StavPrinsessan

StavPrinsessan prövar andras sanningar mot sin sanning, hon tar in varje beskrivning av Livet och Döden som hon möter och Känner om den klingar i Resonans med hennes Själv. Hon prövar andras Vilja mot sin Vilja. Innerst inne vet hon vem hon Är och vad hon Vill men hon har inte alltid ord, ens för sig själv, för det. Genom att Känna på andras ord hittar hon sig Själv.

StavPrinsessan prövar idéer och uppmanar oss att göra det samma, hon ställer sig frågan "Hur känns detta? Bra eller dåligt? Får det mig att slappna av och känna mig trygg, eller känner jag motstånd och stress?"

Baksidan av StavPrinsessan varnar oss för att bli som en trotsig 3-åring som hela tiden måste visa vem hon är genom att vara tvärtom. 3-åringen vet vem hon är och vad hon vill, men hon är beroende av omvärlden för att kunna vara det och nå dit. I stället för att stanna i den hon är när hon inte får som hon vill, förlorar hon lätt sig själv i en kamp om att få Vara, om så bara genom att inte vara den andra vill att hon ska vara. Hon trotsar och manipulerar mer för att få Finnas än för att vara den hon Är.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Eremiten

Eremiten står för vårt behov av avskildhet, även om människan är social och vi behöver varandra så är det också viktigt att vi tar oss tid för reflektion i avskildhet. Liksom Livet består av cykler och vågrörelser, så behöver vi också ebb och flod. Vardagen i vårt moderna samhälle har ofta ett högt uppskruvat tempo med lite tid för pauser och det kan vara svårt att finna utrymme för att umgås bara med oss själva, men det är viktigt att vi finner dessa pauserna. Vad som fungerar för dig måste du själv komma på, själv så försöker jag att ta mig en stund under stjärnorna varje morgon, någon kanske mediterar, uppsöker stillheten i en kyrka eller tar regelbundna promenader för sig själv i naturen. Men vi behöver också längre pauser, kanske tar du en helg off i en ensligt belägen stuga, åker på en retreat, ger dig ut på en längre vandring eller gör en utesittning i några dygn. Eremiten talar om för oss att det är dags att ta en längre paus med bara oss själva. 

Vem möter du när du umgås bara med dig själv i flera dagar?

Baksidan av Eremiten talar om för oss att vi är rädda för att möta oss själva, vi ser hela tiden till att ha fullt upp och springer ifrån oss själva. Se till att ta en längre paus så att själen kommer ifatt, den längtar efter att möta dig!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Översteprästen

Översteprästen representerar den manliga aspekten av Gudomen, av Skapelsen, Han står för Den Store Anden, för idén bakom Alltet, för Planen. Han är den som får energin att flöda genom Skapelsen samtidigt som han är energin som flödar dvs. själva Livskraften.

Översteprästen är den Andliga aspekten av oss själva och Livet, det vi kan kalla vår Själ, vår Ande, eller Den stora "Jag Är". Han talar till oss om att sluta kämpa och i stället underkasta oss Livets Flöde. Allt är precis som det ska vara, Allt vi Upplever är en Gåva. Naturligtvis har vi vårt fria val alltid, men det enda alternativet vi har till att följa flödet är att göra motstånd mot det, med den stress, smärta och kamp som det innebär. Detta är också vad Översteprästens baksida varnar oss för, att kämpa emot Livet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Njut av det du har (av Susanne Löfgren)

Text och bild lånad av Susanne Löfgren

Det är viktigt att påminna sig själv ibland tycker jag - om att njuta av det man har HÄR och NU!

Då kommer tacksamheten och lyckan över det!

Är det inte lätt ibland - att vi tror det där gräset på andra sidan är så mycket grönare att vi glömmer bort att njuta av det vi faktiskt HAR?

Singeln kanske längtar efter en partner. Den som befinner sig i ett förhållande kanske saknar mycket från singeltiden. Någon längtar efter barn. Någon annan, som har barn saknar tiden med mindre ansvar för andra och mer tid för sig själv.

Det är helt okej och väldigt mänskligt att längta! Jag längtar själv ofta till många saker!

Å jag menar inte att det bara stirras blint på det vi saknar, det är lite väl mycket fokus på det ibland bara! Nog njuter singeln även av singellivet, såväl som att den som är i ett förhållande njuter av de goda sidorna i det också, för att ta ett exempel bara.

MEN det är så viktigt att påminna sig. Jag brukar själv påminna mig om det i längtans stunder. Att det jag inte alltid är överförtjust över idag - kan komma att vara något jag saknar en annan dag!

Oavsett om du lever själv eller med en annan människa, oavsett om du har barn eller inte, oavsett om du jobbar med din dröm eller knackar på och vill vidare till annat - kommer du att i alla dessa situationer ha glada och mindre glada stunder!

Känna glädje och sorg, lycka och olycka! Ibland känns det nästan som att vi tror att bara vissa saker sker/förändras i våra liv, så ska vi vara vaccinerade mot livets djupa dalar sen.

Livet går upp och ner, det är så det är att vara en människa och leva! I motgång kan vi ibland slita vårt hår, vara ledsna och förbannade och känna det som att hela världen är emot oss!

Det är helt okej. Det är mänskligt. Känslorna är själens språk och de är viktiga att lyssna på!

Men det är i motgångarna vi bygger ny kraft och styrka. Lär oss saker om såväl oss själva som om andra. Vi upptäcker att vi är så mycket starkare än vad vi trodde! Kanske ger de oss modet att bryta mönster och välja en annan väg, en bättre väg. Kanske gör de att vi möter oss själva! :)

Å de gör även att vi uppskattar de lyckliga stunderna desto mera sen!

Lyckan - den finns inuti dig hela tiden. Ingen annan kan sätta dit den åt dig, bara du själv kan hitta den.

Vad är du tacksam över idag?

[Susanne Löfgren]

Njutning (6 bägare)

I vår hjärna finns ett belöningssystem, signalsubstanser som ger upphov till njutning utsöndras vid många skilda tillfällen, anledningen är att det ska vara härligt att äta, dricka, ha sex, röra oss mm. En mängd livsviktiga funktioner som annars skulle kunna glömmas bort. Som med allt annat så mår vi bäst om det råder balans i vårt belöningssystem, vi behöver njuta lagom mycket för att må bra. Inte alltid så lätt i vår ofta stressade vardag idag.

Hur ofta tar vi oss tid att njuta? Njuter vi t ex av maten eller slänger vi den i oss? Eller är det kanske så att vi överaktiverar vårt belöningssystem med olika missbruk?

6 bägare uppmanar oss att ta oss tid att njuta av det vardagliga, snarare än att stressa rundor för att sedan tillbringa en hel helg på något spa. Ta dig tid att njuta av maten, blunda gärna för att kunna ägna dig helt åt maten. Vik lite tid om dagen för en kort promenad i naturen, ge dig tid att stanna och njuta av allt vackert du ser. Prova att ha sex utan att fokusera på orgasmen, låt njutningen byggas upp länge, kanske hela dagen med små smekningar och hångel, sex är så mycket mer än själva samlaget. Hur länge kan du och din partner vara i Lusten utan att få orgasm?

Baksidan av njutningen varnar oss från att fly in i artificiell njutning, och missbruka någon form av njutningsmedel, det kan vara allt från regelrätta droger till shopping, mat, sex, eller t o m stress. Det kan också vara så att vi aldrig ger oss tillfälle att njuta. När skrattade du hjärtligt sist? Kommer du ihåg hur frukosten smakade? Kändes det tomt efteråt när du hade sex sist?

Njutningen är ämnad att vara en naturlig del av Livet, som kommer av sig själv utan ansträngning, stanna upp då och då och fråga dig själv "Vad kan jag njuta av nu?"

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Måste jag dö för att Leva?

Då min far var 60 fick han sin första hjärtinfarkt, min kusin fick sin när han var 50, de har båda levt många år efter det, förvisso förkortade fars infarkt sannolikt hans liv men han uppnådde ändå aktningsvärda 86 år. Min kusin lever förhoppningsvis i bästa välmåga i många år till.

Då jag var strax över 40 uppdagades för första gången att jag hade högt blodtryck, det var under några jobbiga år av mitt Liv, och bara under korta perioder i samband med inbetalningen av kvarskatten. Jag tog det på allvar, jag ville inte fullborda sviten. Det föranledde aldrig medicinering, den jobbiga perioden tog slut och i stället började en mycket omvälvande period av mitt liv, då jag sakta bit för bit monterade ner allt som varit viktigt för mig, i grund och botten så var det egentligen bara en sak, nämligen att bli sedd. Det har för det mesta omedvetet varit min enda strävan i Livet.

Jag har kanske varit duktig på mycket som jag företagit mig och framförallt har jag varit duktig på att bli sedd, men bit för bit har jag sett igenom mina vackra fasader, det har inte varit jag. Jag har inte plockat bort dem, det har bara blivit meningslöst att hålla fram en fasad och blänka med den när jag upptäckt att det är en fasad.

Sedan ungefär ett halvår tillbaka har mitt Liv i stort sett saknat mening och mål. Visst har det funnits ljuspunkter, det har funnits stunder då jag både skrattat, älskat och gråtit. Det finns stunder då jag njuter av Livet, fantastiska möten med människor som jag Älskar, men mestadels så kunde jag lika gärna spelat något dataspel, eller för den del vara en av de hubotar från tv-serien "Äkta människor" som vandrar runt som förprogrammerade dockor, utan förmåga till någon verklig närvaro.

Någon gång för mycket länge sedan tappade jag bort mig själv, min längtan och min riktning, i stället klistrade jag på en massa utanpåverk, när nu det är borta så är det tomt. Det är inte så att jag är missnöjd med livet eller något annat, allt är faktiskt väldigt fridfullt och skönt... men tomt. Det var faktiskt så att bara för några veckor sedan tänkte jag tanken att skulle jag dö nu så skulle det vara ok. Det spelar ingen roll liksom, grabben är nästan vuxen och någon annan har jag inte. Jo jag vet att det finns massor av människor som jag bryr mig om, men ni har så många andra.... Nej jag är inte depressiv eller känner dödslängtan, jag Älskar att Leva, det gör jag verkligen, jag vet bar inte hur man gör.

Kanske var det en förvarning till vad som komma skulle, eller en reaktion på att jag faktiskt känt av min kärlkramp då och då de senaste månaderna. Min vana trogen har jag nonchalerat det. Men så de senaste veckorna har jag känt mig rejält (och då menar jag rejält) stressad ganska ofta, utan att vara det egentligen, och utan någon påtaglig anledning. Jag har undrat över det, men inte kunnat finna någon orsak. Jag mår ju bra... fast tomt. Sömnen har inte varit något vidare, brukar annars sova ganska bra om än lite, men jag brukar klara mig med lite sömn. Så också nu, fast stressen tilltar.

Så igår kväll när jag inte för mitt liv kunde sova med kroppen prillig av rastlös sockerdricka, slog det mig plötsligt, "jag har kanske högt blodtryck!". Sagt och gjort jag letade fram blodtrycksmätaren, trädde den på armen och startade... med en suck dog den. Jag har inte använt den på flera år, så det blev till att råna stereons fjärrkontroll och något mer på batterier, sen åter till verket. Vilade en stund sedan uppmätte jag mycket riktigt ett rejält högt blodtryck. Gåtan fick sin lösning, jag hade alltså förväxlat ett vanligt symtom på stress (högt blodtryck), med stress it self. Det förklarade varför jag var stressad fast jag inte var stressad.

Nu beslöt jag mig i alla fall för att det var dax att göra något åt mina symtom, helt enkelt för att det börjar bli jobbigt att gå omkring så här, för en del av mig tycker fortfarande inte att det spelar någon roll om jag lever eller ej. Sagt och gjort, kanske var det bäst att göra något på en gång, jag ringde sjukvårdsupplysningen, som efter en stund kom fram till att jag borde gå till jourvårdcentralen då de öppnade på lördag förmiddag. Blodtrycket var lika högt på morgonen, och jag gick lydigt till vårdcentralen, väl där konstaterade de mycket riktigt att jag hade ett högt blodtryck, och sa åt mig att gå till min egen vårdcentral på måndag morgon, de besvärade sig inte ens att lyssna på mitt hjärta, eller att låta mig träffa en doktor. Så mycket för den handlingskraften!

Nåväl, symtomet kvarstår, och jag tro inte att det enbart beror på ärftliga betingelser, jag tro att det handlar om bristen på mitt Själv. Dels att jag inte kan hitta själva Självet, och dels så tror jag att det är barnet i mig som alltid sett till att bli sedd, som nu börjar känna sig övergiven och icke-existerande. Kanske är det också så att i dödens närhet kan jag finna min Livskraft.

Har jag egentligen något annat val? Livet kan offra sig för att något annat ska Leva, Livet kan praktiskt taget tyna bort, men en sak gör det aldrig, det ger inte upp. Sällan vet vi vart vi är på väg i Livet egentligen, vi kanske tror det, men vi vet inte. Vad spelar det för roll att jag inte vet vart Livet ska föra mig? min enda uppgift är att uppleva Livet, och jag litar på att Livet kommer att föra upplevelserna i min väg.

Tre saker ska jag göra nu. Jag ska ta mitt inre barn i famnen och krama det hårt, jag ska sätta den ena foten framför den andra, varje längtan ska jag följa om än så liten, längtar jag inte efter något ska jag gå ändå. Livet är något vi gör tillsammans, tillsammans upplever vi det, du och jag, efter bästa förmåga, det räcker.... och på måndag gör jag ett nytt försök med läkaren.

Styrkan (Lusten)

Här handlar det om förmågan att svara an i varje given situation i livet, vad vi än möter så kan vi om vi besitter tillräcklig inre styrka hantera situationen, Till detta krävs självkänsla snarare än självförtroende, Självkänslan är en medvetenhet och Tillit till den vi i grunden Är och vårt inneboende Värde, medan självförtroende är en tro på vår förmåga att agera. Oavsett vad vi gör eller inte gör så har vi ett inre Värde, vi är Värdefulla för den vi är som en oersättlig del av Skapelsen, utan oss skulle Skapelsen vara fattigare eftersom vi var och en har en unik plats i Helheten. Och oavsett vad som händer oss så kan vi med en stark Självkänsla bibehålla vårt inre Lugn, vår känsla av att behärska situationen. Det är inte i vårt yttre agerande den känslan föds utan den är något som vi måste finna inom oss.

Ur självkänslan föds också vår Lust, inte först och främst den sexuella lusten utan mera passionen till livet, längtan att skapa och vår inre vilja. Det är Lusten som ger oss styrsel i Livet, har vi en bra kontakt med vår Lust så vet vi alltid vilket val som är rätt val för just oss. Uttryckt på ett annat sätt så handlar det om att alltid lyssna på vår inre röst, den röst som vår Gudomliga del talar till oss genom, och som alltid leder oss precis dit vi ska oavsett om vi är medvetna om det eller ej.

Baksidan av Styrkan är bristande självkänsla och en oförmåga att veta vart vi ska i Livet. Är vi osäkra på vårt eget värde blir vi utifrånstyrda då vi hela tiden måste söka vårt värde och bekräftelse utifrån. Vi behöver en yttre plan som kan leda oss genom Livet, denna plan som vi underkastar oss kan vara en tro på vad som helst, religioner, konventioner, vetenskap, kultur, samhällssystem, tradition eller en auktoritär ledare. Självklart är det utan den inre styrseln svårt att veta vilken auktoritet vi ska följa, varpå vi lätt blir som ett rö för vinden eller underkastar oss någon form av beroende, vi utsätts också för en konstant stress eftersom en yttre bekräftelse aldrig kan uppväga bristen på den inre bekräftelsen, utan den kommer vi konstant att tvivla på oss själva och vårt värde oavsett hur mycket bekräftelse vi får utifrån.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Straff och belöning (av Sanna Nova Emilia)

Text och bild lånad av Sanna Nova Emilia

Ska det vara stressfyllt

att ta det lugnt?

Ska det skapa panik och ångest

att göra ingenting?

Ska det fylla mig med skuld och skam

över min egen "oduglighet"

att bara vara i mig själv,

i mina tankar

i min kropp

i min upplevelse av att vara människa?

Jag sänder osynliga budskap till min kropp att bli sjuk

för att rättfärdiga för mitt skuldfyllda inre

att jag har rätt att finnas

bara för att jag finns

Att jag har rätt att njuta

bara för att jag lever

Att jag har rätt att sitta tyst

i min egen stillhet

utan att göra allt det som andra människor kallar för nytta

utan att springa tillsammans med de andra

i dessa vansinnets ekorrhjul

Jag ger min kropp kommandot att sluta fungera

för att rättfärdiga för mitt själv och alla andra

Att jag har rätt att sova hela dagen

Att jag har rätt att strunta i disken

Att jag har rätt att ligga och titta i taket hur länge jag vill...

Straff och belöning?

Behöver jag förtjäna belöningen av lugn och ro?

Behöver jag vara duktig och duglig för att få vila?

Eller kan det vara så att lugn och ro är min födslorätt

att det är min medfödda rättighet att få njuta av allt jag ÄR

utan allt jag GÖR?

Får jag släppa denna projiceringens skugga nu?

Över all den otillräcklighet som omvärlden speglade i mig?

Får jag släppa denna självpåtagna plåga nu?

Över all den otillåtelse som omvärlden upplevde i sig?

Kan jag nu välja att varken straffa mig själv

eller att belöna mig själv?

Kan jag nu välja att varken "piska mig själv" av dåligt samvete

eller att "unna mig själv" för att rättfärdiga mitt lidande?

Livet är varken ett straff eller en belöning

Livet bara är

Jag är

Jag finns för att jag finns

Och jag är tillåten att vara

utan att göra

Jag är tillåten att njuta

utan motprestation

Hur kunde jag glömma detta enkla och självklara?

Att jag är tillåten att leva lika fri

som jag föddes hit för att vara...

[Sanna Nova Emilia]

Förändring (2 Mynt)

Förändring är en av Livets viktigaste principer. Livet är förändring!

Enligt termodynamiken, så strävar allt mot kaos, det faller sönder i allt större oordning. Den kraft som motverkar detta är det vi kallar Liv. Livet är det som bygger upp.

Då något stagnerar och slutar utvecklas börjar det genast att falla sönder i stället, Livet har lämnat det. Det samma gäller oss, om vi slutar utvecklas Så har Livet lämnat oss (om än vi lever) och vi börjar "falla sönder", förändringen går då bara åt ett håll, mot förfall. Så länge vi strävar efter att vidga våra gränser är vi Levande.

Att vidga våra gränser och utvecklas är ett val, inte någon prestation. Börjar vi jaga utvecklingen kommer det bara att orsaka stress och ofrid, själva jakten på utveckling kommer att bli lika destruktiv som stagnationen. Så länge vi är Levande så kommer utvecklingen till oss och vi har bara att följa flödet.

Go with the flow!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

När vi känner oss hotade och stressade

När vi känner oss hotade och stressade, det är då våra gamla sår kommer fram, då blir vi det sårade barnet med alla dess skydd, det är inte den vi ÄR men det ger oss ett tillfälle att se barnet och läka det.

När vi inser att vi alla har vår egen tolkning av verkligheten och att det bara finns tolkningar av verkligheten, då kan vi också nyfiket betrakta andras tolkningar av verkligheten utan att döma och därmed vidga vår verklighet. Vi kan gå förbi våra gamla tolkningar av verkligheten och bli vuxna.

Får inte såren finnas så kan vi aldrig läka dem, och om vi tar dem personligt kommer de att skapa nya sår i oss.

Måste, bör och skall…

Tidigare publicerad den 12/11-10 på Sigges radioteater

Varför tror jag att jag måste ngnting?

Om Livet (Gudomen/Kärleken/Kraften/etc) är allt som finns, då finns inget annat att behöva eller önska.
Då Kräver Livet inte heller ngt, för vad sulle det kunna kräva om det inte finns ngt som inte är Livet.
Då kan Livet inte heller misslyckas med att få det Det behöver, för det finns inget att behöva.
Finns inget Misslyckande, så finns heller ingen dom, eller fördömelse,
Inget bättre eller sämre, inget bra eller dåligt. Allt bara Är och det Är Livet,
Då finns inte heller ngt behov av att konkurrera och bråka, för vad ska vi bråka om!

Så varför tror jag att jag att jag måste ngnting?
Livet har inte sagt det,
Du har inte sagt det,
Ingen annan har sagt det.
Det är bara jag som säger det.
Det är mina rädslor som säger det.

Som tur är är jag allergisk mot orden måste, bör och skall, De föder en otrolig stress i mig. Ibland tar det tid att se det, men om jag är stressad så kan jag tänka "Vad är det jag tror jag måste nu?"

Det är icke-ord, ord som beskriver ngt som inte finns. Vi kanske tror att vi måste ngt för att uppnå ngt.

T ex så kan vi tro att vi måste jobba för att få pengar, för att köpa mat. Men i min värld är det inte sant, för jag vet aldrig vad som händer imorgon, kanske kommer en förträngd eller oplanerad utgift och jag har ändå inte pengar till mat, kanske ringer ngn och ber mig utföra ngt av mina många bisysslor, som ger mig mer pengar än om jag jobbat på mitt lönearbete, kanske bjuder ngn mig på middag och behovet av pengar till mat uteblir etc.

Vi kan aldrig veta ngnting, aldrig gardera oss inför morgondagen. Den blir som den blir.

Det enda vi måste är att vara sanna mot oss Själva, och lita på Livet.
Men inte ens det måste vi, det är ett val vi gör.

Alla måsten, bör och skall hindrar oss från att vara sanna mot oss Själva, och från att vara i Tillit, till Livet.

Så svaret blir "Jag måste ingenting, det enda jag behöver är att känna Tillit till Livet… om jag vill det!"

Vår inre diamant

Ursprungligen publicerat den 11/11-10 på Sigges radioteater

Under en tid har jag varit omotiverat stressad , nu och då. Ofta utan ngn påtaglig orsak. Stress har under en stor del av mitt liv varit en del av min vardag, ngt som jag inte ens märkt. Men nu mår jag bra på Alla sätt och vis. Jag har ett liv med mkt Kärlek, Glädje och Närvaro. Det finns inget att vara stressad för. I dag blir stressen påtaglig när den inte längre är en del av mitt vardagsliv. Så klart undrar jag varför jag blir stressad, så klart letar jag efter orsaken.

Vi föds med en klart lysande diamant i vårt hjärta. Diamanten är vårt större Jag, vår Gudomliga del. Den lyser och skimrar av Kärlek, Glädje och Närvaro.

Som små barn så är vi Närvarande i Allt, vi Älskar allt vi möter, vi Älskar att upptäcka Världen runt oss. Det finns inget som inte är spännande och värt vår oförställda Nyfikenhet. Livet bara Är!

I Rädsla och missriktad välmening börjar vår omgivning att begränsa vår strålkraft, vårt Ljus. Vi får lära oss att det är fel att skratta för mycket och högt, att vara för spontan och rak, att Älska oförbehållsamt. Vi blir avvisade, bedömda och dömda. Varje gång vi begränsas på ngt vis blir som ett lager smuts som lägger sig på vår Diamants yta, och minskar strålkraften, vårt Ljus.

Vårt Ljus är det samma som vår Livskraft, som Livet i oss. Varje lager smuts, varje begränsning, gör oss mindre Levande. När vår Livskraft begränsas, så får vi allt svårare att fungera. Våra Känslor begränsas och kommer inte ut. De fysiska funktionerna i vår kropp, stannar av, de slutar flöda med samma kraft.

Kroppen är ett fantastiskt självläkande system. Den vill bara vara frisk och fungerande. Vi bombarderas ständigt av bakterier och virus, misstag sker i celldelningen som får cancerceller att skapas. Men allt sådant klarar kroppen av, när den är fylld av Livskraft. Alla "hot" mot vår fysiska funktionalitet avvärjs. Ngn gång drabbas vi av en infektion, vi blir kanske förkylda, det betyder att det kommit en nysorts virus, som vårt immunförsvar behöver lära sig att känna igen. Och på ngn vecka så är det nya "hotet" avvärjt och vår kropp har blivit starkare.

Hela tiden andas våra celler, det finns ett utbyte av syre, näringsämne, och signalsubstanser. När vår Livskraft begränsas, så stängs en del av våra celler för detta nödvändiga utbyte. Barnet kanske får Lära sig att det inte ska visa ilska, då stängs en del av våra celler, ilskan stängs inne i cellerna och ett cellminne har uppstått, celler som inte "andas" fullt ut har uppstått. Cellen kopieras med detta minne kvar, och så småningom så fungerar ngn del av oss allt sämre och det yttrar sig som sjukdomar.

För att åter bli som ett barn med Kärlek, Glädje, Närvaro och en fungerande kropp behöver vi hitta in till vår Diamant, vi behöver rensa bort varje lager smuts. Det kan vara som att skala en lök, med lager på lager, och mkt tårar innan vi hittar in till vår Lysande kärna, vår Diamant. Det kan vara en kamp, med mkt smärta när vi ska ta bort smutslagret.

Men vi behöver inte kämpa mer än den kamp som kommer till oss. Livet vill bara Leva, Livet vill bara Lysa Klart. Vi behöver inte leta efter smutslagret
på diamanten, det kommer till oss. Varje möte som inte flödar, varje sjukdom eller krämpa, varje jobbig känsla, är ett lager smuts som visar sig för oss. Alla våra "bekymmer" är gåvor som visar på ett smutslager som hindrar Livet i oss att stråla klart. Ju mer närvarande vi är, ju mer vi bara Är, desto mindre tror jag att kampen blir. Liksom Livet i oss fixar varje sjukdom, om det får arbeta obehindrat, så tror jag att Livet hjälper oss att fixa varje smutslager om vi låter det flöda.

Min stress är kanske helt enkelt Livet som visar mig att nu har jag kommit in till ett nytt lager smuts som jag är redo att skala bort. Min stress blir en gåva som hjälper mig att Lysa klarare. Jag behöver inte kämpa, jag behöver inte leta efter orsakerna. Det enda jag behöver göra är att se den, låta stressen "sitta i knät" och ge den Kärlek, Låta min Diamants Ljus Lysa på den. Då kommer Ljuset själv att skala bort rädslan och smutsen.