Nu börjar det

Nu går allt fort, Plötsligt drömmer vi tillsammans igen och bara någon dag senare lever vi ihop. Vi hade aldrig släppt varandra, vi hade aldrig gett upp... hemma hos oss finns alla spår kvar, sen en månad, små Kärleksmeddelande, Kärleksgåvor...

Vi behövde detta för att se vad vi hade, vad vi behövde och komma vidare.

Det är över nu... Det är nu det börjar, byggandet av ett gemensamt Liv, öppnandet av våra hjärtan, skapandet av ett Vi, mötandet av våra rädslor...det kommer inte att gå av sig själv, men med Kärlek, kommunikation och mod, så ska det gå. Det vi har är redan så Fantastiskt, vi har de bästa av förutsättningar.
 

Sann

Du säger att du alltid vill vara sann mot dig själv.

Men hur ska du kunna vara sann mot dig själv om du aldrig tar dig tid och mod att möta dig själv? Världen snurrar runt dig med den nya kärleken, facket, dina barn, dina vänner, arbetet och allt som du ska räcka till för. Hur ska du hinna möta dig själv då? och om du inte möter dig själv hur ska du kunna vara sann då?

Djärvhet (7 stavar)

Bilden lånad från Mats Lundgrens blogg

Rädslan står mellan oss och allt annat. Rädslan ligger ovanpå alla andra Känslor, strax innanför våra gränser står Rädslan. Rädslan stå mellan oss och oss Själva.

Rädslan är en Vän som tar oss i handen och leder oss fram till kanten på vår bekvämlighetszon, där pekar den på vårt nästa steg och varnar oss för att ta det, håller oss tillbaka.

I vår andra hand håller Djärvheten, försöker övertala Rädslan att släppa taget. Djärvheten berättar för oss att utan det steget så krymper vår Värld, vårt Liv blir mindre och vi kommer längre från vårt sanna Jag.

Djärvheten drar oss över gränsen, närmare oss själva, vidgar vårt Liv.

Vi behöver dem båda, båda är våra Vänner. Utan Djärvheten krymper Världen men utan Rädslan drar Djärvheten ut oss på farliga gungflyn där vi sjunker, den får oss att springa rakt in i en bergvägg och hoppa utför stupet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Rädsla, en illusion? (av Kalle Johansson)

 Text och bild lånad av Kalle Johansson

 

Rädslan är bara en illusion. Det är den illusion som

får mej att känna mej utanför, ett falskt utanförskap

som bara existerar i fantasin. Den illusionen hindrar

mej att komma framåt i livet, att utvecklas.

Rädslan skapas av mej själv just för att jag ska

våga leva tror jag. Men vågar jag inte det så får

jag leva med att leva med min illusion i rädsla.

Jag VÅGAR idag och livet är så otroligt härligt,

utvecklande och underbart genom det.

.

Och så enkelt genom att bara våga möta livet

på dess villkor och göra mitt bästa av vad som än

sker. Motgångar är inget måste att jag ska må dåligt,

jag BEHÖVER inte gå och vara rädd för ett problem,

det väljer jag själv som sagt. Jag väljer i stället

att möta det som kommer och ser vad rädslan

kan GE mej, när jag möter den eller fattar

att den är skapad av mej själv bara.

Oftast skapad av mitt destruktiva ego, som är en lat

jävel och inte vill ta ansvar och göra det som krävs.

.

Det destruktiva egot får jag bort mer och mer genom

att våga... våga leva...

.

Vi är ett. Jag är en del av ett helt, en del som är beroende

av andra, hoplänkade tillsammans, var och en för sej,

jag är inte avskild från andra annat än i tanken,

i min forna falska bild av verkligheten. Nu när jag har lärt

mej inse att jag behöver andra om världsbilden ska bli fullständig,

då blir jag av med min rädsla. Jag finner modet i att jag

vet att allt är som det ska.

.

Det sägs ofta att jag kan lära mej hur jag innerst

inne är genom att iaktta hur jag uppträder mot

andra människor i mitt liv. Jag ser mej själv i dem.

De är spegelbilder av mej. De är, kanske, delar av

mej själv, som jag ännu inte har lärt mej att tycka om.

Då blir jag villig att lära mej.

.

Jag har lärt mej att lita på och ha förtroende för andra,

en högre makt som jag helt enkelt kallar livet håller sin

hand över mej. om jag bara litar på det jag får lära mej,

och om jag kommer ihåg att alla är beroende av varandra,

inte att jag är beroende av någon för att växa eller

förändras, utan jag är beroende av att våga ha dem vid

min sida, i den förändring JAG gör för mej själv. Det

ansvaret har bara jag, men jag kan och gör tar emot andras

vägledning. Det är så jag kommer till nya insikter.

.

Och genom att tillåta detta "beroende" så kommer jag

aldrig att känna mej underlägsen mot några

människor eller i några situationer.

Utan jag känner helheten som livet ger om

jag är beredd och vågar ta emot det.

.

Jag ska se på mina medmänniskor i dag

och tänka på att jag är ett.

Utan rädsla ska jag le uppskattande

åt att livet är ett helt. Och det är inte komplicerat

och smärtsamt om jag inte själv gör det till det.

.

Jag är inte rädd...  För att leva...

[Kalle Johansson]

Jag har gått på glödande kol, jag kan göra vad jag vill (med text och bild av Carola Liva Lind)

 Text och bild lånad av Carola Liva Lind

 
Om jag visste

Om jag visste, att inga hinder fanns, vad skulle jag välja då?

Om jag visste, att alla val var mina, skulle det bli annorlunda så?

Om jag visste, att Tilliten var min, att vara och att ha, hur skulle Jag känna då?

Om jag visste, att möjligheterna var oändliga, vilka tankar skulle jag så?

Om jag visste att alla drömmar kunde bli sanna, vad skulle jag tänka på?

Om jag visste, att begränsningen fanns i min fantasi, hur skulle jag reagera då?

Om jag visste, att inga hinder fanns, skulle himlen fortfarande vara blå?

Om jag visste, att jag kunde välja exakt vad jag vill i livet, skulle vi då vara två?

Om jag visste, att valet är mig fritt att välja, hur skulle jag vilja må?

Om jag visste, att allt är som det ska och inget är fel, hur skulle det gå?

Om jag visste att allt som är, Är på grund av Mig, vilken konsekvens skulle det få?

Om jag visste, att Livet är en projicering, skulle jag ändra något då?

Om jag visste, att Livet är mitt att forma, vem ska jag då skylla på?

(C) Carola Lind

 Klicka här för att ta tre enkla steg förbi dina begränsningar

Var inte rädd min vän (av Sanna Nova Emilia)

En vacker text lånad av Sanna Nova Emilia

Var inte rädd min vän

du kan inte säga något fel

du kan inte göra något fel

så länge kärleken leder ditt hjärta

och talar ur din mun

Var inte rädd min vän

du kan inte misslyckas

när du närmar dig i öppenhet

när du sätter ord på det outtalbara

på det smärtsamma och verkliga

hur overkligt det än synes vara

Var inte rädd min vän

du kan inte skada någon

genom att synliggöra den sorg

och den avgrundsdjupa tragedi

som så många vill blunda för

av rädsla att känna sin egen smärta

Var inte rädd min vän

fly inte in i din trygghets kammare

Blunda inte...

Tystna inte...

Öppna ditt hjärta och dina ögon

fortsätt att tala ur din sårbarhet

Se mer!

Var mer!

Ge mer!

Älska mer!

Fortsätt att vara i din sårbarhet

och din kärlek kommer alltid att nå fram...

[Sanna Nova Emilia]

Hur ska det gå?!?! (av Susanne Löfgren)

Lånad från Susanne Löfgrens fina Blogg

Som vanligt har jag nån fundering jag behöver kläcka ut i luften precis när jag borde sova! =) Men men, är ändå pigg som en mört, är alltid så glad när jag kliver av nattskiften att jag har svårt att sova!

Inatt var det in en kvinna på jobbet, som också jobbar nätter. Jag upplever denna kvinna som lite bitter av sig. Det får ju stå för henne, men jag känner ibland när hon kliver in genom dörren att jag liksom intar garden en aning, sätter beskydd på mig själv direkt för jag vill inte bli utsugen på min värdefulla energi!

Inatt när hon var in satte hon sig och fikade och surrade följdaktligen en stund medan hon satt där. Frågade när jag gick av mina nätter och jag svarade sanningsenligt att detta var den sista för denna gång.

"Jaha, vad ska du göra nu när du är ledig då?"

Ja, plugga lite å så! Varpå frågan "vad pluggar du då?" kom. Svarade att jag läser till personlig tränare.

"Jaha, får du nåt jobb sen då?" (med tvivel i blicken)

Ja, det är klart att jag får! Förr eller senare!

Jaha.. och så fortsatte någon slags utfrågning om det där.

Jag förstår inte riktigt det där tänket hon har, det är alltid den där attityden hos henne att ojoj liksom, hur ska det gå?

Tänk om jag skulle tänka så hela tiden? Att hmm, ska jag våga gå den här utbildningen? Tänk om jag inte får nåt jobb sen? Om jag träffar nån kille, ska jag då tänka att näe jag skiter nog i det här, för det kan ju ta slut liksom! Köpa hus nån gång i framtiden? Nja, det kan ju brinna upp. Dra iväg på nån skön resa? Nja, tänk om jag blir missnöjd?

Jag skulle aldrig orka leva med mig själv om jag tänkte så.. Jag är glad och hoppfull över de möjligheter som ges i mitt liv! Jag är beredd att ta risker och jag är beredd att chansa! Att VÅGA!! Att PROVA!!

För mig är det att LEVA! :)

Skulle jag stänga in mig själv i någon slags trygghets-låda, ja då skulle jag nog bli fast där.. kanske känna mig en smula bitter och vingklippt..

Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.

MEN

Risker måste tas, för den största risken man kan ta i livet är att är att inte några risker alls. En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg, men hon kan inte lära, känna, förändras, växa, älska, leva.
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon en slav, hon har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är fri!

[Susanne Löfgren]

Trygghet

Att knyta an
att vila tryggt i mammas famn
att veta att mamma blåser om jag slår mig när jag klättrar upp på en stol
att vila med kinden mot mammas varma mjuka bröst när jag är ledsen
att gömma sig i skogen och skratta glatt när pappa hittar mig
att vägra borsta tänderna bara för att kolla att han kan få sin vilja fram
att cykla själv till havet och få skäll när vi kommer hem
att skriva ett kärleksbrev och posta det och sedan vara supernervös
att lita på livet och se det som en välvillig vän
att sluta jobbet utan att veta vad jag ska göra sen
att öppna mitt hjärta för ngn och behålla det öppet
att våga vara liten och gråta i en kvinnas famn
att våga möta den älskade även när hon är liten utan att försöka fixa
att vara stolt när den älskade är i sin fulla kraft
att spegla mig själv i den älskade utan något att gömma mig bakom
att se sig själv i den älskade och veta att hon är jag
att släppa den älskade fri att vara den hon är i alla delar.

När tankemonsterna anfaller!! (av Micke Gunnarsson)

En Fantastisk text från Micke Gunnarssons Underbara blogg

Avslutade gårkvällen med att titta på filmen ”You can heal your life” av och med Louise Hay som idag är en drygt 80-årig livskraftig kvinna. I filmen får vi lyssna till henne tillsammans med en rad andra ”gurus” och hur de gav sin syn på livet och tankens kraft. Louise har genom åren hjälpt och inspirerat miljontals människor till ett bättre liv. Och så ligger man där i sängen och lyssnar på en efter en. Hur deras liv har blivit fantastiskt efter det att de följt sitt hjärta o lärt sig att medvetet forma sina egna tankar. Hur vissa till och med botat sin egna cancer genom tankens kraft och genom att i grunden börja älska sig själva.
Och så sätter ens egna tankemonster igång. Ni ska snart få två härliga exempel på dessa och hur viktigt det enligt mig är att skapa sin egen motståndsrörelse i skallen. 

I filmen så sa en man något som etsade sig fast hos mig och som var klockrent.
Han sa något i stil med:
Som trädgårdsmästare kan man ju inte gå fram till en planta och säga:
- Lovar du mig att få fram stora fina röda tomater så ska jag vattna dig!

 

Och det är just detta som mycket handlar om. Jag kan ju inte förvänta mig något resultat om jag inte GÖR först. Jag måste ju vattna i tron att något fint ska växa fram. Lika så är det väl med livet. Jag måste ju våga ha tillit och agera för att se resultat.

Så nu med två exempel på hur min hjärna fungerade och hur det är viktigt att skapa sin egna motståndsrörelse:-)  Och framför allt också hur viktigt det är att just SE sina tankar komma och inte bli lurad att tro att man ÄR dom.

#1
I går just under denna film så kom det lilla tankemonstret fram och viskade:
- Lätt för dom att säga! De är rika som troll och sitter i sina flådiga soffor och snackar om hur man ska leva livet fullt ut. Lätt för dom att säga!
- Jo jo, visst behandla sjukdomar med tankar. Lätt för dom att säga. Hur vet de om det berodde på deras tankar eller om det bara var tur. Hade säkert hänt i vilket fall.

STOPP!!!

Här måste motståndsrörelsen komma in och rensa.
Det är så typiskt oss ”neggotänkare” att såga så fort vi själva känner oss hotade. De personer jag lyssnade på i går i filmen är oerhört framgångsrika på många sätt och de har ekonomiska resurser..IDAG! Men de hade det ju inte innan de började följa sitt driv. Tvärtom! De hade ett rent h**te. Som barn hade de genomgått saker jag knappt trodde människor i ung ålder kunde bli utsatta för osv. Så anledningen till deras framgång borde mycket logiskare förklaras likt tomaten.
De har hittat ett sätt att vattna som gett resultat, och gjort det. Och jag önskar dessa personer all framgång för på detta vis kan de sprida sina tankar än mer.

#2
Situation två då tankemonsterna återigen försökte gå till attack.

Under mellandagarna var jag och handlade på ett varuhus. När jag gick ut till bilen för att packa in mina varor så såg jag hur två små barn tillsammans med sin mamma letade efter burkar och material i 5 stycken containrars på en avfallsstation precis jämte parkeringen.  Mamman fick hjälpa barnen upp för att de skulle kunna nå. Detta händer idag 2011 i Sverige!!
Där står jag och packar in mina varor, tänker tillbaka på julafton och hur mina barn två dagar efter inte ens kommer ihåg allt de fått. Här ser jag två små barn som ska enligt norm fixa med läxor, med hygien, med polare, med friluftsdagar i skolan etc men som just nu idag måste hjälpas åt för att hitta nyttoprylar i en container. Jag fick tårar i ögonen. Jag tog direkt upp min börs, hittade 150 spänn i kontanter och gick bort till mamman och gav henne de. Den ena lilla pojken sken upp som en sol och trodde knappt det var sant. Inte undra på. Skulle de panta burkar för 150 kr så hade de minst behövt vara i containern i två veckor till. Helt otroligt!

Jag satte mig sedan i bilen och så kom de. De små tankemonstrerna med ljusets hastighet.
- Va tror du de kommer att göra med pengarna Micke? Tänk om de köper typ sprit för pengarna?
- Tänk om pengarna går till hennes man där hemma så han kan lägga de på det han vill? Eller tänk om han slår henne?
- Ska du verkligen ge bort 150 spänn utan att veta någonting??

STOPP!!

Jag tror faktiskt att jag rent fysiskt satt och flaxade med händerna i bilen.
Jag verkligen slog bort tankarna.
Det är såååå typiskt återigen att vi neggohjärnor tänker så här.
Hitta på alla möjliga försvar.
Strunt i att du inte vet. Gör det.
Om vi ska kunna göra skillnad i världen så måste vi börja med oss själva. Ett litet steg i taget. Det viktiga är att vi GÖR det. Så länge jag gör mina små insatser med en god avsikt kan det aldrig bli fel. Vi måste våga helt enkelt. Det är så många gånger vi fastnar i tanken. Jag tänkte göra det ena eller det andra. Jag tänkte eller jag borde stoppa en 10:a i frälsningsarmens insamlingsburk osv.
Men så länge vi bara tänker eller drömmer utan handling så förblir det bara illusioner.
Självklart är det ju bättre att tänka att man borde än att tänka och sedan förverkliga tanken som heter ”jag borde INTE hjälpa” vilket vi gör betydligt oftare, tråkigt nog. Vi tänker att vi borde men vi handlar helt tvärt om.

När jag åkte iväg från parkeringen så klappade jag mig själv på axeln och sa:
- Micke jag är stolt över dig!

Så med detta inlägg hoppas jag att jag har stärkt min armé i kampen om neggomonsterna som surrar lite var stans.

Jag må oss leva uti hundrade år!!

[Micke Gunnarsson]

Du finns för Världen!

Du finns för Dig! Du finns för Oss! Du finns för Världen! Det är inget du behöver göra, bara vara just där du Är, som den du Är, just Nu!

När du visar din sårbarhet Visar du Dig, vi ser Dig, och i Dig ser vi Oss själva, och vi ser vår sårbarhet, ser att den får finnas! Tack för ditt Underbara Mod! Tack för att Du Är Du!

När du visar din Styrka Visar du Dig, vi ser Dig, och i Dig ser vi Oss själva, och vi ser vår Styrka, ser att den får finnas! Tack för din Underbara Kraft! Tack för att Du Är Du!

Du Är Kärlek!

Det vi alla behöver, både vi själva och de vi möter, är att kunna se, acceptera och Älska oss själva precis som vi Är, med allt vi Är och inte är. Kan vi det, då kan vi också se, acceptera och Älska varandra, med allt vi Är och inte är. Då behöver vi inte varandras Kärlek i varje stund, för vi Är Kärlek!

Namasté
♥