Är man stark måste man vara snäll

Större delen av livet har jag varit pacifist och ansett att det inte blir något krig utan vapen. Jag gick t o m i fängelse för att jag inte ville göra värnplikten.

Men idag börjar jag ge upp hoppet om mänskligheten,

Det är nog inte riktigt så enkelt att det är vapnen som skapar krig, kanske är det  t o m så att vapnen behövs för att förhindra krig?

Idag tror jag att krig skapas när någon vill ha något som någon annan har. Det kan vara materiellt eller det kan helt enkelt handla om makt. Det behövs inga vapen för att detta ska leda till konflikt eller krig, det enda som krävs är ojämlikhet, girighet eller makthunger.

När jag var barn, var ilskan bara en dålig känsla, men i 30årsåldern insåg jag (tack vare en klok och intuitiv terapeut) att ilskan kunde vara bra. Så småningom har jag förstått mer om ilskan, dess syfte och funktion.

Ilskan har vi för att skydda vår integritet. När någon vill kliva över våra gränser, så är det ilskans jobb att sätta stopp för det. Jag tror t o m att ilskan ska kunna döda om det behövs för att skydda oss själva eller någon närstående. 

Jag är dessutom övertygad om att om vi har en sund relation till vår ilska så behöver den aldrig vara något annat än bestämd, den behöver aldrig bli våldsam, eftersom omgivningén "känner av" att vi kan sätta gränser. Den sunda ilskan är bara ett steg starkare än angriparen.

Idag tror jag inte längre riktigt på ett "paradiset på jorden", där alla är snälla och glada. Det kommer alltid att finnas människor som lider brist på något, och det kommer alltid att finnas de som vill ha något som någon annan har och kliver över andras gränser. Då behövs det en "Bamse", en "snäll", stark makthavare som tar hand om och skyddar de svaga från de som trampar på dem på olika sätt.

Idag så känns det som det är ont om "Bamsar". Våra politiska makthavare har i stort sett abdikerat och lämnat över makten till de ekonomiska makthavarna, och dessa i sin tur är väldigt giriga och vill bara ha mer och mer. Det finns ingen Bamse som skyddar alla "Lille skuttar".

Vi ser detta överallt, både lokalt och globalt. Massor av "Lille skuttar" försöker i desperation få tillgång till det de behöver, de drunknar i Medelhavet, de dödas i kemvapenattacker och dödar oskyldiga människor i hemska terrordåd. Andra, i våra egna storstäder, skapar sitt eget samhälle, de ger sig in i brottets bana för att få tillgång till det som samhället förnekar dem.

Samtidigt som samhället håller på att göra "en posten" 
(dvs avveckla sig själv) på alla fronter. Skolan förmår inte lyfta de svaga barnen, vården blir allt mer svårtillgänglig, polisen har sällan tid att hindra och utreda brott med mindre än att någon är död, järnvägen står ofta stilla. Flyktingarna drunknar i medelhavet medan EU ser på på andra sidan sina stängda gränser. Vare sig EU eller FN förmår stoppa krigen i Syrien och på andra platser.

Vår planet håller på att kollapsa medan vi konsumerar mer och mer, billigare och billigare på bekostnad av barnen och miljön på andra sidan klotet där vi inte kan se dem.

Världen skriker efter "Bamsar" som kan sätta gränser för alla "Vargar" och "Krösusar" och ta hand om alla "Lille skuttar". Våra makthavare måste återta makten och börja sätta gränser, samtidigt som de börjar ta hand om de svaga.

Det blir nog inget "Paradis på jorden" men Världen kan bli mycket vackrare om de starka tar hand om de svaga i stället för att trampa på dem och utnyttja dem.

Optimistisk Pessimist

Kanske är det ändå inte så illa med allt elände som sker just nu i Världen.

Hitills har alla civilisationer haft sin period, de har byggts upp, blomstrat och fallit.

Och något nytt har kommit i stället...

Vår civilisation kan väl sägas präglas av mammons makt, och högsätet finns i USA.

Det som har fått varje civilisation på fall är självgodhet och förakt för andra.

Varje civilisation har också byggt på att en grupp har utnyttjat alla andra grupper och levt av dem, så också denna.

Tidigare civilisationer har varit geografikst begränsade, men denna civilisationen håller hela Världen i sitt grepp.

Det jag ser nu är en galloperande maktfullkomlighet som håller på att löpa amok. All makt ligger allt mer i händerna på ett litet fåtal stora kapitalägare, och världens regeringar går antingen i deras ledband eller är förtryckta av dem. Makthavarna har frånhänt sig makten och tycks inte ens vara medvetna om det.

Det mesta av moral har man tappat och viktigast för de allra flesta makthavare är egen vinning, även om de allra flesta (det är jag övertygad om) faktiskt tror att de kämpar för att göra gott åt sina underlydnade, folket som de ska representera. Men man försöker göra gott på vårt finansiella systems vilkor, vilket är svårt eftersom det systemet är designat för att flytta över kapital/energi från flertalet (svagare grupper) till det fåtalet som redan har mycket kapital.

Metoden som används för att göra detta har två huvuddelar...

För det första så skapas pengar genom utlåning, och för det andra sker det mot ränta... dvs det finns en inbyggd ofrånkomlig brist på pengar... i samma stund som du lånar 100 kr så börjar räntan ticka och du är skyldig mer än du för en stund sedan lånade... föreställ dig nu att bara du och banken existerar, så förstår du hur absurt det är... Du lånar dina 100 kronor som därmed skapas... men du är mycket snart skyldig 101 kr, det fattas alltså 1 kr. Om bara du och banken finns så kommer du inte att kunna betala den kronan, eftersom pengar skapas ur skuld. du måste alltså låna en krona för att den ska skapas så att du kan betala räntan, med påföljden att även den kronan börjar ticka ränta osv. Alltså ändå mer skuld.

Du kommer aldrig någonsin i fatt.

Nu är vi ju inte ensamma, och banken kan låna ut/skapa din krona till någon annan, och du måste på något sätt tillskansa dig den kronan för att kunna betala din ränta. Det hela blir ett enda stort pyramidspel där bristen på pengar blir större ju fler pengar som skapas/lånas ut, och där de som har störst behov av att låna hela tiden betalar till de som har mindre lånebehov.......... som i sin tur betalar till de som har ytterligare mindre lånebehov, som betalar till de som aldrig har något behov av att låna, utan bara lägger våra pengar i en allt större hög, likt Joacim von Anka.

Och ALLA utom "topppredatorerna" längst upp är slavar under detta systemet, inklusive våra så kallade makthavare och regeringar.

Vad är det som händer när nästan alla delar av världens befolkning lider brist? Jo man försöker på olika sätt råda bot på den, genom att tillskansa sig mer än man egentligen har rätt till enligt spelets regler... och ju mindre brist du har desto mer kan du tillskansa dig...

Att den fattige torparen som inte hade mat att mätta sina barn smög ut i godsägarens skog och tjuvjagade en hjort är fullt begripligt och inte särskilt klandervärt, men att regeringstjänstemannen som redan har så mycket han kan tänkas behöva för att faktiskt föda hela sin släkt, åker dyra flygresor och semestrar gratis (kanske t o med med lön) på vår bekostnad, det är bara förakt mot alla oss som betalar....

Och av någon anledning så tycks förakt gentemot andra öka i samma takt som någon får makt, vare sig det handlar om att bli vald till en maktposition eller om det handlar om makt i kraft av kapitalägande.

Och det vi ser nu är ett allt större förakt bland makthavarna, samt de förtryckta som tappar hoppet och tålamodet och sätter sig upp mot makten på olika vis.

Visst är det väl detta som är upphov till, krig, flyktingströmmar, bilbränder, etc.

Och till på köpet så finns det människor som ser sin chans att dra nytta av alla rädslor som följer när man ser allt fler jobb försvinna till låglöne länder, allt fler ungdommar som känner sig utanför och utan hopp om att någonsion få bli delaktiga i samhället, väljer att bränna bilar eller rekryteras till IS, somliga blir t o m självmordsbombare...

Ju mer ojämlikhet, desto mer hopplöshet. Ju mer hopplöshet desto mer desperation.  Ju mer desperation desto mer extremism, terrorism, jihadism....
Ju mer extremism, desto mer rädslor. Ju mer rädslor desto mer populistisk vänster- eller högerextramism... i ett självgödande system som skapar mer och mer rädslor....

Vad vi ser tror jag är en civilisation som håller på att kollapsa.... exakt hur det kommer att ske, vet jag inte, men slutet förefaller vara nära. Förhoppningsvis drar inte kollapsen med sig både mänskligheten och merparten av livet med sig i fallet, och förhoppningsvis kommer vår planet fortfarande att vara beboelig då dammet har lagt sig...

Vad som kommer sedan är det som är mest intressant... men chansen är stor att det kommer att bli något bättre, om vi för en gångs skull kan lära av våra misstag...

Medborgarlön och näringssök

Funderar vidare... idag om medborgarlön.

Jag upplever att medborgarlön är något som förespråkas av framför allt 2 grupper:

 "Ekonomer" som vill öka konsumtionen samt människor som inte vill ta ansvar för sitt eget uppehälle.

Det finns även en 3e grupp som förespråkar medborgarlön, och det är sådana som upplever att frukten av deras arbete inte kommer dem själva till del i så stor utsträckning som den borde göra, eller som upplever arbetet som meningslöst hittepå.

Jag tror inte på medborgarlön, eftersom jag tror att näringsök är en av de mest centrala och viktiga sakerna i våra liv om vi ska må bra! Att kunna ta ansvar för sin (och de närmastes) försörjning ger en fantastisk Självkänsla, det ger en känsla av Frihet, Kontroll, Trygghet, Oberoende och Makt. Att införa medborgarlön skulle vara att ta ifrån människor detta och förminska dem.

Näringssök har alltid varit och kommer alltid att vara en stor del av alla djurs (inklusive människan) tillvaro. I svåra tider har det upptagit all vaken tid, och kanske mer, och under bättre tider har det varit en mindre del av den vakna tiden. Men alltid har det varit och kommer att vara, en del. Det är helt enkelt en grundläggande del av djurlivets villkor.

Det är så jag ser på arbete. Vare sig det handlar om att jaga och fälla en mammut, samla rötter, bär, svamp och frön, odla och skörda i sin trädgård, hantverk för försäljning, affärsbiträden, byggnadsarbetare, industriarbetare, vårdarbetare, skolpersonal, människor som jobbar med papper och datorer på olika vis, ingenjörer... You name it... Så handlar det om näringssök.

Den första gruppens argument, om att öka konsumtionen, ser jag som ett totalt feltänk... Vill vi att vårt liv på den här planeten ska kunna fortgå på ett någorlunda drägligt vis så är det minska konsumtionen vi måste göra INTE öka den!

Till den andra gruppen, som inte vill ta ansvar för sitt uppehälle, säger jag: Sorry! Jag hoppas att ni en dag får uppleva tjusningen av näringssöket och allt positivt som det medför. Och jag vill på intet vis att ni ska curlas ytterligare och fråntas incitamentet att få uppleva detta, genom att medborgarlön införs.

Den tredje gruppens problem torde kunna lösas med de åtgärder som beskrivs i detta blogginlägg. Att det idag är många fler än vi själva (varav många rena parasiter) som vi försörjer med vårt näringssök skulle även lösas med de åtgärderna.

Nu menar inte jag att vi inte ska ta hand om varandra, självklart ska vi ta hand om de som av olika anledningar är oförmögna att själva söka sin näring fullt ut.... Så har det också alltid varit i mänsklighetens historia i större eller mindre utsträckning (och även bland många andra djurarter). Vi har tagit hand om våra barn, sjuka och gamla, ofta har vi även tagit hand om "stammens" och nationens  svagare individer, i de ljusaste stunderna t o m om hela mänsklighetens svaga och utsatta.

Säkert har också motsatsen förekommit i svårare tider, barn har satts ut i skogen, sjuka och gamla har lämnats efter då stammen dragit vidare. de improduktiva individerna har helt enkelt offrats för stammens överlevnad när näringstillgången varit för dålig. Men detta är inget som vi behöver syssla med i dagens samhälle vi har möjligheter och resurser att ta hand om alla mänsklighetens svagare grupper. Tyvärr sker detta offrande av livets olycksbarn även idag bland annat på små överbelastade båtar på Medelhavet, medan vi står och tittar på när de sjunker, och sedan vandrar vidare... Vi borde skämmas! :-/

Dessutom skulle medborgarlön (med utgångspunkt i mina tankar om pengars värde i detta samma blogginlägget) behöva skattefinansieras för att inte skapa inflation. Jag menar att det finns så mycket viktigare saker att använda våra skattemedel till än till detta, i grunden curlande och förminskande av människor.

Däremot så tror jag på idén om "Friår" (vilket kan ses som en tillfällig medborgarlön). Vi kommer alla till punkter i livet där vi behöver stanna upp, gå in i oss själva, för att sedan ta en ny riktning i livet. Kanske ett till tre friår vore en lämplig kvot att tilldela varje individ i vårt samhälle.

terror eller Respekt!

Det som händer nu i Ukraina och på Krim är för mig väldigt kluvet. Ända sedan Sovjetunionen rasade samman har USA gjort precis som de velat och om det passat dem så har man struntat i alla folkrättsliga överenskommelser, med lama eller inga protester från resten av "västvärlden". Man trodde att Ryssland var uträknade och betedde sig som ensam makthavare utan hänsyn till någon annan om det inte låg i deras egna intressen.

Ur den synvinkeln är Rysslands agerande på Krim kanske rent av bra. I en värld som bygger på makt där måste det alltid finnas en motmakt om inte makthavaren ska hänsynslöst trampa på sina undersåtar då det passar denne. Exemplen är många: Innan fackföreningarna fanns låg all makt över arbetsvillkoren hos de som ägde produktionsmedlen, men med en allt starkare fackförening uppstod en motmakt som förhindrade kapitalägarna att trampa lika hårt på sina undersåtar. Om ett företag får monopol på en viss produkt eller tjänst blir den som är beroende av produkten helt i händerna på producenten som kan sätta vilket pris de behagar....

Men samtidigt som det kan ses som positivt att USA får en motmakt, så är det knappast någon av oss som längtar tillbaka till det kalla krigets dagar, med terrorbalans och hot om atombombsförintelse när som helst.

Det måste finnas ett bättre sätt! För mig är det självklart att den vägen är att bygga världen på respekt för varandra och envar i stället för på makt. men hur kommer vi då dit? Få makthavare har hittills lämnat ifrån sig makten om hen inte har tvingats därtill av en högre makt. Likväl så måste det gå, för jag tror att de är den enda vägen att skapa en dräglig långsiktigt hållbar värld för alla levande varelser idag och i all framtid. Vad jag personligen kan göra för att ta världen dit vet jag inte, men jag vet att oavsett vilken väg vi måste gå så börjar vägen alltid med oss själva. Jag måste respektera mina närmaste, Mig själv, sambo, barn, kollegor. Och dessutom vidga kretsen till ALLA de jag möter, och så småningom ALLT levande. Först när jag ser allt liv som likvärdigt och värt respekt kan världen överleva i sin nuvarande, förbättrade form.

Att ha kontroll utan att ha kontroll

Härom dagen så drog jag ett kort ur Oshos tarotlek, jag fick kortet "kontroll". Kontroll är något som för mig ofta känns begränsande och negativt, att försöka att styra och ställa och kontrollera tillvaron är något som oftast är gagnlöst och bara kostar en massa onödig energi. Ju mer vi planerar desto oftare måste vi ändra planerna. Än besvärligare blir det när vi försöker kontrollera andra som korsar vår väg.

Men det finns ett annat närbesläktat ord som för mig lite betyder "att ha kontroll utan att behöva ha kontroll", ordet är "Makt". Jag har funnit att för att jag ska må bra så är det väldigt viktigt att jag känner att jag har Makt över min tillvaro. Jag behöver känna att det är jag som styr även om jag oftast låter Livet komma till mig. Livet kan jag inte styra, men jag vill känna att jag har förmågan och handlingsutrymmet att "svara an" i alla de situationer som Livet ger mig. Liksom jag inte kan styra över väglaget när jag är ute på vägarna så är det ändå jag som för fram bilen, jag svarar an på det väglag och den trafiksituation som Livet ger mig, och jag styr bilen dit jag vill.

Om tanken enbart rymde 5 liter eller om vägarna plötsligt skyltades om så att vissa avfarter var stängda, då skulle jag bli mycket begränsad i min framfart.

För att få Makten i mitt Liv så ser jag till att ha ekonomiska buffertar, jag har valt ett arbete där jag själv styr min arbetstid, och jag strävar efter ett boende som gör mig oberoende både av banker, elbolag, livsmedelskedjor och andra. Jag vill ha Makten att själv ta Ansvaret i mitt Liv i alla lägen.

Att jag vill ha Makten i mitt Liv innebär också att väljer en tro där jag inte underkastar mig någon högre makt. Jag gör mig inte till "offer" för bakterier, virus, energier eller annat. Jag väljer att Tro att det är jag själv som gjort upp min livsplan innan jag kom hit, och att hela Livet tjänar mig för att hjälpa mig att uppfylla den Livsplan som jag gjort upp. Allt jag möter i Livet, vare sig det är människor eller andra levande varelser, sjukdomar, skador eller olika situationer, är Gåvor till mig, Gåvor som hjälper mig att uppfylla Min Livsplan.

Det finns ingen annan som har Makten över Mitt Liv! Jag gör mig inte till Offer för något!

Jag är rik

Intellektuellt kan jag lätt se att jag är rik. Jag har en Fantastisk relation med en Underbar Kvinna, jag har en Trygg, vuxen son som fungerar väl socialt, jag har ett jobb som försörjer mig, jag har ett boende och mat på bordet varje dag, jag har en god hälsa. Miljoner eller kanske nästan miljarder människor på vår jord har inget av detta. Så vad har jag att klaga på! Egentligen inget!

Likväl så känner jag mig ofta inte rik för jag lever ofta på marginalerna ekonomiskt. Jag vet att rikedom inte handlar om pengar, men ändå behöver jag en ekonomisk buffert för att känna mig rik, har jag inte det så känner jag mig begränsad och ofri, eller rent av fattig.

Nog vet jag att det är min tanke som föder min känsla, och Tacksamhet för allt det som jag nämde i inledningen, och mer därtill, kan visst få mig att känna mig rik. Men när jag betalar mina räkningar och pengarna tar slut innan kostnaderna är slut, då finns det bara en sak som kan få mig att känna mig rik.

Jsg är så lyckligt lottad att jag har makt över min ekonomi, vi har nästan alltid en del kostnader som vi kan dra ner på, men oftast är det utrymmet begränsat och många kostnader är en följd av tidigare beslut som vi inta kan påverka i brådrasket. Men min stora lycka består i att jag har ett arbete där jag själv bestämmer hur mycket jag jobbar och därmed min inkomst. Jag kan välja att jobba en eller två dagar extra i månaden och se hur ekonomin går i rätt riktning månad för månad.

Då känner jag mig Rik! och kan Njuta fullt ut av alla de Rikedomar som jag besitter

Käre son (av Beatrice Håkansson)

Texten lånad av Betrice Håkansson

Käre son, store mästare!

Världen ligger för dina fötter...

Jag önskar av hela mitt hjärta, att du får växa likt ett träd så tryggt stadigt och starkt, med rötter djupt förankrade i jord, som står stadigt i världens storm.
Låt ditt grenverk sträcka sig nyfiket mot det oändliga...

Du Är den viktigaste personen i DITT liv! 
Du äger ansvaret över hela ditt väsen, dina tankar, känslor och handlingar!

Du äger makten i ditt liv!

Låt livet bli din stora läromästare!

Allt som kommer till dig, får du av livet som gåva, för att bli vän med ditt innersta väsens längtan efter sig själv.

Skatten, diamanten, sanningen om livet finner du i ditt inre, med alla svar om du bara lyssnar!

Livet handlar om att hitta sig själv, lära känna sig själv, sluta fred med sin innersta längtan efter sig själv...

Lycka till på färden, vackre Mästare!

-Mamma
[Beatrice Håkansson]

Det fria valet

För mig blir Livet meningslöst utan vårt Fria val.

Att vi väljer själva hur vi tänker och reagerar på det vi Upplever är inte så svårt att förstå, det är hela tiden våra tankar som skapar vår Upplevelse.

Inte heller är det svårt att förstå att min migrän är kroppens sätt att tala till mig, och när jag bröt benet så kunde jag se att det var ett resultat av mina val, jag hade mera fokus på att prestera och vara "duktig" än på  säkerhet och att göra ett Bra jobb.

Det är inte lika enkelt att förstå vårt egna Ansvar och Val när t ex ett barn dör eller vi förlorar vårt jobb på grund av världsekonomin eller när vi på annat vis skenbart är offer för något som ligger långt bortom vår uppenbara kontroll.

Då behövs det ett annat större perspektiv, en större del av oss själva som vi inte har medveten kontroll över.

För att i alla lägen ha ett Fritt val så krävs det att vi har odelad Makt och Kontroll i varje situation, först då kan vi ha ett odelat Ansvar för våra Val och dess konsekvenser. Då kan vi Aldrig någonsin vara "offer" för något utanför oss.

För att få ihop detta så Väljer jag att Tro att vi alla har ett "högre jag", en "Gudomlig del" som faktiskt har odelad Makt över allt i vårt Liv som vi inte Medvetet kan påverka med våra Val. Jag Väljer att Tro att vi är Gudomen själv som Väljer vad den vill Uppleva av sig själv genom oss.

Jag tänker mig det så här: Innan vi föds så skapar vår Gudomliga del en plan för vad vi vill Uppleva i detta Livet. Den delen av oss kan ses som en kombinerad manusförfattare, regissör och producent som sätter upp ett skådespel där alla scener och alla rollfigurer har som enda syfte att skapa de önskade Upplevelserna.

Kanske är vi väldigt hårt styrda av manus och regi och saknar i praktiken ett Fritt Val, kanske har vi stor frihet att improvisera inom den givna ramen. Jag vet inte och det är inte heller viktigt för mig att veta, det enda som är viktigt för mig är att jag har Upplevelsen av ett Fritt Val (medvetet eller oemedvetet) och totalt Ansvar för Allt som träder in i mitt Liv, Att Jag och Min Upplevelse är Skapad av Mig och att det är Allt som Existerar.

Då blir Livet Meningsfullt för mig och Jag kan Fritt Välja att må bra eller att göra drama av det, beroende på vilken Upplevelse jag vill ha. Att jag inte Alltid ser meningen med det jag Upplever är inget problem, jag Väljer att se Allt som gott! och med enda syfte att skapa en Upplevelse av något slag.

Det är Jag som är spindeln i Väven

Det är jag som är spindeln i den väv som sammanlänkar allt i Min Värld.
Det är jag som rycker i trådarna som får allt och alla runt mig att agera.
Varje rörelse i Väven är enbart till för att Jag ska Uppleva Mig Själv och Livet.

När någon agerar bakom min rygg, då är det jag som dragit i trådarna.
När jag ser en räv i skogen - Det är jag som dragit i trådarna.
När jag drömmer om Änglar som omfamnar mig, se där! det var jag som drog i trådarna.
När min bil går i sönder när jag som bäst behöver den, Gues what! Jag drog i en tråd.
När sommaren övergår till höst, tror du inte att jag varit där och ryckt i trådarna!
När min Älskade Kysser mig med sina Ljuvliga läppar, I did it again, drog i trådarna.

Vad som än händer i min värld så är det jag som rycker i trådarna.

Jag ska inte påstå att jag medvetet fixar allt detta, tvärtom så sker det mesta utan att jag har en aning om att det ska ske, men det är mitt högre jag som med allt som sker, ömt vägleder mig till precis de upplevelser som jag valt för detta livet. Det finns ingen annan utanför mig som drar i trådarna i min väv och får mig att dansa likt en marionett, det är bara jag.

Inte heller är det jag som drar i din väv och får dig att dansa, inte ens när du dansar in i mitt Liv. Ur mitt perspektiv Ja! men ur ditt perspektiv så är det bara du som drar i trådarna när vi Gemenskapar våra Liv på ett eller annat vis.

Jag kan gå in i ett drama med dig, eller jag kan uppleva den Ljuvligaste Lycksaligheten med dig. Men jag blir aldrig ett offer för dig, och aldrig blir min Lycka beroende av dig.

OBS! Bara för män. Låt oss ta kontrollen över våra kvinnor (partners) !! (av Micke Gunnarsson)

Text och bild lånad från Micke Gunnarsson

Ärligt. Det är nu dags för oss män att stiga fram. Att vi tar plats. Att vi verkligen visar vart skåpet ska stå. Kan vara ärlig och säga att jag har varit dålig på detta men tränar varje dag. Tror inte detta bara gäller mig, tror det är många av oss män i förhållanden som känner igen sig.

Tips på hur du enkelt kan ta makten och kontrollen över din partner kommer lite senare i texten. Håll ut.

Men visst är det så för många par. Jag talade med några vänner senaste veckan och det är likadant (säger absolut inte att alla har det så här). Jag bloggade själv om det för någon vecka sedan. Jag tog då exemplet på att när min fru är borta en vecka från hemmet så är det en betydligt större grej än när jag är det. Och kanske klarar jag inte ens det själv som man, utan om min fru ska vara borta från hemmet och jag ska ha ALLA mina barn själv så kallar jag både in far och mor och svärmor. Kanske får jag till det så bra att jag till och med kan ta en helkväll på golfbanan    Och så var det ju det här med maten. Man kan riktigt höra hur ens barn pustar när mamma vinkar hejdå, ja ja då blir det pannkakor hela veckan, eller korv med mos…men å andra sidan så är det värt det för det blir säkert hämtmat också…hahaha.

En hemsk fråga till mig och dig, du pappa:
Hur hade vi fixat situationen om telefonsamtalet kom som sa att din fru kommer att vara borta från familjen i 3 månader? Jag hade gripits av smått panik. Dels av saknad men även hur jag skulle få ihop allt. Jobb, tvätt, disk, mat, fritidsaktiviteter, läxor, tandläkare, kalas, träning, inhandling av studentkläder, inhandling mm mm

Jag vet att detta hade varit en mångt mycket större grej för mig än min fru. Hur hade det varit för dig?

Jag personligen har vuxit upp i ett hem där min mamma trollade bort resten av familjens sysslor. Kastade jag mina strumpor på golvet så var de borta nästa sekund. När vi hade ätit så gick alla från bordet och sa tack för maten. Och plötsligt så var disken borta. Ren magi. Och magikern blev så duktig att hon blev till och med osynlig. Vi kunde alla i familjen fortsätta att ligga i soffan och se på TV utan att vi ens märkte henne gå framför oss med dammsugaren. Ibland kunde vi bli lite irriterade att hon skulle vara just där och städa, vi fick ju liksom skruva upp Tv:n så jäklans högt. Visst är det skönt med en magiker i huset!

Men detta ledde till ett gigantiskt jobb för mig och gör det än idag. Jag kunde inte tvätta själv då Jenny och jag träffades. Jag är ganska så usel på mat. Jag har svårt att få ihop helheter. Det har varit lättare för mig att dra till jobbet då barnen varit sjuka än för Jenny. Min tid har ibland verkat vara viktigare än hennes. Jag tror många inte alls känner igen sig i denna beskrivning, men jag tror många åxå gör det.

Så jag tycker det är dags för oss män att kliva fram och visa våra kvinnor att det är banne mig nog att de inkräktar på vår roll som pappor. Det är slut med att svärmor frågar oss pappor när mamma ska ut en kväll om jag ska passa barnen. Vaddå passa barnen!? Det är ju mina barn. Får Jenny någonsin frågan då jag jobbar en kväll om hon ska passa barnen? ALDRIG!? Det får va nog nu, dags att vi kliver fram och faktiskt puttar bort våra fruar en smula. Vi är inga ungar längre!!

Och så var det de här med kontroll och makt. Jag gjorde en grej för några år sedan med Jenny där jag hade 100% kontroll över henne och jag vill dela med mig av detta tips till alla ni andra män out there!

Det är lördag och klockan är 09.00, Jenny står i duschen, plötsligt knackar det på dörren. Jag öppnar och säger till Jenny att det är någon som söker henne. Hon kommer ut och framför henne står en utav hennes långväga bästa vän som hon inte träffat på över ett år. Båda står och stirrar på varandra och kramar om varandra. Ingen av de fattar någonting. (makt)

Jag ber de sätta sig i bilen så fort de kan och köra mot stan. Jag ger de en väska. De ger sig av. (makt) 10 min senare får de ett sms, de ska då bege sig till pressbyrån och säga ett magiskt ord i kassan. De gör så och får vidare instruktioner. (makt) Så här håller det på. De får besöka caféer, äta lunch, middag och så avslutas det hela med en teaterföreställning och så får de sova på hotell. De vet ingenting mer än timme för timme. MAKT!! Detta är bland det roligaste jag varit med om att skapa. Ett slags spel som egentligen går ut på att genom min möjlighet till kontroll visa hur jäklans mycket min partner betyder för mig, hur mycket jag älskar henne och hur jäkla dålig jag är på att visa detta. Det är liksom smart att göra det medan vi fortfarande är i liv. Sedan behöver man inte rigga ett dygn som detta (även om det är förbaskat kul), det kan räcka med en ros, en handskriven lapp…men snälla vi män…vi har kraften och makten att göra detta. Ta ingen för givet och fundera på hur vi dels uppskattar varandra och faktiskt också på hur våra egna vingar ser ut när vi ska flyga. Har du också blivt vingklippt? Dags att låta nya växa ut. Dags att bli vuxen:-)

Kram och ha en vacker ledig dag!

/Micke

Makt

Det började med att jag hade ont i höften då jag vaknade om morgnarna i vår dåliga säng. Den dagen kom då det kändes hela dagen och dagen därpå var varje rörelse förknippad med en huggande smärta, jag kunde inte ligga, sitta eller stå utan att det gjorde ont. det var lite likt den ischias jag hade under en period för ca 20 år sedan, fast inte ändå.

Det vore enkelt att skylla på enbart sängen, och visst har den del i det hela, men samtidigt så har vi under långa perioder kunnat sova i den sängen besvärsfria. Jag tror att vår kropp klarar det mesta när vi är i balans och energierna flödar fritt. Varje dag uppkommer mutationer vid celldelningen som skulle kunna leda till cancer, varje dag utsätts vi för bakterier och virus som skulle kunna göra oss sjuka, men för det mesta avvärjer vårt immunförsvar dessa hoten. Så länge energierna flödar fritt och oblockerat så klarar vi praktiskt taget allt. Så varför denna smärta nu?

Med Älsklingens massage, med varma bad, spikmatta och processer som aktiverar kroppens smärtlindring försöker jag dämpa smärtan och få igång energiflödet. Samtidigt talar jag med smärtan och frågar den vad den vill säga mig, för i min Värld är allt vi möter en Gåva som kan hjälpa oss att se oss själva om vi förmår att ta emot den. Det går sådär, intellektet säger att det finns ett samband med min ekonomi som för tillfället är körd i botten, paradoxen är att smärtan hindrar mig från att göra allt jag kan för att förbättra ekonomin. Men direkt från smärtan får jag inga svar och inga känslor väcks i mig.

Nästa morgon är det eter värre och vi kör och hämtar en bättre säng att sova i. Natten därpå förvärras inte smärtan men den blir inte heller bättre.

Med en väns coachande fråga om jag kommit åt grundkänslan bakom... kommer det spontana svaret: "Maktlöshet" och det känns rätt... Min dåliga ekonomi gör mig maktlös, den hindrar mig att göra alla de val jag vill eftersom jag är tvingad att lägga min energi på att förbättra ekonomin med jobb och mera jobb.

Men en ekonomi som går upp och ner är inget nytt för mig, det finns också en annan orsak till känslan av maktlöshet. För första gången i mitt Liv ger jag mig in i en relation med ambitionen att vara helt utan kontroll. Jag vill inte kontrollera vare sig henne eller relationen, jag vill inte kontrollera mina känslor eller ha några flyktvägar.

Att inte ha kontroll kan upplevas som maktlöshet, men kontroll över andra eller skeden kan vi egentligen aldrig ha, och att kontrollera mig själv och mina känslor upplever jag bara som begränsande. Makt och kontroll är inte synonymer, makt kommer av förmågan att ta Ansvar i varje given sittuation, inte av att försöka kontrollera situationerna. Makt kommer av Tillit till att Livet alltid ger oss precis vad vi behöver inte av gagnlösa försök att kontrollera Livet.

Alls dessa berättelser

Alla dessa berättelser som vi ständigt bombarderas med, vad tjänar de egentligen till?

På nyheterna hör vi om diktaturers övergrepp, ekonomisk kris, uppsägningar, miljöförstöring, myndighetsmissbruk, matfusk.... Problem som alla känner till men som ingen tycks göra något åt.

Vissa sprider konspirationsteorier om hur man för att göra oss tysta och lydiga sprider kemikalier i luften, maten, vattnet och våra tänder, om hur storfinansen regerar med en dold agenda och håller oss alla i sina grepp, om främmande existenser i rymden som använder oss som pjäser i ett sällskapsspel eller som forskningsobjekt som de experimenterar med, eller om hur vi kommer i kläm då djävulen driver sin kamp mot godheten.... Saker som bara får oss att känna oss maktlösa.

Andra pratar om att de påverkas av andras energier, fullmånen, årstiderna, dömande gudar, vädret eller makterna.... Något utanför oss själva

Somliga är rädda för epidemier, luftföroreningar och cancerogener som allestädes omger oss... och som gör oss sjuka.

Ytterligare andra pratar om hur barndomen eller skolan förstört deras liv, om hur de alltid möter fel kvinnor eller män som misshandlar, kontrollerar eller överger dem, hur vänner pratar skit bakom deras rygg eller hur kollegerna manipulerar och gör deras arbete till ett helvete... gör sig till offer för sin omgivning.

Måhända ligger det en del sanning i vissa av dessa sakerna eller kanske i allt. För de som tror på dessa berättelserna är det säkert sant, för det vi Tror på tenderar att bli vår verklighet.

Men jag väljer att inte tro på det.

Det enda dessa berättelser gör ar att flytta Ansvaret bort från oss själva. Utan Ansvar ingen Makt. Utan Makt blir vi till hjälplösa offer. Och som offer är det svårt att känna Självtillit och Självrespekt, vi blir värdelösa.

Jsg väljer att Tro på Godheten och att Livet vill mig Väl. Enbart det faktum att jag Finns, att jag vaknade idag gör mig Värdefull, för för mig innebär det att jag har en Viktig uppgift att fylla i Livet idag.

Måhända vaknar jag Ledsen och Ensam, kanske är jag sjuk och vädret är piss, kanske är pengarna slut och jag vet inte hur jag ska få det att räcka till räkningarna, men då Väljer jag att se det som Livets gåva till mig idag, något som jag får Uppleva och som hjälper mig att Uppleva mig själv och Livet.

Vad jag än möter så får det mig att Uppleva Livet och mig själv, det får mig att Känna mig Levande, det får mig att Finnas. Jag behöver inget utifrån som bekräftar mig, Livet självt bekräftar mig-

Visst är det så att jag har amalgam i mina tänder, visst finns det en massa kemikalier i maten jag äter, och visst har min barndom satt sina spår. Men jag väljer att tro att de som stoppar kemikalier i mina tänder och min mat, och att mina föräldrar, faktiskt vill mig väl och gör så bra de kan för mig enligt sin tro.

Jag väljer att tro att Livet det är också Jag, det är mitt Högre Jag som hjälper mig att visa vem jag är, och vem Livet Är. Så också "Livets Gåvor" är mitt Ansvar.

Sätta gränser

När jag var ung lärde jag mig aldrig slåss, jag fick lära mig att man inte skulle slåss. Jag kunde däremot brottas och om någon muckade med mig var det få som kunde tävla med min styrka och tyngd. Det var helt enkelt meningslöst att försöka slåss med mig för vem kan slåss när någon håller fast dem och deras armar.

När det blev dags för värnplikten i 20-årsåldern blev totalvägran ett självklart alternativ för mig, som idealistisk yngling var fängelsestraffet en ära för mig.

Att jag kunde sätta gränser och skydda mig rent fysiskt när jag växte upp, hjälpte mig inte när någon retade mig eller mobbade mig, då var jag värnlös eftersom jag inte hade någon kraft att sätta bakom min ilska. Faktiskt skämdes jag också för att jag blev arg, för att jag hade fått lära mig att ilska var något dåligt.

Första gången jag förstod att Ilska kunde vara något bra var när jag i 25-30 årsåldern fick "födas på nytt", under en kurs fick jag ta mig ut medan 9 stora karlar låg tvärs över mig. Jag försökte röra mig men kunde inte, försökte igen men kunde inte ens röra ett lillfinger. Då blev jag arg och då gick det att ta mig ut. Jag såg den positiva kraften i min ilska och började använda den i mitt jobb, när något större träd eller liknande skulle flyttas så kunde jag använda min ilska för att få extra kraft.

Så småningom började jag att acceptera alla känslor som lika bra och värdefulla, jag förstod ilskans syfte, som är att skydda vår integritet och sätta gränser. Under flera år lärde jag själv ut att "en sund ilska ska kunna döda om den behöver det för att skydda oss själva eller någon närstående" utan att fullt ut själv förstå vad jag lärde ut.

Skulle jag göra lumpen idag är det mycket möjligt att jag hade agerat annorlunda, och faktiskt gjort lumpen. för idag insaer jag att även om våld inte är ett bra sätt att lösa konflikter så är potentialen att kunna hävda sina gränser rent fysiskt en förutsättning för att kunna sätta gränser utan våld. Det måste finnas makt bakom orden.

Detta föder en konflikt i mig, fortfarande anser jag att vi inte någonsin skulle behöva använda någon militärmakt i världen, och att dess existens faktiskt i sig ger upphov till våld och krig. Om ingen hade vapen skulle ingen behöva dem. men för att klara oss utan dem måste vi ha dem.

Likaså måste varje grupp av människor skydda sig från de som gör våld på dess gränser. Vi dömmer brottslingar och utesluter dem ur vår gemenskap, likväl är deras brott oftast ett symtom på att de själva inte blivit respekterade. Tjuven har kanske uteslutits ur arbets- och den ekonomiska gemenskapen, Våldsbrottslingen har kanske inte blivit respekterad för den den är, Missbrukaren har kanske fråntagits möjligheten att känna sig hoppfull inför framtiden. Det bästa vi kan göra för dem är att ta med dem i gemenskapen och respektera dem, men det är inte alltid möjligt, Vi kan inte låta dem fortsätta att förgripa sig på våra gränser under tiden vi hjälper dem att läka. Det är en paradox även detta att den som mer än allt behöver gemenskapen måste uteslutas ur den för att hen skadar den.

-

Det har nu vid publiceringen gått några dagar sedan jag skrev detta och jag inser att jag i stor utsträckning är fel på det... mer om detta i ett senare blogginlägg.

Ess av Svärd (Dali Universal Tarot)

Jag har svårt att tyda bilden på detta kort. Men Ess står för ny början, och svärden står för intellektet och luftelementet. På bilden ser jag en Tornseglare, den är en i sanning obegränsad flygkonstnär som behärskar luftelementet till fullo, den står för den obegränsade tanken. Där finns en hand som griper tag i svärdet, den säger oss att hålla fast vid tanken. Svärdet är krönt av en krona, kronan symboliserar makt, och talar till oss om tankens makt. Där finns också en kvinna som jublande sträcker händerna mot skyn, men hon kastar en lång obehaglig skugga....

Kortets står för en ny insikt som om vi håller fast vid den kommer att ta makten över och förändra vår upplevelse av världen, men det är inte tanken som styr, vi behärskar tanken. Visar det sig att den fruktbara tanken kastar en alltför lång skugga så är det vårt ansvar att ta tag i den och förändra den så att den kan blomma och bära frukt, utan att den kväver något annat.

Baksidan av kortet varnar oss för att blint hålla kvar vår kraftfulla tanke och låta den slå vilt runt oss utan att vi har kollat vilka konsekvenser det får. Tanken har makt, men med makten följer också ansvar, det får vi inte glömma bort.Baksidan kan också tyda på att vi ger upp våra fruktbara tankar innan de har fått utvecklats till sin fulla potential.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Ilskan - Vår Viktigaste Känsla

Ilskan är kanske vår Viktigaste Känsla? Nej så är det så klart inte, alla våra Känslor är lika viktiga. Men Ilskan är nog vår mest eftersatta och missförstådda Känsla.
 
Det hela började kanske med Jesus ord om att vända andra kinden till, som ofta i bibeln troligen är missförstått, Jesus kunde själv vara arg och sätta gränser vilket skildras flera gånger i evangelierna. Vad Jesus pratade om var förmodligen en effektiv form av ickevåld gentemot det mest förnedrande våldet (att slå någon på kinden med baksidan av handen). Om du slår någon på den högra kinden på det sättet så måste du använda höger hand, men på samma vis måste du använda vänster hand för att slå på vänster kind, men att använda vänster hand i Palestina på den tiden, till annat än toalettbesök och liknande innebar en stor skam. Den som förnedrade dig måste alltså förnedra sig själv om man vände andra kinden till eller upphöra med våldet.

I de kretsar jag ofta rör mig så är Kärlek det "vapen" som ska användas i alla sammanhang, Ilska anses som "lågt" och något för mindre "medvetna". Om våra barn tillgriper våld i en konflikt så säger vi åt dem att inte slåss.  Det finns många exempel på tillfällen och sammanhang då Ilskan nedvärderas, den räknas praktiskt taget aldrig som ok mer än när det är staten/samhället som utövar den. Samhället har skaffat sig monopol på gränssättning och vi ska bara hålla oss innom de tilldelade ramarna.

Men vad händer när vi inte får använda vår Ilska? Hur går det med vår Självkänsla då? Och hur ska vi kunna sätta gränser gentemot andra? Kan vi över huvud taget ta Ansvar om vi inte har någon Makt bakom?

Vi måste inse att Ilskan är en rättighet och lika viktig som allt annat som Livet har utrustat oss med. Vi har fått våra fötter att gå med och våra ögon att se med, också våra Känslor har ett syfte och en funktion. Ilskan har vi för att skydda vår integritet, om någon kliver på vår fot, så ber vi vänligt men bestämt hen att kliva av, gör hen inte det så är det Ilskans sak att knuffa bort hen.

Jag brukar hävda att Ilskan ska kunna döda om den behöver det för att skydda oss själva eller våra närstående. Kan den det så behöver Ilskan aldrig bli våldsam utan bara Bestämd för då utstrålar vi Makt och ingen kommer att hota våra gränser.

När vi säger åt barnen att inte slåss. då gör vi deras Ilska impotent, hur ska de kunna lära sig att bli Trygga och sätta gränser om vi tar ifrån dem deras starkaste Maktmedel? Som barn finner man sin Trygghet i föräldrarna och andra vuxna, de behöver Trygga vuxna som kan skydda dem. Men efterhand som barnen växer upp och blir mera Självständiga behöver de hitta Tryggheten i sig själva, de behöver lära sig att sätta gränser och att slåss för att kunna bli det annars kommer de att finna sin trygghet i andra sammanhang som inte alltid är hälsosamma eller bra för dem, de blir beroende av den gruppen där de finner sin trygghet vare sig det handlar om fotbollslaget, mc-gänget eller nynasisterna....

Säger vi åt våra barn att inte slåss så gör vi dem till lydiga "undersåtar" i vilket sammanhang de än hamnar. I stället borde vi lära dem självförsvarstekniker och  att använda sin ilska på ett bra sätt. Istället för att säga "Slåss inte!" borde vi säga "Använd inte övervåld!".

Jag upplever brist på Självkänsla som ett av de största samhällsproblemen idag. Människor vill ha en ledare att följa, många är dåliga på att ta Ansvar för vare sig det ena eller det andra allt från sig själv till Jorden vi lever på, människor blir förtryckta och förtrycker varandra och sig själv, man bränner ut sig under arbetslivets orimliga krav och jakten på alla måsten som hör till den moderna konsumtionskulturen, vi agerar medberoende och "tar hand om" andras känslor för att inte förlora vårt sammanhang...

Dålig Självkänsla är en viktig bidragande orsak till detta, tror jag. Hur kan vi ta Ansvar om vi inte kan sätta gränser! Hur kan vi stå på egna ben om vi inte kan sätta gränser! Hur kan vi lita på oss själva om vi inte kan sätta gränser! Hur kan vi sätta ner foten på jobbet om vi inte litar på oss själva! Hur kan vi värna om miljön om vi hela tiden måste ha dyrare och bättre bilar och bostäder för att inte vara utanför... vårt sammanhang!



(Lite kul att jag som gammal pacifist och totalvägrare skriver detta =) Tur att man utvecklas!)

Kungar och Drottningar över vårt Liv

Jag vet inte om jag kommer att gå på glöden nästa glödvandring jag håller, jag vet inte om någon kommer att gå på glöden. Det är inte viktigt. det viktiga är att vi lyssnar på oss själva och är sanna mot vårt hjärta. Glödvandringen är en metafor för Livet: Är du sann mot dig själv så är praktiskt taget allt möjligt, är du det inte så riskerar du att göra dig illa. Vi ser det i inte minst i arbetslivet idag, folk får fler och fler uppgifter att klara ut på färre och färre personal. Man känner att nu är det nog nu klarar vi det inte längre, men man sätter inte ner foten utan kör på ändå och efter några månader blir man utbränd.

Vem har ansvaret och makten över ditt Liv? Är du en sådan som gör saker för andra men glömmer bort dig själv? Är du en sådan som skulle vilja ta några danssteg på gatan bara för att, men låter bli för vad ska folk tro? Är du en sådan som håller inne med din ilska, glädje eller sorg, för att ta hand om andra människors känslor? Är du en sådan som drömmer om ett annat liv men stannar kvar i det trista grå som inte ger dig något för att du inte vågar ta steget? Kanske längtar du efter att träffa en vän idag men låter bli att höra av dig för du vill inte störa? Låter du bli att titta in på en kopp kaffe hos en nyfunnen bekant för att din partner är svartsjuk?

Då har du abdikerat! Då är du inte Kungen eller Drottningen i ditt Liv! Då är du bara en undersåte som lämnat över makten över ditt Liv till någon annan!

Och vem är DU då? Finns du överhuvud taget?

Vi föds med Känslor, vi föds med Längtan. Det är våra kännslor som får oss att känna oss Levande, det är  vår Längtan som är VI, som skiljer oss från alla andra.

Jag tror att vi kom hit för att Uppleva Livet på just vårt sätt, som den Vi är ämnade att vara med våra Känslor och vår Längtan. Om vi inte gör det då förfelar vi vår uppgift. Då har vi abdikerat från Livet.

Vad är det som hindrar oss att vara Kungar och Drottningar över våra Känslor och vår Längtan? Vad är det som hindrar oss att ta makten över vårt Liv?

Jo det är Rädslor! Rädslor för att vara utanför och övergivna, rädslor för att inte bli omtyckta och godkända av andra, rädslor för att förlora vårt jobb, rädslor för att misslyckas eller bli utskrattade....

Men det spelar ingen roll om allt detta sker för om vi inte är Sanna mot oss själva så finns vi inte, då har vi abdikerat från vårt Liv!

Vi måste sluta att vara rädda för vår rädsla och börja ta ansvar för vårt Liv. Vi måste bli Kungen och Drottningen i vårt Liv.

Vi har fått våra ögon att se med, våra fötter att gå med, och våra Känslor att känna med. Våra Känslor är lika viktiga redskap i Livet som fötterna eller ögonen annars skulle de inte funnits. Våra Känslor är våra vänner, och vi behöver bli vän med dem.

För att bli vän med våra känslor måste vi veta deras uppgift, så här ser jag på våra känslor:

Sorgen är lösningen på det olösliga, när någon eller något som är viktigt för oss försvinner för gott ur vårt liv då måste vi sörja, gör vi inte det så tvingas vi att stängas av våra känslor och kan inte heller ha kvar de goda minnena. Beklaga aldrig sorgen, beklaga hellre förlusten, Sorgen är viktig utan den kan vi inte stanna kvar i Kärleken. Är vi rädda för sorgen så kommer vi att anpassa bort oss själva för att vara andra till lags så de inte överger oss.

Ilskan har till uppgift att skydda vår integritet, när någon kliver på vår fot så ber vi hen vänligt men bestämt att kliva av, gör hen inte det då är det Ilskans uppgift att knuffa ner hen. Jag menar att vår ilska ska kunna döda om det behövs för att skydda oss själva eller en närstående, kan den det så kommer ingen att hota vår integritet för det känns, och vår ilska behöver aldrig vara våldsam utan "bara" Bestämd. Vi lär våra barn att inte slåss, men i stället borde vi lära dem att inte använda övervåld, annars blir de försvarslösa och kan aldrig bli Kungar och Drottningar över sitt Liv.

Glädjen har vi för att inspirera oss och för att veta vilken väg vi ska gå, väljer vi det som skänker oss glädje så kommer våra val att vara i samklang med vårt syfte i Livet.

Rädslan är som en varningsskylt i trafiken, den säger åt oss att ta det lugnt och se oss för, men den säger inte stopp. Rädslan är också som en påbudsskylt, en liten blå skylt med en pil som talar om vilken väg vi ska gå, för hade det inte varit viktigt för oss så hade vi inte varit rädda.

Kejsaren

Kejsaren är en Ledare och Makthavare. Att ha makt betyder att man alltid kan välja att ha initiativet, att man alltid kan svara an på en situation. Makt innebär ett stort Ansvar, att alltid välja det bästa i varje situation, det bästa i den sfär där vi har makten, men också det bästa för hela Livet. Det duger inte att trampa på någon på vägen, för också det är makthavarens ansvar, och kommer att få konsekvenser som slår tillbaka på honom själv.

Att ha makt innebär också att kunna delegera makt, vi kan inte göra allt själv, därför måste makthavaren kunna se varje medarbetares potential. "Hur mycket makt kan vi delegera till just denna medarbetaren?" är kanske den viktigaste frågan som makthavaren hela tiden måste ställa.

Kejsaren talar till oss om personlig makt, att ta makten över oss själva i varje läge, när det gäller oss själva så kan vi inte delegera makten, för då förlorar vi vårt Själv. Han uppmanar oss att vara inifrånstyrda och vara sanna mot vår Vilja och våra Önskningar, med som alltid med makt så följer ett Ansvar, konsekvenserna av våra val är alltid vårt ansvar, både i det stora och det lilla.

Baksidan av Kejsaren antyder att vi delegerar makten över oss själva, att vi tillåter oss att bli utifrånstyrda, och därmed förlorar vårt Själv, visserligen så slipper vi skenbart vårt ansvar genom att göra så, men det är en illusion, "Jag följde bara order." är aldrig en hållbar ursäkt. Ansvaret för våra handlingar och dess konsekvenser är alltid vårt eget! Hamnar Kejsaren uppochner kan det också peka på ett kontrollbehov, vi kanske är auktoritära och glömmer att delegera makten dit där den hör hemma, vi kan inte ta ansvar för andra människors agerande och känslor det måste vi låta dem göra själva.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Undanflykter

Vad skyller du på för att inte må bra, för att inte vara i din fulla kraft?

Skyller du på din barndom?
Skyller du på föräldrarna?
Skyller du på skolan?
Skyller du på svek?
Skyller du på sjukdom?
Skyller du på exmaken?
Skyller du på frun?
Skyller du på jobbet?
Skyller du på ekonomin?
Skyller du på regeringen?
Skyller du på orättvisor?
Skyller du på droger?
Skyller du på barnen?
Skyller du på åldern?
Skyller du på religionen?
Skyller du på Gud?
Skyller du på djävulen?
Skyller du på  övergrepp?
Skyller du på  ”alla män”?
Skyller du på slumpen?
Skyller du på omständigheterna ?
Skyller du på vädret?
Skyller du på trötthet?
Skyller du på tidigare Liv?
…

Då gör du dig till offer för något utanför dig!

Jag har skyllt på flera av dessa. Och varje gång jag gör det så slipper jag att ta ansvar för vem jag är och vad jag gör.

Vad skulle hända om jag Levde Fullt ut 100% ?
Vad skulle hända om jag alltid lyssnade på mitt Hjärta?
Vad skulle hända om jag förverkligade mina Drömmar?
Vad skulle hända om jag vågade Älska 100% Vidöppet!?

Vad är jag rädd för? Vad är det värsta som kan hända?
Om jag misslyckas då har jag ingen att skylla på.

Måhända så var det saker som inte var bra i min barndom, Måhända att min kärlek blivit avvisad, Måhända  har jag blivit sviken.

Men det finns också mycket bra, mycket Kärlek som jag har med mig… Varför har jag packat alla de tunga stenarna överst i min ryggsäck? Så att de är det enda jag kan se? Varför har jag lagt allt det mjuka och gosiga längst ner där jag inte kommer åt det?

Bort tunga stenar, jag behöver dem inte längre! Bort med dem så jag kan se allt det Fina, All Kärlek!

Jag fokuserar på det som var bra, i allt det som var. Och bestämmer mig för att LEVA 100% Sann! Naken! Älskande!

Mitt  Ansvar
Min Makt
Över
Mitt LIV!