Optimistisk Pessimist

Kanske är det ändå inte så illa med allt elände som sker just nu i Världen.

Hitills har alla civilisationer haft sin period, de har byggts upp, blomstrat och fallit.

Och något nytt har kommit i stället...

Vår civilisation kan väl sägas präglas av mammons makt, och högsätet finns i USA.

Det som har fått varje civilisation på fall är självgodhet och förakt för andra.

Varje civilisation har också byggt på att en grupp har utnyttjat alla andra grupper och levt av dem, så också denna.

Tidigare civilisationer har varit geografikst begränsade, men denna civilisationen håller hela Världen i sitt grepp.

Det jag ser nu är en galloperande maktfullkomlighet som håller på att löpa amok. All makt ligger allt mer i händerna på ett litet fåtal stora kapitalägare, och världens regeringar går antingen i deras ledband eller är förtryckta av dem. Makthavarna har frånhänt sig makten och tycks inte ens vara medvetna om det.

Det mesta av moral har man tappat och viktigast för de allra flesta makthavare är egen vinning, även om de allra flesta (det är jag övertygad om) faktiskt tror att de kämpar för att göra gott åt sina underlydnade, folket som de ska representera. Men man försöker göra gott på vårt finansiella systems vilkor, vilket är svårt eftersom det systemet är designat för att flytta över kapital/energi från flertalet (svagare grupper) till det fåtalet som redan har mycket kapital.

Metoden som används för att göra detta har två huvuddelar...

För det första så skapas pengar genom utlåning, och för det andra sker det mot ränta... dvs det finns en inbyggd ofrånkomlig brist på pengar... i samma stund som du lånar 100 kr så börjar räntan ticka och du är skyldig mer än du för en stund sedan lånade... föreställ dig nu att bara du och banken existerar, så förstår du hur absurt det är... Du lånar dina 100 kronor som därmed skapas... men du är mycket snart skyldig 101 kr, det fattas alltså 1 kr. Om bara du och banken finns så kommer du inte att kunna betala den kronan, eftersom pengar skapas ur skuld. du måste alltså låna en krona för att den ska skapas så att du kan betala räntan, med påföljden att även den kronan börjar ticka ränta osv. Alltså ändå mer skuld.

Du kommer aldrig någonsin i fatt.

Nu är vi ju inte ensamma, och banken kan låna ut/skapa din krona till någon annan, och du måste på något sätt tillskansa dig den kronan för att kunna betala din ränta. Det hela blir ett enda stort pyramidspel där bristen på pengar blir större ju fler pengar som skapas/lånas ut, och där de som har störst behov av att låna hela tiden betalar till de som har mindre lånebehov.......... som i sin tur betalar till de som har ytterligare mindre lånebehov, som betalar till de som aldrig har något behov av att låna, utan bara lägger våra pengar i en allt större hög, likt Joacim von Anka.

Och ALLA utom "topppredatorerna" längst upp är slavar under detta systemet, inklusive våra så kallade makthavare och regeringar.

Vad är det som händer när nästan alla delar av världens befolkning lider brist? Jo man försöker på olika sätt råda bot på den, genom att tillskansa sig mer än man egentligen har rätt till enligt spelets regler... och ju mindre brist du har desto mer kan du tillskansa dig...

Att den fattige torparen som inte hade mat att mätta sina barn smög ut i godsägarens skog och tjuvjagade en hjort är fullt begripligt och inte särskilt klandervärt, men att regeringstjänstemannen som redan har så mycket han kan tänkas behöva för att faktiskt föda hela sin släkt, åker dyra flygresor och semestrar gratis (kanske t o med med lön) på vår bekostnad, det är bara förakt mot alla oss som betalar....

Och av någon anledning så tycks förakt gentemot andra öka i samma takt som någon får makt, vare sig det handlar om att bli vald till en maktposition eller om det handlar om makt i kraft av kapitalägande.

Och det vi ser nu är ett allt större förakt bland makthavarna, samt de förtryckta som tappar hoppet och tålamodet och sätter sig upp mot makten på olika vis.

Visst är det väl detta som är upphov till, krig, flyktingströmmar, bilbränder, etc.

Och till på köpet så finns det människor som ser sin chans att dra nytta av alla rädslor som följer när man ser allt fler jobb försvinna till låglöne länder, allt fler ungdommar som känner sig utanför och utan hopp om att någonsion få bli delaktiga i samhället, väljer att bränna bilar eller rekryteras till IS, somliga blir t o m självmordsbombare...

Ju mer ojämlikhet, desto mer hopplöshet. Ju mer hopplöshet desto mer desperation.  Ju mer desperation desto mer extremism, terrorism, jihadism....
Ju mer extremism, desto mer rädslor. Ju mer rädslor desto mer populistisk vänster- eller högerextramism... i ett självgödande system som skapar mer och mer rädslor....

Vad vi ser tror jag är en civilisation som håller på att kollapsa.... exakt hur det kommer att ske, vet jag inte, men slutet förefaller vara nära. Förhoppningsvis drar inte kollapsen med sig både mänskligheten och merparten av livet med sig i fallet, och förhoppningsvis kommer vår planet fortfarande att vara beboelig då dammet har lagt sig...

Vad som kommer sedan är det som är mest intressant... men chansen är stor att det kommer att bli något bättre, om vi för en gångs skull kan lära av våra misstag...

Jag är rik

Intellektuellt kan jag lätt se att jag är rik. Jag har en Fantastisk relation med en Underbar Kvinna, jag har en Trygg, vuxen son som fungerar väl socialt, jag har ett jobb som försörjer mig, jag har ett boende och mat på bordet varje dag, jag har en god hälsa. Miljoner eller kanske nästan miljarder människor på vår jord har inget av detta. Så vad har jag att klaga på! Egentligen inget!

Likväl så känner jag mig ofta inte rik för jag lever ofta på marginalerna ekonomiskt. Jag vet att rikedom inte handlar om pengar, men ändå behöver jag en ekonomisk buffert för att känna mig rik, har jag inte det så känner jag mig begränsad och ofri, eller rent av fattig.

Nog vet jag att det är min tanke som föder min känsla, och Tacksamhet för allt det som jag nämde i inledningen, och mer därtill, kan visst få mig att känna mig rik. Men när jag betalar mina räkningar och pengarna tar slut innan kostnaderna är slut, då finns det bara en sak som kan få mig att känna mig rik.

Jsg är så lyckligt lottad att jag har makt över min ekonomi, vi har nästan alltid en del kostnader som vi kan dra ner på, men oftast är det utrymmet begränsat och många kostnader är en följd av tidigare beslut som vi inta kan påverka i brådrasket. Men min stora lycka består i att jag har ett arbete där jag själv bestämmer hur mycket jag jobbar och därmed min inkomst. Jag kan välja att jobba en eller två dagar extra i månaden och se hur ekonomin går i rätt riktning månad för månad.

Då känner jag mig Rik! och kan Njuta fullt ut av alla de Rikedomar som jag besitter

Makt

Det började med att jag hade ont i höften då jag vaknade om morgnarna i vår dåliga säng. Den dagen kom då det kändes hela dagen och dagen därpå var varje rörelse förknippad med en huggande smärta, jag kunde inte ligga, sitta eller stå utan att det gjorde ont. det var lite likt den ischias jag hade under en period för ca 20 år sedan, fast inte ändå.

Det vore enkelt att skylla på enbart sängen, och visst har den del i det hela, men samtidigt så har vi under långa perioder kunnat sova i den sängen besvärsfria. Jag tror att vår kropp klarar det mesta när vi är i balans och energierna flödar fritt. Varje dag uppkommer mutationer vid celldelningen som skulle kunna leda till cancer, varje dag utsätts vi för bakterier och virus som skulle kunna göra oss sjuka, men för det mesta avvärjer vårt immunförsvar dessa hoten. Så länge energierna flödar fritt och oblockerat så klarar vi praktiskt taget allt. Så varför denna smärta nu?

Med Älsklingens massage, med varma bad, spikmatta och processer som aktiverar kroppens smärtlindring försöker jag dämpa smärtan och få igång energiflödet. Samtidigt talar jag med smärtan och frågar den vad den vill säga mig, för i min Värld är allt vi möter en Gåva som kan hjälpa oss att se oss själva om vi förmår att ta emot den. Det går sådär, intellektet säger att det finns ett samband med min ekonomi som för tillfället är körd i botten, paradoxen är att smärtan hindrar mig från att göra allt jag kan för att förbättra ekonomin. Men direkt från smärtan får jag inga svar och inga känslor väcks i mig.

Nästa morgon är det eter värre och vi kör och hämtar en bättre säng att sova i. Natten därpå förvärras inte smärtan men den blir inte heller bättre.

Med en väns coachande fråga om jag kommit åt grundkänslan bakom... kommer det spontana svaret: "Maktlöshet" och det känns rätt... Min dåliga ekonomi gör mig maktlös, den hindrar mig att göra alla de val jag vill eftersom jag är tvingad att lägga min energi på att förbättra ekonomin med jobb och mera jobb.

Men en ekonomi som går upp och ner är inget nytt för mig, det finns också en annan orsak till känslan av maktlöshet. För första gången i mitt Liv ger jag mig in i en relation med ambitionen att vara helt utan kontroll. Jag vill inte kontrollera vare sig henne eller relationen, jag vill inte kontrollera mina känslor eller ha några flyktvägar.

Att inte ha kontroll kan upplevas som maktlöshet, men kontroll över andra eller skeden kan vi egentligen aldrig ha, och att kontrollera mig själv och mina känslor upplever jag bara som begränsande. Makt och kontroll är inte synonymer, makt kommer av förmågan att ta Ansvar i varje given sittuation, inte av att försöka kontrollera situationerna. Makt kommer av Tillit till att Livet alltid ger oss precis vad vi behöver inte av gagnlösa försök att kontrollera Livet.

Alls dessa berättelser

Alla dessa berättelser som vi ständigt bombarderas med, vad tjänar de egentligen till?

På nyheterna hör vi om diktaturers övergrepp, ekonomisk kris, uppsägningar, miljöförstöring, myndighetsmissbruk, matfusk.... Problem som alla känner till men som ingen tycks göra något åt.

Vissa sprider konspirationsteorier om hur man för att göra oss tysta och lydiga sprider kemikalier i luften, maten, vattnet och våra tänder, om hur storfinansen regerar med en dold agenda och håller oss alla i sina grepp, om främmande existenser i rymden som använder oss som pjäser i ett sällskapsspel eller som forskningsobjekt som de experimenterar med, eller om hur vi kommer i kläm då djävulen driver sin kamp mot godheten.... Saker som bara får oss att känna oss maktlösa.

Andra pratar om att de påverkas av andras energier, fullmånen, årstiderna, dömande gudar, vädret eller makterna.... Något utanför oss själva

Somliga är rädda för epidemier, luftföroreningar och cancerogener som allestädes omger oss... och som gör oss sjuka.

Ytterligare andra pratar om hur barndomen eller skolan förstört deras liv, om hur de alltid möter fel kvinnor eller män som misshandlar, kontrollerar eller överger dem, hur vänner pratar skit bakom deras rygg eller hur kollegerna manipulerar och gör deras arbete till ett helvete... gör sig till offer för sin omgivning.

Måhända ligger det en del sanning i vissa av dessa sakerna eller kanske i allt. För de som tror på dessa berättelserna är det säkert sant, för det vi Tror på tenderar att bli vår verklighet.

Men jag väljer att inte tro på det.

Det enda dessa berättelser gör ar att flytta Ansvaret bort från oss själva. Utan Ansvar ingen Makt. Utan Makt blir vi till hjälplösa offer. Och som offer är det svårt att känna Självtillit och Självrespekt, vi blir värdelösa.

Jsg väljer att Tro på Godheten och att Livet vill mig Väl. Enbart det faktum att jag Finns, att jag vaknade idag gör mig Värdefull, för för mig innebär det att jag har en Viktig uppgift att fylla i Livet idag.

Måhända vaknar jag Ledsen och Ensam, kanske är jag sjuk och vädret är piss, kanske är pengarna slut och jag vet inte hur jag ska få det att räcka till räkningarna, men då Väljer jag att se det som Livets gåva till mig idag, något som jag får Uppleva och som hjälper mig att Uppleva mig själv och Livet.

Vad jag än möter så får det mig att Uppleva Livet och mig själv, det får mig att Känna mig Levande, det får mig att Finnas. Jag behöver inget utifrån som bekräftar mig, Livet självt bekräftar mig-

Visst är det så att jag har amalgam i mina tänder, visst finns det en massa kemikalier i maten jag äter, och visst har min barndom satt sina spår. Men jag väljer att tro att de som stoppar kemikalier i mina tänder och min mat, och att mina föräldrar, faktiskt vill mig väl och gör så bra de kan för mig enligt sin tro.

Jag väljer att tro att Livet det är också Jag, det är mitt Högre Jag som hjälper mig att visa vem jag är, och vem Livet Är. Så också "Livets Gåvor" är mitt Ansvar.

Impotent ilska

När jag var barn fick jag lära mig att jag inte skulle vara arg och definitivt inte slåss. Jag blev berövad min ilska.

Ilska är vår mest förbjudna känsla, men liksom alla andra känslor så har den en funktion och det är viktigt att den får finnas. Ilskan behöver vi för att kunna skydda vår integritet. Om någon "står på våra tår" så ber vi den att kliva av, men om den inte flyttar sig så är det ilskans sak att knuffa bort vederbörande. När vi säger åt våra barn att de inte ska slåss så gör vi deras ilska impotent, vi förbjuder dem att sätta kraft bakom den och gör den maktlös. Jag skulle vilja hävda att vår ilska ska kunna döda om den behöver det. En sund ilska ska alltid vara precis så stark som den behöver vara, och om den är det så behöver den aldrig bli våldsam, för ingen kommer någonsin att hota den, alla känner att "henne trampar man inte på!"

I stället för att säga åt våra barn att inte slåss, borde vi kanske lära dem att aldrig använda övervåld, ingen av oss skulle fördöma vår dotter om hon knäar en tilltänkt våldtäktsman i skrevet. Men hur ska hon kunna göra det om hon sedan dagis fått reda på att hon aldrig får slåss? Ibland måste vi kunna använda våld för att skydda oss. Kanske borde vi i våra skolor i stället lära ut någon österlänsk självförsvarsteknik åt både flickor och pojkar, då får man inte bara lära sig att skydda sig med våld, om det behövs, utan dessutom att hitta sin balans i sitt centrum, på alla vis, både fysiskt och psykiskt. Eleverna blir trygga i sig själv och får en ökad självkänsla. Just dålig självkänsla tror jag oftast är det som orsakar övervåld.

För mig som gammal pacifist och totalvägrare känns dessa tankar omvälvande, men ändå sanna, för första gången tror jag att man faktiskt kan skydda freden med våld. Men i förlängningen så innebär detta att varje stat ska kunna skydda sig mot alla tänkbara hot, och att det inte fungerar det visar historien oss, med krig och kapprustning. Men om hot om våld (på nationell nivå) föder våld samtidigt som en försvarslös stat inte kan skydda sin integritet, hur gör vi då?

Om alla stater kommer överens om att jorden är en enda stat och har en gemensam försvarsmakt som kan ingripa då någon enskild "delstat" blir hotad, skulle det fungera då? USA, FN och EU är från början sådana fredsprojekt i mindre skala. Att de ännu inte har fungerat det vet vi men trots det så är det nog enda vägen. Det har inte funkat ännu men det måste funka om vi ska överleva, och det börjar som alltid i oss själva, om vi accepterar och respekterar varandra fullt ut precis som vi är, om vi vägrar att ta resurser på någon annan individs bekostnad, då kanske vi kan komma ända fram en dag.

Undanflykter

Vad skyller du på för att inte må bra, för att inte vara i din fulla kraft?

Skyller du på din barndom?
Skyller du på föräldrarna?
Skyller du på skolan?
Skyller du på svek?
Skyller du på sjukdom?
Skyller du på exmaken?
Skyller du på frun?
Skyller du på jobbet?
Skyller du på ekonomin?
Skyller du på regeringen?
Skyller du på orättvisor?
Skyller du på droger?
Skyller du på barnen?
Skyller du på åldern?
Skyller du på religionen?
Skyller du på Gud?
Skyller du på djävulen?
Skyller du på  övergrepp?
Skyller du på  ”alla män”?
Skyller du på slumpen?
Skyller du på omständigheterna ?
Skyller du på vädret?
Skyller du på trötthet?
Skyller du på tidigare Liv?
…

Då gör du dig till offer för något utanför dig!

Jag har skyllt på flera av dessa. Och varje gång jag gör det så slipper jag att ta ansvar för vem jag är och vad jag gör.

Vad skulle hända om jag Levde Fullt ut 100% ?
Vad skulle hända om jag alltid lyssnade på mitt Hjärta?
Vad skulle hända om jag förverkligade mina Drömmar?
Vad skulle hända om jag vågade Älska 100% Vidöppet!?

Vad är jag rädd för? Vad är det värsta som kan hända?
Om jag misslyckas då har jag ingen att skylla på.

Måhända så var det saker som inte var bra i min barndom, Måhända att min kärlek blivit avvisad, Måhända  har jag blivit sviken.

Men det finns också mycket bra, mycket Kärlek som jag har med mig… Varför har jag packat alla de tunga stenarna överst i min ryggsäck? Så att de är det enda jag kan se? Varför har jag lagt allt det mjuka och gosiga längst ner där jag inte kommer åt det?

Bort tunga stenar, jag behöver dem inte längre! Bort med dem så jag kan se allt det Fina, All Kärlek!

Jag fokuserar på det som var bra, i allt det som var. Och bestämmer mig för att LEVA 100% Sann! Naken! Älskande!

Mitt  Ansvar
Min Makt
Över
Mitt LIV!

Helvetet

För mig är helvetet inte en plats vi kommer till i livet efter detta. Helvetet är en plats där vi kan befinna oss när vårt liv tycks rasa fullständigt, när allt är hopplöst och det inte tycks finnas något som vi kan göra åt det.

Jag tycker faktiskt att "Helvetet" är en ganska bra plats att vara på i alla fall någon gång. Där är vi fullständigt separerade, fullständigt maktlösa och helt och hållet offer.

Då finns det bara en sak att göra, ge upp, sluta kämpa och be om hjälp. Det kan inte bli värre, och även om det skulle bli det så kan det inte kännas värre, lika bra att släppa taget och sluta kämpa.
 

Jag är helt övertygad att vi alltid på något plan skapar allt vi upplever, kanske kan vi inte se det medvetet, men jag väljer att alltid ta ansvar för allt i mitt liv, är det mitt så ger det mig makt att förändra det, gör jag mig till offer har jag inget att säga till om.

Den delen av mig som skapat mitt "helvete" (om jag inte medvetet kan se hur jag skapat det) är mitt högre jag, den delen av mig som är ett med allt, med det vi kan kalla gud, eller skaparen mm. Den delen har skapat detta till mig som en gåva, men när jag befinner mig där i "Helvetet" har jag svårt att se gåvan. Men den delen som skapat gåvan får också hjälpa mig att ta emot den.

Aldrig är det så lätt att uppriktigt be om hjälp som då vi känner oss helt maktlösa och ger upp, inget annat finns ju kvar att göra. Och aldrig är det så lätt att ta emot hjälpen som då, och hjälpen kommer eftersom vi uppriktigt ber om den.

Och aldrig upplever vi så tydligt att vi är ett med allt och att vi aldrig är ensamma om vi inte väljer att vara det.

Så "Helvetets" gåva är för mig den största, ur den fullständiga separationen föds upplevelsen att vi all är ett, tydligare och klarare än någon annan gång.


Videoklippet har mycket lite med texten att göra, frånsett titeln.

Grymhet (9 svärd)

Jag tror att grymhet är den totala makten och den totala åtskillnaden utövad.

Det kan tyckas att det handlar om kontroll men den som har ett behov av att kontrollera är beroende av sitt offer. den som utövar grymhet är totalt likgiltig för offrets vara eller icke vara.

Här handlar det om makt över de egna känslorna. det som åstundas är o-känslighet, att inte känna vare sig emotionellt eller fysiskt.

Det räcker inte att hugga ner offret, när offret är utan sans fortsätter förövaren ändå att hugga gång på gång.

Om grymhet är den totala makten, då är det offret upplever den totala maktlösheten.

Möter vi grymhet signalerar det därför att vi behöver mera makt över våra känslor, vårt mående och vårt Liv. Grymhetens okänsliga makt är inte eftersträvansvärd, men att vara en del av Livet och möta allt i Livet utan att göra sig till offer för det ger oss makt.

Hur vi Har det kan vi inte alltid göra ngt åt men hur vi Tar det är alltid vårt eget Ansvar.

Grymhetens baksida talar om okänslighet och bristande empati. Att Känna är en del av att vara Levande. Våra Känslor är ett signalsystem som leder oss närmare oss själv. Stänger vi av Känslorna så stänger vi dörren till oss själva.

Vi är inte beroende av någon eller något specifikt utanför oss, men vi är ömsesidigt beroende av Allt Skapat. Vi är del av Allt och Allt är lika viktigt. Empatin hjälper oss att Känna oss som en del av Allt, att bli Ett med Allt.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Makt eller offer

Vi har alla en tro på hur Livet och döden fungerar. Ingen har den absoluta sanningen, utan vi måste helt enkelt välja den tro som vi vill leva med, den tro som känns rätt i vårt hjärta. Vår tro blir den högre makt som vi underkastar oss. Vi kan kalla den högre makten för vad vi vill. Gud, Livet, Kraften, Vår livsplan, Ödet, Naturlagarna eller kanske till och med Slumpen, det spelar ingen roll.

Jag vill ha totalt ansvar för allt i mitt liv, för jag vill aldrig bli ett offer för ngn eller ngt, när jag inte väljer att vara det. Därför vill jag också ha makten i mitt liv. För att kunna ha all makt över mitt liv, så behöver jag tro på en allsmäktig högre makt som dessutom lämnar över all makt till mig, på någon nivå. Vi kan vara lika stora eller mindre än vår högre makt, men vi kan aldrig vara större. Därför måste jag tro på en allsmäktig högre makt om jag vill ha fullständig makt över mitt liv.

Tror jag på en sådan makt så innebär det att jag också tror att alla har den totala makten över sitt liv, vi har t o m makt att välja att inte ha ngn makt alls över vårt liv. Det innebär också att Alla skapar sitt liv på ngt plan.

Men ett liv som är fyllt av lidande? Vad är det för mening med det? Varför skapar ngn ett liv där de lever en kort tid som ett plågat och missbrukat barn t ex? Varför skapar ngn ett liv med kronisk smärta? Vad finns det för mening med det?

Jag vill se en mening med livet, jag vill tro att våra liv har ett syfte. Jag väljer att tro att vi är här för att uppleva Livet och Kärleken.

Men hur får jag ihop det med ett liv i lidande? Jag ser det så här:
Vi lever i en dualistisk värld, inget kan existera utan sin raka motsats. Utan mörker syns inte ljuset, utan sorg kan vi inte uppleva glädje etc. Men fortfarande är livet i lidande meningslöst för den som lever det. Varför välja ett sådant liv? Jag väljer att tro att den delen av oss som upplever är evig, att den delen lever flera liv och att vi inte alltid väljer att leva en viss upplevelse för vår egen skull. Jag tror att vi är ömsesidigt beroende av varandra för att skapa den upplevelse som gör det möjligt att uppleva Livet och Kärleken fullt ut. Jag tror att vi t ex kan välja ett liv som ett plågat och missbrukat barn för att föräldrarna ska kunna uppleva sorgen och smärtan i den upplevelse som det ger dem.

Varje upplevelse innehåller fröet till sin raka motsats. Vi kan välja att vända upplevelsen av maktlöshet till upplevelsen av makt, upplevelsen av sorg till glädje osv. Den tron ger också ett sådant liv en mening, det blir en gåva för att möjliggöra den största upplevelsen för ngn annan.

När det är som mörkast är räddningen närmast

När det är som mörkast är räddningen närmast.

Jag tror inte vi är här för att kämpa. Jag tror inte Livet är en tävling där vi måste göra allt för att överleva. 

Jag tror vi föddes till detta livet för att uppleva just Livet. Exakt vad vi valde att uppleva detta livet, kan vi inte veta med vårt vardagsmedvetande, men vi valde att uppleva just det vi upplever just nu.

När vi upplever maktlöshet, då är maktlösheten just det vi ska uppleva. 

Vi har valet att  kämpa emot, vi kan sprattla som flugan i spindelns nät och trassla in oss ändå mer, tills vi fastnat så hårt att  vi inte längre kan kämpa, tills vi äntligen tvingas acceptera att vi är maktlösa, tills vi äntligen upplever maktlösheten.

Eller vi kan välja att ge upp, acceptera och vara i upplevelsen av maktlöshet, utan att först kämpa för att göra upplevelsen ändå större.

Ur maktlösheten föds Tilliten. I maktlösheten accepterar vi att det finns saker som vi inte klarar själva. I maktlösheten kan vi äntligen se att vi bara är en liten del av Livet. I maktlösheten kan vi äntligen se att det finns ngt som är större än oss själva. I maktlösheten kan vi äntligen hitta Tilliten till Livet/Gudomen.

Återigen går jag till naturen för att komma hem. Varje del av Livet har sin uppgift, som den accepterar, tills uppgiften är fullföljd. Myggan kämpar inte för att vara ngt annat än mygga, den har två uppgifter i Livet, att se till att det finns fler myggor och att bli mat åt ngn. Myggan accepterar och är mygga fullt ut, tills den en dag är färdig med den upplevelsen. Blomman har sina uppgifter som den accepterar och är fullt ut, tills den en dag är färdig med den upplevelsen. Allt bara är det de ÄR fullt ut, en Viktig del av Livet, tills de är färdiga med den upplevelsen.

Myggan kan be om att slippa bli uppäten om det är möjligt, det förändrar inget i det stora hela, ngn annan mygga blir uppäten i dess ställe, och "vår" mygga dör av ålderdom.

Vi kan be "låt denna bittra kalk gå mig ifrån, men inte som jag vill" Vi kan erkänna vår litenhet och be om hjälp, samtidigt som vi accepterar att vi inte vet vad som är det högsta bästa, och vi kan be att om vi inte kan slippa vår "bittra kalk", att vi åtminstone får ngt att hälla i den så den inte smakar så illa, om det är möjligt.

I maktlösheten finns Acceptansen. I Acceptansen finns Tilliten. I Tilliten finns VARANDET!

Vi vet inte vår Uppgift i Livet, men vår uppgift är att VARA de vi ÄR! Hur det än ter sig.