Varför ändra på något?

Ibland får vi höra orden "Du kan aldrig ändra på någon annan än dig själv" och det är väldigt sant, vi kan inspirera, leda och stötta andra, men aldrig förändra dem.

Men jag frågar mig: Varför ens ändra på sig själv? varför inte Acceptera och Älska sig själv som man ÄR? så kommer förändringen av sig själv. Om vi tror att vi ska ändra på något hos oss själva då innebär det att vi dömer oss själva som "sämre" det innebär att vi brister i respekt för oss själva och det öppnar också vägen för att brista i respekt för andra (kan det vara "fel" på mig så kan det vara "fel" på andra).

Jag är helt övertygad att skaparen har gjort oss helt perfekta, vi är alla just som vi är ämnade att vara, med de medfödda egenskaper och de erfarenheter som format oss till de vi är. Hade vi varit ämnade att vara annorlunda så hade vi väl skapats annorlunda! Varför  då förändra något hos mig själv eller någon annan?

Självklart kan vi förändras genom Livet, själva förändringen är en del av Livet, men förändringen sker inte genom att vi dömer ut oss själva och andra och sedan "gör om" Förändringen sker nog snarare genom att vi Älskar och ser oss själva och varandra som vi ÄR.

Kanske ser vi då att en del av de val vi gör inte gagnar oss och kanske väljer vi nästa gång att fatta ett annat beslut, och kanske har då förändringen skett.

Den stora utmaningen

Jag är inte "perfekt" Jag är inte utan "fel" och "brister". Jag har rädslor och sår som gör att jag inte alltid är Ärlig mot vare sig mig själv eller andra. Det finns saker och beteenden som jag ogillar.

Särskilt svårt blir det när jag ser dessa saker och beteenden hos dem jag Älskar.

För mig är Kärlek att Acceptera och Älska någon precis som den är. Kärlek kan inte vara begränsande.

Den stora utmaningen för mig är att Älska någon i alla dess delar även de delarna som jag inte Älskar i sig.

Hur gör man det?

Även om jag inte är "perfekt" så är jag Perfekt precis som jag är och jag är precis där jag ska vara just nu. Naturligtvis är min Älskade också Perfekt med sina "fel" och "brister" och precis där hon ska vara just nu.

De saker och beteenden som jag ogillar hos min Älskade är något som jag är rädd för, de är en Gåva som hjälper mig att bli varse och Vän med mina rädslor.

Vågar jag se på och möta mina rädslor, då blir den stora utmaningen till den stora Möjligheten.

Livet målar (Tack Sanna Isaksson för inspiration)

Idag Accepterar jag allt som det Är, Livet självt Coachar och Vägleder mig. Mina Möten, min Inspiration och min Intuition Leder mig precis dit jag ska just nu. Mina tankar är min Bön.

Allt jag möter är till för mig, Det är färgerna på Livets palett som det använder för att måla upp det jag behöver se. Gång på gång målar Livet upp bilden som leder mig nästa steg ända tills polletten trillar ner och jag ser det som Livet försöker visa mig.

När jag kämpar för att må bättre eller för att finna svaren, när jag söker vägledning eller använder allehanda "verktyg" för att ta mig fortare fram i Livet, är det enda jag gör ofta att jag målar över bilden som Livet målar till mig.

Meditation, Terapi, Coaching, Självhjälpsböcker, Affirmationer, Ceremonier, Kurser, Healing, You name it... i all ära, det är viktiga verktyg och de behövs. Jag hade inte varit där jag är eller den jag är idag om jag inte haft alla dessa verktyg, och visst händer det att jag mediterar när jag har svårt att somna om eller gör en läkeprocess eller en lägereld när jag känner att jag sitter fast. Jag betraktar mina tankar och försöker undvika destruktiva formuleringar, men det är mera som medicin för att hjälpa läkandet på traven. Jag gillar att ge mig en stund ensam med Livet varje morgon, på solstånden gör jag ofta små ceremonier för att Hedra Livet och behålla kontakten med det,

Idag är mitt viktigaste verktyg Tillit till att Livet kommer att måla upp precis allt jag behöver se, och jag Accepterar och möter mig själv i det jag ser även om bilderna ibland inte är vackra, för jag kan väldigt sällan gissa vad den halvfärdiga bilden kommer visa mig till slut. Det som kan verka otrevligt brukar oftast sluta som en vacker bild för eller senare bara jag ger livet tid att måla färdigt, och nästan alltid är det så fantastiskt skissat att jag aldrig skulle kunna räkna ut det bättre själv, bara jag låter Livet hållas och tålmodigt betraktar bilden som växer fram och det den väcker i mig.

Det finns inget att förändra, det finns inget som jag kan göra bättre än Livet.

Att Lyckas (av Sanna Nova Emilia)

Text Lånad av Sanna Nova Emilia

"ATT LYCKAS" - Vad innebär detta? Och kan "att lyckas" existera utan sin motsats - dvs. "att misslyckas". Vad innebär det i så fall att misslyckas?

Som jag ser det så kan vi enbart "lyckas eller misslyckas" utifrån ett givet mål som vi satt upp för oss själva. Men tänk om vi alla är en del av någonting större? Tänk om vi inte förmår se hela bilden? Tänk om vi inte förmår se det slutgiltiga målet utan enbart våra egenhändigt skapade delmål? Hur vet vi då vad som är en lyckträff och vad som är en tabbe?

Jag tänker att dessa mål som vi sätter upp för oss själva ibland hindrar oss ifrån att se var vi egentligen är på väg. Att tankarna på målet ibland hindrar oss ifrån att följsamt låta oss föras med av livets flod mot den destination som floden (livet själv) önskar leda oss till. Jag vet inte vad målet med mitt liv är. Vet du? Allt jag vet är att jag är här för att leva och uppleva. Att jag är här för att låta livet leva genom mig.

Ett återkommande mantra som jag läser ofta här på Facebook är "Vad mer är möjligt?" - "Hur blir det bättre än så här?" - Men tänk om allt är perfekt precis som det är? Tänk om vi inte behöver jaga något mål, om vi inte behöver jaga fler möjligheter eller ett tillstånd som är "bättre än så här"? Tänk om vi inte är här för "att lyckas", utan för att uttryckas? Tänk om vi inte är här för jaga horisonter utan för att njuta av dess skönhet och vila i allt som är?

[Sanna Nova Emilia]

Överflöd (8 mynt)

Överflöd är själva essensen av Livet, Livet flödar över, Livet är energi som flödar.

Överflöd handlar också om oändlighet, den liggande 8an, möbius band, ett oändligt flöde

Att vara i "Flow" är det samma som att Leva, att låta livet flöda igenom oss utan motstånd. Allt vi behöver (inte nödvändigtvis allt vi vill ha) kommer till oss om vi är öppna för flödet. Att vara öppna innebär inte bara att ta emot det som kommer till oss, vi måste även släppa ut det som flödar genom oss, vara genomsläppliga, annars bromsar vi flödet och motstånd uppstår.

8 mynt talar därför om genomsläpplighet och acceptans, att låta Allt flöda igenom oss utan motstånd.

Baksidan av 8 mynt är ofta just detta att "vilja ha" när vi vill ha något dämmer vi upp och försöker styra flödet, vi tror att vi vet vad vi behöver och brister i Tillit till Livet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Stopp! (av Carola Liva Lind)

Text och bild Lånad av Carola Liva Lind

~När alla försök att finna frid tar slut, finner du frid~

Stopp!

Låt allt rinna av dig.

Försvinna bort.

Dunsta av.

Låt sökandet vara över.

Du, är ju här!

♥

[Carola Liva Lind]

Spirituell

För mig betyder Spirituell att vara "in Spirit", i Anden. "Vi är inte fysiska varelser med en andlig upplevelse, Vi är Andliga varelser med en fysisk upplevelse"

Vår Ande är det som upprätthåller vårt fysiska jag, Vår Ande är en holografisk del av Alltet, varje del innehåller Allt! Att vara i kontakt med Anden är det samma som att vara i Flow, att vara sann mot sig själv och följa den "högre" sanningen. I grunden är Alltet som vi är en del av Livsenergin som flödar genom Allt. Denna Livsenergi visar sig för oss på de sätt som vi personligen kan uppleva den, en del ser den som änglar eller avlidna släktingar, andra låter den tala till sig genom djuren eller naturväsen osv... men för mig är det samma Livsenergi som manifesterar sig på olika vis i våra sinnen.

Mitt andliga intresse består i att hitta min egen sanning, att utvecklas till att vara sannare och sannare mot "Den Jag Är" och att Älska och acceptera mig själv 100% För mig går personlig utveckling och Andlighet hand i hand båda syftar till att hitta tillbaka till vårt Sanna Jag, tillbaka "In Spirit"

Det har egentligen ingenting med Spiritualism, Medier, eller någon annan religiös inriktning att göra, men alla olika religioner kan vara en väg att hitta "Hem", fast lika ofta försvårar de vår vandring till oss Själva.

När tar sorgen slut?

När tar sorgen slut?

När tar ilskan, rädslan och glädjen slut?

Vad vore Livet utan dem?
Det är våra Känslor som gör oss Levande
De tar aldrig slut, de är en del av Livet.

Om inte sorgen fanns,
hur skulle vi då hantera våra förluster och besvikelser?

För varje dag vi sörjer en förlust
blir den lättare att Leva med.

Vissa mindre saker kan vi kanske sörja färdigt
Andra sorger kommer alltid att finnas kvar
Det är som det ska.

Skuggan (av Zitassa)

Text och bild lånad av Zitassa

Alla har vi vår skugga som följer oss alltid, hur lång skuggan är beror på var vi står och var ljuset befinner sig, vi kan stå i skuggan av ett hus då vi faktiskt inte kan se vår egen, eller om man vill då existerar den inte, ser oss lite som i skuggan av ett hus då vi beskyddas av någon från oss själva, där vi inte behöver tänka själva eller följer en guru eller vad som helst i dennes skugga.

Men vi behöver vår egen skugga och inte någon annans, jag tror att om vi inte erkänner våra skuggsidor så går vi miste om en stor del av oss, visst det är bekvämt att slippa se alla våra sidor, gömma oss från ljuset och skuggan, men gåvan är att se den, acceptera den och du ser och accepterar hela dig.

Vi har alla bra och dåliga sidor men det är upp till oss att agera utifrån vår uppfattning och inte genom en annan persons tankar.

Vem vi är och hur vi tänker, är vem vi är och hur vi utvecklats.

Jag tror inte att det finns någon som inte har skuggsidor, men vi gör alltid vårt bästa att gömma dem eller förtränga dem, bäst kan vi se dem i människor vi möter, det vi gillar hos andra gillar vi hos oss och vad vi tycker mindre om hos andra är det vi inte har accepterat hos oss själva.

Jag har ofta blivit frågad - varför så svart och vitt 

Jag ser oftast saker som svart eller vitt men det har hjälpt mig framåt, att då behöver jag ta tag i saken, beslutet, tanken, vardagen.

en balans i svart och vitt är enligt mina tankar styrkan i att kunna säga ja och nej, istället för njaaa, kanske, vet inte .....

Styrka föder mod och mod föder styrka.
 

[Zitassa]

"OM" finns inte

Det finns inget att förlåta.

Ibland gör människor oss illa, kan vi förlåta dem? kan vi förlåta handlingen?

Är det dem vi behöver förlåta...
eller att vi lät det ske

att vi bjöd in handlingen i vårt liv?

Är det kanske oss själva vi behöver förlåta?
Sker det något i våra liv som vi inte har bjudit in?
Sker det något i våra liv som vi inte behöver för att komma vidare?

Om inte Om fanns.
Om jag bara hade förstått tidigare...
Om jag inte hade gjort si eller så...
Om jag inte haft den uppväxten jag haft...
Om jag inte varit den jag är...

Om Om inte fanns.

Men Om finns inte!

Vi är bra precis som vi Är!
Hur kan vi vara annorlunda!
Vi gör alltid vårt bästa utifrån där vi befinner oss just då!
Vad annat kan vi göra!

Det är meningslöst att göra sig själv illa för att vi 

t ex tillåtet någon att göra oss illa...
likväl gör vi det ändå ibland...
och hur skulle vi kunna göra annorlunda!
Vi är ju den vi Är
precis där vi Är
Just Nu

Vi är Viktiga och Värdefulla Precis som vi Är!
det finns inget att förlåta

och Om finns inte.

Du är en bra Idé

Detta inlägg är inspirerat och delvis lånat av Susanne Löfgren

 
Att vara den man är och tro på sig själv och det man gör - kan vara en utmaning, därför är det viktig att ha det i åtanke och ständigt påminna sig om/jobba med det! För vem ska vi annars vara om inte oss själva, alla andra är ju liksom upptagna redan.

Det är bara dumt och onödigt och energikrävande att gå omkring och jämföra sig med andra, eller att försöka bli som dem, för deras liv är deras liv och ser inte ut som ditt! Vi är alla unika! Dessutom har vi ofta en tendens att jämföra oss med de som vi anser är "bättre" eller "snyggare" eller andra såna där subjektiva saker! Dock kan vi finna ökad inspiration och motivation från andra! DET är en bra grej!

Lika illa är det faktiskt när vi jämför oss med andra som vi ser som "sämre" eller "fulare", för det innebär att vi säger till oss själva att det finns bättre och sämre, och accepterar vi det så kommer vi ofrånkomligen snart att hamna bland de som är "sämre", för det kan bara finnas en världsmästare på varje område och det är knappast troligt att det är vi själva och även om det mot förmodan skulle vara fallet så kommer vi ändå snart att bli omsprungna av någon annan. det finns alltid någon som är bättre och börjar vi jämföra så har vi redan förlorat.

En annan viktig grej är att göra vad man tycker om! Det är så viktigt att göra sånt som man mår bra av och som skänker en glädje! Jag tror vi kom till jorden för att uppfylla våra drömmar, göra vad vi längtar efter inte för att uppfylla någon annans drömmar eller kliva in i någon roll som inte har ett dugg med vad vi själva drömmer om att göra. Det kommer aldrig att göra oss lyckliga eller få oss att må bra, och därmed så kommer vi troligen inte heller att göra särskilt bra i från oss. Nej tacka vet jag rätt man eller kvinna på rätt plats, och rätt plats är alltid den plats vi själva väljer för att vi vill det.

I alla lägen är det oerhört viktigt att ösa kärlek över sig själv och älska allt man är! Att behandla sig själv som sin bästa vän! Det är ju trots allt sig själv som man lever med 24/7! Handen på hjärtat, så som man behandlat sig själv många gånger, så skulle man aldrig drömma om att behandla någon annan!

Tänk dig själv, om en vän till dig skulle säga saker till dig som: Du duger inte! Usch, hur ser du ut egentligen, människa?! Du klarar inte det här! Du är ju fan hjärndöd! Etc, etc.. Skulle du ha kvar den människan i ditt liv - nej knappast! Du skulle säga upp bekantskapen med omedelbar verkan! Snacka om energivampyr liksom! Men hur många gånger har vi inte sagt sådär till oss själva? Sorgligt eller hur?

När jag ser mig omkring i naturen är allt perfekt ordnat, varje organism har sin plats i ett oändligt nätverk av liv, allt hänger ihop i ett självreglerande system, där finns ingen del som inte är bra och viktig, inga dåliga organismer utan bara bra. Vi är en del av naturen, en del av livet, även om vi tycks ha fjärmat oss ganska långt från det ibland. Också vi är bra organsimer med vår plats och uppgift att fylla.

SJÄLVA LIVET TYCKTE JAG VAR EN BRA IDÉ... och vem är jag att säga emot!

Sök och du kommer att hitta (av Zitassa)

Text och bild lånad av Zitassa

I dag är det så enkelt att använda datorn och googla efter svar, och visst mycket kunskap finns att hitta via den, jag använder den flitigt för kunskapssökande, men för mig känns det som vi kommer allt längre ifrån oss själva, allt finns runt oss nu, utanför oss, när vi egentligen behöver söka inom oss för att må bra.

När jag konfirmerades så fanns inga datorer eller Internet utan svaren fick jag söka inom mig, på den tiden fick vi välja text som kunde hjälpa mig i livet, och jag har fortfarande kvar mitt diplom med den fina texten jag valde till mig, från Mat 7:7 

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.

min tolkning :

Be om hjälp från änglarna så kommer du få hjälp, sök efter svaren inom dig och du kommer hitta dem, "var nyfiken" knacka på och för er kommer dina inre dörrar öppnas.

Jag tror på att livet är enkelt

• vi har allt vi behöver
• vi får allt vi behöver 
• vi är allt vi behöver
• vi upplever allt vi behöver 

• vi behöver bara ta emot för att få 
• vi behöver bara se för att hitta vägen
• vi behöver bara blunda för att hitta oss
• vi behöver bara känna för att uppleva

Livet är en gåva vi inte får gå miste om !

[Zitassa]

SvärdsPrinsessan

SvärdsPrinsessan är Naiv, Hon tror på att ord som "Jag Älskar dig!", "Fred" och "Acceptans kan förändra Världen, helt enkelt därför att det är logiskt. Hon ser att motsatsen, "hat", "konflikt" och "dömande" inte har eller kan ge oss den värld vi önskar. Vill vi ha Fred måste vi själva agera Fred först, vad annat är möjligt!

Och hon har ju rätt...

"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka" -Albert Einstein

SvärdsPrinsessan uppmanar oss att "Be the change You want!"

Baksidan av SvärdsPrinsessan varnar oss för att dra Naiviteten för långt, mod är en sak, dumdristighet en annan. Naiviteten måste kombineras med verklighetsförankring för att uppnå sin fulla potential.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Installing Love

Jag brukar sällan publicera klipp från andra än mina vänners "penna" men denna var så bra så jag kunde inte motstå den. Författare okänd.

Tech Support: Yes, how can I help you?

Customer: Well, after much consideration, I've decided to install Love.
Can you guide me through the process?

Tech Support: Yes. I can help you. Are you ready to proceed?

Customer: Well, I'm not very technical, but I think I'm ready. What do I do first?

Tech Support: The first step is to open your Heart. Have you located your Heart?

Customer: Yes, but there are several other programs running now. Is it okay to install Love while they are running?

Tech Support: What programs are running?

Customer: Let's see, I have Past Hurt, Low Self-Esteem, Grudge and Resentment running right now.

Tech Support: No problem, Love will gradually erase Past Hurt from your current operating system. It may remain in your permanent memory but it will no longer Disrupt other programs. Love will eventually override Low Self-Esteem with a module of its own called High Self-Esteem. However, you have to completely turn off Grudge and Resentment. Those programs prevent Love from being properly installed. Can you turn those off?

Customer: I don't Know how to turn them off. Can you tell me how?

Tech Support: With pleasure. Go to your start menu and invoke Forgiveness. Do this as many times as necessary until Grudge and Resentment have been completely erased.

Customer: Okay, done! Love has started installing itself. Is that normal?

Tech Support: Yes, but remember that you have only the base program. You need to begin connecting to other Hearts in order to get the upgrades.

Customer: Oops! I have an error message already. It says, "Error - Program not running on internal components." What should I do?

Tech Support: Don't worry. It means that the Love program is set up to run on Internal Hearts, but has not yet been run on your Heart. In non-technical terms, it simply means you have to Love yourself before you can Love others.

Customer: So, what should I do?

Tech Support: Pull down Self-Acceptance; then click on the following files: Forgive-Self; Realize Your Worth; and Acknowledge your Limitations.

Customer: Okay, done.

Tech Support: Now, copy them to the "My Heart" directory. The system will overwrite any conflicting files and begin patching faulty programming. Also, you need to delete Verbose Self-Criticism from all directories and empty your Recycle Bin to make sure it is completely gone and never comes back.

Customer: Got it. Hey! My heart is filling up with new files. Smile is playing on my monitor and Peace and Contentment are copying themselves all over My Heart. Is this normal?

Tech Support: Sometimes. For others it takes awhile, but eventually everything gets it at the proper time. So Love is installed and running. One more thing before We hang up. Love is Freeware. Be sure to give it and its various modules to everyone you meet. They will in turn share it with others and return some cool modules back to you.

Customer: Thank you, God.

[Okänd]

Hur vet jag att det jag vill verkligen är det jag vill? (av Sanna Nova Emilia)

Sanna Nova Emilia (www.sannanovaemilia.se) är grundare av True Heart Education - som verkar för att i samarbete med Sveriges skolor, förskolor, föräldrar, politiker samt övriga nyckelpersoner i barns och ungas liv förbättra förutsättningarna för barns psykiska och känslomässiga hälsa och utveckling. Just nu aktuell med boken ”Att lära med Hjärtat – När kunskap och värde blir ett”. Här följer hennes krönika från http://qoolaqvinnor.se:

Här om dagen satt jag på tunnelbanan in till stan och noterade en märklig känsla i min mage. Jag hade mycket svårt att tyda vad den ville säga mig. Var jag nervös? Var jag orolig? Var jag stressad? Var jag förväntansfull? Var jag trött? Var jag hungrig? Var det jag kände en begynnande ångestattack eller hade jag ätit något olämpligt? Hade jag behov av att gå på toaletten eller var jag sexuellt frustrerad? Kanske kände jag en blandning av allt?

Jag konstaterade som så många gånger förut hur vansinnigt svårt det kan vara emellanåt att tyda det mänskliga fordonets signaler. Jag kan fullt ut förstå varför människor äter och dricker för mycket, tränar för intensivt, vältrar sig i pornografi, arbetar för mycket, köper för många par skor, sätter för många barn till världen, sitter för länge framför Facebook och TV och äter alltför många piller och praliner. Jag undrade där och då i mitt splittrade och förvirrade tillstånd hur många gånger jag själv hade tagit någonting att äta fastän jag egentligen varit nervös? Eller hur många gånger jag hade känt mig stressad trots att jag i själva verket hade varit hungrig? Hur många gånger hade jag egentligen tagit ett glas vin trots att jag i själva verket hade behövt gråta och hur många gånger hade jag bett någon dra åt fanders trots att allt jag egentligen hade velat ha var en kram?

När jag resonerar så här med mig själv så undrar jag hur många beslut i mitt liv som jag egentligen har fattat inifrån mig själv och hur många beslut jag har fattat utifrån vad jag trott har varit jag? Hur vet vi att det vi vill verkligen är det vi vill? Hur vet vi att det inte är en programmering av samhällsnormer eller omgivning? En produkt av tidigare generationers projiceringar?

Inom den personliga utvecklingsvärld som jag rör mig i så är det många som kräver ”friheten att få vara sig själva!”. Men vari består egentligen den friheten? Hur mycket vet jag egentligen om huruvida det jag gör är något jag programmerats till att göra? Hur mycket vet jag om det som känns som "mitt sanna jag" verkligen ÄR mitt sanna jag eller om det är någonting jag programmerats till att tro? Vet vi att vi lever i tvåsamhet för att vi vill det eller för att vi är programmerade till att det är så det ska vara? Vet vi att vi köper hus, bil, vovve, gifter oss och skaffar barn för att vi vill det eller för att vi är programmerade till att det är så det ska vara? I vilka avseenden spelar vi i själva verket roller i tron att vi är fria och självförverkligade?

Jag antar att det är en stor del av själva livsresan att ta reda på just detta. Att skala av sig lagren av projicerade föreställningar som fått oss att distansera oss ifrån oss själva och vårt ursprungliga jag. Men vad är egentligen vårt ursprungliga jag? Vi matas dagligen med en mängd artificiella behov som för oss längre och längre bort ifrån våra djupt liggande mänskliga behov. ”Köp en större TV!”, ”Bli smalare och vackrare! Köp en mega-extra-tonus-flex-bend-allaround-trimmer som gör dig smal på fem minuter!”, ”Bli bättre och mer framgångrik!”, ”Bli mer spirituell och upplyst!” Och mitt i allt detta är det så enkelt att glömma att samtliga av våra behov i grund och botten är känslomässiga.

Du längtar inte efter en större TV. Den 50-tummare du har fungerar alldeles utmärkt men du tror att det ska göra dig lite lyckligare och få dig att känna dig lite mer tillfredsställd. Dessutom kanske du skulle göra någon annan imponerad vilket skulle kännas bra. Och visst skulle det kännas skönt att vara lite smalare och lite vackrare, men om du var den sista människan kvar på jorden så skulle du inte bry dig. Det du söker är känslan av att känna energi och kraft i ditt liv och att känna dig accepterad och älskad. Du behöver inte bli bättre eller mer framgångsrik, det du söker är att känslan av gemenskap och trygghet av att veta att du är uppskattad och omtyckt och att din överlevnad är säkrad. Du behöver inte bli mer spirituell eller upplyst, det du söker är förmågan att acceptera och älska dig själv hur fet, misslyckad och oduglig du än känner dig, för att du då även skulle vara förmögen att acceptera andra på samma sätt. Utan att döma. Utan att jämföra. Frihet!!

Men de flesta av oss, inklusive jag själv, har fått lära oss att förneka våra känslor och grundläggande behov större delen av våra liv. Det är därför inte så lätt att tyda de där signalerna när vi aldrig har fått lära oss att förstå vårt eget känslospråk. Jag vet fortfarande inte vad det var jag kände den där morgonen på tunnelbanan, men det var ett stort steg på vägen att bara acceptera att jag inte hade någon aning om vad mitt behov var där och då istället för att försöka döva känslan genom att köpa ett par nya skor, som jag gjort så många gånger förut.

[Sanna Nova Emilia]

Älska dig själv såsom din nästa!

Vad är det som gör oss så annorlunda än andra, vad är det som gör att vi ställer sådana krav på oss själva, för att vara värdiga vår kärlek och slippa vårt dömande?

Vi är fyllda av Kärlek, varför inte ge den till oss själva. Sluta döma, vi dömer ingen eller få andra, varför dömer vi oss själva, Älska, Älska och Älska i stället!

Genom att Älska alla andra så kan vi snart inte undgå att älska också oss själva, genom att se att alla andra är helt perfekta och på precis rätt plats så kan vi inte undgå att se att vi är helt perfekta och på precis rätt plats.

Älska dig själv såsom din nästa!

Vi tror att vi ska vara så mycket bättre än alla andra vi tror att vi ska vara felfria utan skavank, vi duger inte om vi har den minsta repa på lacken, men alla andra är vi beredda att Älska och ha överseende med ibland misshandel, förakt, självgodhet, You name it... men själva duger vi inte... vi tror att vi är så mycket bättre än alla andra... och vi lever inte upp till vår bild, därför dömer vi oss själva, sparkar och slår på oss... stänger in oss i en skrubb, skadar oss, isolerar oss och föraktar oss... men sanningen är att vi är inte ett dugg bättre än någon annan, men vi är precis lika bra!

Vi får lov att göra misstag precis som alla andra, det är ofta genom misstagen vi växer.

Älska dig själv såsom din nästa!

Jag är ett Troll

Häromdagen satte jag upp vindskyddet i trädgården, och jag sov bättre än på länge, vaknade av fågelsång  i stället för av min rethosta. Jag är inte gjord för möblerade rum! Jag skulle bo i en koja i skogen eller sova under en gran.

En del jag möter kallar mig för "skogsvarelse" de menar att jag är en skogssjäl som tagit boning i en människokropp. Jag ser framför mig ett godmodigt, bekymmersfritt och lite buffligt skogstroll. Jag älskar den sidan av mig, det kärleksfulla naturbarnet, som engagerar sig helhjärtat i det han har lust med för stunden utan bekymmer om något annat.

Men det finns en baksida av den personan.

Det finns en del av mig som jag aldrig velat erkänna och som jag skämts för. Och det är just den där som inte är gjord för möblerade rum. Den där som inte städar, inte för att jag inte kan, men jag vill helt enkelt inte, varför skulle jag liksom. Den där som låter disken i vasken växa till en illaluktande hög, posten bygger ett berg på matbordet och i hallen. Trädgården som växer igen, alla projekten som inte blir färdiga, och verktygen som inte plockats undan efter senaste projektet. eller förra, eller förra...Huset som har lägsta prioritet och aldrig hinns med. Han som sällan lagar någon riktig mat utan bara steker en hamburgare, eller lite frysta wokgrönsaker. Han som bara sitter framför datorn och gör något "oviktigt" samtidigt som hus och hem skriker efter uppmärksamhet. Sättpotatisen som ligger i brödkorgen (hur de nu hamnat där?) trots att de skulle varit i jorden för en månad sedan.

Jag kan allt det där, jag kan städa och hålla ordning, jag kan laga mat. jag kan vara disciplinerad och göra som man "ska". Jag kan det för någon annan, men inte för mig själv, och varför skulle jag? jag är ju ändå inte intresserad av det. I dag bor jag själv och grabben är på väg att flyga ur boet (han har för övrigt genomskådat mig för länge sedan), idag kan jag göra vad jag vill, och det är sällan att städa eller liknande. Det kan jag göra när det ska komma någon som uppskattar det.

Jag är ett Troll! Tanken känns så befriande, i hela mitt liv har jag försökt att vara människa och skämts över hur dåligt jag lyckas. Jag har försökt att vara någon annan än den jag är, för att jag trott att man skulle vara så... men jag kan ju bara vara jag. Så från och med nu tänker jag att tillåta mig att vara ett troll, och om du kommer och hälsar på och upptäcker att här är städat...då vet du att jag gjort det enbart för din skull.

Det intressanta är att nu kan jag förhålla mig till detta, ungefär som till en ADHD-diagnos, eller något.

1. Jag kan sluta döma mig själv för att jag inte klarar något som jag helt enkelt inte är intresserad av att klara.

2. Hur anpassar man ett Troll till möblerade rum? Kanske ska jag plocka undan allt porslin utom 2 uppsättningar, resultat jag måste diska undan efterhand som jag behöver något (och likaså grabben som nog också har lite troll i sig). Jag kan fixa källsorteringen av posten direkt vid dörren och lägga viktig post i en back, reklamen som jag ändå inte läser i en. Kanske inte så snyggt med backar vid dörren men snyggare än att ha posten spridd i hela hemmet. Etc.

3. Jag kan sluta att jaga mening och mål. Kanske räcker meningen och målet att må bra? Jag vill skriva osv. men behöver det bli något "vettigt" av det? (kanske visar det sig att jag behöver ytterligare mening, men då tar jag det sen) =))

 

Änglar och aspekter (av Carola Liva Lind)

Text och bild lånad av Carola Liva Lind

Det sägs att inget existerar. Ibland undrar jag om det till och med vore möjligt att vi utrotar oss själva genom att detta "Inte tänkande"

Änglar är ett påhitt, Drakar är för barn och riddare finns knappt i sagornas värld.

Vättar är dravel tomtar finns på loftet och älvorna fanns bara förr.

Intressant är ändå att olika böcker som de facto kommit att färga hela vår existens, vare sig vi vill det eller ej...

Innehåller texter, beskrivningar, historier..

Om just alla dessa väsen

Som finns mellan himmel och Jord.

Precis som vi. Du och jag.

Det sägs att det är bra att ha något att tro på, för att på så vis kunna sända ut vår tanke och våra böner. Utan mottagare riskerar vi att inte rikta tankar alls.

Må så vara.


Men tänk om det faktiskt vore så att det fanns en mottagningscentral för just våra tankar?
Tänk om det fanns ett helt team för just dig, för varje enskild person, som genom livets väv står i kontakt med just dig, samarbetar med just dig... tar emot tankarna från just dig..

Jag får ofta frågan i mitt arbete som Medium och som vägledande Coach, "Finns änglar" ?

Vad spelar det för roll om jag tror det finns änglar? Är tron på vår egen tro så miserabel och sliten att den inte ens innehåller en ynka gnutt av sanning för oss att vara i?

Tror människan ens på sig själv längre?

Som den projektion vi är av den egna ihopsnickrade plan vi gjort, så jo. Vi finns. Men spelar det verkligen någon roll?

Är det verkligen där vi ska lägga vår analys?

Om vi inte finns, skulle jag skrivit denna texten då?

Om änglar inte fanns, skulle vi över huvud taget benämna dom då? Skulle de alls finnas att kunna föreställa sig?



Jag äger ingen universell sanning. Jag gör som ni. gissar och går på känsla. Mina upplevelser kanske skiljer sig från vissa av er, kanske är de sammankopplade, kanske utropar ni, "JA" "Precis så är det"

Spelar det någon roll? Måste ni och vi ha samtycke från någon annan för att tro på det vi upplevt?

??

What If ni upplever änglar.

Existerar det inte en upplevelse med änglar då?

Behöver det vara mer märkvärdigt än så?

"Man behöver leva i verkligheten"

Är det inte just det man GÖR om man uttalar sina upplevelser?

Varför är vi så rädda för att sättas i fack?

Detta Diagnossamhälle har vi själva skapat. Det blev fult att sätta människorna i olika fack på grund av ras, så vi letade efter gemensamma nämnare på andra sätt som måste godkännas av gemene man och så kan vi sätta människor i fack på laglig väg!

??

Vi HAR olika ursprung. Check.
Vi ÄR komna från olika delar av Universum. Check.
Vi är uppbyggda av olika aspekter och delar i själen. Check.

Och ja, vi har olika förmågor som gör att vi passar in i olika delar i samhället, måhända vi behöver denna tillhörighet i form av en av samhället stämplad diagnos, såklart, men vet ni var all denna uppdelning egentligen kommer ifrån?

Rädsla. För att inte kunna hantera.


Om Acceptans var ledordet i all samvaro, all uppfostran och allt varande skulle varje lysande individ känna trygghet och samhörighet med de sina och få lov att utveckla sin extraordinära förmåga/förmågor på ett naturligt vis och inte under en lydande diagnos där förmågorna ska hållas i schack!

Nej, jag är inte på något vis Emot Diagnoser. Jag är undrande över motståndet mot Människan som innehar de specifika diagnoserna.

Att individen i sig belyses är fantastiskt, men ännu mer fantastiskt vore det om Acceptansen av individen innefattade hyllandet av de förmågor som just denna individ kommit till jorden med, för att göra specifikt det, han/hon/den är här för att göra, belysa, utföra.
Det finns ingen slump i dessa förmågor.

Dagens diagnosticerade Individer är inget annat än extraordinära personligheter som lite mer än andra har utvecklade sinnen som vi egentligen, i samhället har behov av i den nya tid vi nu går till mötes och faktiskt redan är i.

Vad gör vi då med dessa unika förmågor och talanger?

Vi söver, vi dövar och till och med dödar dom.

Rakt av.

Diagnosen i all ära.

Men sen då?

Vem tittar på dessa unika extraordinära förmågor som är ett gyllene tillfälle för oss att belysa den tid vi är i? Och hur ska dom kunna lysa som de stjärnor de är när vi dövar dom söver dom och dödar dom?

Utesluter, stänger ute och fönekar dom!

Nej det handlar inte längre om vilken ras eller vilka hudfärger vi har, inte om vilken ögonfärg heller. Att det finns olika raser på jorden kan vem som helst se med blotta ögat. Det är inte i det "Det fula" ligger.

Det fula ligger i värdesättningen.

Att Människor med extra förmågor klassas ner, måste kontrolleras, måste hållas i shack, detta är det fula.

Och det intressanta.

De flesta människor med någon form av diagnos som jag mött eller möter visar mig inte bara sitt intresse för änglar och andra aspekter utan även en klarsyn som går utöver det andra människor visat mig.

Naturligtvis dövas dessa kanaler med mediciner och miljöfaktoriska nedtryckningar.

Vi är alla kanaler för Universums allt.

Vi är alla mottagare och sändare för Universums allt.

Vissa av oss kommer till jorden med fler aspekter än andra, med en klarare hörsel, lite mer uppspeedad frekvens för att det helt enkelt ÄR dax att speeda upp vår frekvens, lyfta vår energi och släppa gammalt skit.

Det är inte Individerna som kommer med de extraordinra förmågorna som är sjuka eller konstiga.



Det är Människan som försöker tysta dom som är galna!

Det är inte Individerna som diagnosticeras som är störande för samhället, det är Samhället som är sjukt som vill bedöva dessa kanaler!


Jag träffar massor av diagnosticerade människor som skäms. Dom är hämmade, trivs inte i sin kropp, sina rörelser, sitt liv. De jämförs konstant med hur samhällsnormen är aspekterad och uppbyggd för hur det borde vara.

Hallå?

Vi är alla olika.

Och det är ok!

Nej det är inte bara ok, det är NÖDVÄNDIGT för vår överlevnad eftersom vi alla har unika kvaliteter och i det maskineri som vi alla är del av, ska alla dessa unika kvaliteter gå samman och
 s a m a r b e t a..

Och vet ni vad som kommer att ske??

Ju mer vi separerar oss. Ju mer vi delar upp oss i olika grupper och sätter Individer i olika fack för att vi tror att vi ska förstå dom genom denna handling, desto mer kommer vi att se nya Individer att födas med ännu mer extrema förmågor. Ännu mer uppspeedade energier som ännu mer kommer att skilja sig från den jordsliga frekvensen..

Acceptans. Heter lösningen.
Vi är alla en del av Universum. Ja, det kanske är en uttjatad fras.
Men är det inte det vi valt att tro på och utgå ifrån?

Är det inte lagom läge då att börja leva därefter?
Att se varje unik individs förmåga och att ha tillit till, att acceptera att alla dessa unika individer är här på jorden med sin egen unika lösning på hur maskineriet (Vårt gemensamma liv) ska kunna fortskrida?


Så vad vi än väljer att tro på. Ligger graden av tron på vår egen existens på hur mycket eller litet vi väljer att släppa in.

Våra böcker som våra olika religioner bygger på visar på spännande insikter. Änglar, Demoner, Enhörningar, Mästare, Mfl.

Om inte dessa fanns, om ingen hade upplevt dom. Varför skrev någon från början om dom?

Är det dags att vi accepterar vår historia så att vi kan acceptera nuet?

Är det dags att vi accepterar våra olika förmågor för exakt vad de är? Just universella förmågor, som vi aspektuellt är laddade med för att vara det kugghjul i livets maskineri som jag är satt här att vara för att maskineriet behöver exakt min insats på exakt denna platsen?

Och ju mer jag förnekar mitt ursprung desto mindre bidrager jag till maskineriets inverkan på flödet.

Ju mer jag mörkar mina egna förmågor, förnekar min kanal som är den del av mig som rymmer alltet, som innehar alla aspekter jag behöver nå för att vara den diamant jag slipades till att vara, är det dags eller?

Är det dags att Bejaka varandras roll och existens i vetskap om värdet och kraften i varandet genom att bejaka oss själva först och främst, för att genom denna upplysande värdering lysa upp för alla andra i min omgivning?

Accepterar Du ditt varande?

Accepterar du dina medmänniskors kvaliteter och extraordinära förmågor eller skyr du dom? Försöker fly dom och stänger dom ute?

Eller släpper du in dom, lär känna dom och tar del av dom?

Är det dags att lära känna varandras kvaliteter? För en accepterad samverkan?

Är det dags att ta in att allt finns. Om vi tror på något så påverkar det oss alltså finns det för oss.

Känner du någon med barn, som har specifika diagnoser eller som är lite speciella?

Hur agerar du?

Stänger du dörren för dom eller bjuder du in dom för att på så vis lära känna dig själv lite mer?

Människor med extraordinära förmågor bjuder oss till denna fantastiska upplevelse. Att lära känna oss själva kan innebära att vi närmar oss våra flöden, mitt i vår mitt, där alltet finns. Där allt vi är tar plats.

Bjuder det motstånd att umgås med dessa individer? Bra. Då vet du att du här har en gyllene chans, att ta del av den del av maskineriet som du själv är en del av, för att lära dig att samverka med dessa.

Det är du som är bromsklossen annars.

Änglar talar till oss. Måhända att de inte är bevingade med ett gyllene sken runt oss.

Måhända att de kommer genom kanalen hos ett handikappat barn och sprider värme och kunskap.

Måhända att Änglarnas visdom väntar på en kanal precis nära dig? Ja, så fungerar det. Om vi inte hör och känner information genom våra egna kanaler kommer det genom någon annan, så oftast genom en individ med extraordinära kvaliteter.

Öppna dina sinnen. Släpp in livet. Din egen historia finns där. Om du väljer att lyssna.



Eller köper du hellre en ny Volvo?

[Carola Liva Lind]

Tillfredsställelse (10 bägare)

Enigt Maslows teorier har vi följande behov som måste Tillfredsställas i tur och ordning:

1. Fysiska behov.
2. Psykologiska behov.
3. Sociala behov.
4. Identitetsbehov.
5. Självförverkligande-behov.

Jag skulle vilja säga att det finns ännu ett behov som är viktigare än alla andra: Behovet av Värde. Känner vi inte att vi är värdefulla bara för den vi Är så hjälper det inte hur mycket vi äter, vi blir inte mätta ändå, vi upplever inte trygghet fullt ut oavsett vad, hur många vänner vi än har känner vi inte gemenskap, vårt självförtroende är dåligt fast vi är aldrig så duktiga, och hur mycket vi än uttrycker den vi är blir vi aldrig nöjda. Inget kan fylla hålet inom.

Därför talar 10 bägare till oss om att Tillfredsställa våra behov, men framför allt uppmanas vi att Älska och Acceptera oss själva precis som vi Är.

Baksidan av 10 bägare varnar oss för frosseri av något slag, finns det något som du missbrukar?

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Love the one you're with

Jag har under  min uppväxt fått lära mig att inte vara nyfiken på andra människor. Att "förveddas" som betyder just att vara otillbörligt nyfiken på andra människor, var något mycket ofint. Den gång som jag såg min far mest upprörd var ett sådant tillfälle då han ansåg att grannen hade "förveddats" på honom.

Jag är alltså inte, eller rättare, får inte vara nyfiken på andra människor. Så klart är det inte hela sanningen, jag kan visst vara nyfiken på andra människor, jag vet massor om de människor som står mig närmast och mycket om många andra.

Däremot har jag alltid varit nyfiken på Livet och kunskap, dock vill jag helst ta reda på saker själv. Detta hör samman med en annan prägling, i min uppväxt premierades att veta och att kunna men inte att fråga.

Tillsammans gör dessa präglingar att jag har bäst möten med människor som är trygga och bjuder mycket på sig själv. Jag kan önska att det vore annorlunda, att jag kunde ha barnets självklara nyfikenhet i mötet med andra och jag har också försökt att lära mig att vara så, men det funkar inte, för det är inte den jag Är och det blir en kamp mot och ett dömande av mig själv.

Några rader från en gammal låt dyker upp i mitt huvud:
"...If you can't get the one you love,
Love the one you're with..."

Oavsett vad jag önskar mig så är den jag alltid har med mig, mig själv. Om jag Ser mig själv och Älskar mig själv som jag är då blir Livet enklare och jag mår bättre.

Ibland kan också just att jag vågar se och acceptera mig själv som den jag är göra att jag förändras mot det jag önskar, för när vi tar ut trollen i ljuset så spricker de.