Du är perfekt

Denna text har jag hämtat, och översatt, från min lärare Tolly Burkans bok "Let it be easy"

Kan du förneka att universum är perfekt, precis som det är? Du kan inte peka på natthimlen och säga, "universum är nästan perfekt, men stjärnan där är på fel ställe." 

Du är en del av det perfekta universum, precis som varje stjärna, träd, sten eller sköldpadda.

Här är ett exempel på detta. 

Tänk dig att du ska laga en måltid inför kvällen med din partner och bli distraherad av ett telefonsamtal. Snart, är allt du förberett sönderbränt. 

Din partner kommer hem och attackerar dig med förolämpningar: "Du är hopplös. Du kan inte ens koka vatten utan att bränna det!"
Om du inte har tillräcklig självkänsla, blir du skrämd av din partners utbrott och drabbas omedelbart av skuldkänslor, skam och låg självkänsla. 

Du har glömt vem du egentligen är. Du glömmer att du är ett perfekt uttryck för ett perfekt universum. Plötsligt börjar du tro att du är långt ifrån perfekt.

Om det var sant, så är det självklart att sammhället där du bor inte kan vara perfekt, för när något är perfekt, då måste alla delar av det vara perfekt. En fläck eller ett fel på någon del av en sak anger dess totala perfektion. 

Alltså måste vi nu också medge att kontinenten där du bor inte heller är perfekt. Denna kontinent är en del av jorden, så planeten jorden kan inte längre anses vara perfekt. Om vi vill vara helt korrekta, måste vi säga att solsystemet med planeter som snurrar runt solen inte är perfekt, eftersom det inkluderar dig.

Solen är endast en av miljarder stjärnor i vår galax som kallas vintergatan, och nu måste vi etikettera hela galaxen som icke perfekt. Den här galaxen utgör bara en bråkdel av alla galaxer som universum består av. Så det är lätt att se att universum inte kan vara perfekt, eftersom du är en tråd i dess kosmiska väv.

Sett från den här synvinkeln, blir det skrattretande att se sig själv som varande mindre än perfekt. Universum är verkligen perfekt precis som det är, och det gäller även dig. 

Faktum är att just nu, skulle universum inte vara detsamma utan dig. 

Oavsett vem du är eller vad du gör, kan du stärka din självkänsla genom att påminna dig om att du alltid är en del av ett perfekt universum. Glöm aldrig att oavsett dina handlingar eller andras dömmande, är du alltid perfekt.

- ur "Let it be easy" av Tolly Burkan

Är man stark måste man vara snäll

Större delen av livet har jag varit pacifist och ansett att det inte blir något krig utan vapen. Jag gick t o m i fängelse för att jag inte ville göra värnplikten.

Men idag börjar jag ge upp hoppet om mänskligheten,

Det är nog inte riktigt så enkelt att det är vapnen som skapar krig, kanske är det  t o m så att vapnen behövs för att förhindra krig?

Idag tror jag att krig skapas när någon vill ha något som någon annan har. Det kan vara materiellt eller det kan helt enkelt handla om makt. Det behövs inga vapen för att detta ska leda till konflikt eller krig, det enda som krävs är ojämlikhet, girighet eller makthunger.

När jag var barn, var ilskan bara en dålig känsla, men i 30årsåldern insåg jag (tack vare en klok och intuitiv terapeut) att ilskan kunde vara bra. Så småningom har jag förstått mer om ilskan, dess syfte och funktion.

Ilskan har vi för att skydda vår integritet. När någon vill kliva över våra gränser, så är det ilskans jobb att sätta stopp för det. Jag tror t o m att ilskan ska kunna döda om det behövs för att skydda oss själva eller någon närstående. 

Jag är dessutom övertygad om att om vi har en sund relation till vår ilska så behöver den aldrig vara något annat än bestämd, den behöver aldrig bli våldsam, eftersom omgivningén "känner av" att vi kan sätta gränser. Den sunda ilskan är bara ett steg starkare än angriparen.

Idag tror jag inte längre riktigt på ett "paradiset på jorden", där alla är snälla och glada. Det kommer alltid att finnas människor som lider brist på något, och det kommer alltid att finnas de som vill ha något som någon annan har och kliver över andras gränser. Då behövs det en "Bamse", en "snäll", stark makthavare som tar hand om och skyddar de svaga från de som trampar på dem på olika sätt.

Idag så känns det som det är ont om "Bamsar". Våra politiska makthavare har i stort sett abdikerat och lämnat över makten till de ekonomiska makthavarna, och dessa i sin tur är väldigt giriga och vill bara ha mer och mer. Det finns ingen Bamse som skyddar alla "Lille skuttar".

Vi ser detta överallt, både lokalt och globalt. Massor av "Lille skuttar" försöker i desperation få tillgång till det de behöver, de drunknar i Medelhavet, de dödas i kemvapenattacker och dödar oskyldiga människor i hemska terrordåd. Andra, i våra egna storstäder, skapar sitt eget samhälle, de ger sig in i brottets bana för att få tillgång till det som samhället förnekar dem.

Samtidigt som samhället håller på att göra "en posten" 
(dvs avveckla sig själv) på alla fronter. Skolan förmår inte lyfta de svaga barnen, vården blir allt mer svårtillgänglig, polisen har sällan tid att hindra och utreda brott med mindre än att någon är död, järnvägen står ofta stilla. Flyktingarna drunknar i medelhavet medan EU ser på på andra sidan sina stängda gränser. Vare sig EU eller FN förmår stoppa krigen i Syrien och på andra platser.

Vår planet håller på att kollapsa medan vi konsumerar mer och mer, billigare och billigare på bekostnad av barnen och miljön på andra sidan klotet där vi inte kan se dem.

Världen skriker efter "Bamsar" som kan sätta gränser för alla "Vargar" och "Krösusar" och ta hand om alla "Lille skuttar". Våra makthavare måste återta makten och börja sätta gränser, samtidigt som de börjar ta hand om de svaga.

Det blir nog inget "Paradis på jorden" men Världen kan bli mycket vackrare om de starka tar hand om de svaga i stället för att trampa på dem och utnyttja dem.