så är vi fria att vara precis hur vi vill, vi kan göra saker som andra inte skulle kunna göra lika fritt eftersom det inte stämmer med deras lådor. Narren får lov att vara sig själv.

Men vem ska vi vara om vi inte är oss själva? borde inte alla vara sig själv? borde inte alla vara narrar? Borde vi inte alla låta oss styras inifrån? Narren uppmanar oss till just detta, att vara sanna mot oss själva och att inte kompromissa bort oss själva. Det är ingen lätt sak, vi behöver alla vår försörjning, och alla kan inte vara stå-uppare. Vi behöver alla ett socialt sammanhang. Men oavsett hur svårt det kan vara så har vi egentligen inget val, för det finns ingen annan som kan vara vi, är inte vi det så förfelar vi vår plats i skapelsen. Först när vi är oss själva kan vi finna vårt inre värde och vår inre trygghet fullt ut.

Narrens baksida är trotset, i vår iver att vara oss själva kan vi lätt hamna i en annan sorts utifrånstyrning, att vara oss själva innebär inte att vi alltid måste vara annorlunda än alla andra.

Narren är ofta sanningssägare och det innebär en risk att hamna i ett utanförskap. Att säga sanningen är inte alltid välkommet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Svek

När vi är sanna mot oss själva är praktiskt taget Allt möjligt, men är vi det inte så riskerar vi att göra oss illa.

Men det är inte så lätt att vara sann mot sig själv. Gång på gång sviker jag mig själv, trots att jag vet att jag inte kan vara någon annan än den jag Är.

I många år har jag tränat mig på att känna igen min autentiska vilja, på att höra Självets autentiska röst, och likväl sviker jag mig själv.

Det är kanske inte så konstigt för tiden som jag direkt eller indirekt låtit mig styras utifrån är många gånger längre. Jag har övat på det så mycket mer.

Jag har kämpat för att vara duktig och få bekräftelse, likväl har jag inte trott på berömmet när jag fått det, för innerst inne har jag vetat att det inte varit Jag, det har bara varit ett spel.

Jag har gått mot mig själv och låtsats vara en annan än den jag är för att bli älskad, men jag har inte kunnat ta emot kärleken för det har inte varit mitt sanna Jag som blivit älskat.

Jag har lyssnat på intellektet och varit den jag tänkt att jag ska vara, men innerst inne har jag vetat att det varit en fejk, för det var inte mitt sanna Jag.

Jag har trotsat för att inte förlora mig själv, men inte heller då har jag varit mitt Själv.

Av rädsla att bli avvisad har jag anpassat mig mot min autentiska vilja, men jag har avvisat mitt Själv.

Jag har inte värderat mitt Själv, och därför inte kunnat känna mig Värdefull.

Hur duktig jag än varit, hur mycket bekräftelse jag än fått, hur Älskad jag än blivit, hur mycket uppmärksamhet jag än fått, så har ändå Självkänslan och Egenvärdet brustit, för det har inte varit Jag, jag har svikit mitt Själv.

Man kan inte vara alla till lags, men man kan vara sitt Själv till lags. När vi låter oss styras inifrån blir vi trygga och känner oss starka,

...och allt blir möjligt!

Gamla rädslor

Jag drömde i natt. Drömmen handlade om att släppa kontrollen utan att förlora sig själv.

För mig har det varit en svår balansgång, jag har som många vuxit upp med känslan av att vara i grunden fel, då jag försökte vara mig själv så ogillades det, när jag i stället försökte vara som jag "borde" så kändes det obekvämt med påföljden att det inte var bra nog. I stället valde jag ofta att trotsa vilket egentligen var lika lite jag. Men det gav mig en vinst, då blev jag sedd.

Nu har jag en "medfödd" (?) tydlig indikator som talar om när jag inte är sann mot mig själv. Då jag försöker göra något för att vara någon till lags, eller av skuld känner jag ett enormt motstånd och det blir praktiskt taget omöjligt att göra något överhuvud taget, och om jag ändå försöker så strular allt, maskiner går sönder osv. Jag minns när jag var i 20-årsåldern och inte ville hjälpa min far i lantbruket. Då övergick han i stället till att tala om hur dåligt han mådde om han inte fick hjälp, varpå jag försökte av skuld att hjälpa honom i alla fall, det gick tungt, mina fötter kändes som bly då jag skulle flytta dom och jag var arg som ett bi samtidigt som jag var ledsen. Jag insåg efter en stund vad det handlade om och talade om för honom hur dåligt jag mådde av situationen och hur meningslöst det kändes att försöka göra jobbet av skuld mot min vilja. Jag talade om att om han ville ha hjälp i fortsättningen så fick han be om det i stället för att så skuld.

Min lösning för att inte förlora mig själv har varit att alltid ha kontrollen, alltid gå in i sammanhang där jag är den starke som kan styra och ställa som jag vill.

Men nu är jag vuxen och jag vill ha vuxna möten med andra vuxna människor, fast jag vet inte hur man gör. Då jag i det förflutna släppt kontrollen har jag i stället förlorat mig själv, nu måste jag i stället lära om.

Intellektuellt så är det ganska enkelt, jag låter helt enkelt den jag möter vara den den är och följer då jag kan och vill, men sätter ner foten då det går emot mig själv. Det drömmen avslöjade för mig var att jag fortfarande är rädd att inte få vara den jag är och att jag fortfarande är rädd att förlora mig själv om jag släpper kontrollen. Rädd att bli kritiserad om jag är sann mot mig själv och rädd att bli kritiserad också om jag släpper kontrollen och följer någon annan. Det finns alltså en del av mig som tror att jag vet hur man ska vara för att inte stöta sig med någon, och som också tror att det är mitt ansvar att se till att ingen annan stöter sig med någon.

Men nu lämnar jag detta bakom mig. Jag är vuxen nu och väljer att vara sann mot mig själv och ta ansvar enbart för mitt. Och jag låter människor som jag möter själva ta ansvar för sitt som de vuxna människor de är. Jag väljer att gå bredvid andra vuxna människor och släppa dem nära mig utan att kontrollera dem, och utan att göra våld på mig själv. Jag vet att jag är viktig och värdefull precis som jag är och att jag är bäst då jag är mig själv, både för mig själv och omgivningen. Och jag vet att de jag möter är bäst då de är sig själva oavsett vad det innebär.