När jag är som fulast (av Dominique NVC Costa)

Text och bild lånad av Dominique NVC Costa

När jag som fulast - ler min själ inombords - för jag vet att en dag kommer jag att känna mig som världens vackraste - för jag har den fula dagen att jämföra med.

Den dagen jag är fattig - ler min själ inombords - för jag vet att en dag kommer jag att känna mig som världens rikaste - för jag har den fattiga dagen att jämföra med.

Den dagen jag är sjuk - ler min själ inombords - för jag vet att en dag kommer jag att känna mig som världens friskaste - för jag har den sjuka dagen att jämföra med.

Den dagen jag är grymt behandlad - ler min själ inombords - för jag vet att en dag kommer jag att känna mig som världens mest omhuldade - för jag har den grymma dagen att jämföra med.

Den dagen jag lider - blir jag vän med smärtan och skriver - mig igenom djupaste mörker till intensivaste Gudomliga glädjen...

Jag lider, jag plågas, jag har smärta - och det gör mig så levande, så död, så njutande så komplett - jag kan aldrig älska så hett som i dödens gränsland...

Jag måste nog erkänna att två av mina bästa vänner är smärtan och döden..

Jag är så tacksam -

Jag arbetar idogt med Tillit till Regnbågsbron, då är alla gränser borta - och jag är lika nära de jag Älskar här som då - oavsett dimensioner.. Det är härligt att leva - när man längtar döden så hett - det är härligt att vara död - då man längtar att leva igen - efter en stund mellan världarna, sugen på nästa kurs i Evolutionen...

Jag är inte så rik, ganska ful, och en massa på minuslistan - och vet NI - aldrig, aldrig någonsin har jag känt mig så Rik och så full av hopp..

Det är lagen om alltings polaritet..

En annan lag - jag lyder är Attraktionslagen... Dock inte i denna fria text..

Då jag attraherar - gör jag det med stil - och då önskar jag endaste det optimala för mig.. ;-)

Lite sköna tankar i natten - från en luttrad själ ♥

[Dominique NVC Costa]

Jag tror på Mig!

Jag tror inte på "den enda rätta" som vi måste finna.

Jag tror inte på en allsmäktig skapare som kräver något av oss och dömer  oss.

Jag tror inte heller på en maktlös skapare.

Jag tror inte på djävulen eller ondska som smider sina ränker.

Jag tror inte på vetenskapens sanning och konsekvens.

Jag tror inte på sjukdomar och olyckor som drabbar oss.

Jag tror inte på livet och döden som början och slutet.

Jag tror inte på slumpen som spelar tärning med oss.

Jag tror inte på Änglar eller Andar som leder och hjälper oss.

Jag tror inte på stjärnor och planeter som styr våra liv.

Jag tror inte på brist på pengar och resurser som begränsar oss.

Jag tror inte på en barndom och tidigare liv som vi alltid har med oss.

Jag tror inte på Jesus som vår enda väg till sanningen.

Jag tror inte på kristaller och krafter som påverkar oss.

Jag tror inte på naturväsen och småfolk som spelar oss sina spratt.

Jag tror inte på karma som vi måste lösa.

Jag tror inte på skuld och dömande.

Jag tror inte på känslor som styr oss.

Jag tror inte på livet som en skola som vi måste klara för att komma till nästa nivå.

Jag tror inte på mig och dig som åtskilda individer.

Jag vägrar konsekvent att tro på något som tar Makten och Ansvaret från Mig Själv och som kan göra mig till offer, för det ena eller andra.

Jag tror bara på Mig Själv och min Suveräna Makt!

Jag tror bara på Mitt eget Totala Ansvar!

Jag tror bara på Min Egen Fria Vilja att Skapa Mitt Liv!

Jag tror bara på MIG och DIG och OSS som ETT och ALLT som FINNS!

Jag tror bara på Oss som Livets Upplevelse av Sig Själv!

Det skulle vara en ganska hänsynslös skapare som lät somliga av oss dö en långsam svältdöd eller bli våldtagna som små barn,medan andra får rollen som Bill Gates eller lever ett Liv fyllt med Kärlek och Glädje.

För mig blir Livet Meningslöst och Orättvist

Om det finns något utanför Mig Själv som styr det.

Om vi är brickor i en guds nyckfulla lek med sin skapelse.

Om ondskan finns och jag ständigt måste vara rädd och skydda mig från den.

Om Livet är förutbestämt av någon eller något.

Om det finns andra krafter som styr mina steg.

På sjätte dagen skapade Gudomen Mannen och Kvinnan till sin avbild, till skapande med fri vilja att skapa alla de upplevelser vi själva väljer att skapa. Och Gudomen förband sig att lydigt bifalla varje minsta önskan från vår sida (hur skulle vi annars kunna bli skapare med fri vilja), Vill vi uppleva ett Helvete så tillhanda hålls det, vill vi uppleva ett Himmelrike så får vi uppleva något som gör upplevelsen möjlig!

Allt som Är kan inte uppleva sig själv
utan att uppleva sin raka motsats.

Utan mörker kan vi inte uppleva Ljuset.

Varje upplevelse innehåller fröet till sin raka motsats.

Utan maktlöshet kan vi inte uppleva Makt.


Vi är inte individer.
Vi är Ett.
Vi är Allt som finns.
Vi är Gudomen - Skaparen.

Enbart då blir Livet Meningsfullt för mig.

Då blir varje upplevelse en Gåva.

Och det är mitt Ansvar
Att välja Gåvan
Att välja Makt eller maktlöshet.

Inget jag säger eller gör 

Kan skapa Makt åt den som är i maktlösheten.
Inget jag säger eller gör
Kan ge Mening åt den som är i meningslösheten.

Vi måste själva hitta vår Mening
och vår Makt.

Så mycket enklare

Tänk vad mycket enklare Livet skulle vara om vi i stället för att se det som en kamp, en resa, en skola eller en jakt efter Kärlek, Rikedom, Bekräftelse och att vara Duktig, såg det som att vi är här för att Uppleva. Punkt!

Allt är precis som det ska vara! Det finns ingen som kommit längre eller kortare på sin resa, tror jag, de har helt enkelt valt en annan upplevelse. Jag ser inte livet som en stege där vi befinner oss olika långt upp, utan snarare som ett hjul där vi befinner oss på olika platser helt enkelt.

Men varför uppleva övergrepp, varför uppleva att vi måste vända på varje slant för att ha  mat för dagen åtminstone de flesta dagarna i månaden, varför uppleva konkurrens, utanförskap, självskadebeteende, smärta och sjukdomar. Varför uppleva sig som offer? Varför? Om vi skulle kunna välja att uppleva bara Kärlek, glädje och Frid, Varför välja något annat?

Därför att det går inte att uppleva enbart det som vi kallar positivt. Det går inte att uppleva ljuset utan mörker. Snart är det sommar, tänk dig att du en riktigt solig varm dag på stranden tänder en tändsticka. Den lågan syns knappt fast du håller den i handen. Brinner den överhuvud taget? Kanske måste vi t o m känna efter om den är varm, för att veta. Skulle du däremot tända samma tändsticka en mörk vinternatt, så skulle någon kunna se det 200 m bort.

Vi kan inte uppleva ljus utan mörker, Glädje utan sorg, Överflöd utan brist, och vi kan inte uppleva hur det är att Förlåta om det inte finns något att Förlåta. Varje upplevelse är lika viktig. Alla har sin viktiga uppgift i Livet. "Mörkret" är lika viktigt som "ljuset".

Jag har inte heller rätt att ta någon upplevelse från någon, att försöka fixa och hjälpa oombedd. För mig är den stora utmaningen att Acceptera, Respektera och Älska alla precis som de är där de är. Ingen bättre eller sämre. Att bara välja Kärlek i alla möten utan drama, utan dömande, oavsett om den möter gensvar eller ej, och utan att gå in i dramerna, utan behov av att förändra eller kontrollera, men gärna stötta och om någon ber om det. 

Och kan jag inte möta i Kärlek så kan jag välja att inte ta del, bara observera och uppleva på håll. Lika Tacksam över "mörkret" som över "ljuset". Bara vara i den uppleevelse som det ger mig.

Tänk vad mycket enklare Livet skulle vara om vi i stället för att funderade, planerade och agerade, bara ÄR , rent Varande, ren Upplevelse.