Häromdagen fann jag en Örnfjäder i regnet. Vad gör lite regn då!
För mig är det fullkomligt sant att Hela Världen är till för mig. Jag har kommit hit för att Uppleva Livet, säkert har jag en specifik plan om vad jag ska Uppleva i just detta Livet, men tyvärr så minns jag den inte. Eller "tyvärr"? Jag tror nog att det är tur att det är så, annars hade det varit svårt att Uppleva Livet fullt ut, det hade blivit mera som en teaterpjäs där jag spelar en roll. Jag agerar men jag vet hela tiden vilken replik som kommer härnäst, det hade blivit förutsägbart och mera agerande än Upplevelse.
I stället tänker jag mig att hela Världen agerar för att leda mig mot de Upplevelser som jag ämnat möta. Allt, ja faktiskt ALLT jag upplever och möter har ett budskap till mig, det är bara för mig att lyssna så finns vägledningen där. Jag tror också att vägledningen är specifikt anpassad för oss var och en. Livet talar till oss på ett sätt som vi kan förstå, för somliga talar Livet genom möten, böcker, filmer, för andra är det kanske musik och sångtexter eller tarokort och horoskop som framför budskapen. Någon har Änglar eller andar som följer dem på deras väg genom Livet. För mig talar Livet på många sätt, men inte minst får jag budskapen av djuren och naturen.
Jag fann Örnfjädern, och det hade alltid varit stort, för jag har aldrig funnit en Örnfjäder förr, men Örnen är dessutom en av min viktigaste andliga följeslagare, och som det inte var nog så hade faktiskt Örnen försökt tala till mig i två dagar innan jag fann fjädern. Inte lika ovanligt som att finna en Örnfjäder, men ändock ovanligt är det att få se en Örn. Men Örnen hade visat sig för mig de två föregående dagarna, fast jag hade varit för upptagen för att fundera på vad den ville säga mig.
Det är ju så det är, ibland så tar vardagens bekymmer upp all plats i vårt medvetande och vi glömmer bort att lyssna till Livet. Vi glömmer bort att vara tacksamma för Livets storslagenhet, ja man kan faktiskt säga att vi glömmer bort att Leva för att vi är för upptagna av livet. Eller som John Lennon sa: "Life is what happens while we are bussy doing other things"
Nåväl jag har haft en sådan period en tid, då vardagen har tagit nästan all plats i mitt medvetande, men när jag fann Örnfjädern då kunde jag inte undgå att lyssna på vad Livet hade att säga mig. Denna gång sa Örnen just detta att det var dags att åter lyssna på vad Livet hade att säga mig, den sa också att det var hög tid att låta livet tala genom mig igen. Örnen är för mig väldigt starkt förknippad med andlighet, därför sa den mig också att det var dags att ge andligheten större utrymme i mitt liv.
Jag ska låta djuren tala genom mig. Jag har länge tänkt på att göra blogginlägg om vad djuren säger mig, på samma sätt som jag har gjort med tarokorten. Det finns redan "guider" som talar om vad djuren säger oss, här i Sverige är Solögas bok populär som uttolkare av djurens budskap, och det finns också andra sådan uttolkare. Men för mig så är det viktigt att vi själva lyssnar på vad djuren har att säga till just oss. När jag möter ett djur, så brukar jag först fundera på vad djuret är för mig, vad har det för egenskaper? hur beter det sig? osv. Därefter tar jag reda på fakta om djuret, och först senare så börjar jag söka i Solögas bok eller i den indianska boken "Medicine Cards" som jag har.
Ofta säger Solöga och indianerna samma saker om vad djuren står för, men lika ofta är de oense om djurens budskap. så måste det vara eftersom vi alla är olika med olika väg att vandra och olika Upplevelser att uppleva. Bara vi själva vet vad som är rätt för oss, de olika tolkningarna som ges kan hjälpa oss att höra Livets budskap, men de kan likväl vara helt fel för oss. Vår uppgift är att känna om orden svänger i resonans med vår sanning, gör de det då hjälper de oss att lyssna på Livets budskap.
