Eremiten

Eremiten står för vårt behov av avskildhet, även om människan är social och vi behöver varandra så är det också viktigt att vi tar oss tid för reflektion i avskildhet. Liksom Livet består av cykler och vågrörelser, så behöver vi också ebb och flod. Vardagen i vårt moderna samhälle har ofta ett högt uppskruvat tempo med lite tid för pauser och det kan vara svårt att finna utrymme för att umgås bara med oss själva, men det är viktigt att vi finner dessa pauserna. Vad som fungerar för dig måste du själv komma på, själv så försöker jag att ta mig en stund under stjärnorna varje morgon, någon kanske mediterar, uppsöker stillheten i en kyrka eller tar regelbundna promenader för sig själv i naturen. Men vi behöver också längre pauser, kanske tar du en helg off i en ensligt belägen stuga, åker på en retreat, ger dig ut på en längre vandring eller gör en utesittning i några dygn. Eremiten talar om för oss att det är dags att ta en längre paus med bara oss själva. 

Vem möter du när du umgås bara med dig själv i flera dagar?

Baksidan av Eremiten talar om för oss att vi är rädda för att möta oss själva, vi ser hela tiden till att ha fullt upp och springer ifrån oss själva. Se till att ta en längre paus så att själen kommer ifatt, den längtar efter att möta dig!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Utesittning

Utesittning är ett sätt att skapa förutsättningar för kontakt med det andliga. Det finns många sätt och var och en väljer det sätt som passar oss bäst, för mig är trumresa och utesittning favoritmetoderna. En utesittning är en form av retreat på egen hand ute i naturen, naturen har alltid talat till mig så för mig känns det mera naturligt att söka kontakt med det andliga där än t ex i en kyrka.

Höstdagjämningen skulle "firas", jag gillar att på något sätt göra en ceremoni vid varje solstånd, det hjälper mig att vara i kontakt med livets rytm. Denna gång kände jag också ett behov av att ta itu med min ofta återkommande rethosta.

För mig är ceremonier och ritualer ingenting som är fixt och färdigt utan något vi skapar och omskapar utifrån våra behov. Det handlar om att skapa en ram för det andliga mötet, en ram som inte begränsar det andliga men väl det ickeandliga. Ibland lånar jag en färdig ritual, men oftast skapar jag min egen variant på den.

Denna utesittning var speciell eftersom jag för första gången inte var ensam, utan med mig hade jag min Älskade. Ramarna var följande, jag fastade efter frukosten och sedan vid solnedgången sökte vi upp en ostörd plats i naturen, eftersom det regnade så valde vi att göra vår utesittning i ett vindskydd på Ryssberget. Efter en viss tidpunkt iakttog vi tystnad, beröring var tillåtet men enbart av ickesensuell natur.

Jag började med att kalla på Älgen. Älgen? tänkte jag, varför älgen? det var ju min Örn som jag hade tänkt kalla på! Men innan jag hunnit tänka tanken färdigt var Älgen där, han talade om vikten av att respektera mig själv. På vilket sätt respekterar jag inte mig själv? frågade jag. Du skapar din hosta, det är inte särskilt respektfullt mot dig själv. Men varför gör jag det då? frågade jag. Det vet du, du gör det för att bli sedd av de närmaste, liksom du gjort sedan din mor såg dig då hon trodde du hade astma som två-åring. Du kände dig inte Älskad och inte sedd, men när du hade "luftrörsproblem" så såg hon dig. Men idag Vet jag att jag är Älskad och sedd, idag behöver jag inte hosta för att bli sedd, invände jag, Varför hostar jag ändå? Du ja, Du Vet, svarade Älgen, men barnet i dig tvivlar fortfarande på att han är Älskad. Du har valt en relation utan band och beroende, och Du är trygg i det, men barnet i dig är rädd att bli övergiven om han inte hostar så att han blir sedd. Så vad ska jag göra? frågade jag. Du måste hela barnet i dig ytterliggare, du måste få honom att förstå att han är Älskad oavsett. Men hur gör jag det? frågade jag. Gör som du brukar, gör om din barndom, gör om dina minnen. Det förflutna som du minns det existerar bara så länge du ger det energi, om du läker och gör om dina minnen kan de inte längre påverka dig, då blir det ditt nya minne som präglar ditt Liv.

Jag tackade Älgen och Kramade om honom, sen la jag mig ner för att fundera över hur jag skulle göra om mitt minne. Men jag var för trött för att få ordning på mina tankar. Då kände jag något som kröp på min hand, i ljuset från elden såg jag att det var en Spindel, den påminde mig ytterligare om vad Älgen sagt: "Väv om din Livsväv!"

Nu kände jag att jag fått vad jag behövde under denna utesittning, jag var helt slut och vad jag nu behövde var att sova. Så jag la mig att sova.

I gryningen bröt vi lägret och åkte hem för att sova vidare en stund.

Månen

Månen står för mig för reflektion och speglingar, den står för cyklerna och de olika faserna i Livet, den är också en följeslagare som följer oss vart vi går.

Månen reflekterar solens ljus, likt vi speglar Kärleken liksom allt annat vi möter. Månen uppmanar oss att hålla vår yta ren, nakna utan skyddande masker, först då blir vi tydliga för varandra och oss själva.

Allt i Livet rör sig i cykler, månen kretsar runt jorden, årstiderna växlar och ebb följs av flod. Så är det också med vårt Liv, inget är beständigt, allt växlar. Så måste det vara för Livet är Förändring. Månen påminner oss om att följa med i livets cykler och aldrig stanna kvar i en fas för länge.

Månen är också en trygg del av vår tillvaro, ständigt följer den jorden på dess färd genom rymden, likt en trygg vän som alltid finns med oss även om vi inte alltid kan se den. Var den trygga följeslagaren för dina vänner, och låt dina följeslagare finnas för dig!

Månens baksida antyder att vi skuggar vårt ljus, kanske döljer vi oss bakom en mask. En annan av baksidorna pekar på stagnation, vi kan ha fastnat i en fas för länge, kanske har vi grottat ner oss i sorgen och vägrar att låta den följas av Glädjens flod. Det kan också vara så att vi känner oss ensamma i världen men då ska vi veta att vi aldrig är ensamma, vännerna och världen finns till för oss, bara vi tar emot dem.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Förödelse (10 svärd)

När något rasar omkring oss utan att det finns något vi kan göra åt det, och utan vår förskyllan, då kan det kännas som att allt är emot oss, men det betyder bara att en cykel har nått sitt slut. Allting har en början, en uppgång, en höjdpunkt, en nedgång och ett slut. Det är en av de fundamentala processerna i själva Livet. Det gamla måste raseras och brytas ner för att lämna plats åt det nya. Liksom en växt växer upp, mognar, vissnar och dör, för att sedan lämna plats för nya växter, så måste ibland också ett arbete, ett projekt eller en relation nå sitt slut. Oavsett hur vacker blomman var så tjänar det inget till att vi försöker bevara den, det blir ändå aldrig samma blomma om vi torkar den, eftersom Livet har lämnat den. Och oavsett hur bra ett arbete eller en relation en gång var så blir det ändå aldrig det samma om vi försöker hålla fast vid det sedan dess tid är ute och Livet har lämnat det. Hur smärtsamt det än kan vara när förödelsen inträder i någon del av vårt liv så är vår enda uppgift att känna igen den och släppa taget, för att lämna plats åt det nya som ska gro.

Baksidan av förödelsen inträder när vi kämpar emot Livets flöde och vägrar att acceptera att Livet måste ha sin gång. När vi försöker hålla fast eller blåsa liv i något gammalt som redan har tjänat ut, då kämpar vi emot Livet, och resultatet blir aldrig lika bra som det en gång var, det enda vi åstadkommer är att vi bromsar Livets flöde genom att inte lämna plats för det nya. Det kan också vara så att vi ger upp för lätt, att vi inte är beredda att satsa för att ta ett "projekt" ett steg längre.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Bokslut 2011

I dag är det midvintersolståndet, årets kortaste dag. Vid den här tiden varje år så brukar jag göra ett bokslut över det gångna året... det är nu slut på en cykel och början på en ny... om nu cykler kan ha slut och början.
 
Jag brukar ställa mig 4 frågor:

1. Vad är du färdig med, vad vill du släppa, rensa bort?
2. Vad är du tacksam för?
3. Vad vill du bjuda in i ditt liv?
4. Vad vill du ge?

Det viktigaste som hänt mig under det gångna året är att jag krackelerat allt mer. Åtskilliga är de illusioner om mig själv och världen som jag sett igenom. Följden blev en desillusion, en känsla av hopplöshet och meningslöshet. Det driv jag hade visade sig vara i stora delar utifrånstyrt och känns inte viktigt längre. Kvar blev inget driv alls. Mot slutet av året har jag dock börjat skymta ett nytt driv.

Det mest omvälvande som hänt var fars död, den gav nya perspektiv på många sätt. Så klart åtföljdes den av en sorg, men allra mest av tacksamhet. Tacksamhet är också den dominerande känslan som jag känner inför all kärlek som jag fått uppleva under året även om den ibland varit kantad av besvikelse.

Den stora behållningen från året är Acceptans av Allt som är.

Jag känner mig färdig med utifrånstyrning. Jag behöver den inte längre.

Jag är tacksam för alla stora känslor som jag upplevt och den tilltagande Acceptansen.

Jag önskar mig mera Vilja och Glädje i Livet.

Jag vill inte ge något specifikt, jag vill bara följa min inre längtan att ge av mig själv på olika vis, som inspiration, som stöd och som en spark i baken.

Jag vill tacka alla som läser mina ord. Och jag önskar er ett fantastiskt nytt år med massor av glädje och närvaro!
♥ 

Livets Hjul

Det är så lätt att tro att vi är bättre eller sämre, att ngn har kommit längre eller ligger efter. Vi dömer våra dagar som bra eller dåliga.

Vi har en benägenhet att se på Livet linjärt, där allt har en början och ett slut. Vi tror att vi rör oss från den ena änden till den andra, och väl där så är vi framme.

Ibland pendlar vi fram och tillbaka men vi tycker oftast att den ena riktningen är bättre.

Men se på naturen, där finns inget som är linjärt, allt rör sig i cykler, som ett hjul. Tänk om vi skulle se på livet så. Och vad är väl rimligare än att tro att vi fungerar som allt annat i naturen.

Är livet ett hjul då finns det inget bättre eller sämre, inget före eller efter. Då finns det bara balans eller obalans, rörelse eller stillhet.

Varje upplevelse är lika mkt värd, var vi än befinner oss är vi lika mkt värda, allt och alla behövs för att det ska bli balans och livet ska kunna fortsätta att snurra. Ledsnaden är lika viktig som glädjen, ensamheten som gemenskapen, rörelsen och vilan, lugnet och stressen, läraren och eleven, mördaren och den mördade. Allt är lika viktigt för att det ska bli balans.

Blir det för mkt av något så snurrar livet allt ryckigare och sämre för att till slut stanna helt.

Och Nirvana som vi kan uppnå, och som vi kommer ifrån, är säkert Underbart, men inte ens där kan vi vara för evigt, för då upphör också det, hade vi kunnat det så hade vi inte varit här.

Allt är precis som det ska vara!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!