En hållbar värld - är en småskalig värld

Äntligen har vi gjort slag i saken och beställt vår första leverans från en ekoodlare i närområdet.

Länge har jag velat köpa mera miljövänliga ekologiska och närproducerade produkter och matvaror. Jag har köpt lite ekologiskt här lite miljömärkt där, letat i butikshyllorna efter svenskodlat och kravmärkt med blandat resultat. Och vill jag visa mitt intresse för en bra vara så jobbar den som är ansvarig för avdelningen dagtid, när jag också jobbar långt från affären.

Jag har tittat efter ICAs "I Love Eco" och COOPs "Änglamark" osv i hyllorna.

Någon (jag har glömt vem) har sagt att vill man bara göra en enda sak för miljön så ska man börja handla ekologiskt för det har större påverkan än någon annan liten insats. Själv tänker jag att en stor bov för miljön måste vara alla transporter hit och dit och kors och tvärs över jorden. Varför säljs det Äpplen från Chile när det är säsong i närbelägna Kivik och Vånga. Varför säljer de sockerärtor från Zimbabve när det är mitt i skördetiden i det närbelägna trädgårdsdistriktet? Och butikernas ekologiska varumärken i all ära, men nog gynnar det producenten, miljön och även mig mer om jag köper varorna direkt i stället för att de först ska transporteras  till ICAs centrallager och sedan tillbaka till odlingsdistriktens butiker. Visst är det praktiskt att finna allt man behöver på stormarknaden, men en hållbar Värld är en småskalig Värld.

I dag är det bara lathet som hindrar, för att finna producenterna i närområdet är relativt enkelt med internet och Googel. På Kravs hemsida finns sökbara register över anslutna producenter och man kan även läsa vilka regler som gäller för en viss produkt. Vi åkte på ekorunda i Skåne en helg och hittade flera närliggande gårdar. För mig är nästan en juste djurhållning viktigast, att bara köpa svenskt kött är ett steg i rätt riktning, men att köpa Krav-märkt kött innebär att djuren får leva naturligt i stället för i en industri. Föreningen "Jord-på-trynet" omfattar nästan alla landets Krav-gris-bönder. Från Mossagården levererar man justa grönsaker runt hela Skåne. Och vill vi bara köpa närproducerat så hittar vi gårdsbutiker på nätet, då minskar 
i alla fall transporterna.

I fortsättningen kommer vi mer och mer köpa närproducerat direkt från bönderna och ändå mer välja ekologiskt för de produkter som vi trots allt måste köpa på stormarknaden.

Jag är ett Troll

Häromdagen satte jag upp vindskyddet i trädgården, och jag sov bättre än på länge, vaknade av fågelsång  i stället för av min rethosta. Jag är inte gjord för möblerade rum! Jag skulle bo i en koja i skogen eller sova under en gran.

En del jag möter kallar mig för "skogsvarelse" de menar att jag är en skogssjäl som tagit boning i en människokropp. Jag ser framför mig ett godmodigt, bekymmersfritt och lite buffligt skogstroll. Jag älskar den sidan av mig, det kärleksfulla naturbarnet, som engagerar sig helhjärtat i det han har lust med för stunden utan bekymmer om något annat.

Men det finns en baksida av den personan.

Det finns en del av mig som jag aldrig velat erkänna och som jag skämts för. Och det är just den där som inte är gjord för möblerade rum. Den där som inte städar, inte för att jag inte kan, men jag vill helt enkelt inte, varför skulle jag liksom. Den där som låter disken i vasken växa till en illaluktande hög, posten bygger ett berg på matbordet och i hallen. Trädgården som växer igen, alla projekten som inte blir färdiga, och verktygen som inte plockats undan efter senaste projektet. eller förra, eller förra...Huset som har lägsta prioritet och aldrig hinns med. Han som sällan lagar någon riktig mat utan bara steker en hamburgare, eller lite frysta wokgrönsaker. Han som bara sitter framför datorn och gör något "oviktigt" samtidigt som hus och hem skriker efter uppmärksamhet. Sättpotatisen som ligger i brödkorgen (hur de nu hamnat där?) trots att de skulle varit i jorden för en månad sedan.

Jag kan allt det där, jag kan städa och hålla ordning, jag kan laga mat. jag kan vara disciplinerad och göra som man "ska". Jag kan det för någon annan, men inte för mig själv, och varför skulle jag? jag är ju ändå inte intresserad av det. I dag bor jag själv och grabben är på väg att flyga ur boet (han har för övrigt genomskådat mig för länge sedan), idag kan jag göra vad jag vill, och det är sällan att städa eller liknande. Det kan jag göra när det ska komma någon som uppskattar det.

Jag är ett Troll! Tanken känns så befriande, i hela mitt liv har jag försökt att vara människa och skämts över hur dåligt jag lyckas. Jag har försökt att vara någon annan än den jag är, för att jag trott att man skulle vara så... men jag kan ju bara vara jag. Så från och med nu tänker jag att tillåta mig att vara ett troll, och om du kommer och hälsar på och upptäcker att här är städat...då vet du att jag gjort det enbart för din skull.

Det intressanta är att nu kan jag förhålla mig till detta, ungefär som till en ADHD-diagnos, eller något.

1. Jag kan sluta döma mig själv för att jag inte klarar något som jag helt enkelt inte är intresserad av att klara.

2. Hur anpassar man ett Troll till möblerade rum? Kanske ska jag plocka undan allt porslin utom 2 uppsättningar, resultat jag måste diska undan efterhand som jag behöver något (och likaså grabben som nog också har lite troll i sig). Jag kan fixa källsorteringen av posten direkt vid dörren och lägga viktig post i en back, reklamen som jag ändå inte läser i en. Kanske inte så snyggt med backar vid dörren men snyggare än att ha posten spridd i hela hemmet. Etc.

3. Jag kan sluta att jaga mening och mål. Kanske räcker meningen och målet att må bra? Jag vill skriva osv. men behöver det bli något "vettigt" av det? (kanske visar det sig att jag behöver ytterligare mening, men då tar jag det sen) =))

 

Min dröm

Häromdagen hämtade mitt Ex de sista av sina saker här. Jag städade huset, det blev tomt och rent. Jag bor i ett hus, inte ett hem just nu.

Det var ett avslut, rensade bort allt det gamla. Det blev tomt.

I tomheten kom saknaden, saknaden av en nära familj, en nära klan, en värld som lever i samklang med livet.
Saknaden av gemenskap, närhet, samvaro och samhörighet i vardagen. Jag tror att vi människor behöver varandra för att må riktigt bra. Vi är sociala varelser, ömsesidigt beroende av varandra, av ett sammanhang, en grund att stå på. Så klart behöver vi också kunna stå stadigt i oss själva, utan ngn, det är nog nästan en förutsättning för att kunna fungera väl och nära med andra människor.

Ur tomhet och saknad föds längtan.

Jag drömmer om ett liv i samklang med naturen och Livet självt. Jag vill bo i ett kollektiv eller en ekoby nära naturen. Ett ställe där vi har plats för vår egen sfär, men också mkt utrymme för gemensamma måltider, samvaro gemenskap och närhet. Ett hem med partner, ”syskon” och vänner som älskar och respekterar varandra.

Jag vill kunna sitta vid matbordet och ha inspirerande, öppna och ärliga diskussioner. Sitta nära varandra i soffan med en skål popcorn framför en film. Ha en famn att vila i när jag är ledsen, ett knä att gråta i. Eller bara för att det är mysigt med närhet. Och vara den famnen och det knät själv.  Prata med varandra om vad vi känner och upplever i livet, öppet och naket i tillit. Leka och busa tillsammans med både vuxna och barn. Planera och odla ett trädgårdsland tillsammans, skörda det och sedan laga en gemensam middag. Dela på ansvaret för några djur. Skratta, dansa, sjunga och spela tillsammans. Följa naturen och fira dess skeden.

Jag föreställer mig att det finns en enda övergripande regel för samvaron:
Var och en sätter sina gränser utan att kliva över ngn annans gränser.

Därutöver avtalar vi praktiska saker i konsensus.

Må det ske!