StavPrinsessan

StavPrinsessan prövar andras sanningar mot sin sanning, hon tar in varje beskrivning av Livet och Döden som hon möter och Känner om den klingar i Resonans med hennes Själv. Hon prövar andras Vilja mot sin Vilja. Innerst inne vet hon vem hon Är och vad hon Vill men hon har inte alltid ord, ens för sig själv, för det. Genom att Känna på andras ord hittar hon sig Själv.

StavPrinsessan prövar idéer och uppmanar oss att göra det samma, hon ställer sig frågan "Hur känns detta? Bra eller dåligt? Får det mig att slappna av och känna mig trygg, eller känner jag motstånd och stress?"

Baksidan av StavPrinsessan varnar oss för att bli som en trotsig 3-åring som hela tiden måste visa vem hon är genom att vara tvärtom. 3-åringen vet vem hon är och vad hon vill, men hon är beroende av omvärlden för att kunna vara det och nå dit. I stället för att stanna i den hon är när hon inte får som hon vill, förlorar hon lätt sig själv i en kamp om att få Vara, om så bara genom att inte vara den andra vill att hon ska vara. Hon trotsar och manipulerar mer för att få Finnas än för att vara den hon Är.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Du är en bra Idé

Detta inlägg är inspirerat och delvis lånat av Susanne Löfgren

 
Att vara den man är och tro på sig själv och det man gör - kan vara en utmaning, därför är det viktig att ha det i åtanke och ständigt påminna sig om/jobba med det! För vem ska vi annars vara om inte oss själva, alla andra är ju liksom upptagna redan.

Det är bara dumt och onödigt och energikrävande att gå omkring och jämföra sig med andra, eller att försöka bli som dem, för deras liv är deras liv och ser inte ut som ditt! Vi är alla unika! Dessutom har vi ofta en tendens att jämföra oss med de som vi anser är "bättre" eller "snyggare" eller andra såna där subjektiva saker! Dock kan vi finna ökad inspiration och motivation från andra! DET är en bra grej!

Lika illa är det faktiskt när vi jämför oss med andra som vi ser som "sämre" eller "fulare", för det innebär att vi säger till oss själva att det finns bättre och sämre, och accepterar vi det så kommer vi ofrånkomligen snart att hamna bland de som är "sämre", för det kan bara finnas en världsmästare på varje område och det är knappast troligt att det är vi själva och även om det mot förmodan skulle vara fallet så kommer vi ändå snart att bli omsprungna av någon annan. det finns alltid någon som är bättre och börjar vi jämföra så har vi redan förlorat.

En annan viktig grej är att göra vad man tycker om! Det är så viktigt att göra sånt som man mår bra av och som skänker en glädje! Jag tror vi kom till jorden för att uppfylla våra drömmar, göra vad vi längtar efter inte för att uppfylla någon annans drömmar eller kliva in i någon roll som inte har ett dugg med vad vi själva drömmer om att göra. Det kommer aldrig att göra oss lyckliga eller få oss att må bra, och därmed så kommer vi troligen inte heller att göra särskilt bra i från oss. Nej tacka vet jag rätt man eller kvinna på rätt plats, och rätt plats är alltid den plats vi själva väljer för att vi vill det.

I alla lägen är det oerhört viktigt att ösa kärlek över sig själv och älska allt man är! Att behandla sig själv som sin bästa vän! Det är ju trots allt sig själv som man lever med 24/7! Handen på hjärtat, så som man behandlat sig själv många gånger, så skulle man aldrig drömma om att behandla någon annan!

Tänk dig själv, om en vän till dig skulle säga saker till dig som: Du duger inte! Usch, hur ser du ut egentligen, människa?! Du klarar inte det här! Du är ju fan hjärndöd! Etc, etc.. Skulle du ha kvar den människan i ditt liv - nej knappast! Du skulle säga upp bekantskapen med omedelbar verkan! Snacka om energivampyr liksom! Men hur många gånger har vi inte sagt sådär till oss själva? Sorgligt eller hur?

När jag ser mig omkring i naturen är allt perfekt ordnat, varje organism har sin plats i ett oändligt nätverk av liv, allt hänger ihop i ett självreglerande system, där finns ingen del som inte är bra och viktig, inga dåliga organismer utan bara bra. Vi är en del av naturen, en del av livet, även om vi tycks ha fjärmat oss ganska långt från det ibland. Också vi är bra organsimer med vår plats och uppgift att fylla.

SJÄLVA LIVET TYCKTE JAG VAR EN BRA IDÉ... och vem är jag att säga emot!

Kejsaren

Kejsaren är en Ledare och Makthavare. Att ha makt betyder att man alltid kan välja att ha initiativet, att man alltid kan svara an på en situation. Makt innebär ett stort Ansvar, att alltid välja det bästa i varje situation, det bästa i den sfär där vi har makten, men också det bästa för hela Livet. Det duger inte att trampa på någon på vägen, för också det är makthavarens ansvar, och kommer att få konsekvenser som slår tillbaka på honom själv.

Att ha makt innebär också att kunna delegera makt, vi kan inte göra allt själv, därför måste makthavaren kunna se varje medarbetares potential. "Hur mycket makt kan vi delegera till just denna medarbetaren?" är kanske den viktigaste frågan som makthavaren hela tiden måste ställa.

Kejsaren talar till oss om personlig makt, att ta makten över oss själva i varje läge, när det gäller oss själva så kan vi inte delegera makten, för då förlorar vi vårt Själv. Han uppmanar oss att vara inifrånstyrda och vara sanna mot vår Vilja och våra Önskningar, med som alltid med makt så följer ett Ansvar, konsekvenserna av våra val är alltid vårt ansvar, både i det stora och det lilla.

Baksidan av Kejsaren antyder att vi delegerar makten över oss själva, att vi tillåter oss att bli utifrånstyrda, och därmed förlorar vårt Själv, visserligen så slipper vi skenbart vårt ansvar genom att göra så, men det är en illusion, "Jag följde bara order." är aldrig en hållbar ursäkt. Ansvaret för våra handlingar och dess konsekvenser är alltid vårt eget! Hamnar Kejsaren uppochner kan det också peka på ett kontrollbehov, vi kanske är auktoritära och glömmer att delegera makten dit där den hör hemma, vi kan inte ta ansvar för andra människors agerande och känslor det måste vi låta dem göra själva.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Se mej!

Det är mycket nu, migrän flera dagar i rad. Extrajobbet som jag skulle gjort i helgen blev inte gjort, städningen av huset blev inte av, jag har hostat så jag fått en spricka i revbenet.

Allt samman hänger ihop. Min jobbiga hals (kvalsterallergi), min migrän, mitt ostädade hem, mina ekonomiska bekymmer (hann ju inte göra  extrajobbet) är allt ihop olika sätt för det lilla barnet i mig att bli sedd. Samtliga väl beprövade favoritmetoder, som jag haft med mig hela livet. Och nu hopar de sig och dyker upp alla på en gång. Varför är det så?

Det lilla barnet i mig har också haft andra strategier för att bli sedd. Han har kämpat förtvivlat för att vara duktig på all möjliga vis, med prestationsångest som följd. Inte särskilt hälsosamt. Nu är jag äntligen fri från prestationsångesten, och behovet av att bli sedd är så gott som obefintligt.... för den vuxne jag. Men varför kan då inte barnet i mig också vara nöjd?

Även om strävan att bli sedd är en mindre lyckad drivfjäder, så måste vi för den skull våga Visa oss, inte för att bli sedda utan för att våga vara den vi Är fullt ut. Barnet i mig var inte välkommen att vara den han Var, i stället lärde han sig att gömma det som var han till förmån för att bli sedd för något han gör. Han har gömt sig väl, så till den grad att jag har svårt att se vem jag egentligen Är, jag har svårt att känna vad jag Vill. Någonstans innerst inne vet jag vad jag Vill, men rädslan håller mig tillbaka, jag vågar inte ens se det.

Hur ska jag kunna visa mig för världen när jag inte ens vet Vem jag Är? Det finns ett sätt, genom att interagera med och se andra så ser jag mig själv, men blir också sedd. Genom att vara så naken och ärlig jag förmår i varje möte så blir bilden av mig själv tydligare. Och genom att aldrig, aldrig låta en önskan/längtan om aldrig så liten passera utan att försöka ta tag i den och Go for it!

Jag Gör't!

Men oj vad jag längtar efter en trygg famn att krypa in i nu.....

Namnbyte

När jag var 29 år avslutade jag 3 terminer terapi. Jag kände att jag var "vuxen nog att ta hand om mig själv". Jag manifesterade mitt växande med att byta tilltalsnamn, bjöd in de människor som varit viktiga för mitt växande till en fest för att fira mitt namnbyte.

Det har gått många år sedan dess, och jag har "blivit vuxen" många gånger, likväl finns det fortfarande bitar som jag skulle vilja växa ifrån, andra bitar har jag vuxit ifrån fast utan att det kommit något nytt i dess ställe. Kanske är det dax för en ny övergångsceremoni. Jag tänker inte byta namn igen, men på något sätt vill jag låta ett nytt jag födas.

Jag tror att vi lite till mans behöver fler övergångsceremonier i vårt liv. En gång i tiden blev man vuxen när man konfirmerades. Efter konfirmationen sågs man som vuxen, man ingick i de vuxnas krets, fick sitta med de vuxna vid bordet på fester, kanske fick man börja tjäna sitt levebröd, och gå till folkets park eller på bal. Naturligtvis var man bara en dag äldre än dagen innan, men alla visste att man nu var vuxen, och man visste det själv. När blir man vuxen idag? Är det när man konfirmeras, slutar grundskolan, gymnasiet, högskolan, när man flyttar hemifrån, får sitt första jobb, bildar familj eller får barn?

Man visste också vad som förväntades av den som var vuxen, hur den vuxne skulle vara.

Hur gör vi idag när vi lämnar det gamla bakom oss? Hur ska vi vara i vårt nya jag?

I många äldre kulturer tar man farväl  av barnet och sörjer det, barnet lämnar stammen med shamanen, får kanske någon forma av undervisning och har någon forma av vision quest där man får sitt nya namn, sedan kommer en ung man eller kvinna tillbaka till stammen, en ny stammedlem med ett nytt namn. Under en fest hälsar man den nye stammedlemmen välkommen.

Det sägs att Oden hängde upp och ner i asken Yggdrasil i nio dygn som en slags initiationsrit, i bibelns berättelser om Jesus förekommer ett flertal övergångsceremonier, han tillbringade 40 dagar i öknen, dog på korset och återkom från döden.

Lalehs nya skiva känns för mig som en enda övergångsceremoni:

"..  här blev jag, jag igen och inget annat
här blev du, du igen och ingen annan..."

Hur ska jag utforma min övergångsceremoni denna gång? Vad vill jag lämna bakom mig, och vem vill jag vara? För 10 år sedan kanske den påbörjades, jag avslutade en passus i mitt liv. Jag läste de böcker jag läst 10 år tidigare för att hitta tillbaka till den jag blivit. Hur ska jag hitta tillbaka till den jag är igen denna gång?

Jag är inte längre intresserad av ojämbördiga relationer, men trots det är det endast sådana relationer som triggar mig att drömma. Jag är inte intresserad av att kontrollera någon längre, inte ens mig själv, ändå fortsätter jag att kontrollera mig själv och andra i mina nära möten. Jag är inte intresserad av att ha distans längre, ändå håller jag distansen.  Det är det enda liv  som jag kan, fast jag inte längre vill ha de bitarna, så vet jag inte hur jag ska leva något annat liv.

Dags att lägga pussel, dags att skapa en bild av det liv jag vill ha, dags att känna det jag vill känna.

Vi kan inte uppleva något som vi inte kan föreställa oss, men vi kan ta de bitar som vi trots allt har upplevt, göra en stomme som vi sedan kan brodera en sannsaga runt. Vi kan skapa bilden av vårt nya jag, den jag vill vara, de minnen jag vill minnas.

Från övergångsceremonin kommer den nya stammedlemmen tillbaka....

Fred (2 svärd)

Att beskriva det som vi ser som positivt är ofta svårt, mycket svårare än att prata om problem.

Fred står för samexistens, stillhet och gemenskap, det är samma ord som Frid och vi associerar det ofta med Harmoni och Balans.

Men viktigare än dessa positivt laddade ord när vi ska bygga Fred är ömsesidig Respekt. Alltför ofta bygger en Harmonisk samexistens på underkastelse, kompromisser och Hänsyn där vi förlorar oss Själva.

Två svärd uppmanar oss till att Respektera och Acceptera varandra precis som vi Är. Men en varaktig Fred har sin början i att vi Respekterar och Accepterar oss Själva.

Dess baksida varnar oss för att göra våld på oss Själva, vår Sanning och Vilja.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Styrkan (Lusten)

Här handlar det om förmågan att svara an i varje given situation i livet, vad vi än möter så kan vi om vi besitter tillräcklig inre styrka hantera situationen, Till detta krävs självkänsla snarare än självförtroende, Självkänslan är en medvetenhet och Tillit till den vi i grunden Är och vårt inneboende Värde, medan självförtroende är en tro på vår förmåga att agera. Oavsett vad vi gör eller inte gör så har vi ett inre Värde, vi är Värdefulla för den vi är som en oersättlig del av Skapelsen, utan oss skulle Skapelsen vara fattigare eftersom vi var och en har en unik plats i Helheten. Och oavsett vad som händer oss så kan vi med en stark Självkänsla bibehålla vårt inre Lugn, vår känsla av att behärska situationen. Det är inte i vårt yttre agerande den känslan föds utan den är något som vi måste finna inom oss.

Ur självkänslan föds också vår Lust, inte först och främst den sexuella lusten utan mera passionen till livet, längtan att skapa och vår inre vilja. Det är Lusten som ger oss styrsel i Livet, har vi en bra kontakt med vår Lust så vet vi alltid vilket val som är rätt val för just oss. Uttryckt på ett annat sätt så handlar det om att alltid lyssna på vår inre röst, den röst som vår Gudomliga del talar till oss genom, och som alltid leder oss precis dit vi ska oavsett om vi är medvetna om det eller ej.

Baksidan av Styrkan är bristande självkänsla och en oförmåga att veta vart vi ska i Livet. Är vi osäkra på vårt eget värde blir vi utifrånstyrda då vi hela tiden måste söka vårt värde och bekräftelse utifrån. Vi behöver en yttre plan som kan leda oss genom Livet, denna plan som vi underkastar oss kan vara en tro på vad som helst, religioner, konventioner, vetenskap, kultur, samhällssystem, tradition eller en auktoritär ledare. Självklart är det utan den inre styrseln svårt att veta vilken auktoritet vi ska följa, varpå vi lätt blir som ett rö för vinden eller underkastar oss någon form av beroende, vi utsätts också för en konstant stress eftersom en yttre bekräftelse aldrig kan uppväga bristen på den inre bekräftelsen, utan den kommer vi konstant att tvivla på oss själva och vårt värde oavsett hur mycket bekräftelse vi får utifrån.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Bokslut 2011

I dag är det midvintersolståndet, årets kortaste dag. Vid den här tiden varje år så brukar jag göra ett bokslut över det gångna året... det är nu slut på en cykel och början på en ny... om nu cykler kan ha slut och början.
 
Jag brukar ställa mig 4 frågor:

1. Vad är du färdig med, vad vill du släppa, rensa bort?
2. Vad är du tacksam för?
3. Vad vill du bjuda in i ditt liv?
4. Vad vill du ge?

Det viktigaste som hänt mig under det gångna året är att jag krackelerat allt mer. Åtskilliga är de illusioner om mig själv och världen som jag sett igenom. Följden blev en desillusion, en känsla av hopplöshet och meningslöshet. Det driv jag hade visade sig vara i stora delar utifrånstyrt och känns inte viktigt längre. Kvar blev inget driv alls. Mot slutet av året har jag dock börjat skymta ett nytt driv.

Det mest omvälvande som hänt var fars död, den gav nya perspektiv på många sätt. Så klart åtföljdes den av en sorg, men allra mest av tacksamhet. Tacksamhet är också den dominerande känslan som jag känner inför all kärlek som jag fått uppleva under året även om den ibland varit kantad av besvikelse.

Den stora behållningen från året är Acceptans av Allt som är.

Jag känner mig färdig med utifrånstyrning. Jag behöver den inte längre.

Jag är tacksam för alla stora känslor som jag upplevt och den tilltagande Acceptansen.

Jag önskar mig mera Vilja och Glädje i Livet.

Jag vill inte ge något specifikt, jag vill bara följa min inre längtan att ge av mig själv på olika vis, som inspiration, som stöd och som en spark i baken.

Jag vill tacka alla som läser mina ord. Och jag önskar er ett fantastiskt nytt år med massor av glädje och närvaro!
♥ 

Vårt fria val

Vi har ett fritt val. Vi kan välja vad vi ska göra, vi kan välja våra tankar, och därmed indirekt även våra känslor. Men vi kan inte välja vem vi ÄR! Vi ÄR en del av den process som kallas Livet, och inget vi väljer.

Det viktigaste valet vi har är om vi ska vara inifrån- eller utifrån-styrda. Om vi låter våra tankar döma oss själva är vi paradoxalt nog utifrånstyrda. Om vi väljer att tänka ut  hur vi ska vara är vi faktiskt också utifrånstyrda. Om vi låter en chef, ekonomin, våra föräldrar, barn, vår partner eller en bok  styra hur vi  ska vara är vi utifrånstyrda. Om vi väljer att ta ansvar för andras känslor är vi utifrånstyrda. Om vi låter våra rädslor styra oss är vi utifrånstyrda.

Vårt intellekt har, som jag ser på det, till huvudsaklig uppgift att notera vad vi upplever. Det är även ett redskap som hjälper oss att hantera livet på gott och ont. Allting börjar med en tanke. Om jag väljer att "gå dit" så har det börjat med tanken att jag ska "gå dit". Om jag blir ledsen för något så är det en reaktion på en tanke om det jag upplever. Det kan t ex handla om tanken "jag får inte vara med" eller "jag duger inte".

Det är praktiskt taget omöjligt att stänga av våra tankar, men vi kan styra dem så de inte styr oss. För vårt intellekt har sina brister, det jämför hela tiden våra aktuella upplevelser med det som vi tidigare har upplevt, och är väldigt snabbt med att döma utifrån tidigare erfarenheter. Det är en bra funktion, när det gäller att reagera adekvat på ett farligt rovdjur på stenåldern. Men det är inte lika funktionellt att känna sig utanför eller avvisad för att någon väljer att umgås med någon annan än oss, i nittionio fall av hundra kan vi vara säkra på att valet inte har ett dugg med oss att göra, det handlar inte om att välja bort oss det handlar om att välja någon annan, men vårt intellekt känner igen det från en tidigare erfarenhet där vi känt oss bortvalda.

Därför kan det vara bra att styra våra tankar, och välja att inte ta någonting personligt. Och om vi väljer att inte ta något personligt då behöver vi inte heller fundera ut hur vi ska vara eller hur vi ska agera, eftersom andras reaktioner faktiskt inte handlar om oss utan om dem själva. Men om vi väljer att styra våra tankar bort från den tanke som i oss själva ger upphov till en "oönskad" reaktion som t ex ledsnaden ovan så händer också något annat, vi berövar oss själva ett annat av de verktyg vi har att hantera livet med, nämligen våra känslor.

Känslorna är det "mätinstrument" vi har som talar om hur mycket vi styrs inifrån eller utifrån, eller med andra ord så säger de oss hur närma oss själva vi är. Ledsnaden i exemplet handlar egentligen inte om att vi är bortvalda till förmån för någon annan, utan det handlar troligen om en gammal ledsnad från ett tidigare tillfälle då vi fick lära oss att välja bort oss själva, vi blev avvisade för att vi var den vi VAR. Nekar vi oss den ledsnaden så förlorar vi också kontakten med det minnet som är upphovet till vår nuvarande reaktion och därmed nekar vi oss också kontakten med den vi ÄR. Vi gömmer undan "problemet" och väljer än en gång att styras utifrån.

Om vi vill välja att styras inifrån så måste vi acceptera oss själva precis som vi är, med alla de reaktioner och känslor som dyker upp i livet. vår uppgift är bara att acceptera och notera "jaha nu upplever jag detta". Vi måste agera utifrån vår Genuina Vilja i stället för utifrån vad vi tänker och känner eller utifrån andras reaktioner på den vi ÄR.

Bullseye

När jag är trött på att vara duktig för att få uppmärksamhet.
När jag inte längre vill ge för att få bekräftelse.
När jag inte längre vill älska för att bli älskad.
När jag inte längre vill säga saker för att höras.
När jag inte längre vill synas för att bli sedd.
När allt som drivit mig har blivit meningslöst.

Om jag då inte vet vad jag vill.
Om jag då inte vet vem jag är.
Om jag då inte har något driv.

Vad finns då kvar?

Annat än att vara precis just där, utan driv, utan vilja, utan mening!
Mitt i mitt centrum oavsett!

Svek

När vi är sanna mot oss själva är praktiskt taget Allt möjligt, men är vi det inte så riskerar vi att göra oss illa.

Men det är inte så lätt att vara sann mot sig själv. Gång på gång sviker jag mig själv, trots att jag vet att jag inte kan vara någon annan än den jag Är.

I många år har jag tränat mig på att känna igen min autentiska vilja, på att höra Självets autentiska röst, och likväl sviker jag mig själv.

Det är kanske inte så konstigt för tiden som jag direkt eller indirekt låtit mig styras utifrån är många gånger längre. Jag har övat på det så mycket mer.

Jag har kämpat för att vara duktig och få bekräftelse, likväl har jag inte trott på berömmet när jag fått det, för innerst inne har jag vetat att det inte varit Jag, det har bara varit ett spel.

Jag har gått mot mig själv och låtsats vara en annan än den jag är för att bli älskad, men jag har inte kunnat ta emot kärleken för det har inte varit mitt sanna Jag som blivit älskat.

Jag har lyssnat på intellektet och varit den jag tänkt att jag ska vara, men innerst inne har jag vetat att det varit en fejk, för det var inte mitt sanna Jag.

Jag har trotsat för att inte förlora mig själv, men inte heller då har jag varit mitt Själv.

Av rädsla att bli avvisad har jag anpassat mig mot min autentiska vilja, men jag har avvisat mitt Själv.

Jag har inte värderat mitt Själv, och därför inte kunnat känna mig Värdefull.

Hur duktig jag än varit, hur mycket bekräftelse jag än fått, hur Älskad jag än blivit, hur mycket uppmärksamhet jag än fått, så har ändå Självkänslan och Egenvärdet brustit, för det har inte varit Jag, jag har svikit mitt Själv.

Man kan inte vara alla till lags, men man kan vara sitt Själv till lags. När vi låter oss styras inifrån blir vi trygga och känner oss starka,

...och allt blir möjligt!

Initiativ (Ess av stavar)

Allt börjar med ett initiativ. Det första initiativet kom före Big Bang, och verkar alltjämt i hela vårt universum.

Det första initiativet satte allt i rörelse, och alla initiativ har sitt upphov i det. I vårt inre finns det första initiativet nedärvt, det har gett upphov till vår Livsplan, det talar till oss genom vår inre röst som bor i vår själ, vårt Jag. Där föds alla våra idéer, vår autentiska vilja och våra önskningar. När vi låter dessa idéer ta initiativet blir allt mycket enklare, då följer vi vår livsplan, vi respekterar oss själva och vårt syfte i livet. Då drar vi vårt strå till den stora stacken som kallas universum.

Om vi låter kroppen, intellektet eller känslorna ta initiativet, då arbetar vi mot Livsplanen och det blir väldigt svårt att föra idén i hamn. Ett annat sätt att missa målet, är att lämna över initiativet åt andra, ingen annan kan veta vad syftet med just vårt liv är. Låter vi oss styras utifrån av andras bekräftelse, andras behov eller av inlärda regler och mönster, då missar vi målet. Men det värsta av allt är att om vi inte lyssnar på vår inre röst, då förlorar vi vår känsla av värde och vår självrespekt.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Domedagen

Av en händelse så hörde jag på helgmålsbönen på radion igår, det var en pastor som pratade om yttersta domen. Han menade att om vi inte fick någon belöning så fanns det ingen anledning att försöka vara "god". Och om det ska finnas en belöning så måste också motsatsen finnas, dvs straffet i helvetet. Om vi inte riskerade att hamna i helvetet så skulle vi inte vara särskilt trevliga att leva med menade han.  

Jag känner inte alls igen den bilden av mänskligheten, att vi måste styras av yttre belöningar och straff för att förmå att vara goda. Jag försöker så mycket som möjligt att låta mig styras inifrån av min sanning och min vilja, och ändå tycker jag att jag är ganska "god". 

Visst finns det tillfällen då mina handlingar och ord kan vara mindre trevliga, tillfällen då jag agerar ur rädslor.  Men jag tror att dessa rädslor snarare har uppkommit p g a utifrånstyrning än p g a bristen på utifrånstyrning. Många av oss tillbringar en stor del av vårt vuxna liv med att hitta oss själva, men om vi som barn aldrig hade fråntagits oss själva så hade vi sluppit detta.

Jag tror inte att vi föds med någon "arvssynd". Ett mycket litet barn som ännu inte berövats sin oskuld uppvisar fullständig tillit, men sedan "ärver" vi våra rädslor från våra föräldrar då de (ofta omedvetet) med belöningar och bestraffningar nekar oss att vara de vi är liksom de själva nekats att vara de de är. Bilden av den dömande guden färgas av bilden av våra dömande föräldrar. För en empatisk och trygg människa behövs ingen domedag, glädjen att göra "gott" är belöning nog och obehaget då vi agerar ur rädsla är straff nog.

Slumpen?

Jag har sällan planerat något i mitt liv. Till synes har jag låtit slumpen styra.

Men jag tror inte på slumpen. Trots att mitt liv har varit planlöst så skönjer jag många röda trådar. Livet har knuffat mig framåt hela tiden.

Då jag var 17 köpte jag på chans en bok som heter "Älska dig själv". Jag var bara lite nyfiken men boken var som att hitta hem, den bekräftade många av mina tankar som tidigare inte fått finnas, och satte igång min resa mot den jag Är. Så har det varit hela tiden, min "resa hem" har kantats av böcker och möten som har lett min resa vidare. Trots att jag ofta inte vetat vart en bok eller ett möte ska leda så ser jag i backspegeln en tydlig plan.

Det kan tyckas ansvarslöst att leva sitt liv så, men jag har absolut ett ansvar. Mitt ansvar är att känna igen och lyssna på sammanträffandena ("slumpen") när de dyker upp.

Men om det inte är slumpen som leder mig på min väg, vad är det då? Finns det en gudomlig plan bakom min resa? Är det en mekanism i själva evolutionen som leder mig? Är det kanske "slumpen" i sig som har en intelligent plan? Det vet jag inte, men jag vet att så länge jag är sann mot mig själv, så länge jag lyssnar på vad jag vill och inte vill (även när jag inte egentligen vet vad jag vill) så går min resa framåt. Även om jag inte vet vart jag ska så tycks min vilja veta det.

Därför har jag ännu ett ansvar, nämligen att vara sann mot mig själv.

Bort med alla masker och etiketter.... (av Susanna Isaksson)

Texten lånad av Susanna Isaksson.
Bilden på Yoko Onos Wish Tree som just nu finns på Wanås

Jag kom förvånad precis på att jag är Arg?

Fast på ett jävlaranamma, konstruktivt, nyskapande, energiskt sätt.

Vet ni!

Nu får det väl för f-n vara nog med alla masker. Etiketter. Påklistrad skit från mormor, samhället och föräldrar, skola, kompisar?!

NU VILL JAG TILLÅTA MIG SJÄLV ATT BARA VARA ''ÄR''!!!!

Allihopa vi, tar så tacksamt emot alla lappar, etiketter, målarfärgsrester, postitlappar som andra sätter på oss eller som vi alldeles frivilligt tar från omgivningen som verkar ''kunniga'' eller auktoritära. 

Du ska inte njuta fick jag som en vacker mycket STOR lapp. Den har jag burit troget i alla år.

Du får gärna gå över min gräns, för jag är inte värd mer än så...står det på en annan lapp.

Kvinnlighet är fult

Jag är bara okey om jag presterar

Jag är allergisk

Auktoriteter bestämmer

Kvinnor är mindre värda än män

Barn ska LYDA sina föräldrar

Ta inte plats

Var inte glad/sluta skratta

Du är bara tolererad som människa om du gör...x..y...

Jag gör alltid ''fel''

Du måste göra ''rätt''

Arbete ger pengar

Snygg = smal

NeeeeeeeeeeJJJJJ!!

Nu får det vara bra!

Kan vi inte alla bara slänga AV oss dessa skyltar vi så troget bara går och bär på. Äter på. Luktar på. Sitter på. Lindar in handen med. Kammar oss med. Matar oss med.

Det är ANDRAS åsikter som vi hela livet har försökt väva in och tro att det är någon slags OK stämpel för oss för att få finnas till!

För att platsa här? Får att bli godkända. För att komma till himlen. För att få evigt liv. För att mamma ska älska mig. För att grannen ska tycka att jag är trevlig. För att du ska tala till mig med respekt. För att få äktenskapet att flyta. För att hålla sig i ledet. För att samhället Vill det. För att religionen bestämt någonting.

För att ANDRA velat ha mig i en form. Tillsammans med alla andra.

Men tänk om jag är formlös?

Tänk om jag inte HAR den formen?

Tänk om mitt inre VILL någonting annat? Tänk om MITT inre barn gråter av djup vanmakt för att jag KVÄVER den med lappar från när och fjärran som ÄR VIKTIGARE??? Tänk om min själ har en helt annan uppgift. Tänk om jag VILL lukta på blommorna i utockinväd tröjja med okammat hår mitt i natten barfota och med kalsonger istället för trosor. 

För att jag bara VILL. Är???

Tänk hur lätt livet skulle vara utan alla dessa lappar(/masker/etiketter som vi hela tiden ska KOMMA IHÅG, och leva upp till. 

Inte undra på att folk har ångest värk, ryggskott eksem migrän!?

Hela livet går ju ut på att gå omkring och komma ihåg alla dessa motstridiga lappar och för att hålla koll på den och visa upp att vi minsann VISST kan det skådespelet som gäller just med dig bankmannen, och med dig mamma och med dig väninnan. Och med min man.. O ibland blandar jag ihop vilka lappar som olika klistrat på mig och tror att de är helt andra masker som gäller,...och så var det FEL kappar och de blir arga och jag vet inte vilken lapp de ville se,....vilken att jag skulle spela...vilken roll jag förväntades vara.

Jag gråter känner mig förvirrad och blir sjuk!!

När jag istället som jag just nu har gjort och gör hela tiden.

SKITER i alla lappar!!

Ta mig som jag ÄR!!!!

Utan skådespeleriet. Utan lapparna. Utan maskerna.

Kan jag bara VARA!!!

Kan jag bara andas.

Kan jag bara känna.

NU!!!

Vad vill jag NU!?

Det är så sköööönt.

Och vet ni. 

Jag är så heligt förbannad på mig själv för att jag i hela mitt liv, och i liv tillbaka har tillåtit alla dessa lappar att styra hela mitt varande!!!!

♥♥♥♥

[Susanna Isaksson]

Viktiga beslut

Jag har trott att Tro handlar om att finna Sanningen, men kanske handlar det om att fatta ett fåtal beslut.

Är Livet gott eller ont?
Tar Livet slut efter döden?
Har vi en fri vilja?
Är människan god eller ond i grunden?
Finns det brist?
...och kanske någon fråga till.

Hur vi väljer att svara på dessa frågor kommer att forma vår Verklighet. Vilka val vi än gör så kommer vi att uppleva saker som pekar på att det Är så.

Mina svar ser ut så här:

Livet är Gott! Jag ser mig omkring i naturen och ser att det inte finns någon ondska där. Visst äter djur och växter varandra, konkurrerar om sitt utrymme, men det är bara Livet som övergår i en ny form och varje organism har sin platsoch sin uppgift. Livet tycks för mig inte bara vara Gott, det är Vackert. Ingen ond Kraft hade kunnat skapa något så Fantastiskt som naturen.

Att vår fysiska kropps Liv tar slut efter döden det vet vi. Men vi vet också att Liv hela tiden övergår i nytt Liv. Vi är inte vår förgängliga kropp. För mig känns det naturligare att identifiera mig med mitt medvetande, den delen av mig som kan kalla sig för "Jag". Ingen forskare har lyckats hitta var i kroppen medvetandet sitter, eller om det ens är en del av kroppen. Vi kan så klart inte veta vad som sker med vårt medvetande efter döden. Men om jag väljer att se Livet som Gott så förutsätter det att vi lever vidare i någon form annars blir Livet bara Gott för vissa av oss.

Livet ter sig ganska meningslöst utan en fri vilja, i synnerhet eftersom vi har vårt medvetande. Visst kan Livet var enbart en oändlig serie samverkande funktioner, evolutionen en slump, men vad skulle evolutionen med vårt medvetande till då? Det tycks mig som den skulle klara sig bättre utan det.

Jag ser människan som i grunden God av flera skäl. Dels så skulle ondskans förekomst begränsa min fria vilja betydligt, det skulle förekomma situationer då jag inte har makten över mitt Liv och alltså inget Fritt val. Dels skulle en i grunden ond mänsklighet aldrig någonsin riskera sitt eget Liv för att t ex rädda ett barn som springer ut i trafiken, vilket vi gör rent reflexmässigt.

Nej det finns ingen brist, kanske kan vi inte få allt vi vill alltid men allt vi behöver tror jag nog att vi alla skulle kunna få om vi bara tillgodosåg basbehoven först innan vi skaffade oss vår "guldkant".

Nästa fråga vi kan ställa oss är leder dessa svar till det jag vill ha av Livet? Leder de till en Hållbar Värld i fred och Harmoni? Om ej, då är det dags att ompröva våra svar!

Slöhet (8 bägare)

Slöhet är för många ett negativt laddat ord, men för mig är slöhet och lathet en dygd. Vad hade mänskligheten varit utan slöhet? Hade vi ens uppfunnit hjulet?

Det finns absolut ingen anledning att göra någonting som vi inte vill göra, och finns det några "måsten" utöver det så föredrar jag att lägga så lite tid och energi som möjligt på det.

Jag har gått genom en stor del av livet i tron att jag måste prestera och vara duktig för att duga och ha ett värde. Men det är inte genom att prestera vi får vårat värde, värdet är ngt som vi alla har i lika hög grad oberoende av vad vi gör, bara genom att vara! Att göra har inget värde i sig, det är att uttrycka vår längtan och att skapa som är värdefullt. Det är inte att vi gör som är viktigt utan varför vi gör! Och att slöa är klart underskattat idag, jag tror att antalet utbrända hade varit betydligt lägre om vi hade värderat slöandet högre.

Ge dig tid att ta det lugnt och njuta av livet så blir livet mkt enklare och vi har kraft att göra det vi längtar efter i stället.

Slöhetens baksida är förstås orkeslösheten/viljelösheten, att inte ha den psykiska kraften att göra det vi längtar efter.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Migrän

Härom dagen hade jag migrän, numera händer det bara ca 2 gånger om året, och jag har väldigt "snäll" migrän.

Tidigare har jag förknippat migränen med prestationsångest, och eftersom jag upplever att jag till 99% har släppt den så tycker jag att jag är färdig med migränen.

Men då och då dyker den upp igen, så tydligen har den ngt mer att säga mig.

Jag fick mitt föranfall på eftermiddagen på jobbet, och kunde hålla den ngt så när i schack med alvedon.

På vägen hem kom jag och kollegan att prata om min mormor, av ngn anledning har jag aldrig förknippat henne med migränen tidigare, konstigt nog.

Jag och min mormor förstod varandra aldrig. Hon tillhörde Bibeltrogna Vänner, som så vitt jag förstår tycker att ha roligt och vara glad är en synd. Varannan söndag åkte vi till Mormor och åt söndagsmiddag, på vägen dit hade jag alltid huvudvärk. Faktiskt var sambandet så tydligt att jag redan som kanske 7 år gammal insåg att huvudvärken inte var ngt fysiskt, det handlade bara om mormor. Det är en fantastisk gåva som hon gav mig. Hela mitt liv så har jag aldrig trott att sjukdomar är ngt som drabbar mig utifrån. Jag har sedan dess förstått att sjukdomar kommer inifrån, att de har ngt att säga mig om mig själv och det som händer runt mig. Inget som jag är ett offer för utan ngt som jag själv kan läka om jag bara kan förstå vad de har att säga mig.

Nåväl, vi var alltså hos mormor på söndagarna, och på söndagarna skulle man helst inte leka, utan helst bara sitta tyst och lyssna på högmässan på radion. Det ville naturligtvis inte jag, jag ville ju leka. Där fanns en tramporgel som var jättespännande men att spela på den, var inte populärt, det fanns en låda med träklossar och lite stenkulor som vi kunde leka med på andra våningen, men jag minns att det var tråkigt att vara hos mormor. Mormor hade också alltid en skål med kolabönor eller polkagrisar som jag alltid åt upp det mesta av, förmodligen var det inte särskilt uppskattat att jag åt upp allt. Intill deras hus fanns också ett flerfamiljs boende, med en alltid lika tom lekplats. Uppvuxen på landet så var en lekplats ngt väldigt spännande för mig. Dit ville jag gå och leka, men det fick jag inte, dels var det deras lekplats, och dels var det söndag, och då skulle man inte leka.

Kort sagt mina behov respekterades inte och jag fick inte vara jag, jag fick inte vara barn.

Stort eller litet trauma, det vet jag inte, men det finns här nu och det är jag tacksam för för då kan jag hela det. Och så klart att mormor ska förlåtas, i sinom tid, jag vet att hon gjorde sitt bästa, men först ska jag vara arg och ledsen en stund :/

Louise L. Hay säger: Migrän = Ovilja mot att bli pådriven. Motstånd mot livets flöde. Sexuell rädsla.

Har ju känt att jag är väldigt frisk i min sexualitet, men det mormor förnekade mig var ju Leken och Lusten, och att vara Jag (Lek och Lust är också väldigt mkt vad man är som barn).

Leken, Lusten, Passionen, Kreativiteten och Sexualiteten är för mig olika aspekter av samma sak.

Och ja, jag fick inte vara den jag var, den jag var var "fel" Har känt att det var detta det handlade om men kunde inte förstå hur.

………….

Är så lycklig nu! ♥

Tacksam för mormor, tacksam för migränen, tacksam för den process jag genomgått i detta, med Vänners hjälp ♥

Vi föds färdiga.
Som barn är vi bara
Kärlek, Lek, Närvaro.
Vi ÄR!

Min mormor tillät mig inte att vara
något av detta,
inte ett endaste dugg,
hemma kunde de i alla fall säga
"Gå ut och lek!"
Då var jag lite av det jag var
Men hos mormor fick jag inte FINNAS alls

Det blev så tydligt i detta
att jag inte kan vara någonting
INGENTING!
annat än det jag är
för då finns jag inte

Den vi är kan inte vara FEL
för då finns vi inte

Jag finns alltså är jag RÄTT
JAG ÄR

Det vi vill kan aldrig vara fel
för det är den vi är

Så länge vi gör vad vi vill
kan vi inte göra fel
och det kan inte vara fel
med ngt som vi inte gör
om vi gör vad vi vill

Görandet är en process
som skapar det vi vill
gör det möjligt
INGET annat

Inget spelar ngn roll

Tidigare publicerat den 5/11-10 på Sigges radioteater

Ingenting spelar ngn som helst roll. Allt har den betydelse vi ger det, vare sig mer eller mindre.

För Livet kvittar det lika vad som händer i världen, hur jag mår, om vi utplånar en art, om vi lever eller dör.

Och för mig är Livet det som är vi, den del av oss som är medvetandet, det som blir kvar när vi skalar av alla roller och mönster. Den del av oss som upplever vår värld, som upplever vårt liv, och som samtidigt skapar vår upplevelse.

Vi är drömmaren, och vi är Drömmen.
Vi är vävaren, och vi är Väven.
Vi är den som lever, och vi är Livet.
Vi är vårt "Kreativa Jag"
Det som skapar vår upplevelse, och som upplever den.
Vi är själva Livet!

Vem tänker tankarna?

Ofta kommer tankarna som en reaktion på ngt som händer oss, och tanken leder till nya reaktioner i oss. Jag kanske är trött, och tanken "jag är trött" gör mig ändå tröttare. Eller när ngn säger ngt som får mig att tänka "hon tycker att jag är dum" eller "han vill göra mig ledsen" kanske leder vidare till tanken "hon kränker mig" Men det är mina tankar om det som händer som skapar min upplevelse.

Tanken "hon tycker att jag är dum" är bara en tanke, Tanken "hon kränker mig" är det sårade barnets tanke. Mitt vuxna jag skulle kunna tänka "hon tycker jag är dum för hon förstår inte mig"

Alla delar av oss som upplever brist och utanförskap tänker egots tankar, som leder till upplevelsen av ändå mera brist och utanförskap. Men det är inte de vi Är, det är bara den upplevelse vi väljer, medvetet eller omedvetet, utifrån våra erfarenheter och präglingar.

Det finns andra tankar som känns bättre, tankar som "jag älskar dig" "det ordnar sig" "allt är gott"

Det spelar ingen roll. Vi kan ha vilka upplevelser vi vill, Livet går vidare oavsett. Vi kan t o m ha upplevelsen av att dö, men den del av oss som upplever, som är Livet, kommer inte att dö för det. För Livet kan inte dö, det kan bara förändras, anpassas, nyskapas och fortleva. Det som dör ger liv åt nytt Liv, men det är bara vår kropp som dör, inte Livet i oss.

Sant eller inte? Det kan vi inte veta, och det spelar ingen som helst roll. Livet kommer att fortsätta med eller utan vårt medvetande. Jag väljer att tro att mitt medvetande inte kan dö, även om min fysiska kropp dör.

Däremot så spelar det roll hur vi tänker och gör om vi vill uppnå ett visst mål. Om vi vill ha en viss upplevelse.

Jag vill må bra! Jag kan välja att göra mig beroende av andra för att må bra, jag kan välja att göra mig beroende av saker eller pengar för att må bra. Eller jag kan välja att må bra i varje Nu precis som det Är. Att må bra är en upplevelse, och det är jag som skapar den upplevelsen. Jag kan välja tankar som "Vi är alla Ett" "Jag mår bra" "Allt är precis som det ska vara" Tankar som får mig att må bra.

Vill vi ha upplevelsen av en frisk och välmående kropp, har det betydelse, hur vi agerar. Det spelar roll om vi stoppar i den socker, nikotin, koffein eller vad som helst i övermått. Eller för lite av ngt, av fysisk aktivitet, av mikronäringsämnen etc. Men det spelar också roll vad vi tänker, tänker vi tankar som får oss att må dåligt, så ger vi vår kropp en dålig miljö, tankarna sätter sig i kroppen som ohälsa. Kroppen reagerar på våra tankar.

Vill vi att mänskligheten ska överleva, har det betydelse vad vi gör, både mot varandra och mot vår planet. Skapar vi en miljö där mänskligheten inte kan överleva så kommer vi att dö ut. Agerar vi mot varandra på ett destruktivt sätt, förtrycker och skadar varandra, så skapar vi mera förtryck och hänsynslöshet, som kommer att ta kål på oss alla en dag. Agerar vi mot varandra och mot vår planet, med Kärlek och Respekt så skapar vi en värld fylld av Kärlek och Respekt.

Återigen är det våra tankar som spelar roll. Vi kan tänka tankar som "Vi är alla Ett, både vi människor och allt annat på planeten" "Det finns ingen brist" "det finns inget rätt och fel" osv. Det är våra tankar som skapar vårt agerande, som i sin tur skapar miljön för mänskligheten.

Men det spelar ingen som helst roll i det stora. Livet klarar sig bra utan oss, Planeten klarar sig bra utan oss.

Åtskilliga gånger har nästan allt liv på planeten utplånats, men kommit åter. Livet och Planeten klarar sig alltid. Det är upp till oss om det ska vara med eller utan mänskligheten.