Vad eller vem väntar du på? (av Carola Lind)

Text och bild lånad av Carola Lind

Vad eller vem väntar du på?

Är du också med i klubben "När DET sker kommer jag att agera" ?

Eller är du med i klubben "Jag tar ansvar för mig i varje nu"

Vem, tror du ska komma och göra skillnad i ditt liv?

Vem, håller du andan för och låter bli att leva för?

Vad ska till, menar du för att du ska ta tag i det där som bara ligger där o skräpar?

Vem, menar du ska ta ansvaret för dina processer?

Jag har upplevt och levt i ett samhälle där familjer, grannar och vänner per automatik hjälper varandra och hela tidens finns där för varandra i en gemenskap. För mig, som länge var med i klubben "Kan själv" var det väldigt svårt att tillåta andra komma in och ta över göranden som jag faktiskt skulle kunna klara själv, även om jag brände ut mig på kuppen.

Jag har även levt i ett samhälle där det verkligen inte fanns en enda själ som hjälpte till, om jag ens bad om det.

Idag, i detta landet, Sverige, i detta samhället, vet jag att jag för det första bär ansvaret för vilken klubb jag är med i. Vilket definitivt kan variera, men "Kan själv" - klubben kan faktiskt fara dit pepparn växer och bli där. Jag BEHÖVER inte vara så präktigt duktig längre och det ÄR så skönt att lämna över ansvar till den som frivilligt VILL göra något. Eller som får betalt för att göra saker.

Så vem är det då som ska ta tag i allt som måste göras för att jag ska få en fungerande vardag och ett rikt och lyckligt flöde i mitt liv?

Bara genom att medvetandegöra de olika processerna, genom att sätta namn på vilken klubb jag är med i generellt, kan jag börja omstrukturera mitt liv och mina val.

Jag kan titta på mina förväntningar tex.

Vem är det jag förväntar mig, ska ta ansvar för mina ansvarsområden? Och varför är det så, att jag, tar ansvar för andra människors ansvarsområden som de, definitivt skulle må bättre av att ta hand om själv?

Så, istället för att sitta och vänta på att någon annan ska göra något för dig, eller tvärtom, inte låta någon göra något för dig, försök finna ut, vad VILL du själv ta ansvar för? Vad mår du BRA av att ha tagit ansvar för?

Resten kan ju någon annan som vill, mår bra av eller får betalt för, ta ansvar för så att du kan känna den FRIHET som kommer med att endast ta ansvar för sina egna processer och göra val som gör att jag kan känna mig självständig även om jag har en stark gemenskap.

[Carola Lind]

Hen är Vuxen!

Lärde mig något bra av min kloka Älskling i helgen.

Varje gång jag vill ta hand om en Vuxen människa kan jag säga till mig själv "Hen är Vuxen!" Vem är jag att förminska en Vuxen människa? Vad får mig att tro att jag är mera Vuxen än hen? och att jag vet bättre vad som är bra för hen?

Det är stor skillnad på att göra någon en tjänst, att hjälpa och stötta någon som ber om det, och på att "Ta hand om" en Vuxen människa. Så länge vi ger av oss själva utan att åsidosätta oss själva, och utan att ha dolda motiv att tillskansa oss uppmärksamhet och bekräftelse så är Givandet bara Vackert och Viktigt. Men om vi tror oss veta bättre, om vi tror oss vara vuxnare, då förminskar vi mottagaren.

Jag tror faktiskt att Givandet är Livsnödvändigt för att vi ska må bra som människor, vi är sociala varelser som behöver varandra och utan Generositet på alla plan blir vi bara ensamma individer.

Jag och min

Jag såg en film där det sas att i Siox-indianernas språk finns inga ord för "jag" och "min" utan bara "vi" och "vårt".

Jag gillar tanken på att inte använda dessa ord, idag är det väldigt mycket "Jag" och "Min" i vår värld. Människor ser väldigt mycket bara till sig själva och bryr sig föga eller inte alls om andra, vare sig de i den närmsta omgivningen, de som vandrat före oss eller de som kommer efter oss. Mycket handlar om att ha saker som "mitt" utan någon hänsyn till andra.

Hela vårt konsumtionssamhälle är uppbyggt på "mitt", utan "mitt" stannar hela vårt ekonomiska system.

Men vad kan vi egentligen äga? Finns det överhuvudtaget något vi kan äga mer än vår egen upplevelse?

Och hur skulle världen se ut utan ordet "mitt"? Är inte just Generositet en väldigt viktig del av den mänskliga sammvaron?

Tänk om vi lade bara en femtedel av det engagemang som vi lägger på att jaga runt för att erövra saker som vi kan äga, på att engagera oss i andra människor och djurs välbefinnande, visst skulle världen bli en mycket trevligare plats då.

Och tänk om vi i stället för att engagera oss så mycket i "jag vill", "jag behöver", "jag vill ha" osv tänkte mer på vad vi i olika konstelationer behöver. Vad behöver barnen i skolan? behöver de mera betyg, fler prov och mindre bild och idrott, eller är det kanske mera personal?

Vad behöver vi egentligen? Vi behöver mat och vatten, vi behöver skydd för väder och vind, det är våra basala fysiska behov. Vi behöver Trygghet, vi behöver Mening och Mål i Livet och vi behöver Närhet och Kärlek. That's about it.

De här sista behoven är inget som vi kan få utifrån, de måste vi finna inom oss själva. Det är sådant som vi Är först och främst och när vi ÄR det då har vi det också. Dessa behoven vilar på vår Tro, tror vi att Livet ger oss allt vi behöver då blir vi Trygga. Har vi en Tro om vad meningen med Livet är då kan vi också finna ett Mål i Livet utifrån den tron.

Lika så är det med Kärleken och Närheten, Tror vi att det är något vi ska få utifrån då kommer vi också att lida brist på den. Men om vi tror att Livet är Kärleksfullt i sig då behöver vi inte Kärlek utifrån, då blir Kärlek något som vi först och främst Ger och därmed också kan ta emot. Samma sak med Närheten, det är inget som vi kan förvänta oss att få utifrån, i stället handlar det om att vi måste öppna oss och våga vara nära oss själva och andra, gör vi det, då kan vi uppleva närhet.

Med den insikten blir ord som "jag" och "min" meningslösa, Jag behöver inget! I stället blir det meningsfullt att vara Generös och Ge. Självfallet innebär det inte att vi ska bortse från oss själva och våra behov, men de behoven blir vårt eget ansvar och ingen annans.

Senare på Solsickegatan

För några år sedan berättade jag om Hans och andra på Solsickegatan, ni kanske undrar hur det gick för dem.

Hans och Emilia hade sin relation en tid, de bodde var för sig och hade andra partners mellan varven var och en på sitt håll. de märkte dock att deras relation svalnade efter hand och snart var de mera som vänner än som ett par, alltmera sällan delade de Intimiteten med varandra, mest var det så att de tog en kopp kaffe tillsammans eller bjöd varandra på middag och satt och pratade om sina respektive kärleksbekymmer.

Hans mötte den ena kvinnan efter den andra, var och en mer och mer som den Kvinna han ville ha, men alltid var det något som fattades, alltid var det något som hon störde sig på hos honom. Relationerna varade sällan mer än 3 månader, och när de tog slut så hastade Hans vidare utan att sörja nämnvärt, de var ju ändå inte redo för hans kärlek, eller de var ju inte den han ville ha, så hur kunde det bli annorlunda. Hans omgav sig med en massa Vänner, Vänner som han Älskade och Kramade, de fanns där för honom och han för dem alltid, så han behövde aldrig känna sig ensam eller sakna en partner. Han behövde inte någon viss annan människa, han klarade sig bra med bara sig själv och sina Vänner.

Med varje ny relation lärde sig Hans något om sig själv, något gammalt sår blev läkt eller något gammalt mönster avslöjades. För varje relation blev Hans mer och mer redo för den relation som han drömde om, en fullkomligt jämbördig och villkorslös relation där man bara vill varandra väl utan att ställa krav på varandra eller vilja förändra varandra. 

För varje avslutad relation så kändes också "utbudet" allt mindre. De Kvinnor som kunde väcka Hans intresse blev allt färre, tidigare hade det praktiskt taget räckt med att de var intresserade för att han skulle bli intresserad, men nu krävdes det en Kvinna som verkade kunna macha honom på alla plan för att attraktion skulle uppstå. Så småningom kom han fram till att det var gagnlöst att söka en relation eller en partner. Hans förlitade sig på att Livet skulle föra partnern i hans väg då det var dax och släppte tanken på relation, i stället började han inrikta sig på ett Liv utan någon partner, visserligen lämnade han plats för en relation, men det var inte där fokus fanns. Nu blev orden sanna, Han behövde verkligen ingen viss annan människa. Han var fullständigt nöjd med bara sig själv.

Här hände något viktigt! Tidigare hade Hans hela tiden velat HA något, men först när man inte vill ha något kan man Ge, först när man inte vill ha Kärlek kan man Älska, först då är det möjligt att Öppna sitt Hjärta och låta Kärleken flöda fritt. Kärleken vill aldrig ha något, den vill bara Ge, Kärleken är ren oförfalskad Generositet.

Så kom hon då en dag, Sara, Kvinnan som befann sig på samma plats som Hans, Kvinnan som inte behövde någon, Kvinnan som var redo att Älska. Och Hans var inte intresserad! eller visst var han intresserad, det var en ny trevlig bekantskap, en ny Vän som han trivdes utmärkt tillsammans med, men han var inte intresserad av någon relation. Hon var inte heller intresserad av någon relation, utan enbart att få Älska.

Men det fanns en Längtan hos dem en Längtan att Beröra, en Längtan att få Ge, en Längtan efter att vara varandra Nära och att få Älska varandra. Och efter en tid så gick de in i en relation, den mest Fantastiska relation som någon av dem hade Upplevt. De ville bara varandra väl, de öppnade sina Hjärtan och Gav och tog emot varandras Kärlek. 

Sakta läkte det "första såret", deras Kärlek avvisades inte, sakta knöt de an till varandra, för Hans del var det första gången sedan han var ett mycket litet barn som han Öppnat sitt Hjärta och knutit an till en annan Människa. Sara släppte in honom i sitt Liv och Älskade honom precis som han var, med en Kärlek som rev alla murar som han byggt för att skydda sitt sårade Hjärta. 

Hans och Sara behöver inte varandra, men de vill inte vara utan varandra, de Längtar att öppna sina Hjärtan ändå mer, Längtar att komma varandra ändå närmare, Andas varandras luft, Gemenskapa sina Drömmar med två Vidöppna Hjärtan som slår i takt.

Generositet (6 mynt)

Att ge är att få för vi kan inte ge bort något som vi inte har. När vi är generösa så flödar energin genom oss och Allt kommer till oss. Men vi kan inte ge för att få, en sann gåva förväntar sig inte något i gengäld, inte ens att bli emottagen.

Att ta emot är också att ge, även då öppnar vi oss för flödet och energin strömmar igenom oss.

Egentligen kan vi inte "Äga" något mer än oss själva, vårt Själv. Allt annat är enbart Livet som flödar igenom oss. Att vara generös är att ge oss själva, att hålla fram oss själva fullständigt vidöppet i varje möte med Livet flödande genom oss.

Baksidan av generositeten är att "ge" för att få och att tillmäta oss själva för stor betydelse, att tro att det är vi själva som är gåvan och inte Livet som strömmar igenom oss. Då stoppar vi upp flödet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Den dolda egoismen (av Sanna Nova Emilia)

 Läs om våra dolda motiv av Sanna Nova Emilia

Jag har kallat det för altruism och empati

Jag har kallat det för omtanke och kärlek

Men jag har alltid tillfredsställt andras behov

på grund av egoism och rädsla

Jag har kallat det för omsorg och välvilja

Jag har kallat det för genuin värme

Men jag har alltid stulit andra människors kraft

genom att ständigt finnas där för dem

Jag har kallat det för generositet

Jag har kallat det för att hjälpa

Men jag har enbart kontrollerat andra människor

Manipulerat andra människor

för att få dem att älska mig

och aldrig lämna mig…

Jag har kallat det för omtanke

Men det var aldrig någonting annat än beroende

Jag har kallat det för kärlek

Men det var aldrig någonting annat än rädsla

Jag har kallat det för generositet

Men det var aldrig någonting annat än skuld

Och jag tömde mig i bottenlösa tunnor

För mitt beroende, min skuld och min rädsla

visste ingen botten...

När jag drog tillbaka min energi

utan rädsla att förlora

och utan rädsla att inte vara älskad

så kallades jag för egoistisk och kall

När jag drog tillbaka min energi

så kallades jag för en kärlekslös svikare

För kontrollerande

Manipulativ

Självupptagen

Oempatisk

När jag drog tillbaka min energi

Så kallades jag för ogenerös och ohjälpsam

Men först nu så kan jag ge av hela mitt hjärta…

[Sanna Nova Emilia]