Vi som Hel-ande (av Carola Liva Lind)

Dikt och bild av Carola Liva Lind

Din sorg är min men jag behöver ej Sörja.

Min Lycka är din du behöver ej välja den.

Din utmaning utmanar mig att utmana Dig.

Min upplevelse Upplevs genom ditt Upplevande.

Din Skapelse Skapar för mig att Skapa i.

Min Tro blir en Trohet för dig att tro på.

Din Konstruktivitet berikar min Mångfald och gör mig Konstruktiv.

Min Motgång är din Framgång och vi delar på Vinsten.

Din Framtid är Min Dåtid och vår gemensamma Samtid.

Mitt vägval bereder din väg så att vi kan mötas Halvvägs.

Ditt Mörker tänder mitt ljus och belyser vår Väg.

Mitt Mörker Berikar Dig med vetskap om Skillnader.

Ditt ljus visar vägen för mig så jag hittar Hem.

Mitt ljus lyser på vägen du valt.

Din Rikedom blir min när jag öppnar min dörr.

Min Kunskap är din precis när du vill.

Vår Samtid fattas allt vi inte lagt till.

Vår Gemenskap vinner allt vi väljer att vilja.

Våra Jag berikas av varandras Vilja att Vara.

Vårt Varande är svaret på Livets Gåta.

Älska oss själva, vara och Förlåta.

♥

[Carola Liva Lind]

Min dröm

Häromdagen hämtade mitt Ex de sista av sina saker här. Jag städade huset, det blev tomt och rent. Jag bor i ett hus, inte ett hem just nu.

Det var ett avslut, rensade bort allt det gamla. Det blev tomt.

I tomheten kom saknaden, saknaden av en nära familj, en nära klan, en värld som lever i samklang med livet.
Saknaden av gemenskap, närhet, samvaro och samhörighet i vardagen. Jag tror att vi människor behöver varandra för att må riktigt bra. Vi är sociala varelser, ömsesidigt beroende av varandra, av ett sammanhang, en grund att stå på. Så klart behöver vi också kunna stå stadigt i oss själva, utan ngn, det är nog nästan en förutsättning för att kunna fungera väl och nära med andra människor.

Ur tomhet och saknad föds längtan.

Jag drömmer om ett liv i samklang med naturen och Livet självt. Jag vill bo i ett kollektiv eller en ekoby nära naturen. Ett ställe där vi har plats för vår egen sfär, men också mkt utrymme för gemensamma måltider, samvaro gemenskap och närhet. Ett hem med partner, ”syskon” och vänner som älskar och respekterar varandra.

Jag vill kunna sitta vid matbordet och ha inspirerande, öppna och ärliga diskussioner. Sitta nära varandra i soffan med en skål popcorn framför en film. Ha en famn att vila i när jag är ledsen, ett knä att gråta i. Eller bara för att det är mysigt med närhet. Och vara den famnen och det knät själv.  Prata med varandra om vad vi känner och upplever i livet, öppet och naket i tillit. Leka och busa tillsammans med både vuxna och barn. Planera och odla ett trädgårdsland tillsammans, skörda det och sedan laga en gemensam middag. Dela på ansvaret för några djur. Skratta, dansa, sjunga och spela tillsammans. Följa naturen och fira dess skeden.

Jag föreställer mig att det finns en enda övergripande regel för samvaron:
Var och en sätter sina gränser utan att kliva över ngn annans gränser.

Därutöver avtalar vi praktiska saker i konsensus.

Må det ske!