BägarKungen

BägarKungen är Trygg, han har kontakt med alla sina Känslor, även om de sällan får några stora uttryck. Han har en sund distans till dem, låter dem finnas och betraktar dem, lyssnar till det de har att säga honom och låter dem vara de verktyg som de är ämnade att vara utan att göra något väsen av det. Det är just detta som gör BägarKungen så trygg, liksom han låter sina egna känslor finnas just som de är så låter han också alla andra vara där de är, stödjer utan att ta över. Han är en god, förstående lyssnare, som hjälper oss att ge det vi upplever rimliga proportioner. Bägarkungen är en sådan morfar eller farfar som alla önskar sig. Kärleksfull och Förstående låter han alla bli sedda som de är där de är, han leker gärna med i barnbarnens lekar men kan för den skull ändå sätta gränser.

BägarKungen inspirerar oss att bli som han, låta allt inom och utom passera utan att göra mycket väsen av det, bara med ett stilla deltagande.

Baksidan av bägarkungen antyder att vi blivit alltför distanserade till Livet och våra känslor, vi är inte längre delaktiga utan bara passiva åskådare som drabbats av en låt-gå-mentalitet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Resonans

Om vi slår på ett oscilloskop (elektriskt mätverktyg, med en liten skärm där det blir en kurva) så har det sin egen själv-svängning, det ritar en kurva utifrån inget. Om vi slår på 30 oscilloskop i ett rum så har de var sin egen kurva, men.... om vi sedan går ifrån rummet och tar en lunch eller något, då har de när vi kommer tillbaka efter en tid börjat svänga i takt!

Om ett antal kvinnor lever nära varandra en tid då börjar deras menstruations-cykel att harmoniseras och de har snart alla mens samtidigt, lever de också nära naturen, så kommer menstruations-cykeln också att komma i takt med månens cykler!

I hjärnan har vi nervceller (neuroner) som speglar det vi ser ske utanför oss som om vi verkligen utförde samma handling, s.k. spegelneuroner. Om vi t. ex. griper en frukt ur en skål så kommer vissa nervceller i vår hjärna att vara aktiva under handlingen, men det intressant är att dessa celler också är aktiva om vi stillasittande ser på när någon annan griper en frukt ur skålen. Det är dessa spegelneuroner som gör att skratt och gäspningar smittar, samt att om vi ser någon t ex klia sig i ansiktet ofta gör samma sak. De får oss att känna smärta när någon gör sig illa och glädje när någon är lycklig. De hjälper oss att förstå varandra och uppleva gemenskap.

Vetenskapen har observerat att två elektroner som en gång interagerat med varandra och sedan skilts åt fortfarande på något vis är förbundna med varandra. En elektron har sin rotation, och om rotationen hos den ene åtskilda elektronen förändras så förändras också rotationen hos den andra elektronen samtidigt på samma vis. Spooky!

Runt om i världen så har forskarna placerat 65 små slumpgeneratorer som alstrar en slumpmässig rad av ettor och nollor. Man har observerat att då dessa befinner sig i en miljö med mycket starka mänskliga känslor så slutar raden av ettor och nollor att vara slumpmässig. Störst utslag hittills gav dessa slumpgeneratorer den 11 september 2001 då terordådet mot World Trade Center ägde rum. Vad som är intressant är att utslaget i hela världen avvek och det långt innan man visste att det skett något, faktum är att avvikelsen påbörjades redan ca 4 timmar innan terrordådet skedde!

Vad handlar allt detta om? För mig handlar det om resonans. Alltings vilja att svänga i harmoni med vartannat. Kanske är denna resonans det som är själva Livet. Det är den kraft som motverkar alltings sönderfall och i stället får det att ordna sig och skapa.

Fenomenen säger mig också att vi är förbundna med allt. Vi är inte enskilda individer, vi är delar av ett enda gigantiskt energifält, som hela tiden strävar efter att komma i resonans med alla andra delar av energifältet.

Vårt medvetande lurar oss och får oss att uppleva oss som åtskilda, men på ett djupt omedvetet plan vet vi att vi är Ett med Allt.  Däri bottnar vår strävan efter Gemenskap och Kärlek, för är det inte just vad Kärlek är upplevelsen av resonans med andra varelser. När vi upplever Kärlek då upplever vi stor gemenskap, vi upplever att vi är Ett med någon annan.

Kärlek blir då = upplevelsen av den Resonans som är det Livet är.

Varje del av Livet svänger med sin speciella frekvens, det är vad som skiljer oss åt, men allt som sker och allt som vi möter är ämnat att få vår svängning att komma mera i resonans med själva Livets svängning, den ursprungliga frekvensen.

Vi strävar hela tiden mot resonans... svänger med varandra... våra svängningar justeras... Resonerar... Ju mer Resonans som finns i ett möte desto mer kommer vi att gå mot ändå mer Resonans. Då upplever vi Gemenskap/Kärlek/Livet. Kanske ska vårt  möte bara förändra vår svängning en smula, mot mera Resonans med Livet.... och sedan ska vi gå vidare mot nya möten som vrider vår svängning ytterligare mot mera Resonans... Kanske är det ett möte där vi kan svänga med varandra under en längre tid, kanske resten av livet, mot mer och mer Resonans, mer Kärlek, mer Liv.

Ibland vill vi konservera upplevelsen av gemenskap... Resonans... Ha den kvar alltid... så klart! men vi är levande, föränderliga, vår frekvens varierar ständigt likt hjärtats slag, likt andningens rytm... när vi möter en annan människa som befinner sig i samma tonläge just här och nu så uppstår Resonans, känslan av gemenskap, samhörighet, Kärlek. Underbart så klart när vi möter någon som i stort har samma rytm som vi, där resonansen är ofta återkommande, men Kärleken är lika fin varje gång den inträffar, den kan ändå bara existera i nuet.

Trots det så väljer vi ibland i vår strävan efter upplevelsen av gemenskap att hålla fast vid en relation som är disharmonisk Vi anpassar oss själva, försöker kontrollera den andre, dysfunktionella relationer, med beroende och medberoende, makt och uppgivenhet som största ingredienser. I vår strävan efter Resonans försöker vi förändra oss själva eller den andre bara för att vi en gång har upplevt denna Gemenskap/Kärlek/Resonans, då våra frekvenser under en kort tid var i harmoni.

Men resonansen är en funktion som finns i flödet, ju mer vi strävar att förändra något, desto längre från Resonansen för det oss, Längre från Kärleken och Livet. Och ju mer vi är sanna mot oss själva, lyssnar till livet och vårt inre desto mer Resonans kommer vi att uppleva. Mera Kärlek, mera Liv. För Resonansen är något som är vårt medfödda arv. Den verkar naturligt inom oss.

Också tänker jag på en dikt som jag skrev 1986:

HARMONI

Du slår an en sträng i mig
Det är inget allvarligt
Men jag vill gärna veta

Om nästa ton
Skälver i Harmoni

JAG ser dig, ser du mig. (av Gunilla Wikberg)

Text av Gunilla Wikberg

Jag hör ditt rop på hjälp,
Jag förstår du har det jobbigt,
Jag försöker hjälpa dig, genom att ge av min erfarenhet, av min lärdom, genom att delge min tid till dig.

Men du vill inte ha den hjälpen jag ger, du vill inte se det jag ser, du vill ha en annan hjälp som du kan nära din ångest med, du har inte behov att få hjälp som helar.

Du vill ha medhåll, du vill bli ömkad, du vill att jag håller i din ångest, du vill lasta över den på mig så jag kan bära den åt dig en stund, så den kan få växa sig starkare, så du får en bekräftelse på hur illa du mår, att det är synd om dig, det är din makt i ditt mående.

Jag kan inte vara din medberoende till ditt destruktiva leverne, jag vill inte nära ditt destruktiva beteende, jag vill inte stärka ditt ego som tar av andras energier, jag vill inte att dina monster ska få spelrum och bli allt större och starkare. Jag vill inte att du drar mig med, äter upp mig i din desperation att få energi till dina monster.

Den ångest du när ska inte få kväva mig.
För jag mår precis som du, lika mycket ångest, i min desperation att ge dig det du vill ha går jag under, jag orkar inte ge dig det du suktar efter, jag har ingen styrka att ge dina demoner näring.

Känsliga energier som är sköra i het luft brinner gärna och lätt, ur askan föds fågel Fenix.

Flyger mot nya äventyr, mot nya mål, fri för att växa, fri att bli vad den må bli.

Vill du följa med eller håller dina demoner dig fast i grå dis som blir svartare och svartare.

Valet är inte alltid ditt, men om du föder det som känns bra i stunden får det som blir bra i gryningen ge vika, det vita kan inte ersätta det svarta, de måste vara motpoler, men det måste få samma yta att växa på. Annars blir det  grå....

Så min vän , NU är det dags, våga bryta det invanda mönstret, våga göra annorlunda.

Byt färg, byt tallrik, byt taktik, byt fokus,
NU GER VI OSS AV.

[Gunilla Wikberg]

Att se bortanför (av Susanna Isaksson)

Att se bortanför de Sårande orden.

Se bortanför föraktet i rösten.

Se bortanför den iskalla tonen.

De hånfulla ögonen.

Den förvridna munnen.

Att se bortom kniven i magen.

Bortanför Ilskan som väcks.

Bakom Försvaret mot det sagda.

Bortom den massiva lusten att såra.

Bortom dörren som vill slå igen inuti.

Förstå

Förstå att orden kom ur ett skrikande inre.

Skrikande och sårat som ett djur.

I paniken över livet som vände.

Över helt förlorad kontroll

Förstå att det sårade barnet.

Gråter och säger fula ord.

Ord som ska skada.

Som plåster på det oerhörda.

Plåster som skadar

Både den som ger och den som får.

Att istället känna kärlek.

Medkänsla och värme.

Lugnt vända andra kinden till

Titta ömt och ge en kram

Till den sargade själen i 1000 bitar.

♥

[Susanna Isaksson]

Helig Ko!

Ibland blir mina Sanningar till Heliga kor, utan att jag sett hela dess vidd!

Som detta med att:
"Var och en Sätter sina gränser och fattar sina beslut utan att kliva över någon annans gränser"

Det är nog vackert och bra och något som jag verkligen tror på.

Men jag har varit fokuserad på den första delen och glömt bort den andra. Har varit som en Buffel fast besluten att följa mina sanningar utan att precis se mig för. Så klart har jag inte medvetet klivit över någon annans gränser, men det har krävts ett träd eller liknande för att jag skulle väja.

Om jag vill respektera andras gränser är det kanske bra om jag kollar var de går.

Jag inser också Nu att det är genom att SE och KÄNNA andra som jag kan öppna mig för KÄRLEKEN.

En ny Sigfrid föds. En Älvlik Buffel som går SIN väg men som ser sig för. Ser och Känner de han möter.

Tacksam!