Viktigast av allt

Självkänsla tror jag är det viktigaste av allt för vårt välmående och för att vi ska kunna fungera väl socialt. 

När vi tittar oss omkring både innom och utom, i det lilla och i det stora så är det dålig självkänsla som sabbar våra relationer alltifrån relationen med oss själva till relationen mellan nationer.

Utan en bra självkänsla behöver vi ständigt tävla med varandra, hävda oss och på olika sätt få bekräftelse utifrån. Vi går in i ständiga dramer och konflikter och blir helt beroende av hur omvärden agerar mot oss. Vi dömmer varandra och inte minst oss själva.

Hur får man då en bra självkänsla? Det är ju ingenting som vi kan få utifrån utan måste byggas upp innifrån.

Idag har jag en bra självkänsla, men det har inte alltid varit så. Det fanns en tid då hela mitt liv präglades av ständigt bekräftelsebehov, en känsla av att aldrig vara bra nog. Som barn hade jag upplevelsen att jag inte dög som jag var, allt som räknades och som gav mig värde var prestationer av olika slag. Jag jämförde mig alltid med andra och det fanns alltid någon som var bättre. Vid andra tillfällen så upplevde jag mig tvärtom som lite bättre än alla andra i min omgivning, vilket så klart snart motbevisades.

Eftersom jag alltid har varit intresserad av djur och natur så fann jag min självkänsla där. Jag har sett hur intrikat allt i naturen samspelar, hur alla delar påverkar varandra och hur varje del är lika nödvändig. I naturen finns ingen som är bättre eller sämre, varje organism har sin plats och sin funktion att fylla.

I naturen är ALLT RÄTT! Varje individ är Viktig och Värdefull därför att "Skaparen" (Vad du än väljer att kalla alltings upphov) har gett dem en viktig uppgift som födslorätt. Alla är en Viktig kugge i maskineriet och saknas någon så märks det i hela Väven...

Visst kan jag ogilla t ex myggen och bromsarna som älskar att äta av mig, men människans misstag visar att också de är Viktiga: Uppfinnaren av DDT fick Nobelpriset i medicin då det begav sig, man trodde att man funnit en väg att utrota malarian genom att bekämpa malaria-myggen, men ganska snart upptäkte man att det var inte bara malarian som påverkades, giftet spred sig i näringskedjan och mängder av fåglar förgiftades också. Ett annat sådant misstag som visar på hur hela livsväven hänger ihop är när Engelsmännen för att ha något att jaga införde kaniner i Australien. Kaninerna förökade sig explosionsartat för de hade ingen naturlig fiende i landet, någon kom på idén att införa rävar för att hålla tillbaka kaninerna, men det visade sig att man försökt att bota pesten med kolera, rävarna åt nämligen inte bara kaniner utan även kängurus som snabbt minskade i antal....

Också vi är en del av naturen, en del av Skapelsen och som exemplen ovan visar så hur Allt hänger ihop och samspelar i Skapelsen, Vi kanske inte kan se vår uppgift, men vi kan vara säkra på att Vi liksom alla andra levande individer har en Viktig Uppgift i väven.

Ingenstans i naturen finner jag någon organism som är fel eller saknar värde. Hur kan jag tro att jag är så annorlunda och speciell att just jag skulle sakna Värde!

Vi är Alla Viktiga och Värdefulla! Det är vår födslorätt!

Därför att Livet vill ha oss här

En Vän frågade mig "Finns det en fråga som alla kan ställa sig på morgonen som får oss att må bra?" 

Jag har tänkt mycket på detta. Vad är orsaken till att vi mår dåligt?  Vad är grunden för att må bra? 

När jag tittar på Världen så tycker jag mig se att allt elände i grunden har sitt upphov i en enda sak: Brist på Självkänsla 

Människor mår dåligt, människor jagar bekräftelse, människor berusar sig med droger, beteenden och prylar, man gör sig själv och varandra illa... 

Och allt tycks bottna i en enda sak: Brist på Självkänsla.

Hur kan man hjälpa någon till Självkänsla? Finns det en "De vises sten"? Finns frågan?

Om jag på morgonen ställer dig frågan "Vad gör dig värdefull?" vad svarar du då?

De flesta skulle nog börja räkna upp saker som de presterar eller som gör dem behövda: Att man är viktig för sina barn, föräldrar, partner eller vänner, att man gör ett viktigt jobb eller att man hjälper någon annan. 

Men den som är ensam då? den som inte känner sig viktig och behövd eller älskad? den arbetslöse? uteliggaren? Är de inte viktiga och värdefulla? Eller den långtidssjukskrivne som bara "kostar" och kräver omsorger? Den Funktionshindrade som behöver assistent 24/7? Den barnlöse? Saknar de värde?

Men om det är så varför tar vi då hand om dem? Varför skapar vi härbärgen för de ensama, missbrukande uteliggarna? Varför sätter vi inte ut de handikappade till vargarna? eller knuffar de gamla utför ättestupan? Är det bara för att vi själva ska känna oss värdefulla som vi hjälper "de svaga"? Är deras enda värde att göra någon annan värdefull?

Eller är det kanske för att de saknar värde som vi i allt mindre utsträckning tar hand om dem? Har vi skapat ett samhälle där status, prylar, prestation och konsumtion ger oss tillräckligt värde så vi inte längre behöver vara behövda av de behövande? 

Men är vi inte fel på det då? 

Som vanligt så går jag till naturen. Finns det någon existens, någon organism i naturen som vi kan säga saknar värde eller är mindre värd än någon annan? Vi tycks gilla att tro det. Vi skjuter vargar för att de förefaller sakna ekonomiskt värde samtidigt som de river vår "värdefulla" tamboskap. Vi utrotar "värdelösa" växter och djur för att få plats med våra "nyttoväxter".

Men åter igen är vi inte fel på det då!

Har vi hela bilden? Vad händer om vargarna och andra rovdjur försvinner? I SydSverige ser vi en effekt nästan överallt i skogen och på markerna. Där finns spår av vildsvin som förstör våra "nyttoväxter". Men svinet i sig har ju ett ekonomiskt värde, den äter vi ju, så kanske är det bara bra att de blir fler. Fast åkerbrukarna och jägarna är inte alltid samma personer, av någon anledning tycker jägarna att det är roligare att skjuta rovdjur än grisar, trots att de saknar värde! och fodret till vår tamboskap förstörs och blir i slutänden dyrare. Kanske hade trots allt Vargen ett värde? Kanske behövs vargarna för att vi ska få foder till våra "värdefulla" djur! Kanske kostar det mer att bli av med vargarna än ett och annat tamdjur?

Nej vi har inte hela bilden, jag vill påstå att naturen är ett väl balanserat system där varje del är lika viktig, där alla behövs vare sig vi förstår deras uppgift eller ej. Det brukar visa sig när vi väl har utrotat dem. Livet vill helt enkelt ha, och behöver, alla delar i naturen.

Åter till ursprungsfrågan. Kanske finns de vises sten att söka i de stora existensiella frågorna? Om jag varje morgon ställer mig frågan: "Varför är jag här?" Då skulle svaret göra mig värdefull. Det vill säga om jag har ett svar. :-/ Tyvärr är det få förunnat att verkligen veta varför vi är här, jag vet det inte heller säkert, men jag tror mig veta en del av de uppgifter som Livet har ämnat åt mig, och i det stora hela behöver jag inte veta några detaljer, det räcker med att kunna, liksom i naturen, svara: "Därför att Livet vill ha mig här!"

I grund och botten är vi en del av naturen (även om vi fjärmat oss från den), Vi är en viktig del av ett en gång väl fungerande system.

Därför att Livet vill ha oss här!

Därför att Livet behöver oss!

Kanske finns svaret på ursprungsfrågan att söka i den lilla parentesen ovan?

Vi har fjärmat oss från naturen, Vi har fjärmat oss från Livet. Därför måste vi hela tiden bedöma vårt värde. Därför dömer vi hela tiden oss själva och varandra till att leva i värdelöshet, för vårt artificiella liv saknar långsiktigt värde, det har enbart ett värde i stunden.

Om några månader kommer en ny modell av värsta smartphonen och då blir vi värdelösa igen om vi inte köper den nya...

Imorgon förlorar vi kanske vårt jobb (eftersom det inte producerar något av "värde") och då blir vi värdelösa igen...

Om några år blir barnen vuxna och behöver oss inte längre, vad är mitt värde då...

Kanske står "de vises sten" att finna i naturen bland granarna, grässtråna och de andra stenarna. Kanske är det där vi blir delaktiga, viktiga och behövda av Livet igen?

För att Livet vill ha oss här!

Eremiten

Eremiten står för vårt behov av avskildhet, även om människan är social och vi behöver varandra så är det också viktigt att vi tar oss tid för reflektion i avskildhet. Liksom Livet består av cykler och vågrörelser, så behöver vi också ebb och flod. Vardagen i vårt moderna samhälle har ofta ett högt uppskruvat tempo med lite tid för pauser och det kan vara svårt att finna utrymme för att umgås bara med oss själva, men det är viktigt att vi finner dessa pauserna. Vad som fungerar för dig måste du själv komma på, själv så försöker jag att ta mig en stund under stjärnorna varje morgon, någon kanske mediterar, uppsöker stillheten i en kyrka eller tar regelbundna promenader för sig själv i naturen. Men vi behöver också längre pauser, kanske tar du en helg off i en ensligt belägen stuga, åker på en retreat, ger dig ut på en längre vandring eller gör en utesittning i några dygn. Eremiten talar om för oss att det är dags att ta en längre paus med bara oss själva. 

Vem möter du när du umgås bara med dig själv i flera dagar?

Baksidan av Eremiten talar om för oss att vi är rädda för att möta oss själva, vi ser hela tiden till att ha fullt upp och springer ifrån oss själva. Se till att ta en längre paus så att själen kommer ifatt, den längtar efter att möta dig!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Biotopskydd

På jobbet markerade vi gränser för ett biotopskyddsområde, vi diskuterade vid lunchen hos en av kollegernas äldre släktingar om det kunde vara de många tickorna som kunde vara skyddsvärda? Den äldre släktingen sa "Tickor är ogräs, de bara förstör".

Många är det som säger att fästingar inte har någon nytta för någon, de bara sprider sjukdomar. Björnloka är en annan organism som många tycker saknar värde och borde rotas ut.

Men så kan jag inte se det. Alla organismer har sin plats att fylla ut i Livet, om någon någon gång hamnar på fel plats så försvinner de snart. Allt ingår i ett perfekt nät av Liv. Skaparen skapade dem alltså har de en funktion, annars hade de inte funnits.

För mig är detta en väldigt Värdefull insikt, för det innebär att det inte finns rätt och fel, det finns bara rätt! annars hade det inte funnits. Det innebär också att inte heller jag eller någon annan människa kan vara rätt eller fel, vi är alla rätt! annars hade vi inte funnits.

Vem är jag att döma Tickor, Fästingar, Björnlokor eller någon annan levande varelse! Kan ens de främsta vetenskapsmännen förklara hur Livet fungerar i minsta detaj! Exakt vilken plats någon enda organism har i väven! Det enda vi vet är att allt är förbundet i en enda stor väv och rubbar vi en endaste liten tråd så rubbar vi hela väven.

Vi skulle alla kunna gå omkring med en skylt om biotopskydd om halsen, vi är alla skyddsvärda objekt som inte får skadas med dömande ord eller tankar, annars hade vi inte funnits!

Ugglan

I förra veckan såg jag en Uggla mitt på dagen, två ggr. I går såg jag åter en Uggla på dagen. Vad vill den säga mig?

Ugglan flyger absolut ljudlöst, oftast hör vi inte vingslagen från den fågel som flyger förbi, men när en Uggla flyger förbi hör vi tystnaden. Den verkar också oftast på natten så det är sällan vi ser den. Själv ser och hör den däremot väldigt bra. Dess fantastiska syn och hörsel hjälper den att jaga om natten, den ser och hör i det fördolda.

Traditionellt ses ugglan som klok, den är också Athenas (visdomens gudinna) symbol.

Möter vi en Uggla så manar den oss att se och lyssna i det fördolda, att se och lyssna under ytan, bortom det uppenbara, det som synes vara. Vi kan vinna mycket kunskap och klokskap genom att betrakta världen som vi lever i, men verklig Visdom, finner vi när vi ser och lyssnar inåt.

Baksidan av Ugglan varnar oss för bedrägeri, och främst självbedrägeri. Saker och ting är kanske inte som de synes vara, det finns något annat under ytan, i det fördolda.

Vart tog Verkligheten vägen?

Vi bär hem vår mjölk från affären
Men när såg vi en ko sist?
När kände vi den varma kodoften?

Vi äter våra grönsaker
Men när stack vi fingrarna i jorden sist?
När kände vi doften av jord?

Vi åker från plats till plats i bil eller buss
Men när gick vi sist för att komma någonstans?
När kände vi marken under fötterna?

Vi ser filmer från världens alla vildmarker
Men när såg vi en äng sist?
När kramade vi ett träd?

Vi köper grillbrickor och chorizo
Men när såg vi en gris sist?
När kände vi fårets ull mellan våra fingrar?

Vi går på Coffe House och köper esspresso
Men när plockade vi vårt örtte sist?
När kände den fina smaken av klöverblomste?

Vi har ständigt människor runt oss
Men när satt vi tillsammans och såg solen gå ner sist?
När kramade vi varandra?

Vi stänger TVn och datorn och mediterar
Men när hörde vi fåglarnas kvitter och vindens sus?
När hörde vi tystnaden?

Vi lever våra liv var och en på sitt sätt
Men när har vi kontakt med Livet?
När känner vi Livet i oss?

"Skapa" det du vill ha...

Jag skrev i går om att inte förbruka mer än vi behöver, och att jag ville flytta ut i skogen... tydligen får jag sällskap där för det var större intresse för detta blogginlägget än för något jag skrivit på mycket länge. =))

Annars möter jag ibland när jag talar om att ta vara på våra resurser, inte leva över våra tillgångar och liknande, föraktfulla kommentarer om brist- eller fattigdoms-tänk. "Bort detta!"

För idag ska man skapa det man vill ha i livet med hjälp av "attraktionslagen". Man gör attraktionstavlor och man affirmerar en ny man eller kvinna, och nåde den som tänker brist, för då attraherar man just brist!

Och att attraktionslagen fungerar är jag helt övertygad om, men det är just frågan om att attrahera något som redan finns inte om att skapa något ur intet. Vad jag upplever är att det väldigt ofta handlar om att attrahera lyx och flärd utan hänsyn till verkligheten, som faktiskt innefattar andra naturlagar än attraktionslagen också.

Måhända har min mormors fattiga torparbakgrund gått i arv, men någonstans ifrån har jag nog (om jag får säga det själv) också ärvt sunt förnuft. Kanske är det min uppväxt på ett lantbruk där man levde nära VERKLIGHETEN och där man i mångt och mycket klarade sig på det som fanns att tillgå på gården som gör sig gällande.

Det handlar inte om bristtänk, det handlar om att ingenting kommer ur intet, lever vi över våra tillgångar så tar vi resurser från någon annan, det är bara så. Vår jord är begränsad, och obegränsad tillväxt i en begränsad värld är en omöjlighet oavsett attraktionslagen. Om äpplena från Chile kostar mindre än de Svenska äpplena trots att de fraktats över halva jordklotet beror det inte på att de förbrukar mindre resurser, det beror inte heller på att de svenska äppleodlarna tar ett överpris för sina äpplen. snarare beror det på att någon annan betalar priset för både odling, och transporten hit. Endera är det underbetald arbetskraft i Chile, eller är det miljöförstörande kemikalie-odling som står för kostnaderna, eller bådadera. Vi lever på chilenarnas och naturens bekostnad när vi äter de äpplena. Så är det bara. Inget skapas ur intet. Ingen kan få mig att tro att chilenska äpplen förbrukar mindre resurser än äpplena som odlas i Kivik som ligger en knapp timme härifrån.

Attraktionslagen fungerar på gott och ont, men liksom allt annat så måste den användas med sunt förnuft och hänsyn till allt annat levande. Om jag attraherar pengar så kanske jag känner mig trygg för stunden, tills pengarna tar slut. Attraherar jag min ideala partner, så kanske jag blir lycklig, tills jag upptäcker att min lycka inte kan vara avhängig någon annan.

I stället för att använda attraktionslagen till att dra till mig pengar, resor, saker och vänner, så använder jag den för att attrahera det jag vill känna. Tryggheten bor inte utanför oss i något vi kan äga, den enda sanna tryggheten måste vi finna i oss själva. Genom att finna tillit till att Livet alltid ger mig vad jag behöver så känner jag mig trygg, och därmed attraherar jag mera trygghet. Rikedomen står inte att finna i ett ha mycket och dyra saker eller att resa långt bort på semester två gånger om året, rikedomen finner jag i att ha en underbar son som är trygg i sig själv, jag har mängder med fantastiska vänner som finns för mig, jag har mat på bordet, jag har hälsan och finner glädje i Livet nästan varje dag. Det får mig att känna mig rik och därmed attraherar jag mera rikedom, om än den kanske inte består i gods eller guld. Lycka går inte att köpa på ett shoppingcenter eller på en resebyrå, den går inte heller att finna på en dejtingsida eller på krogen. Lyckan är ett val, jag väljer att vara lycklig för allt det fina som omger mig, naturen, vännerna, sonen, rikedomen och tryggheten osv. och därmed attraherar jag mera Lycka.

Inget av det vi vill ha bor utanför oss, vi kan inte attrahera något utanför oss för att skapa något inom oss!

Jag tänker på en tv-serie eller film som gick på tv när jag var barn. "Pojken med Guldbyxorna". Där vi får följa pojken Mats och hans äventyr tillsammans med fadern efter att Mats en dag hittat ett par byxor på vinden, byxor som skänker dem oanade rikedomar. Mats behöver bara stoppa ned handen i byxfickan så kan han fiska upp sedel efter sedel så länge han orkar hålla på.
Till en början tillfredsställer de båda enbart sina egna fattiga önskningr, men efter hand tar Mats förstånd och idealism överhand och de två startar tillsammans firman Nilsson International. Största problemet i början är att oförmärkt kunna växla in alla småsedlar i större valörer. Efter hand står det också klart att deras penninginnehav och donationer på något mystiskt sätt hänger samman med att pengar försvinner från bankvalv och värdetransporter. Snart innehåller tidningar och radionyheter inslag kring myndigheternas strävan att avslöja "mannen utan fingeravtryck".

MyntDrottningen

MyntDrottningen är i sin kropp, hon övar yoga eller dansar frigörande dans, afrikansk dans eller någon annan dans. Få kan som MyntDrottningen njuta av kroppens Lust. Hon äter det som kroppen säger åt henne att hon behöver och hon tar långa promenader i naturen. I sin trädgård odlar hon sin mat och även en del läkeörter.

MyntDrottningen Vet att vi är Andliga varelser med en Fysisk upplevelse och inte tvärtom. Hennes kropp är hennes tempel och hon vördar den varje dag.

MyntDrottningen uppmanar oss att landa i vår kropp, att vara i det fysiska. Behöver du jorda dig? Stick ner dina fötter djupt i myllan och gräv med tårna, krama ett träd, eller dansa med tunga steg.

Baksidan av MyntDrottningen varnar oss för att fastna i det fysiska, sitter du fast med händerna i myllan? Tror du att dina växter kan leva enbart av gödning? eller att du kan leva enbart av mat? Växterna behöver också sol och vatten, och vi behöver även andlig inspiration och våra känslor för att Livet ska bli fullvärdigt, annars blir vi bara ett dött kött om än vi vandrar omkring.

När det är som mörkast är räddningen närmast

När det är som mörkast är räddningen närmast.

Jag tror inte vi är här för att kämpa. Jag tror inte Livet är en tävling där vi måste göra allt för att överleva. 

Jag tror vi föddes till detta livet för att uppleva just Livet. Exakt vad vi valde att uppleva detta livet, kan vi inte veta med vårt vardagsmedvetande, men vi valde att uppleva just det vi upplever just nu.

När vi upplever maktlöshet, då är maktlösheten just det vi ska uppleva. 

Vi har valet att  kämpa emot, vi kan sprattla som flugan i spindelns nät och trassla in oss ändå mer, tills vi fastnat så hårt att  vi inte längre kan kämpa, tills vi äntligen tvingas acceptera att vi är maktlösa, tills vi äntligen upplever maktlösheten.

Eller vi kan välja att ge upp, acceptera och vara i upplevelsen av maktlöshet, utan att först kämpa för att göra upplevelsen ändå större.

Ur maktlösheten föds Tilliten. I maktlösheten accepterar vi att det finns saker som vi inte klarar själva. I maktlösheten kan vi äntligen se att vi bara är en liten del av Livet. I maktlösheten kan vi äntligen se att det finns ngt som är större än oss själva. I maktlösheten kan vi äntligen hitta Tilliten till Livet/Gudomen.

Återigen går jag till naturen för att komma hem. Varje del av Livet har sin uppgift, som den accepterar, tills uppgiften är fullföljd. Myggan kämpar inte för att vara ngt annat än mygga, den har två uppgifter i Livet, att se till att det finns fler myggor och att bli mat åt ngn. Myggan accepterar och är mygga fullt ut, tills den en dag är färdig med den upplevelsen. Blomman har sina uppgifter som den accepterar och är fullt ut, tills den en dag är färdig med den upplevelsen. Allt bara är det de ÄR fullt ut, en Viktig del av Livet, tills de är färdiga med den upplevelsen.

Myggan kan be om att slippa bli uppäten om det är möjligt, det förändrar inget i det stora hela, ngn annan mygga blir uppäten i dess ställe, och "vår" mygga dör av ålderdom.

Vi kan be "låt denna bittra kalk gå mig ifrån, men inte som jag vill" Vi kan erkänna vår litenhet och be om hjälp, samtidigt som vi accepterar att vi inte vet vad som är det högsta bästa, och vi kan be att om vi inte kan slippa vår "bittra kalk", att vi åtminstone får ngt att hälla i den så den inte smakar så illa, om det är möjligt.

I maktlösheten finns Acceptansen. I Acceptansen finns Tilliten. I Tilliten finns VARANDET!

Vi vet inte vår Uppgift i Livet, men vår uppgift är att VARA de vi ÄR! Hur det än ter sig.