Höstdagjämning

Idag är det höstdagjämning, balans råder mellan natt och dag som just idag är lika långa. För mig är solstånden ett bra tillfälle att se över mitt Liv och var jag befinner mig just nu.

Höstdagjämningen handlar om balans. Råder det balans mellan ljus och mörker? mellan himmel och jord, andligt och materiellt... ? Balans handlar om Livets rytm och om andningen. Just nu har jag återigen problem med min andning, med en sönderhostad hals. Varför? Brister balansen mellan in och utandning i mitt liv?

Höstdagjämningen handlar också om skörd, om att ta emot livets överflöd, och skördar det gör jag, jag befinner mig i ett Underbart flöde där det bästa kommer till mig. Jag har en Underbar Kärlek som nyss kommit in i mitt Liv, i form av en fantastiskt Vacker människa. En Kärlek så fylld av Glädje, Frihet och Kravlöshet som jag aldrig förr har upplevt. Samtidigt har en dröm börjat nå sitt uppfyllande i mitt Liv, drömmen om det enkla oberoende Livet börjar ta form. Ett enkelt hus har på ett helt magiskt sätt blivit mitt och bara mitt, ingen bank äger merparten av det.

Trots friheten och kravlösheten tar dessa två Kärlekar upp och styr det mesta av mitt liv. Jag Längtar att vara i den flödande Kärleken som jag delar med en annan människa, att ta in den men också ge ut den. Jag Längtar att skapa vidare i mitt enkla boende. Dessa båda Kärlekar vill jag ge min tid, mitt engagemang, och min uppmärksamhet. men huset bygger sig inte själv, även om jag äger det så behöver jag resurser för att skapa mitt enkla Liv i det, resurser som jag i stor utsträckning måste skaffa genom att jobba ihop pengar till dem.

Stort fokus läggs på det materiella och på det känslomässiga, men det andliga får mindre utrymme. Där jag går med fötterna nerkörda i myllan och Hjärtat fyllt av Glädje och Kärlek behöver jag väga upp detta med att ge himlen och det andliga mer uppmärksamhet. Jag behöver konekta mig med Alltet och påminna mig om att jag är en del av Alltet. Föra ner Himlen i Hjärtat och Jorden.

Dags att fira höstdagjämningen med en utesittning.

Livet Lever!

I naturen följer det ena växtsamhället efter det andra. Mark som av en eller annan anledning blivit bar intags först av gräs, sedan följer buskar som hassel, fläder och en. Träden börjar vandra in, först kommer  t ex björkar och alar att vara dominerande, till sist så kommer marken att täckas av ädelövträd, gran eller tall, beroende på miljö och klimat.

Försöker vi förändra det t ex genom att ständigt plantera gran, gran och gran i stora monokulturer, strävar livet att återställa balansen, med sjukdomar, insektsangrepp, och annat.

Livet är förändring. Det ena steget, följs av nästa, nästa, och nästa. Varje företeelse har sin tid.

Ibland försöker jag hålla kvar något som jag blivit ”kär” i. Försöker bromsa Livets gång, förändra skeendet, manipulera Livets gång.

Men så inser jag att det är Livet jag ser. Det är Livet jag upplever. Släkten följa på släkten. Nya arter kommer i andras ställe. Ett möte tar slut och följs av ett annat. Ett sammanhang förändras. Dagar kommer och går. En relation blir färdig. Ett arbete tar slut

Allt är precis som det ska vara. Varje företeelse har sin tid.

Livet andas in och ut.

Lever!

Andning

Tidigare publicerat den 28/10-10 på Sigges radioteater

Vissa dagar är gråare än andra. Vissa dagar regnar det. Vissa dagar saknas inspirationen. Vissa dagar är tråkiga. Vissa dagar är mörkare än andra. Det är precis som det ska vara.

Hur skulle vår värld se ut om det alltid var sommar och sol. Hur skulle havet se ut om det alltid var högvatten. Hur skulle det vara att alltid bara andas in och aldrig någonsin ut. Hur skulle det vara om det alltid var dag och aldrig natt. Hur skulle det vara att uppleva ständig lycka.

T o m i öknen regnar det ngn gång, men alldeles för lite. På Månen finns ingen atmosfär, inga vindar, inget annat än ett tjockt lager damm och klippor som för evigt ser lika dana ut.

Utan andningen inget liv, utan mörkret inget ljus, utan det gråa inga färger. Utan tristessen ingen Lycka.

Faktum är att det lär vara fysiskt omöjligt att vara konstant lycklig. Det har med serototninet och dopaminet att göra, blir receptorerna för dessa ämnen konstant bombarderade så händer samma sak som med ett narkotiskt preparat, dvs. man måste hela tiden höja nivån för att få en effekt. Vad som händer om det aldrig regnar ser vi lätt i öknarna.

Dagarna i vårt liv är varken bra eller dåliga, de bara Är! Det finns inget bra eller dåligt allt bara Är... precis som det ska vara!

Kanske är det det stora mästerskapet, kanske är det vägen till frid att fullt ut acceptera också de gråa dagarna, utan att hela tiden vilja förändra ngt. Att vila i det som Är... precis som det ska vara.

Självklart finns det olika saker i vårt liv som hindrar oss, som gör oss ofria och begränsade, som gör oss ledsna och arga. De finns där som en gåva till oss, de är mörkret som ger glädjen djup. Ofta har vi kanske för bråttom, att fixa och läka. Kanske kan vi inte ta emot gåvan i det svåra om vi inte låter det vara precis som det Är... precis som det ska vara!.

Kanske är det t o m så att när vi ser allt som det är och låter det vara så, då kommer förändringen av sig själv, då kommer insikterna, då kommer inspirationen till nästa steg alldeles av sig själv, Kanske följer då vågtoppen vågdalen helt naturligt utan kamp... precis som det ska vara!

Livet blir så mkt lättare om vi andas utan att kämpa emot, andas ut lika självklart som vi andas in.

Inget är vare sig bra eller dåligt.

Det bara Är... precis som det ska vara!