Medborgarlön och näringssök

Funderar vidare... idag om medborgarlön.

Jag upplever att medborgarlön är något som förespråkas av framför allt 2 grupper:

 "Ekonomer" som vill öka konsumtionen samt människor som inte vill ta ansvar för sitt eget uppehälle.

Det finns även en 3e grupp som förespråkar medborgarlön, och det är sådana som upplever att frukten av deras arbete inte kommer dem själva till del i så stor utsträckning som den borde göra, eller som upplever arbetet som meningslöst hittepå.

Jag tror inte på medborgarlön, eftersom jag tror att näringsök är en av de mest centrala och viktiga sakerna i våra liv om vi ska må bra! Att kunna ta ansvar för sin (och de närmastes) försörjning ger en fantastisk Självkänsla, det ger en känsla av Frihet, Kontroll, Trygghet, Oberoende och Makt. Att införa medborgarlön skulle vara att ta ifrån människor detta och förminska dem.

Näringssök har alltid varit och kommer alltid att vara en stor del av alla djurs (inklusive människan) tillvaro. I svåra tider har det upptagit all vaken tid, och kanske mer, och under bättre tider har det varit en mindre del av den vakna tiden. Men alltid har det varit och kommer att vara, en del. Det är helt enkelt en grundläggande del av djurlivets villkor.

Det är så jag ser på arbete. Vare sig det handlar om att jaga och fälla en mammut, samla rötter, bär, svamp och frön, odla och skörda i sin trädgård, hantverk för försäljning, affärsbiträden, byggnadsarbetare, industriarbetare, vårdarbetare, skolpersonal, människor som jobbar med papper och datorer på olika vis, ingenjörer... You name it... Så handlar det om näringssök.

Den första gruppens argument, om att öka konsumtionen, ser jag som ett totalt feltänk... Vill vi att vårt liv på den här planeten ska kunna fortgå på ett någorlunda drägligt vis så är det minska konsumtionen vi måste göra INTE öka den!

Till den andra gruppen, som inte vill ta ansvar för sitt uppehälle, säger jag: Sorry! Jag hoppas att ni en dag får uppleva tjusningen av näringssöket och allt positivt som det medför. Och jag vill på intet vis att ni ska curlas ytterligare och fråntas incitamentet att få uppleva detta, genom att medborgarlön införs.

Den tredje gruppens problem torde kunna lösas med de åtgärder som beskrivs i detta blogginlägg. Att det idag är många fler än vi själva (varav många rena parasiter) som vi försörjer med vårt näringssök skulle även lösas med de åtgärderna.

Nu menar inte jag att vi inte ska ta hand om varandra, självklart ska vi ta hand om de som av olika anledningar är oförmögna att själva söka sin näring fullt ut.... Så har det också alltid varit i mänsklighetens historia i större eller mindre utsträckning (och även bland många andra djurarter). Vi har tagit hand om våra barn, sjuka och gamla, ofta har vi även tagit hand om "stammens" och nationens  svagare individer, i de ljusaste stunderna t o m om hela mänsklighetens svaga och utsatta.

Säkert har också motsatsen förekommit i svårare tider, barn har satts ut i skogen, sjuka och gamla har lämnats efter då stammen dragit vidare. de improduktiva individerna har helt enkelt offrats för stammens överlevnad när näringstillgången varit för dålig. Men detta är inget som vi behöver syssla med i dagens samhälle vi har möjligheter och resurser att ta hand om alla mänsklighetens svagare grupper. Tyvärr sker detta offrande av livets olycksbarn även idag bland annat på små överbelastade båtar på Medelhavet, medan vi står och tittar på när de sjunker, och sedan vandrar vidare... Vi borde skämmas! :-/

Dessutom skulle medborgarlön (med utgångspunkt i mina tankar om pengars värde i detta samma blogginlägget) behöva skattefinansieras för att inte skapa inflation. Jag menar att det finns så mycket viktigare saker att använda våra skattemedel till än till detta, i grunden curlande och förminskande av människor.

Däremot så tror jag på idén om "Friår" (vilket kan ses som en tillfällig medborgarlön). Vi kommer alla till punkter i livet där vi behöver stanna upp, gå in i oss själva, för att sedan ta en ny riktning i livet. Kanske ett till tre friår vore en lämplig kvot att tilldela varje individ i vårt samhälle.

Anknytning

Vi behövde ingen.

Båda hade vi massor av Vänner som vi sa att vi Älskade, kanske gjorde vi också det, åtminstone en del av dem. Men det var i de flesta fallen en ytlig Kärlek, kanske vore det mer rätt att säga att vi "tyckte om". Tyckte om att Krama dem, tyckte om att stödja och hjälpa dem, tyckte om att se och bli sedda, tyckte om att samtala med.

Båda hade vi Mål och Mening i våra Liv, vi hade Drömmar emot vilka vi strävade. Vi hade fullt upp med våra Drömmar och våra Vänner. Trygga och Nöjda med våra Liv. Oss själva nog.

Vi sa att vi Älskade varandra, och det fanns en Längtan att Beröra, att lära känna varandra, inte för att vi behövde varandra utan just för denna Längtan.

Vi blev ett par.

Tacksamma för all tid vi fick med varandra, tacksamma för vår Underbara Närhet. Utan att begränsa varandra öppnade vi våra Hjärtan. Ville bara varandra väl. Vi gav varandra små gåvor. Vi Älskade varandra och vi Älskade med varandra.

Fortfarande behöver vi ingen, fortfarande har vi våra Vänner som vi Älskar, fortfarande har vi våra Drömmar, men vi Vill inte vara utan varandra.

Vi Älskar våra Vänner men den Kärleken kan inte mäta sig med den Kärlek vi Känner för varandra. Vi begränsar inte varandra och Vill varandra bara Väl, Tacksamma för all tid vi får Tillsammans.

Att Drömma våra Drömmar själv har blivit trist. I stället Drömmer vi Tillsammans.

Jag och min

Jag såg en film där det sas att i Siox-indianernas språk finns inga ord för "jag" och "min" utan bara "vi" och "vårt".

Jag gillar tanken på att inte använda dessa ord, idag är det väldigt mycket "Jag" och "Min" i vår värld. Människor ser väldigt mycket bara till sig själva och bryr sig föga eller inte alls om andra, vare sig de i den närmsta omgivningen, de som vandrat före oss eller de som kommer efter oss. Mycket handlar om att ha saker som "mitt" utan någon hänsyn till andra.

Hela vårt konsumtionssamhälle är uppbyggt på "mitt", utan "mitt" stannar hela vårt ekonomiska system.

Men vad kan vi egentligen äga? Finns det överhuvudtaget något vi kan äga mer än vår egen upplevelse?

Och hur skulle världen se ut utan ordet "mitt"? Är inte just Generositet en väldigt viktig del av den mänskliga sammvaron?

Tänk om vi lade bara en femtedel av det engagemang som vi lägger på att jaga runt för att erövra saker som vi kan äga, på att engagera oss i andra människor och djurs välbefinnande, visst skulle världen bli en mycket trevligare plats då.

Och tänk om vi i stället för att engagera oss så mycket i "jag vill", "jag behöver", "jag vill ha" osv tänkte mer på vad vi i olika konstelationer behöver. Vad behöver barnen i skolan? behöver de mera betyg, fler prov och mindre bild och idrott, eller är det kanske mera personal?

Vad behöver vi egentligen? Vi behöver mat och vatten, vi behöver skydd för väder och vind, det är våra basala fysiska behov. Vi behöver Trygghet, vi behöver Mening och Mål i Livet och vi behöver Närhet och Kärlek. That's about it.

De här sista behoven är inget som vi kan få utifrån, de måste vi finna inom oss själva. Det är sådant som vi Är först och främst och när vi ÄR det då har vi det också. Dessa behoven vilar på vår Tro, tror vi att Livet ger oss allt vi behöver då blir vi Trygga. Har vi en Tro om vad meningen med Livet är då kan vi också finna ett Mål i Livet utifrån den tron.

Lika så är det med Kärleken och Närheten, Tror vi att det är något vi ska få utifrån då kommer vi också att lida brist på den. Men om vi tror att Livet är Kärleksfullt i sig då behöver vi inte Kärlek utifrån, då blir Kärlek något som vi först och främst Ger och därmed också kan ta emot. Samma sak med Närheten, det är inget som vi kan förvänta oss att få utifrån, i stället handlar det om att vi måste öppna oss och våga vara nära oss själva och andra, gör vi det, då kan vi uppleva närhet.

Med den insikten blir ord som "jag" och "min" meningslösa, Jag behöver inget! I stället blir det meningsfullt att vara Generös och Ge. Självfallet innebär det inte att vi ska bortse från oss själva och våra behov, men de behoven blir vårt eget ansvar och ingen annans.

Hit men inte längre

Spännande!

Jag mötte en kvinna för att leverera några böcker, vi tog en promenad och fika och pratade typ en timme eller två... Trevligt, kul....

Som alltid så har vi i varje möte en gåva att ta emot...

På vägen hem funderade jag på detta:
Vi har alla olika gränser "Hit men inte längre!" när det gäller att "klä av oss nakna" inför andra människor och de är olika med olika människor.

Jag har väldigt lite sådana gränser generellt, och de allra flesta har väldigt lite sådana gränser mot mig (det är en del av min magi), däremot har jag väldigt mycket sådana gränser gentemot min ursprungsfamilj, (dock, tror jag, mindre än de flesta inom familjen). Likaså (kom jag på) att jag har mera gränser gentemot en partner (Hmm?)

Bland de närmaste Vännerna har jag inga sådana gränser alls mer än de gränser som jag har gentemot mig själv, och även de, hjälper de mig gång på gång att kliva över.

Det är så klart att det handlar om Trygghet, hur trygga vi är i oss själva och hur trygga vi är gentemot de olika personerna vi möter. Generellt är jag väldigt Trygg i mig själv gentemot de flesta, Men paradoxen är (och det som är lite jobbigt) att gentemot de som är mig närmast (och som jag borde vara tryggast med) är jag mest otrygg.

Med hjälp av mina vänner kom jag på ett gammalt minne som blivit ett mönster.

för 20 år sedan gjorde min partner och jag någon övning i början av relationen, för att träna oss att vara ärliga mot varandra... Kommer inte ihåg exakt hur övningen var utformad, men vi skulle sitta mitt emot varandra nakna och kommentera varandras kroppar varpå jag på något sätt kommenterade hennes bröst på ett ofördelaktigt sätt upplevde iaf hon. Det förlät hon aldrig och det skapade ett avstånd mellan oss.

Tror att jag faktiskt omedvetet har letat efter saker som skulle vara svåra för partnern att ta i mina relationer, saker som skulle upplevas som dömande eller kritik, för att skydda mig mot närhet. men efter den missen så har jag hållit det för mig själv och därmed blivit och känt mig oärlig. Vilket säkert har skadat våra energier gentemot varandra.

Som min Vän Tobias så klockrent uttryckte det:

Så fort flirten förvandlas till relation, inventerar jag omedvetet dessa "ofördelaktiga" saker kring partnern för att inte göra om misstaget igen. Samtidigt har jag skapat hemligheter som aldrig får yppas...

Men idag tror jag mest det är ett mönster och medvetenheten om det hjälper mig nog att släppa det.

Tänk vilken stor gåva ett "Random" möte kan ha!

Tryggt vilar jag i Livets famn

Jag fylls av Förundran, Vördnad och Tillit när jag ser hur välregisserat Livet är.

Vi drabbas av olika olyckor och livskriser gång på gång i Livet, det behöver inte vara många eller ofta, men då och då händer det att allt vänds upp-och-ner.

Jag har just haft en vecka av en sådan livskris och jag kan inte annat än Förundras, jag hade aldrig kunnat få alla de Insikterna, mött alla de rädslorna eller öppnat mig för så mycket Kärlek utan dessa händelserna. Säkert har Livet en plan B om jag nu inte har förstått, så visst finns det säkert andra vägar jag kunnat möta detta på, men jag kunde aldrig räknat ut det själv, jag kunde aldrig gått på en kurs där allt var Så tillrättalagt för att ge mig dessa Upplevelserna.

Naturligtvis ser jag inte hela bilden, men jag kan spåra hur händelser sedan kanske 45-50 år tillbaka har lett fram till just denna vecka. Hur den ena händelsekedjan och erfarenheten efter den andra har fogats in i mitt Liv för att slutligen vävas samman just i denna veckan, bara för att bilden som väven visar ska bli riktigt tydlig för mig. Som om Allt som finns i Livet är till för just mig.

• Jag börjar drömma om ett enkelt liv i barndomen.
• Jag har "dålig ekonomi" som ett tema genom Livet.
• Närhet och sex är "inte för mig" i min ungdom.
• Jag möter Vän efter Vän för att öppna mig för Närhet steg för steg.
• Jag går igenom Relation efter Relation för att hjälpa mig att släppa kontrollen och bli sårbar med ett öppet hjärta
• För att bli redo för denna Relationen.
• Jag omger mig med Vänner som kan se mig där jag är och vågar se sig själva.
• Vi är så upptagna av annat så vi glömmer våra rädslor.
• Av samma skäl ser vi inte varningssignalerna.
• Just dessa brister öppnar upp för att föra in nästa scen i mitt Liv.
• En man rullar in i vårt Liv.

Och sedan följer mängder av små detaljer som alla leder till stora Insikter, och som leder mig genom den ena rädslan efter den andra, som öppnar mitt Hjärta.

Helt oumbärliga har de fantastiska Vänner som jag har varit. De ser mig och ser sig själva och talar om allt de ser utan att någonsin vara dömande, och de Finns där med sin famn utan att någonsin ta ifrån mig min Smärta. Utan dem hade det nog inte varit möjligt.

Lika viktig är min tro på ett Gott Liv som bara Vill mig Väl, och som bara ger mig Gåvor varit.

Kanske den viktigaste förutsättningen är dock att jag vågar se på mig själv och det som händer i mig och i Livet.

Jag vet att jag har svårt att visa det här  för det är så oerhört komplext och hela bilden tror jag är omöjlig att förstå, men för mig leder det till att jag efter bara en veckas "Katastrof" kan sitta Leende på trappan en morgon och undra vad Underbart Livet har att erbjuda mig idag (oavsett vad det "underbara" har för nyans). Jag sitter där på trappan och har Vuxit minst en meter sen förra veckan, med ett öppnare Hjärta, färre Rädslor och så mycket Visare.

Tryggt Vilande i Livets Famn

Kanske är just denna pjäsen slut eller kommer en ny scen...

På nätterna drömmer jag

På nätterna drömmer jag att du kommer tillbaka

Att vi sätter oss ner och pratar om vår relation
om det som är bra
om det som är viktigt för dig
om det som är viktigt för mig
om det som är ditt som kan bli vårt
om det som är mitt som kan bli vårt

Vi pratar om vad vi har gemensamt
och vad vi behöver göra var för sig

Och vi pratar om det som är dåligt

Vår Relation är Unik för oss båda
Ingen av oss har varit så Trygga i en relation
Ingen av oss har varit så Fria i en relation
Kanske har ingen av oss varit så Nära i en relation
Vi har bara velat varandra Väl

Ingen av oss har begränsat den andre i vår relation
Kanske har vi begränsat oss själva

Det har varit mycket som har varit Underbart
Vi har haft mycket som har tagit upp vår gemensamma tid
Vi har haft mycket var för sig
Vi har haft ett gemensamt kortsiktigt mål

Vi har inte tagit oss tid att se framåt
att se hur vi vill ha det
tillsammans 
och var för sig

Jag vaknar innan vi kommer fram till något
Men vi sätter oss i alla fall ner och pratar
Vår relation är värd det
Vår Kärlek är värd det
<3

BägarKungen

BägarKungen är Trygg, han har kontakt med alla sina Känslor, även om de sällan får några stora uttryck. Han har en sund distans till dem, låter dem finnas och betraktar dem, lyssnar till det de har att säga honom och låter dem vara de verktyg som de är ämnade att vara utan att göra något väsen av det. Det är just detta som gör BägarKungen så trygg, liksom han låter sina egna känslor finnas just som de är så låter han också alla andra vara där de är, stödjer utan att ta över. Han är en god, förstående lyssnare, som hjälper oss att ge det vi upplever rimliga proportioner. Bägarkungen är en sådan morfar eller farfar som alla önskar sig. Kärleksfull och Förstående låter han alla bli sedda som de är där de är, han leker gärna med i barnbarnens lekar men kan för den skull ändå sätta gränser.

BägarKungen inspirerar oss att bli som han, låta allt inom och utom passera utan att göra mycket väsen av det, bara med ett stilla deltagande.

Baksidan av bägarkungen antyder att vi blivit alltför distanserade till Livet och våra känslor, vi är inte längre delaktiga utan bara passiva åskådare som drabbats av en låt-gå-mentalitet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

StavPrinsessan

StavPrinsessan prövar andras sanningar mot sin sanning, hon tar in varje beskrivning av Livet och Döden som hon möter och Känner om den klingar i Resonans med hennes Själv. Hon prövar andras Vilja mot sin Vilja. Innerst inne vet hon vem hon Är och vad hon Vill men hon har inte alltid ord, ens för sig själv, för det. Genom att Känna på andras ord hittar hon sig Själv.

StavPrinsessan prövar idéer och uppmanar oss att göra det samma, hon ställer sig frågan "Hur känns detta? Bra eller dåligt? Får det mig att slappna av och känna mig trygg, eller känner jag motstånd och stress?"

Baksidan av StavPrinsessan varnar oss för att bli som en trotsig 3-åring som hela tiden måste visa vem hon är genom att vara tvärtom. 3-åringen vet vem hon är och vad hon vill, men hon är beroende av omvärlden för att kunna vara det och nå dit. I stället för att stanna i den hon är när hon inte får som hon vill, förlorar hon lätt sig själv i en kamp om att få Vara, om så bara genom att inte vara den andra vill att hon ska vara. Hon trotsar och manipulerar mer för att få Finnas än för att vara den hon Är.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Vagnen

Vagnen står för vår resa genom Livet. Hela livet är vi på väg, vi passerar olika viktiga och mindre viktiga skeden, varje dag passerar vi en mängd vägskäl där vi måste fatta beslut om vilken väg vi ska ta. Ibland rusar Livet fram som en bergochdalbana, andra gånger kan det tyckas som vi står stilla eller rent av färdas baklänges.

Vem styr vårt Liv? Är det vi själv eller någon annan? Vet vi vart vi ska? och måste vi veta det? Kan vi veta vart vi ska? En del människor kan nog det, de har en tydlig känsla för "detta är vad jag ska göra!" precis som de föds med ett mål i Livet, andra har inte samma tydliga plan för Livet. Men oavsett vilket så måste vi hela tiden välja vilken väg vi ska gå.

Ska vi själva ta kommandot eller ska vi låta Livet självt styra vår färd? Det som är rätt för mig är kanske inte rätt för dig, men jag tror att vi alla har en åtminstone vag känsla eller en åtminstone svag inre röst som vet precis vad vi ska välja i varje vägskäl. Vagnen uppmanar oss att öva oss att känna igen den känslan eller rösten. Det kan vara svårt, kanske har vi inte lyssnat på den på länge och den har blivit allt otydligare, men ju mer vi lyssnar på den och följer den desto tydligare blir den. Har vi tillgång till den rösten så har vi en trygg vägledning i Livet. I varje vägskäl, stanna upp och känn, försök att stänga av de tjattriga rösterna som tjatar för och emot, och bara känn, vilket val får din kropp att slappna av?
 

Vagnens baksida talar om att vi på ett eller annat vis har slutat att välja själva. Kanske har vi målat in oss i ett hörn med mängder av åtaganden, föräldraskap, räntor på bostadslån, osv. Kanske är vi alltför medvetna om vårt mål, och har stakat ut vägen en gång för alla för längesedan, vi bara följer en plan och glömmer bort att göra de små valen på vägen. Vi kan också ha lämnat över ratten helt till någon annan, är det någon annan som stakat ut vår väg?

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Tornet

Vårt hem är vår borg. Bygger vi vårt Varande på säker grund då finns det inget som kan rubba oss. Det må storma och åska, floderna må svämma över, vi må bli kritiserade och övergivna, men om vi är trygga i oss själva bekommer det oss inte, vi håller en tydlig gräns mot alla yttre "hot". vi står stadigt med fötterna djupt förankrade i vår Självkänsla, inget kan rubba vårt värde.

Men om vi bygger muren alltför tjock, om vindbryggan alltför sällan hissas ner, då riskerar vi att stänga in vår eld. Det blir ensligt och ensamt där i tornet om ingen släpps in. Inget kommer åt oss, inga känslor kommer ut.Väl instängda bakom en tjock mur.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Ilskan - Vår Viktigaste Känsla

Ilskan är kanske vår Viktigaste Känsla? Nej så är det så klart inte, alla våra Känslor är lika viktiga. Men Ilskan är nog vår mest eftersatta och missförstådda Känsla.
 
Det hela började kanske med Jesus ord om att vända andra kinden till, som ofta i bibeln troligen är missförstått, Jesus kunde själv vara arg och sätta gränser vilket skildras flera gånger i evangelierna. Vad Jesus pratade om var förmodligen en effektiv form av ickevåld gentemot det mest förnedrande våldet (att slå någon på kinden med baksidan av handen). Om du slår någon på den högra kinden på det sättet så måste du använda höger hand, men på samma vis måste du använda vänster hand för att slå på vänster kind, men att använda vänster hand i Palestina på den tiden, till annat än toalettbesök och liknande innebar en stor skam. Den som förnedrade dig måste alltså förnedra sig själv om man vände andra kinden till eller upphöra med våldet.

I de kretsar jag ofta rör mig så är Kärlek det "vapen" som ska användas i alla sammanhang, Ilska anses som "lågt" och något för mindre "medvetna". Om våra barn tillgriper våld i en konflikt så säger vi åt dem att inte slåss.  Det finns många exempel på tillfällen och sammanhang då Ilskan nedvärderas, den räknas praktiskt taget aldrig som ok mer än när det är staten/samhället som utövar den. Samhället har skaffat sig monopol på gränssättning och vi ska bara hålla oss innom de tilldelade ramarna.

Men vad händer när vi inte får använda vår Ilska? Hur går det med vår Självkänsla då? Och hur ska vi kunna sätta gränser gentemot andra? Kan vi över huvud taget ta Ansvar om vi inte har någon Makt bakom?

Vi måste inse att Ilskan är en rättighet och lika viktig som allt annat som Livet har utrustat oss med. Vi har fått våra fötter att gå med och våra ögon att se med, också våra Känslor har ett syfte och en funktion. Ilskan har vi för att skydda vår integritet, om någon kliver på vår fot, så ber vi vänligt men bestämt hen att kliva av, gör hen inte det så är det Ilskans sak att knuffa bort hen.

Jag brukar hävda att Ilskan ska kunna döda om den behöver det för att skydda oss själva eller våra närstående. Kan den det så behöver Ilskan aldrig bli våldsam utan bara Bestämd för då utstrålar vi Makt och ingen kommer att hota våra gränser.

När vi säger åt barnen att inte slåss. då gör vi deras Ilska impotent, hur ska de kunna lära sig att bli Trygga och sätta gränser om vi tar ifrån dem deras starkaste Maktmedel? Som barn finner man sin Trygghet i föräldrarna och andra vuxna, de behöver Trygga vuxna som kan skydda dem. Men efterhand som barnen växer upp och blir mera Självständiga behöver de hitta Tryggheten i sig själva, de behöver lära sig att sätta gränser och att slåss för att kunna bli det annars kommer de att finna sin trygghet i andra sammanhang som inte alltid är hälsosamma eller bra för dem, de blir beroende av den gruppen där de finner sin trygghet vare sig det handlar om fotbollslaget, mc-gänget eller nynasisterna....

Säger vi åt våra barn att inte slåss så gör vi dem till lydiga "undersåtar" i vilket sammanhang de än hamnar. I stället borde vi lära dem självförsvarstekniker och  att använda sin ilska på ett bra sätt. Istället för att säga "Slåss inte!" borde vi säga "Använd inte övervåld!".

Jag upplever brist på Självkänsla som ett av de största samhällsproblemen idag. Människor vill ha en ledare att följa, många är dåliga på att ta Ansvar för vare sig det ena eller det andra allt från sig själv till Jorden vi lever på, människor blir förtryckta och förtrycker varandra och sig själv, man bränner ut sig under arbetslivets orimliga krav och jakten på alla måsten som hör till den moderna konsumtionskulturen, vi agerar medberoende och "tar hand om" andras känslor för att inte förlora vårt sammanhang...

Dålig Självkänsla är en viktig bidragande orsak till detta, tror jag. Hur kan vi ta Ansvar om vi inte kan sätta gränser! Hur kan vi stå på egna ben om vi inte kan sätta gränser! Hur kan vi lita på oss själva om vi inte kan sätta gränser! Hur kan vi sätta ner foten på jobbet om vi inte litar på oss själva! Hur kan vi värna om miljön om vi hela tiden måste ha dyrare och bättre bilar och bostäder för att inte vara utanför... vårt sammanhang!



(Lite kul att jag som gammal pacifist och totalvägrare skriver detta =) Tur att man utvecklas!)

BägarDrottningen

BägarDrottningen talar till oss om att gå in i och känna våra känslor, likt den goda modern låter hon varje känsla sitta i knät, tills vi är färdiga med den och fortsätter vidare i Livet. Kanske berättar känslan sin historia, när den känner sig trygg där i knät, kanske inte, men det är inte viktigt, det viktiga är att den får finnas och bli sedd utan krav eller förväntningar. Lika viktigt som att låta känslorna finnas och att vara i dem är det att inte hålla fast i dem, utan släppa taget om dem när de är färdiga för denna gången.

Ibland kan det vara svårt att veta vad vi känner, och varför, en del känslor är som små avvisade barn som inte vågar visa sig, de bara står där och sneglar runt hörnet. Det är ok, bara tala om för dem att de är sedda och välkomna, så kommer de en dag att bli trygga nog att tala till oss. Ganska ofta blir jag ledsen utan att veta varför, min ledsnad har oftast inga stora uttryck, men jag har lärt mig att känna igen den och bekräftar den så fort jag ser den, bara genom att säga till de som finns i närheten "Jag är ledsen" bara så, vare sig mer eller mindre. Därmed får känslan veta att den är ok, och ofta räcker detta för att den ganska snart ska börja tala till mig.

Baksidan av BägarDrottningen varnar oss för att "dyrka" våra känslor, känslor ska flöda och inte kramas om som en kär nalle som vi inte vill släppa, hon kan också vara en antydan om att vi inte vågar vara i våra känslor fullt ut, inte låter dem finnas.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Tricket (av Susanne Löfgren)

 Text och bild lånad av Susanne Löfgren

Tricket är att känna dig tacksam över allt det du har!

Det skänker sådan glädje och lycka!

Om du ständigt jagar efter lycka, kärlek eller vad det nu må vara.

Så blir det väldigt tomt.

Du blir ju liksom aldrig nöjd.

Att känna tacksamhet över det du har - ger frid.

Vi människor har så lätt att ta det mesta för givet.

Ofta måste vi mista människor, saker, trygghet osv - innan vi uppskattar dem!

Varför inte uppskatta dem HÄR och NU?

Jag kom på mig själv med en tanke i tvättstugan nyss - att jag känner mig så tacksam över att det finns ett sånt bra torkskåp att hänga in kläderna i så att de torkar snabbt och bra!

Ju mer tacksamhet jag känner - desto lättare och liksom av sig självt kommer de där tacksamma tankarna! :-)

En härlig bonus är upptäckten att kärleken och lyckan - de finns här inuti mig hela tiden!

Att känna trygghet i mig själv - är att vara trygg var jag än befinner mig!

Jag kan känna mig lycklig över att leva, finnas, andas!

Lycka och tacksamhet över att jag är frisk och stark!

Det behöver inte ens finnas några skäl till att känna lycka! Ibland känner jag mig bara sådär genuint genomlycklig! Varför ifrågasätta denna härliga känsla? Det är bara att ta in den, låta den fylla mig med värme och glädje!

Lycklig över att jag får äta mig mätt varje dag! Lycklig över mitt älskade fina lilla hem! Lycklig över min familj och mina vänner! Lycklig över att få möta en ny sol gå upp! Lycklig över varma små hundkramar!

Lycklig över äventyret som LIVET är! :-)

[Susanne Löfgren]

Tornet (Dali Universal Tarot)

Tornet representerar den yttre trygghetens omöjlighet. Vi människor är trygghetsfreaks vi försöker på alla sätt skapa trygghet. Trygg ekonomi, trygga relationer, tryggt arbete, tryggt boende etc. Men hur mycket vi än planerar och bygger trygga ramar runt vårt liv så kommer livet alltid att rasera dem. Livet vägrar att stängas in och bryter sig igenom alla murar. Livet är förändring och kan aldrig rymmas "inom fyra väggar" i det långa loppet.

På bilden syns tornet i sönderfall, murarna spricker upp och människan kastas ut i tomma intet. en av de fallande människorna på bilden är en androgyn vars huvud har ersatts av en urtavla (?) spontant så ser jag i detta tidens tand som ofrånkomligen gnager på alla våra ansatser att uppnå trygghet. Tornet på bilden har stagats upp med en av de klassiska Dali-kryckorna, men det hindrar inte dess sönderfall. På bilden syns också en inverterad måne, som även den representerar tiden och cyklerna i Livet, tornets raserande är inget negativt, det är bara en del av tidens gång, varje byggnad (vare sig den är materiell eller en inre byggnad) måste förr eller senare raseras av tidens gång, förr eller senare har den tjänat ut och raseras för att lämna plats och material till något nytt. Det vi en gång byggt upp transformeras till en ny byggnad.

Tornet talar följaktligen till oss om den transformation som ryms i kaos, ur kaos föds det nya och Livet tar en ny vändning, visa av tidigare erfarenheter står vi starkare än någonsin när dammet väl har lagt sig. Du kan vila Trygg i Tillit till att Livet kommer att skapa  det bästa ut i från det som sker.

Baksidan av Tornet varnar för motstånd mot förändring, hur mycket vi än stagar upp, reparerar och murar in vårt Liv, så kommer det aldrig att leda till något annat än att vi begränsar vårt Liv, som ändå detta till trots så småningom kommer att spränga väggarna.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Människor kommer och går

Vi människor är trygghetsfreaks... vi vill ha fasta tydliga strukturer ikring oss , som vi kan stötta oss emot....

Men livet är förändring... livet måste få bre ut sig gränslöst... förändras... annars dör det.

Känner att vi ofta tar detta med relationer för allvarligt. Inte så att vi inte ska ta varje relation på allvar fullt ut i nuet, självklart! Men om en relation tar slut så ses det som ett misslyckande, och vi undrar vad blev fel? vad är det för fel på mig? vad var det för fel på den andre?

Tänk om vi i stället kan se på alla våra relationer med Tacksamhet, Tacksamma för allt den gav oss, både det som var bra och det som var sämre.
... istället för att fokusera på bristen, och se relationen som ett misslyckande bara för att den tog slut.

Hur många vänner har du som du haft länge? Jag har en 42-årig vänskapsrelation, många andra vänner finns i mitt liv, men de flesta har funnits där kanske ett 10-tal år eller mindre... jag har förändrats och utvecklats vänner har försvunnit, vi har växt ifrån varandra, blivit färdiga med varandra. Många av mina vänner är viktiga för den jag är idag, de kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta... men vi har andra liv i dag där vi inte har samma behov av varandra, kanske hörs vi av eller ses en gång om året, men ändå är de viktiga.

För stunden finns det 4 vänner som är viktiga i nuet, som jag har kontakt med minst en gång i veckan, vänner som jag inte vill vara utan för länge, de har samtliga dykt upp i mitt liv de senaste 3 åren. Men det gör dem inte mindre viktiga än någon av de vänner som jag känt i 10, 20, 30 eller 40 år.

Jag är Tacksam för alla mina Vänner, vare sig de finns här idag eller om de bara fanns ett par månader för 30 år sedan, för alla har varit Viktiga.

Likadant är det med Kärleksrelationer, de kommer och går, och varje relation är lika viktig oavsett dess längd. De varar helt enkelt tills vi är färdiga med varandra och det är dags att gå vidare. Självklart längtar jag fortfarande efter min 50-åriga relation (men har insett att den kanske måste bli med min vän). Och självklart är det underbart med en långvarig relation, men varje relation är viktig oavsett dess längd, och en långvarig relation som egentligen är färdig för länge sedan är inget att eftersträva.

Tänker på denna texten, och att den är lika giltig för Kärleks- som Vänskaps-relationer:

Människor kommer in i ditt liv av en orsak,

för en period eller för resten av livet.

 
När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast

för att fylla ett behov du har uttryckt.

De har kommet för att hjälpa dig genom en gåva,

för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig

fysiskt, känslomässigt och spirituellt.

Det kan verka som om de är sända från himlen,

och det är de!

De är där för det du behöver dom för.

Så plötsligt, utan att du gör något fel

eller på ett till synes opassande tidpunkt,

kommer denna person att säga eller göra något

som gör att erat förhållande tar slut.

Ibland dör dom, andra gånger lämnar dom dig.

Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.

Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättat,

ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört.

Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd,

och det är nu dags att gå vidare.

Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD,

för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära.

De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!

Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut.

Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje.

Tro på det* Det är äkta!

Men bara för en period.

Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor,

sådant du måste bygga upp för att få en

solid känslomässig grund.

Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa

och använda det du har lärt i andra relationer

och områden av ditt liv.

Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.

Tack för att du är en del av mitt liv,

antingen det är för en period eller för resten av livet.

Kejsarinnan

Kejsarinnan representerar den goda modern, hon som har nycklarna till visthuset och linneskåpet i sitt bälte. Hon ansvarar för hushållet, och hon ansvarar för barnen och deras uppfostran. Hon skulle idag kallas ekonomichef eller mer därtill, Ekonomi betyder för henne inte som för många idag finanser, utan just Hushållning, och det är vad hon sysslar med, tar hand om hus, hem och familj. Där Kejsarinnan härskar finns det alltid mat på bordet, och hemmet är vackert och i ordning, barnen har hela kläder och är trygga, förmodligen har hon själv planerat odlingarna till en stor del av maten och planerat inköp av en halv gris.

Kejsarinnan talar till oss om hushållning, och om att vårda våra resurser och de närmaste.

Baksidan av Kejsarinnan varnar oss för att låta våra resurser förfalla eller rinna genom fingrarna. Det handlar inte om vad vi vill ha utan om vad vi behöver i första rummet, ser vi till det så finns det nog också plats för en guldkant till en ringa kostnad.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Narren

Narren är Oskuldsfullhet och Naivitet personifierad, han struntar totalt i vad andra tycker och tänker, han gör vad som faller honom in utan hänsyn till morgondagen. Alla placeras vi i olika "lådor", vi kanske hamnar i "föräldralådan", "lärarlådan", "politikerlådan", "arbetarlådan" eller "gymlådan". Vilken låda vi än hamnar i så innebär det förväntningar, vi förväntas vara på vissa sätt som förknippas med våra lådor. Den friaste lådan vi kan hamna i är "tokiglådan" väl där så är vi fria att vara precis hur vi vill, vi kan göra saker som andra inte skulle kunna göra lika fritt eftersom det inte stämmer med deras lådor. Narren får lov att vara sig själv.

Men vem ska vi vara om vi inte är oss själva? borde inte alla vara sig själv? borde inte alla vara narrar? Borde vi inte alla låta oss styras inifrån? Narren uppmanar oss till just detta, att vara sanna mot oss själva och att inte kompromissa bort oss själva. Det är ingen lätt sak, vi behöver alla vår försörjning, och alla kan inte vara stå-uppare. Vi behöver alla ett socialt sammanhang. Men oavsett hur svårt det kan vara så har vi egentligen inget val, för det finns ingen annan som kan vara vi, är inte vi det så förfelar vi vår plats i skapelsen. Först när vi är oss själva kan vi finna vårt inre värde och vår inre trygghet fullt ut.

Narrens baksida är trotset, i vår iver att vara oss själva kan vi lätt hamna i en annan sorts utifrånstyrning, att vara oss själva innebär inte att vi alltid måste vara annorlunda än alla andra.

Narren är ofta sanningssägare och det innebär en risk att hamna i ett utanförskap. Att säga sanningen är inte alltid välkommet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Stabilitet (4 mynt)

Vi behöver en stadig grund att stå på, både inom och i det yttre, materiella. Det yttre kan vi aldrig veta hur det ter sig i morgon, så stadigast blir grunden om vi finner den inom. Dock underlättar det mycket om vi finner en materiell trygghet. Jag försöker finna den yttre tryggheten genom att se till att ha små utgifter med låga lånekostnader och så hög grad av självförsörjning som jag kan och orkar åstadkomma. Det krävs inte så mycket mark för att vi själv ska kunna odla en del av vår mat,visserligen så tjänar vi inte så mycket på det, men vi vet att vi har mat även om vår inkomst skulle minska, dessutom så vet vi att vi får juste mat och har roligt under tiden. En syssla som däremot lönar sig ganska bra är att baka sitt eget bröd, och göra eget pålägg, särskilt om man som jag har matsäck bestående av mackor med till jobbet en stor del av året.

Om vi hushållar med våra resurser och håller våra kostnader nere så har vi skapat en bra yttre grund att stå på, då blir det så mycket lättare att finna också den inre tryggheten.

För mig handlar inre trygghet om att finna en Tillit till att Livet alltid ger mig precis vad jag behöver, den Tilliten finner jag lättast då jag ser mig själv som en viktig del av precis Allt som finns.

Baksidan av Stabiliteten kan handla om att fastna i materiell strävan. Det är lätt att glömma bort alla andra viktiga värden i Livet när vi fokuserar på att bygga upp en materiell trygghet.

 

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

"Skapa" det du vill ha...

Jag skrev i går om att inte förbruka mer än vi behöver, och att jag ville flytta ut i skogen... tydligen får jag sällskap där för det var större intresse för detta blogginlägget än för något jag skrivit på mycket länge. =))

Annars möter jag ibland när jag talar om att ta vara på våra resurser, inte leva över våra tillgångar och liknande, föraktfulla kommentarer om brist- eller fattigdoms-tänk. "Bort detta!"

För idag ska man skapa det man vill ha i livet med hjälp av "attraktionslagen". Man gör attraktionstavlor och man affirmerar en ny man eller kvinna, och nåde den som tänker brist, för då attraherar man just brist!

Och att attraktionslagen fungerar är jag helt övertygad om, men det är just frågan om att attrahera något som redan finns inte om att skapa något ur intet. Vad jag upplever är att det väldigt ofta handlar om att attrahera lyx och flärd utan hänsyn till verkligheten, som faktiskt innefattar andra naturlagar än attraktionslagen också.

Måhända har min mormors fattiga torparbakgrund gått i arv, men någonstans ifrån har jag nog (om jag får säga det själv) också ärvt sunt förnuft. Kanske är det min uppväxt på ett lantbruk där man levde nära VERKLIGHETEN och där man i mångt och mycket klarade sig på det som fanns att tillgå på gården som gör sig gällande.

Det handlar inte om bristtänk, det handlar om att ingenting kommer ur intet, lever vi över våra tillgångar så tar vi resurser från någon annan, det är bara så. Vår jord är begränsad, och obegränsad tillväxt i en begränsad värld är en omöjlighet oavsett attraktionslagen. Om äpplena från Chile kostar mindre än de Svenska äpplena trots att de fraktats över halva jordklotet beror det inte på att de förbrukar mindre resurser, det beror inte heller på att de svenska äppleodlarna tar ett överpris för sina äpplen. snarare beror det på att någon annan betalar priset för både odling, och transporten hit. Endera är det underbetald arbetskraft i Chile, eller är det miljöförstörande kemikalie-odling som står för kostnaderna, eller bådadera. Vi lever på chilenarnas och naturens bekostnad när vi äter de äpplena. Så är det bara. Inget skapas ur intet. Ingen kan få mig att tro att chilenska äpplen förbrukar mindre resurser än äpplena som odlas i Kivik som ligger en knapp timme härifrån.

Attraktionslagen fungerar på gott och ont, men liksom allt annat så måste den användas med sunt förnuft och hänsyn till allt annat levande. Om jag attraherar pengar så kanske jag känner mig trygg för stunden, tills pengarna tar slut. Attraherar jag min ideala partner, så kanske jag blir lycklig, tills jag upptäcker att min lycka inte kan vara avhängig någon annan.

I stället för att använda attraktionslagen till att dra till mig pengar, resor, saker och vänner, så använder jag den för att attrahera det jag vill känna. Tryggheten bor inte utanför oss i något vi kan äga, den enda sanna tryggheten måste vi finna i oss själva. Genom att finna tillit till att Livet alltid ger mig vad jag behöver så känner jag mig trygg, och därmed attraherar jag mera trygghet. Rikedomen står inte att finna i ett ha mycket och dyra saker eller att resa långt bort på semester två gånger om året, rikedomen finner jag i att ha en underbar son som är trygg i sig själv, jag har mängder med fantastiska vänner som finns för mig, jag har mat på bordet, jag har hälsan och finner glädje i Livet nästan varje dag. Det får mig att känna mig rik och därmed attraherar jag mera rikedom, om än den kanske inte består i gods eller guld. Lycka går inte att köpa på ett shoppingcenter eller på en resebyrå, den går inte heller att finna på en dejtingsida eller på krogen. Lyckan är ett val, jag väljer att vara lycklig för allt det fina som omger mig, naturen, vännerna, sonen, rikedomen och tryggheten osv. och därmed attraherar jag mera Lycka.

Inget av det vi vill ha bor utanför oss, vi kan inte attrahera något utanför oss för att skapa något inom oss!

Jag tänker på en tv-serie eller film som gick på tv när jag var barn. "Pojken med Guldbyxorna". Där vi får följa pojken Mats och hans äventyr tillsammans med fadern efter att Mats en dag hittat ett par byxor på vinden, byxor som skänker dem oanade rikedomar. Mats behöver bara stoppa ned handen i byxfickan så kan han fiska upp sedel efter sedel så länge han orkar hålla på.
Till en början tillfredsställer de båda enbart sina egna fattiga önskningr, men efter hand tar Mats förstånd och idealism överhand och de två startar tillsammans firman Nilsson International. Största problemet i början är att oförmärkt kunna växla in alla småsedlar i större valörer. Efter hand står det också klart att deras penninginnehav och donationer på något mystiskt sätt hänger samman med att pengar försvinner från bankvalv och värdetransporter. Snart innehåller tidningar och radionyheter inslag kring myndigheternas strävan att avslöja "mannen utan fingeravtryck".

Tankar vid graven

Jag har inte känt något behov av att besöka fars grav sedan begravningen, han finns ju ändå inte där även om det var dit vi bar honom för hans sista vila. Men igår var fars födelsedag, den första då han inte finns på vår jord, och jag kände att jag ville åka till graven med en bukett blommor. Fars bemärkelsedagar var alltid viktiga då han levde, jag kan datumen för båda min fars namsdagar men bara för en av mina egna (vilket är det namn som vi har gemensamt), och ofta fick han en bukett blommor av mig på dessa dagar, t o m på farsdag ibland trots att detta är ett jippo som jag egentligen inte uppskattar.

När jag stod där vid graven tänkte jag på Livet, far var så mycket djur och natur för mig, far var våren. Det var med far jag hörde de första lärkorna och såg de första sädesärlorna komma, med honnom gick jag i vårens späda gräs och stängslade för djuren.

Far är begravd på farfars och farmors gravplats. Det är kanske lite extra speciellt för mig att stå där. Här ligger farfar som hette Sigfrid Pettersson, Här ligger far som hade Sigfrid som andranamn, där står jag som heter Sigfrid Pettersson, och hemma är min son som har Sigfrid som andranamn. Jag känner hur jag är en del av en kedja.

Farfar fick jag aldrig lära känna, han dog då jag var 3  månader. Men jag kan nog känna att vi var besläktade av vad jag fått höra. Jag anar att han var en man med stor integritet, civilkurage och självkänsla. Far är för mig Kärlek, värme, humor och han var social. på sätt och vis är vi nog lika men det är också mycket som skiljer oss alla tre. Vi har nog inte samma uppgifter i Livet, samma livsplan, jag har nog min egen Livsplan skild från deras, men jag känner ändå att det är min tur nu, att ta över, att Leva den Jag Är ämnad att vara. Det är min tur nu att föra Livet vidare. Och jag känner att även om vi är olika har de bidragit till den jag Är, jag känner Tacksamhet och att jag har deras stöd i ryggen på min vandring vidare i Livet.

Så går mina tankar vid graven, jag ser på stenen som kommit på plats, blommorna och Farfars och farmors sten. Jag höjer blicken och uppe på backen ser jag skogen som farfar en gång köpte och som far brukade. Där i skogen slår vitsipporna just ut. Livet går vidare....