Vi lever i en kultur som ständigt präglas av nya trender.
Inte enbart när det kommer till kläder, utan även när det kommer till
inredning av våra hem, teknologiska förpackningar, bilar, båtar, och ja,
kort och gott allting som du ser runt omkring dig som är skapat av
människan. Vi blir dagligen överösta med reklam som berättar för oss hur
mycket lyckligare vi skulle bli om vi bara bytte ut våra vita kylskåp
emot kylskåp i rostfritt stål, inredde vårt hem lite shabby chic, klädde
oss i den senaste modefärgen – lila, eller var det chockrosa? Eller var
det turkost? Eller var det på 80-talet?
Vi matas med information som säger till oss hur
mycket vackrare vi skulle bli om vi använde den senaste läppglansen
ifrån Max Factor och hur mycket mer attraktiva vi skulle bli om vi
borstade våra tänder med de senaste hypermicrogranulerna ifrån Colgate
och Pepsodent. Våra liv skulle kännas betydligt mer meningsfulla om vi
investerade i en ny soffa eller köpte oss en liten Chihuahua eller satte
ännu ett barn till världen. Ja, tro för guds skull inte att Emmaljunga,
Pampers och Nestlé skulle tycka det var okej om vi slutade att föda
barn. ”Åh kolla vilken supermoderiktig barnvagn, en sån måste jag ha!
Älskling, ska vi kela ikväll?” (Jag upprör säkert någon nu. Må så vara…)
Hur mycket mer lurade kan vi människor tillåta oss att bli
innan allting vänder? Innan vi ser hur dysfunktionellt det samhälle är
som vi skapat? Hur länge kan vi människor klara av att förneka att dessa
trender och företag lever och livnär sig på vår dåliga självkänsla? På
vår rädsla att inte få tillhöra, på vår rädsla att inte duga, att inte
vara accepterade som vi är, att missa någonting viktigt och leva ett
meningslöst liv. Paradoxen blir att det är just detta vi skapar. Liv
fyllda av meningslösa värden. Varför tror ni att människor känner en
ökad tomhet inombords? Varför tror ni att både barn och vuxna i
allmänhet mår sämre och sämre? Varför tror ni att antalet patienter inom
psykvården ökat med 200 procent de senaste tio åren? (Läst i tidningen
Hälsa).
Hur många fler unga kvinnor ska behöva
plastikoperera sina läppar och bröst innan de ens har utvecklat några?
Hur många fler unga män ska pumpa sina muskler fulla med anabola innan
de ens har lärt sig att stava till det? Varför lyssnar vi inte? Varför
ser vi inte? Varför stannar vi inte upp och läser det som finns mellan
raderna i varje ny trend som vi exponeras inför? Varför låter vi oss
slukas hela av den hysteriska konsumsionsjätte som bosatt sig i våra
tv-apparater, i våra radiokanaler, i våra tidningar, i våra brevlådor,
på våra bussar och tunnelbanor – ja överallt?! Varför låter vi oss
konsumeras som konsumenter utan att ifrågasätta oss själva och varför vi
gör det vi gör? Hela konsumsionssamhället bygger på att vi ska tvivla
på vårt eget värde. Och det är detta samhälle som vi försöker att
anpassa våra barn till.
Grundbudskapet i varje reklam är att ”Du är
dålig och ful och fel. Men med den här klänningen, scarfen, byxan,
bilen, mobiltelefonen, näshårstrimmern, smycket, designen, frisyren, så
blir du bra, vacker och rätt… i några månader… tills vi ändrat modet och
trenden igen, så att du ska vilja köpa mer av oss. Ty vi lever på din
dåliga självkänsla!”
Och vi köper det! Vi köper denna förolämpning om och
om igen! Vi säljer vårt eget människovärde för ett sketet kylskåp i
rostfritt stål samtidigt som jordens resurser sinar ut och vi blir mer
och mer tomma och innehållslösa inombords. ”Ja, oj oj oj… regeringarna
här i världen borde verkligen lösa detta problem med växthuseffekten,
fattigdomen, svälten, de försurade haven och de sjuka människorna…”
suckar vi uppgivet över en Cafélatte, medan benen trängs under
fikabordet tillsammans med tretton shoppingkassar fyllda av
nyinförskaffad självkänsla. ”Bäst-före-datum om tre månader.”
Kom igen människor! Vi är smartare än såhär!!
Kom igen…
Snälla…
Säg att vi är smartare än såhär?!
[Sanna Nova Emilia]
----------------------------------------------------------------------
I denna reklamfilm får du veta att du i en bil av
märket Fiat kan få uppleva de lyckligaste stunderna i ditt liv. Som tex.
den dagen då din flickvän meddelar dig att hon bestämt sig för att
förstora sina bröst…. eh?
Just den här reklamfilmen är ett extremt tydligt bevis på vår
mänskliga vilsenhet, men den kommer med samma budskap till oss som i all
annan reklam där budskapet är mer subtilt: ”Du behöver någonting annat
för att bli lycklig och duga. Och vi kan erbjuda dig det. For a while…
för att du än så länge inte förstår ditt sanna värde, och vet att sann
lycka kommer inifrån.”
