Käre son (av Beatrice Håkansson)

Texten lånad av Betrice Håkansson

Käre son, store mästare!

Världen ligger för dina fötter...

Jag önskar av hela mitt hjärta, att du får växa likt ett träd så tryggt stadigt och starkt, med rötter djupt förankrade i jord, som står stadigt i världens storm.
Låt ditt grenverk sträcka sig nyfiket mot det oändliga...

Du Är den viktigaste personen i DITT liv! 
Du äger ansvaret över hela ditt väsen, dina tankar, känslor och handlingar!

Du äger makten i ditt liv!

Låt livet bli din stora läromästare!

Allt som kommer till dig, får du av livet som gåva, för att bli vän med ditt innersta väsens längtan efter sig själv.

Skatten, diamanten, sanningen om livet finner du i ditt inre, med alla svar om du bara lyssnar!

Livet handlar om att hitta sig själv, lära känna sig själv, sluta fred med sin innersta längtan efter sig själv...

Lycka till på färden, vackre Mästare!

-Mamma
[Beatrice Håkansson]

Min "Minn"

Ett år har gått,
49 står oss åter
av Vår
50-åriga relation!

Det är en så Fantastisk Gåva att få ha dig i mitt Liv.
Underbara Människa, Härliga Kvinna!
Så Tacksam att få vara Din Man
Och att du vill vara Min Kvinna!

Vi kommer allt Närmare varandra hela tiden
och jag har lärt mig att det enda som skapar avstånd
är när vi inte låter varandra vara den vi Är
och göra vad vi Vill.

Att komma Nära och att Älska
Handlar om att Släppa taget och Ge
och aldrig om att hålla fast och vilja ha.

Det handlar om den barnsliga glädjen
att hitta en vacker sak,
glatt hålla fram den och säga
"Titta vad jag hittade till dig Älskling!"

Och det handlar om så mycket, mycket mer....

Älskar dig Oändligt
Min Beatrice!
<3 <3 <3

Byte av fokus

I mina tidigare relationer har jag verkligen försökt att släppa in partnern i mitt liv, men ändå har jag inte lyckats fullt ut. Då partnern har plockat bort disken och lagt något på "fel" ställe har jag blivit irriterad och krävt ändring. Partnern har känt sig kontrollerad och börjat gå på tå, rädd för att väcka min irritation.

I dag ser jag hur jag läkt denna bit i mig och skiftat fokus. Min Älskade Beatrice <3 vill gärna vara delaktig i mitt hushåll och började genast hon kom in i mitt Liv att plocka i hushållet, första gången jag hittade dl-måttet på "fel" ställe så dök irritationen upp bråkdelen av en sekund, men genast så blev jag i stället påmind om att det finns en Underbar Älskad Kvinna i mitt Liv. Varje litet spår påminner mig om Kärleken som vi delar, dl-måttet och osthyveln som hamnat "fel", bomullsrondellen på vasken, laddaren till hennes telefon i kontakten i sovrummet etc. är helt "Rätt" och fyller mig med Kärlek <3

Med denna insikt så läker jag ändå mer i mig... Sonen som har för vana att placera sin resväska med sina kläder och allt annat mitt på hallgolvet och lämna den där, som bär ner porslinet på sitt rum för att sedan plötsligt efter en månad fylla vasken med intorkad disk har hela tiden renderat massaor med ilska och irritation. Nu skiftar jag fokus och ser i stället min Kärlek till min Underbare grabb i alla spår han lämnar. <3

Jag ser att han ärvt sitt beteende från mig och minns hur jag gjorde allt "fel" för att bli sedd av min Fel-letare till mor, jag ser även hur jag själv ärvt henes fel-letande.

Nu skiftar jag fokus och läker det i mig, och kanske läker jag även Grabbens arv.
 

Två Kärlekar

I kanske mer än ett år har jag mått väldigt Bra men mitt driv har saknats. Det har inte funnits något framför mig, inget som jag Längtat till.

Inget har jag tagit mig för och livet har varit ganska trist trots att jag mått Bra. Det enda som lockat något och ibland Lyst upp tillvaron har varit då jag varit social och träffat Vänner.

Så kom sommaren och jag återfann min gamla Dröm om ett enkelt oberoende Liv som jag så småningom började förverkliga.

I samma veva dök en Underbar Kvinna upp i mitt Liv och vann mitt Hjärta.

Under min "gråa" tid gjorde jag inget mer än det jag "måste", allt sköt jag på till sista stund. Det var som jag ändå genom den stress som detta ibland gav upphov till ville känna att jag levde.

Nu har jag två Kärlekar som jag egentligen vill ägna all min tid och paradoxalt nog innebär det att jag ägnar mycket mer tid åt mina andra "måsten" också. Det går inte längre att skjuta upp saker till sista stund för då gör de mig ofri och hindrar mig från att planera min tid så att den så mycket som möjligt kan ägnas åt mina Kärlekar.

Jag vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det är så och att vi behöver Drömmar och Mål för att Leva.

Även om vi mår Bra så behöver vi Kärlekar <3