Monopol

För ett par dagar sedan kunde vi börja rösta i valet till Riksdag, Landsting, och Kommunfullmäktige. Av någon anledning kommer jag att tänka på familjespelet Monopol som jag, kompisar och syskon spelade på 70-talet. Spelet känns som en ganska relevant bild av dagens samhälle och att rösta på vilket parti som ska styra vårt land känns ungefär lika meningsfullt som att rösta på vilken spelare som ska sköta banken i Monopol.... så länge ingen förändrar reglerna i spelet så spelar det i stort sätt ingen roll vem leder det.

Monopol är ett spel som handlar om den ohämmade kapitalismen, alla som har spelat spelet lite vet att det är ett sluttande plan, det är alltid så att de flesta pengarna rullar till den som har mest pengar och från den som har minst, obönhörligen. Så är reglerna. Och tyvärr är det som sagt en ganska bra bild av det samhället vi lever i idag, för politikerna har abdikerat och lämnat över makten till kapitalet, det enda de kan påverka är kosmetiska förändringar i samhället.... så länge de inte väljer att förändra spelets grundregler.

Reglerna ser ut så här:

§ 1. Det enda styrmedel som finns är pengar. (Det är i budgeten som det avgörs hur hög skatten ska vara, vad som ska beskattas, vad skatten ska satsas på, och vad den INTE ska satsas på).

§ 2. 96% av alla pengar som finns skapas ur tomma intet av bankerna (Kapitalet).

Således har de styrande inga egna pengar att förfoga över (utöver de ca 4% som består av mynt och sedlar), utan måste endera gå till samhället och begära in pengar från medborgare och företag, (Skatter) alternativt låna pengar av Kapitalägarna (Statsskuld).

Det innebär att det är den skattebörda som accepteras av medborgare och företag som sätter gränsen för vilka utgifter samhället kan ha. Blir skattebördan på medborgarna för hög så röstar de bort dig vid nästa val, blir den för hög för företagen så flyttar de utomlands.

Således finns det en ganska begränsad mängd pengar att satsa på saker som skola, vård, omsorg, infrastruktur etc. Vilket innebär att det ser ut som det gör idag, med allt sämre resultat i skolorna, lägre bemanning inom vården... etc.

Det finns egentligen enbart ett enda politiskt beslut som skulle kunna förändra detta (som jag ser det) och det är att ändra på § 2 i regelverket. Om staten återtar makten över skapandet av pengar, då skulle man kunna transferera ut pengarna i samhället genom att betala för sådant som man vill ha (t ex. en vettig, skola, vård, omsorg och infrastruktur), i grund och botten får ändå alla pengar i slutänden sitt värde genom mänskligt arbete, så varför inte skapa dem ur detta i stället för som nu ur tomma intet. Då skulle bankerna om de ville låna ut mer pengar än de inlånade pengarna få gå till staten för att låna pengar, och därmed skulle de styrande även få kontroll över finansmarknaden och  kunna förhindra t ex bostads- och andra -bubblor.

Härmed skulle de styrande även kunna förändra sådana saker som den lagstadgade arbetstiden och få bort arbetslösheten, samtidigt som man skulle kunna ge jobb åt invandrare (och därigenom underlätta integrationen och motverka rasismen) och ändå ha kvar en bibehållen lön. Idag är det kapitalet som har den verkliga makten, och kapitalet vill ha en hög arbetslöshet (och gärna invandrare och gästarbetare som accepterar låga löner) för att hålla nere lönerna, så en arbetstidsförkortning skulle inte accepteras av de verkliga makthavarna.

Av de nuvarande riksdagspartierna finns det INGET parti som är intresserade av att återta makten  från kapitalet enligt ovan (och därmed ge den åter till oss väljare). Var FI står i frågan har jag inte riktigt koll på men jag finner det troligt att de inrättar sig med de andra riksdagspartierna i denna frågan. Det enda man är intresserade av är vad som ska beskattas, hur mycket det ska beskattas, om det eventuellt ska lånas några pengar  och hur dessa futtiga pengar sedan ska fördelas.

Mig veterligen finns det bara ett enda parti, som vill återta makten från kapitalet genom en monetär omställning, och det är ENHET.

Det innebär inte att jag är överens med allt vad partiet vill men utan att återta makten från kapitalet så är vi väljare maktlösa och  demokratin är lika kosmetisk som de beslut våra folkvalda fattar.

Framför allt finns det en punkt i Enhets valplatform som jag är skeptisk till, och det är detta med basinkomst. "Partiet vill att man ska få sina pengar utan att ens behöva gå runt på spelplanen och passera 'GÅ!'" Födosök är och har alltid varit en grundläggande del av människovarandet, och jag tror att det är väldigt viktigt att känna att man är ansvarig över sitt liv och sin försörjning. Likaledes tror jag att det är viktigt att känna sig delaktig och ansvarig i vårt gemensamma samhälle t ex genom att vara med och betala för t ex skola, vård och omsorg, liksom att försörja de som av olika skäl inte kan stå för sitt eget födosök.

Däremot finner jag det djupt orättvist att de som har minst inkomst i praktiken är de som betalar mest till vårt gemensamma. Jag skulle vilja ha ett rejält höjt grundavdrag (den del av vår inkomst som vi får tjäna utan att betala skatt) motsvarande ca 15 000 - 20 000 kr/månad i dagens penningvärde. Således skulle var och en kunna göra sitt "födosök" utan att beskattas för den delen som motsvarar allas våra dagliga behov, vill man sedan tjäna mer så skulle jag föredra en rak ganska låg skatt på kanske 10 - 20 % på ALLA övriga inkomster oavsett om de kommer av arbete eller kapital. (Att tjäna pengar på kapital är för övrigt något som jag starkt ifrågasätter om det inte handlar om ren handel med varor).

Det fria valet

För mig blir Livet meningslöst utan vårt Fria val.

Att vi väljer själva hur vi tänker och reagerar på det vi Upplever är inte så svårt att förstå, det är hela tiden våra tankar som skapar vår Upplevelse.

Inte heller är det svårt att förstå att min migrän är kroppens sätt att tala till mig, och när jag bröt benet så kunde jag se att det var ett resultat av mina val, jag hade mera fokus på att prestera och vara "duktig" än på  säkerhet och att göra ett Bra jobb.

Det är inte lika enkelt att förstå vårt egna Ansvar och Val när t ex ett barn dör eller vi förlorar vårt jobb på grund av världsekonomin eller när vi på annat vis skenbart är offer för något som ligger långt bortom vår uppenbara kontroll.

Då behövs det ett annat större perspektiv, en större del av oss själva som vi inte har medveten kontroll över.

För att i alla lägen ha ett Fritt val så krävs det att vi har odelad Makt och Kontroll i varje situation, först då kan vi ha ett odelat Ansvar för våra Val och dess konsekvenser. Då kan vi Aldrig någonsin vara "offer" för något utanför oss.

För att få ihop detta så Väljer jag att Tro att vi alla har ett "högre jag", en "Gudomlig del" som faktiskt har odelad Makt över allt i vårt Liv som vi inte Medvetet kan påverka med våra Val. Jag Väljer att Tro att vi är Gudomen själv som Väljer vad den vill Uppleva av sig själv genom oss.

Jag tänker mig det så här: Innan vi föds så skapar vår Gudomliga del en plan för vad vi vill Uppleva i detta Livet. Den delen av oss kan ses som en kombinerad manusförfattare, regissör och producent som sätter upp ett skådespel där alla scener och alla rollfigurer har som enda syfte att skapa de önskade Upplevelserna.

Kanske är vi väldigt hårt styrda av manus och regi och saknar i praktiken ett Fritt Val, kanske har vi stor frihet att improvisera inom den givna ramen. Jag vet inte och det är inte heller viktigt för mig att veta, det enda som är viktigt för mig är att jag har Upplevelsen av ett Fritt Val (medvetet eller oemedvetet) och totalt Ansvar för Allt som träder in i mitt Liv, Att Jag och Min Upplevelse är Skapad av Mig och att det är Allt som Existerar.

Då blir Livet Meningsfullt för mig och Jag kan Fritt Välja att må bra eller att göra drama av det, beroende på vilken Upplevelse jag vill ha. Att jag inte Alltid ser meningen med det jag Upplever är inget problem, jag Väljer att se Allt som gott! och med enda syfte att skapa en Upplevelse av något slag.

Den Romantiska Kärleken

Originalbilden är "stulen" från Cirkus eros

I dag är det Sommarsolståndet, en tidpunkt som traditionellt har firats med ett Hieros Gamos, "Det gudomliga Äktenskapet", föreningen mellan det Manliga och Kvinnlga, mellan Yin och Yang, mellan Himmel och Jord.

Kanske är Den Romantiska Kärleken ett enda stort Hieros Gamos Föreningen av det separerade till ETT

Kanske är Romantiken den största Andliga Läromästaren. den som gör att vi kan Uppleva något annat än separation.

Romantik är väl det där som gör hela tillvaron ljusare, när man Älskar någon, De små (eller stora) Kärleksgåvorna, detta att man alltid har den Älskade med i tankarna i vad man gör och det gör allt så mycket roligare... att laga en enkel middag men man gör det för den Älskade, eller en liten oansenlig sten som man hittar på stranden och bara vill ge till sin Älskade... Att gå i affären och handla vardagsmat och hela tiden titta efter något vackert att ge den Älskade... Allt det där som gör tillvaron ljus (och lite rosaskimrande) när man Älskar. Därför att den Älskade är en del av oss, som alltid finns med oss. Jag och den Älskade är delar av ett större Vi.
Det är Underbart att leta efter små Kärleksgåvor till en Nära Vän, men det är och förblir en Vängåva och inte romantik. för mig. Skillnaden ligger någonstans i graden av Anknytning, graden av Intimitet, graden av öppet Hjärta och i VI- känslan. som jag önskar mig finns mellan mig och partnern i hög grad, men som aldrig blir den samma i en Vänskapsrelation. om än den kan ha väldigt mycket av detta.

Allt är ett, allt annat är en Illusion, men varför finns då denna Illusion? Varför skapades den? Kanske skapades den just för att "Alltet" skulle kunna uppleva den "Etthet" den är. För att kunna uppleva något så måste dess raka motsats upplevas, om solen var allt som fanns, om Allt var ljus och värme, skulle den kunna uppleva det då? Om det inte fanns något mörker och någon kyla runt ljuset och värmen skulle den kunna uppleva sig själv då?

Jag tror att illusionen om separation är till för att kunna uppleva "Etthet". Vi är här i den separerade kontexten med vårt separerade Ego för att kunna uppleva just att vi inte är separerade. Jag tror också att just Kärleken mellan två separerade egon, är den ultimata upplevelsen av detta, när två separerade egon väljer att skapa ett VI med alla delar, med Kroppen, Intellektet, Själen och Känslorna, när vi väljer att fullständigt öppna vårt Hjärta och nakna och sårbara knyta an till en annan människa, den fullständiga Intimiteten och Närheten, där vi verkligen upplever att Vi är ETT, Enhet, Etthet. Det är inget beroende, det är något annat, två separerade individer som är fullständigt kapabla att klara sig själv men som väljer att Uppleva Ettheten. Det är inte att vara ofri, det är att vara fri att uppleva den storslagna Enheten, Ettheten. Och det är något helt annat än att tänka, säga och tro på orden "Vi är Ett" Det är att Uplleva "Vi är Ett"

Måhända kan solen tänka, tro på och förstå att den är Ljus och Värme, men den kan inte Uppleva det utan mörkret och kylan.
Vi Är "Ljus och Kärlek" Vi Är "Alla ETT", men det blir bara ord om vi inte Upplever det. Kanske kan man då Uppleva denna ETTHET med flera, med Alla och Allt, men jag tror inte det. Om vi lever i den separerade kontexten för att Uppleva detta, då måste vi också vara i separationen, i Egot, för att förmå Uppleva det. Och Hur kan vi få Upplevelsen av att Vi är ett oskiljaktigt Ett om den andra delen av Vi också är delar av ett annat Vi med samma dignitet, då är ju jag separerad från deras Vi, från den delen av vårt Vi som jag är Ett med.

Är inte just Illusionen om Frihet, att vi kan vara Fria, den största Illusionen om separation! Kanske är "Friheten" Egot och separationen utlevt till sin yttersta gräns?

Men det innebär inte att de Älskande är ofria, bara att vi väljer att hela tiden vara ett Vi oavsett om vi är tillsammans eller om vi är var för sig med andra människor.

Vägar korsas av en anledning (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson

 

Det bästa med att hålla av någon är att jag känner mej

som en ”hel” människa. Mitt behov av den personen,

den känsla av att ”jag är en del av dig, du är en del av mig”

som två människor delar, den gör dem oumbärliga för varandra.

Och den känslan är relativt ny för mej, det gäller alla relationer,

kärleksförhållanden har jag inte kommit så långt i men jag har

inte bråttom, det händer när det är dags för det.

.

Men relationer till andra medpassagerare i livet, kända

som okända, när våra vägar korsas och det bara känns

i hela kroppen att "den människan betyder något för mej".

Och idag känner jag så till de flesta jag möter, för jag har den

inställningen att alla våra vägar korsas av någon anledning.

Jag behöver inte fatta det på en gång idag, utan jag vet att

jag kommer att få reda på det under tidens gång. OM...

.

OM jag inte avfärdar alla som idioter, som inte håller med mej,

tycker som jag och alltid ger mej rätt. Det krävde jag i det

aktiva missbruket och kriminalliteten, och de som inte stämde

in på "min" (skeva) bild, tog jag bort ur mitt liv. Och som resultat

av det fick jag inte reda på vilken anledningen var att vi träffats.

.

Idag har jag tålamod och tolerans till andra, tillsammans med

en nyfikenhet vad mina möten med andra kommer att ge mej

och dom. Och de som jag irriterar mej mest på idag lyssnar

jag MEST på och lägger lite extra energi på för att ta reda på

anledningen. För det är dom som jag kommer att lära mej

mest av, för de har oftast träffat en punkt i mej som jag

behöver bearbeta eller få bort och min irritation kommer

ifrån att jag troligtvis ser en likhet i dom undermedvetet,

en likhet som jag inte tycker om hos mej själv och därför

projicerar min irritation på dom eller ilska. Eller jag utagerar

inte den längre, utan iritatioen stannar vid en tanke innan

jag kommer på vem det jag egentligen är irriterad på.

.

Så därför älskar jag den här känslan av samhörighet.

Att jag kan älska min omgivning, utan krav. Och samtidigt inte

vara så blåögd att jag eller den blir skadad. För ibland är det

meningen bara att korsa våra vägar och sen gå vidare åt

varsitt håll. Men jag kan gå åt mitt håll idag utan att försöka

nedvärdera den andra eller få den att se "sämre" ut än mej.

Vad skulle det ge mej? ingenting mer än att jag behöver be

om förlåtelse till den.

.

Det enda livets möten begär av mej är att jag ska

älska andra så som jag vill bli älskad, eller i alla fall bemött,

och det gäller ALLA, det fungerar inte att välja ut dom jag

själv vill. För jag vill ju inte tex att den som jag går skilda vägar ifrån

ska snacka skit om mej, och med all sannolikhet så vill inte den

att jag gör det om den.

.

Om jag har svårt för att hålla av en viss person, så gör jag så

helt enkelt som så att jag bestämmer mej för att inte göra

honom eller henne illa. Om alla kunde låta bli att göra någon

annan illa bra under en enda dag, skulle livet bli annorlunda

för många. Vi skulle få en helt ny syn på tillvaron. Det tror

jag i alla fall. Och jag vet att det kanske är en omöjlighet,

men eftersom jag tror på det kan jag agera så, och vad vet

jag? Någon annan kanske oxå börjar göra det och sen.....

.

Ju mer jag tycker om andra, några andra, på något vis,

desto mer kommer jag att kunna tycka om alla andra.

Kärleken gör mej lätt till sinnes och lättar livets bördor.

Vardagens tristess kan förbytas i ett lyckoskimmer

när kärleken bor i mitt hjärta. Kärleken uppfyller mej,

och ju mer jag skänker bort, desto mer har jag kvar.

Och får tillbaka... Det kommer jag inte ifrån...

.

Var och en är oss knutna till varandra, och till alla andra.

På ett eller annat sätt. Alla är vi oumbärliga för helheten.

Den vore ofullkomlig utan mej.... och dej...

.

När jag träffar någon av mina vänner, eller en främling idag ska jag

vara tacksam för vad han eller hon har att ge mig.
[Kalle Johansson]

Sorg (3 svärd)

Vi människor skapar bindningar, vi knyter an till människor och ting, någon eller något blir viktigt för oss. När vi sedan förlorar det som blivit viktigt, så upplever vi så klart en saknad, Astrid Lindgren beskrev det klockrent med orden "Du fattas mig!" Jag tror vi behöver våra bindningar, ur dem föds känslorna av gemenskap och enhet, men för eller senare så måste allt som är viktigt för oss försvinna ur vårt Liv, om inte förr så när vi försvinner ur Livet. 

Vad gör vi då? 

Hur kan vi leva med saknaden? 

Hur kan vi behålla banden utan att gå i sönder?

Naturligtvis så har Livet gett oss ett verktyg också för att hantera detta, verktyget är Sorgen. Sorgen är lösningen på det olösliga, när vi förlorar någon eller något som är viktigt för oss så är det Sorgens uppgift att göra det möjligt för oss att stanna kvar i Kärleken. Om vi inte sörjer så måste vi stänga av, men det är då inte bara saknaden som vi stänger av utan även den Kärlek som vi förknippar med det vi förlorat. Sorgen gör det möjligt för oss att behålla banden och därmed även känslorna av Gemenskap och Enhet.

Sorgen är alltså viktig, beklaga därför förlusten, men aldrig sorgen.

Baksidan av Sorgen varnar oss för att stänga av våra känslor men även för att fastna i saknaden, vilket i sig är ett tecken på att vi stängt av. Egentligen kan vi aldrig förlora någon eftersom vi inte kan äga någon, därför kan vi heller aldrig sakna någon. Men våra Känslor och Upplevelser äger vi, och de kan vi heller aldrig förlora men vi kan stänga av dem.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Fågel, Fisk eller Mittimellan

Det finns alla sorter i vår herres hage. Livet uttrycker sig i en oändlig mångfald.

Det finns myr-diktaturer med en enväldig härskare som styr sina maktlösa undersåtar med järnhand. En revolution är otänkbar.

Flockdjur har en stark ledare och en strikt rangordning. Varje försök till individuella initiativ hindras. Varje individ är en del av flocken och ensamma är de inget.

Lejonen lever i familjegrupper, där är familjen allt, också här finns en tydlig rangordning och var och en måste veta sin plats för familjens bästa.

Andra djur är enstöringar som lever helt ensamma och träffas enbart för att föröka sig. De är tydliga med sina gränser och tillåter inte någon artfrände att komma nära utom vid parningen.

Katterna är sociala men ändå solitärer, de går sin egen väg men kan ändå leva tillsammans. Konkurrensen är påtaglig, Gud nåde den hankatt som råkar komma in i fel revir.

En annan sorts flock finns bland t ex undulaterna, de är utpräglade flockdjur som inte skulle klara sig själva, men flocken är demokratisk, ingen är högre än någon annan i rang, man bråkar inte heller om mat eller revirgränser. Däremot kan varje individ hävda sin integritet, vilket respekteras. Samtidigt som man är en respekterad individ, är man beroende av varandra. Men på ett annat plan är flocken Ett, då flocken flyger ser man hur den ofta agerar som en individ, hela flocken vänder samtidigt utan att någon leder den.

Alla dessa olika sociala strukturer har sin fördelar som gynnar just den arten som har dem.

Vi människor tycks ha fördelen att kunna välja mellan alla dessa sociala former. Vilken struktur gynnar dig bäst? vilken gynnar mänskligheten bäst? Vill du vara en diktator som är beroende av sina undersåtar, vill du vara flockdjur, eller leva i en klan, social individualist, enstöring eller undulat? Vilket gynnar evolutionen bäst?

Eller kan vi kanske t o m ta det ett steg längre och likt naturfolken vara Ett med Allt! Ett med själva Livet!

-----------------------------

WOW!!!




Vill du inte se hela klippet, så spola till ca 2 min in i klippet.

Förlåt oss alla män (av Sofia Elenäs)

Denna text är lånad från Sofia Elenäs Fina Blogg

Jag såg för en tid sedan en video, som ni gjort där ni bad om ursäkt o alla mäns vägnar för alla de brott o allt det våld som begåtts genom tiderna gentemot oss kvinnor.

Jag tycker att det är hög tid att vi kvinnor ber om ursäkt och i medvetenhet tar ansvar för vår del o vi inte spelar oskyldiga till vår historia och den aktuella situationen i världen idag.

Jag ärar den manliga energin, dess styrka, kraft och villkorslösa kärlek! För mig är den manliga energin lik en hund.

Glad, tillgiven, lekfull, utåtriktad, kreativ, nyfiken och energisk. Det är en uppvaktande energi som naturligt ger andra uppmärksamhet. Det är en energi som har en tydlighet i vad den vill. Den är ärlig och rättfram.

Den kvinnliga energin är mer lik en katt, som ligger och spinner i solskenet och njuter av sitt eget sällskap, men även om katten är mer inåtvänd och oberoende, så söker den också ibland kontakt, men mer sinnligt, likt en katt som stryker sig mot dina ben och vill bli smekt eller hoppar upp och lägger sig ovanpå boken som du just ska läsa.

Den kvinnliga energin som ibland vill ha uppmärksamhet av den manliga energin, har genom tiderna ofta använt sig av ett fult spel. Kvinnor som spelar på sin sexualitet, för att få män att göra sånt som de vill. Kvinnor som använder sex som maktmedel. Kvinnor som medvetet väcker den sexuella kraften hos män utan att vilja ta emot den, utan i syfte att söndra och härska.

När män inte förstår vad det är kvinnor vill, föds frustration, ilska och förakt, som kan leda till att den manliga goda kraften omvandlas till våldshandlingar. Våldshandlingar som leder till att männen känner skuld och det kan även leda till att män känner rädsla för den stora livgivande kraften som finns inom dem. De män som genomskådar kvinnors spel, kan trots det bli berövade sin lust och glädje o förvandlas till cyniska tråkmånsar.

Vi kvinnor behöver stå upp o ta vårt ansvar och i medvetenhet möta männen och vara tydliga med vad vi vill och längtar efter, så att den manliga o den kvinnliga energin kan förenas i harmoni och balans och befrias från den skuld och rädsla som separerar oss.

I oss alla finns båda dessa energier, låt dem mötas och älska med varandra inom oss! Låt oss sen alla mötas o älska varandra i lust glädje och lätthet!

[Sofia Elenäs]

Jag är enhet (av Camilla Åhlfors)

Läs Camilla Åhlfors Underbara dikt!

Jag är din syster, jag är din mor.
Jag är din fader liksom din bror.
Jag är din dotter, jag är din son.
Jag är den tanke du föddes från.

Jag är din himmel, jag är din jord
och dina handlingar samt ditt ord.
Jag är ditt mörker, jag är ditt ljus
och alla toner liksom allt brus.

Jag är din glädje, jag är din sorg
din största frihet och trygga borg.
Jag är din känsla och inre röst,
den som älskar och ger dig tröst.

Jag är din spegel och bästa vän,
din högsta sanning och kärleken.
Jag är din älskare och din brud
och i mitt inre, en del av Gud.

[Camilla Åhlfors]

Vad är egot?

Tidigare publicerat den 25/10-10 på Sigges radioteater

Jag tror inte på egots död, liksom vi fått allt annat för ett syfte, så har också egot en funktion. Egot är för mig individuationen, utan egot kan inget upplevas, då är allt bara ett. Upplevelse kräver kontraster, och åtskillnad, mellan ljust och mörkt, varmt och kallt, glädje och sorg, du och jag.....

Om allt är Ett och Allt som finns, då finns ingen åtskillnad, ingen brist, inget misslyckande och..... ingen upplevelse.

Därför är också allt som finns det som inte finns. Om solen vore allt som fanns, hur skulle den då kunna uppleva ljuset! Ljus kräver mörker för att synas, för att kunna upplevas. Men mörker existerar inte egentligen, det är bara upplevelsen av brist på ljus, liksom kyla är upplevelsen av brist på värme. Inte heller existerar vi egentligen som individ, vi är bara upplevelsen av åtskillnad från Enheten. Är det detta egot är, upplevelsen av brist och åtskillnad som möjliggör alla upplevelser, även upplevelserna av Överflöd och Enhet.

Kanske är egot upplevelsen av det lilla självet, som möjliggör upplevelsen av det stora självet, det lilla självmedvetandet som möjliggör det stora självmedvetandet. Är det detta som är vår plats i skapelsen, sjävmedvetandet, som är medvetet om allt annat. Gräset finns för att föda djuren, insekterna för att föda fåglarna och andra djur. Allt är ett kretslopp, Liv föder nytt Liv, inget går någonsin förlorat. Vi föder ingen, mer än mkt marginellt, skapelsen skulle klara sig väldigt bra utan oss, kanske bättre, men skulle då skapelsen veta att den finns? Är detta vår plats i skapelsen. Är vår uppgift att vara medvetandet om skapelsen, och detta just genom egot. När vi blir självmedvetna så blir skapelsen självmedveten.

Så om egot "dör" då förfelar vi vår uppgift, då har vi ingen funktion längre. Egot är nödvändigt, men finns egentligen inte. Om vi bara är egot då förfelar vi vår uppgift likaså, då blir skapelsen bara medveten om det som inte är, och inte det som verkligen är.

Självmedvetande möjliggör självdistans. Jag tror att vår uppgift är att "leva i världen men inte av den", Ju mer vi kan ställa oss själva vid sidan av oss själva, betrakta oss själva i närvaro i nuet. Se på egot som en Älskad excentrisk gammal släkting, "Se så han gör nu, han är för tokig!" Se att det är den vi är men inte är, och samtidigt se den vi verkligen är som Ett med Allt....

Namasté

Tidigare publicerat den 15/10-10 på Sigges radioteater

Vad kallar du ditt Gudomliga Jag?

Gud, Allah, Jahve, Brahma, Modern, Vakan Tanka, Livet, Kärleken, Ditt högre Jag, Chi, Kraften etc.

Namnen är många, och ofta kan det vara bra att ha ett namn, det kan göra det lättare att kommunicera med den delen av oss, att ha en personlig relation med det Gudomliga.

Men lika viktigt tror jag att det är att VETA att vi faktiskt är Ett med det Gudomliga, åtminstone om vi vill bli de Mästare jag tror vi är ämnade att vara. Så svårt att vara en Mästare när vi ser oss själva som mindre än vem eller vad det vara månde. Särskilt svårt blir det om vi tror på en krävande, dömande gud med brist på ngt.

I begynnelsen skapade gud världen, och människan till sin avbild. Må så vara. Men ganska snart därefter skapade människan sin gudsbild till sin avbild. Hur ska vi kunna bli större så länge vi tror på en gud som är liten!

Och vare sig vi tror på en sådan gud eller ej, så präglar den bilden våra kulturer, och hela vårt samhälle.

Vi behöver alla se oss som Gudomliga om vi ska kunna bli Mästare. Och jag tror vi behöver många Mästare idag om vi vill att mänskligheten ska fortleva.

Mitt Gudomliga Jag då? När jag pratar med det så kallar jag det Gud, när jag pratar om det så kallar jag det oftast för Livet eller Kärleken.

Namasté

Våta drömmar

Tidigare publicerad den 13/10-10 på Sigges radioteater

Vaknade med "våta drömmar" för första gången sen jag vet inte när. I alla fall första gången jag drömt (vaket eller sovande) om sex sedan min senaste relation tog slut. Och varför skulle jag? För mig är sex inte ngn primär längtan, först när jag upplever närhet med ngn väcks lusten.

Sex är heller aldrig bara sex. Sex är det ultimata uttrycket för Närhet, Kärlek, Närvaro, Härvaro och Enhet, och inte bara en resa mot utlösning, det behöver inte nödvändigtvis ens innefatta penetration eller utlösning. Hederligt hångel är fantastiskt, massor av lek, kyssar, kel och beröring bara helt apropå i vardagen. Utan ngn omedelbar fortsättning. Då är sex som bäst för mig.

Och som allt som har med Kärlek att göra, det handlar inte om att vilja ha ngt utan om att lägga in ngt, i Närvaro och Härvaro. Att ge, och att ta emot, att ta emot är också att ge.

Kanske är det i älskogsmötet som vi lär oss känna igen att vi verkligen är Ett med Allt.

Sex är en helhets-upplevelse, hjärnan, sinnena och Hela kroppen är en erogen zon. När sex är som bäst är vi inte "human beings" vi är "sexual beings", som njuter av att se och ge varandras njutning i ett fantastiskt kretslopp.

Ahhh! Bara liksom =) Fira Livet!

Svårt att sätta ord på det.

Den kritiska massan

Tidigare publicerad den 10/10-10 på Sigges radioteater

Är det bara jag som känner det? Det känns som det är ngt stort på gång, en förändring är på väg att ske, ett evolutionssprång. Vi är många som hittar HEM just nu. Många är det också som börjar tro, verkligen tro på nya idéer om Enhet, Kärlek och Livet. Det känns som vi håller på att närma oss "Den kritiska massan".

Om en liten andel av befolkningen förändras till det positiva, mindre än 5%, kanske inte mkt mer än 1% då vänder det. På 80-talet skrevs en bok som hette "Den hundrade apan", den handlade om apor på öarna i Japan, som forskarna utfordrade med sötpotatis. En dag upptäckte forskarna att en apa börjat tvätta sin potatis i havet... långsamt spred sig den nya kunskapen från dotter till mor, till syster, till dotter...osv. så en dag så nåddes den kritiska massan, låt oss säga att den hundrade apan lärde sig att tvätta sin potatis på morgonen den dagen. På kvällen samma dag kunde alla aporna på ön tvätta sin potatis! Och vad mera var, forskarna började rapportera att aporna på andra öar också börjat tvätta sin potatis.

Fysikerna känner till fenomenet... då en atom i ett stycke järn är magnetisk händer inget... men då ca 1% av atomerna i järnstycket blir magnetiska, då blir hela järnstycket magnetiskt. Inom TM kallar man detta för Mararishi-effekten... man menar att om en viss procent av invånarna i en stad börjar meditera så höjs medvetandenivån i hela staden. Ett experiment utfördes ngn stans i USA, man samlade en stor mängd meditatörer och förutspådde att brottsligheten skulle gå ner en viss procent under tiden man mediterade i staden. Polisen och övriga myndigheter skrattade åt dom och sa att det skulle krävas en snöstorm i juli för att minska brottsligheten så mkt, men meditatörerana fick rätt, brottsligheten minskade t o m mer än man förutspått, och polisen skrattade inte längre utan började stödja dom i stället.

Det finns fler exempel, bl a om talgoxarna i London... men poängen är att det är inte så hopplöst som det ser ut. Och vi spelar alla stor roll, det just vi gör kan vara viktigt, det kan vara det som får världen att börja tippa över åt rätt håll.
Hur går det då till? Varför väger en positiv förändring tyngre än en "negativ"? Jag tror att det är inbyggt i själva Livet, att Livet i sig är förändring. Det är det som skapar Evolution. Forskarna har upptäckt att livet på jorden har utvecklats språngvis, det har inte varit en långsam resa med många små förändringar, utan i stället har det skett en stor förändring och livet ha tagit ett språng. En del språng har varit blindskott, som snabbt försvunnit, men de som har varit funktionella har överlevt och fört Livet vidare.

Det finns tre grundprinciper inbyggda i Livet: Funktionalitet, Anpassningsbarhet och Fortlevnad. Livet ser till att fungera, anpassa sig och fortleva. De språng som är funktionella fortlever och Livet har anpassat sig. Att mänskligheten som den ser ut idag i mångt och mycket inte är funktionell det kan vi tydligt se. Vi människor håller på många vis på att kämpar mot själva Livet, med krig, miljöförstöring, etc. Livet utsätts för en stor stress på alla nivåer. Livet kommer snart att se till att anpassa sig för att fortleva. Antingen kommer det ske genom att mänskligheten tar ett språng och blir mera funktionell, eller så är vi ett blindskott som dör ut.

Vill vi anpassa oss och leva vidare, hitta nya idéer om Livet som är mera funktionella? Eller vill vi hålla fast vid de gamla tankarna om åtskillnad, brist, och kamp, och bli ett blindskott? Vi väljer själva, var och en. Och kom ihåg! det är inte hopplöst! Just du och det du förändrar i den du är, vad du gör och vad du tror på, är viktigt! Det kan vara DU som är den hundrade apan!