Text och bild lånad av Zitassa
Alla har vi vår skugga som följer oss alltid, hur lång skuggan är
beror på var vi står och var ljuset befinner sig, vi kan stå i skuggan
av ett hus då vi faktiskt inte kan se vår egen, eller om man vill då
existerar den inte, ser oss lite som i skuggan av ett hus då vi
beskyddas av någon från oss själva, där vi inte behöver tänka själva
eller följer en guru eller vad som helst i dennes skugga.
Men vi
behöver vår egen skugga och inte någon annans, jag tror att om vi inte
erkänner våra skuggsidor så går vi miste om en stor del av oss, visst
det är bekvämt att slippa se alla våra sidor, gömma oss från ljuset och
skuggan, men gåvan är att se den, acceptera den och du ser och
accepterar hela dig.
Vi har alla bra och dåliga sidor men det är
upp till oss att agera utifrån vår uppfattning och inte genom en annan
persons tankar.
Vem vi är och hur vi tänker, är vem vi är och hur vi utvecklats.
Jag
tror inte att det finns någon som inte har skuggsidor, men vi gör
alltid vårt bästa att gömma dem eller förtränga dem, bäst kan vi se dem i
människor vi möter, det vi gillar hos andra gillar vi hos oss och vad
vi tycker mindre om hos andra är det vi inte har accepterat hos oss
själva.
Jag har ofta blivit frågad - varför så svart och vitt
Jag
ser oftast saker som svart eller vitt men det har hjälpt mig framåt,
att då behöver jag ta tag i saken, beslutet, tanken, vardagen.
en balans i svart och vitt är enligt mina tankar styrkan i att kunna säga ja och nej, istället för njaaa, kanske, vet inte .....
[Zitassa]
