Det mest förbjudna

Jag tycker det är sorgligt och skrämmande att det finns så många människor som är rädda för sex, och då menar jag inte för den fysiska akten i sig, utan för allt omnämnande av, eller antydan om, sex överhuvudtaget.

Jag har skrivit 3 erotiska noveller som jag ibland länkar till på Facebook, åtföljt av en väldigt luddig och diskret bild av en naken och nära eller erotisk scen. Varje gång så får jag kommentarer om att det inte passar sig, att jag borde tänka på att det kan finnas barn som ser, och Gud förbjude, läser mitt inlägg eller att det är "äckligt" (!). Det händer också att jag lägger ut bilder på heta kyssar och hångel med min Älskling på nätet, för mig är det bilder på vacker Kärlek och absolut inget stötande. Men det är samma sak där, de bilderna passerar sällan eller aldrig utan protester. T o m när jag lägger ut en helt neutral bild på mig själv naken (utan att visa några könsdelar) blir det liv i luckan

Vid ett annat tillfälle skrev en Vän en fantastiskt klok text om sexualitet och erotik ackompanjerad av en vacker erotisk bild som dock inte visade "för mycket". Texten och bilden delades av mig och många andra vänner. Någon dag senare var alla publiceringar bortplockade, censurerade av Fb utan ett ord till kommentar. Detta var visserligen inte så förvånande eftersom Facebook är från USA, med allt vad det innebär i form av moralism, prydhet osv.

För några dagar sedan hände det igen, en annan Vän publicerade en naken skildring av hur hon som barn utforskade sexualiteten, och blev anklagad för att ha skrivit en barnsexskildring (vilket alltså betraktades som ett fel). Mycket riktigt det hade hon gjort, skildrat barns sexualitet, men vad var då fel med det?

Självklart har barn en sexualitet (även om den inte åtföljs av lika mycket hormoner som senare under den mest fertila åldern), att tro att barn skulle vara utan sexualitet är lika tokigt som att tro att pensionärer inte har någon sexualitet (vilket är lika vanligt). Sexualitet är något medfött och naturligt som följer oss genom hela livet om än med varierande styrka.

Jag vet inte hur gammal jag var när jag upptäckte att det kunde vara skönt att leka med snoppen, och också att den blev hård när jag gjorde det. Mysigt och spännande tyckte så klart jag liksom varje annat barn. Jag började onanera tidigt, kanske i 8-10-års-åldern, långt innan jag kommit i puberteten och det blivit fart på både mina könshormoner och testiklar, jag gjorde det inte av någon sexdrift utan för att det var mysigt, skönt och spännande. Det hände nog inte särskilt regelbundet, men det hände då och då, och allt oftare med åren.

Jag tror inte ens att jag var så gammal då jag och en lekkamrat nakna försökte härma ett älskande par (utan att ha en aning om hur det gick till). Med kamrater upptäckte jag några år senare också att bilder och texter i Lektyr, Fibban och porrtidningar kunde vara hetsande och ge upphov till stånd, jag hade snart skaffat mig en hemlig liten samling av dessa tidningar att onanera till.

Jag tvivlar på att det finns någon, man eller kvinna, pojke eller flicka, som läser detta som inte har liknande erfarenheter av att tillsammans med lekkamrater och på egen hand ha lekt med sina könsdelar, utforskat sexualiteten och onanerat.

Likaså tvivlar jag tyvärr på att de flesta som läser detta inte, i likhet med mig, redan i mycket unga år har fått veta att de inte ska pilla på snoppen eller i snippan, och att sexlekar, nakenhet och onani är fult, äckligt och förbjudet. Därav också reaktionerna på mina och andras skildringar av sex och nakenhet.

För vad händer när vi redan som mycket små förbjuds en mycket naturlig del av den vi är? Det är lika illa som om någon skulle förbjuda oss att vara hungriga och äta, självklart skulle vi vara det ändå, men det skulle bli förknippat med skam, rädslor och obehag. Att förbjuda en naturlig del av den vi är leder aldrig till något gott, tvärt om är jag ganska så säker på att det är en del av orsakerna till alla snedvridna sexuella yttringar i samhället idag. Jag säger inte att det är den enda orsaken men jag tror att detta skulle minska betydligt om vi tillät mer sunda sexyttringar finnas och synas i alla åldrar och på alla platser, naturligtvis utan att tvinga det på någon. Men varför döljer vi vår nakenhet för vår familj när vi går till och från duschen eller sängen? Våga visa upp lite härligt hångel när du handlar på stan med din partner, eller var som helst. Och framför allt förbjud inte barnen att  vara de sexuella varelser de är.

Fram för fler skildringar av barns utforskande av sexualiteten! det är sunt nyttigt och avdramatiserar sex. Barnporr är något helt annat som är ämnat att hetsa den vuxne genom att exploatera verkliga eller fiktiva barn, vilket naturligtvis är en styggelse som aldrig bör accepteras.

Långdistans-sex

Det finns en skillnad mellan manlig och kvinnlig sexualitet. Mannens orgasm är som ett sprinterlopp, kort och intensiv, väldigt mycket Yang. Kvinnans orgasm är mera som ett långdistanslopp, den börjar i ett långsamt tempo, sakta byggs den upp och ökar mer och mer.

Det finns en uppenbar obalans i detta. Många är de kvinnor som lämnats ensamma med sin lust - mitt i loppet - sedan mannen somnat uttömd efter sitt sprinterlopp.

Men problemet är inte oöverstigligt. Visserligen är det nog så att generna hos den tidiga människohanne som kunde ha sanbbt sex bakom ryggen på alfahannen gynnades, men personligen kan jag tycka att mannens orgasm är något av ett antiklimax, hur underbar den än må vara, luften går ur och det är slut på det roliga.

Men också vi män kan lära oss att uppskatta "slow sex". Vägen till orgasmen är minst lika njutbar som själva orgasmen. Att långsamt tillsammans med läppar, händer, tunga och kön utforska varandras erogena zoner och uppleva hur de blir fler och fler är helt Underbart. Naturligtvis har könsdelarna en självklar plats i detta men så snart det börjar "hetta till" för mannen, tar han ett steg tillbaka och undantas från alltför hetsande smekningar.

När vi män på detta sätt väljer att njuta av "långdistans-sex" i stället för att vara orgasmfokuserade, då kan vi uppnå ett jämbördigt sex som vi båda tillsammans kan njuta i timmar av hångel, kyssar och smek.

MyntPrinsessan

MyntPrinsessan utforskar nyfiket sin kropp

Finner lusten överallt

I muskler som spänns och arbetar.

I smaken av broccoli på tungan

I danssteg barfota på ängen

I sina egna händers beröring av sin hud

I värmen mot näsan från hästens hals

I senor som sträcks för varje löpsteg

I mötet med en annan kropp i Älskogen

MyntPrinsessan uppmanar oss att utforska och njuta av vår kropps fulländning. Blunda och notera hur fingrarna vet exakt varje moment då de knäpper skjortan. Finn lusten i att smeka ovansidan av din egen hand eller i att känna pälsen och värmen då du klappar en katt. Gå barfota i naturen och känn gräset mot fotsulan. Njut din sexualitet.

Baksidan av MyntPrinsessan varnar oss för att bli alltför kroppsfixerade, vår kropp är underbar och viktig, men den är bara en del av oss, utan tanken, känslan och anden är den bara kött.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Närhet

Vaknade av kliande myggbett idag. 40 mil bort vaknar kanske en kvinna av myggbett också hon. i skogen blandas vårt blod i buken på en mygga.

I går låg vi i en vacker glänta i skogen och höll om varandra, Villkorslöst, Kravlöst, Nära, "bara" så.

När jag lade mig igår kväll kände jag ett hopknökat täcke på andra sidan av sängen, en svag doft av dig. Kunde känna att du låg där nära liksom natten innan, Villkorslöst, Kravlöst, Nära, "bara" så.

Vi hade pratat i timmar. Du tog med dig den du Är och satte vid bordet. Jag satte den jag Är på andra sidan, så pratade vi med varandra, Villkorslöst, Kravlöst, Nära, "bara" så. Utan roller och masker. Ärligt!

Åhhh!!! vad jag vill ha mer av denna Öppna, Ärliga, Villkorslösa närhet på alla plan. Det nakna samtalet, den fysiska Närheten.


Det känns som det är ont om den varan. Varför är det så? Ser vi oss omkring bland djuren så sover de oftast tillsammans Nära varandra, hundar, katter, grisar... Finns det en endaste anledning att tro att stenåldersmänniskan gjorde annorlunda? Tror inte det. Så varför har vi slutat med det? Varför kramas vi så lite kvinna och kvinna, kvinna och man, och framför allt man och man?

Allmänt tror jag, och åtminstone för mig personligen handlar det om rädsla för sexualiteten. Jag är rädd att det ska tolkas "fel" med den fysiska närheten. Jag är annars väldigt bekväm med min sexualitet, men i detta hittar jag en rädsla, och det slår mig plötsligt var den kommer ifrån.

Den härrör från det pinsamma ståndet som kunde drabba mig och alla andra pojkar i puberteten vid de mest olämpliga tillfällen. Som så klart spädde på ett redan befintligt tabu som jag ärvt från föräldrarna och samhället.

Är det därifrån rädslan för närhet generellt härrör, vår oförmåga eller åtminstone svårighet att kontrollera våra sexuella känslor. Märk väl att jag skriver känslor, sexualitetens uttryck kan vi mycket väl kontrollera om vi vill, men det är svårare med känslorna.

Nu har jag inga problem med detta idag. Skulle sexualiteten väckas, vilket lätt kan ske i ett fysiskt Nära möte, så finns flera alternativ. Endera om det är ömsesidigt och vi väljer det, så är det bara att fira sexualiteten tillsammans, är det ensidigt kan jag själv ta hand om min sexualitet, eller bara låta den finnas utan åtgärd som en naturlig del av ett nära möte.

Konstigare än så behöver det inte vara. Varför låta närheten begränsas av något så vackert som sexualiteten?

Kuk, Fitta och Knulla

Vilket namn använder du när du talar om dina könsdelar? Vilket namn använder du när du talar om sexakten? Finns det överhuvud taget några bra namn?

Penis, Kuk, Snopp, Stake...
Vagina, Fitta, Sköte, Mus....
Samlag, Knulla, Älskog, Ligga med....

Det finns oändligt med namn, fler än för ngn annan kroppsdel eller aktivitet, tror jag. Men finns det ngt namn som känns riktigt bekvämt? Kanske har du lyckats hitta namn som känns bekväma för dig, men det gäller bara för dig, för ngn annan kan de mkt väl upplevas som skällsord eller alltför kliniska.

Att det är på detta viset speglar ngt, ingen har problem med namn som Näsa, Öra, Fot, Arm eller Äta, Gå, Hosta, Sova. Alltihopa är naturliga kroppsdelar och aktiviteter. Så vad speglar detta?

Att äta är en njutning, det kan vara oerhört skönt att promenera, att hosta är kanske inte så trevligt men det är ett väldigt funktionellt och naturligt sätt att hålla luftrören rena från slem , bakterier och främmande föremål, att sova när vi är trötta är också både funktionellt och fantastiskt skönt.

Men inget av detta kan väl mäta sig med upplevelsen av riktigt bra sex. Och ändå, när vi ska prata om kanske det vackraste vi har, då finns det inte ord som känns bekväma. Det är en tydlig spegling: Vi är inte bekväma med sexualiteten. Det finns säkert många orsaker till detta, men säkert är att det är kulturellt betingat. Och lika övertygad är jag om att detta är en av de stora bovarna bakom våldtäkter och andra former av sexuellt missbruk. Det finns kulturer där sex och nakenhet är lika naturligt som att äta och sova, i sådana kulturer förekommer inte sexuellt missbruk. Ser vi oss omkring bland våra medvarelser bland andra arter på vår jord så är vi också väldigt ensamma om att inte se sex som ngt naturligt.

Jag tycker att det är tragiskt att det är så här. Jag vill kunna prata om min kuk utan att det känns fult för dig. Jag vill kunna prata om ditt sköte utan att det känns kliniskt för dig. Och jag vill kunna ha älskog som den mest naturliga sak i världen. hur ska vi kunna vinna tillbaka namnen? hur ska vi kunna vinna tillbaka vår sexualitet?

Jag tror att detta är så väldigt laddat och tabubelagt (ta en kort stund och tänk efter vad du kände och tänkte när du såg rubriken och bilden till detta inlägget, så kanske du får en liten aning om hur tabubelagt det är för dig). Jag tror att sexualiteten kanske är det som vi är mest rädda för. Det borde vara krig eller våldsbrott. Men titta på TV en vecka, kolla hur många minuter krig och våldsbrott skildras, jämför det med hur många minuter naturligt sexliv skildras. Där tror jag vi ser en bild av hur illa läget är. Det kommer nog inte att gå på en dag att vinna tillbaka sexualiteten.

Vad kan vi då göra för att vinna tillbaka den? Jag vet inte, men jag tror att ju mer naturligt vi kan förhålla oss till vår kropp och sexualiteten desto bättre relation kan vi ha till sexualiteten. Måste jag verkligen ta på mig en morronrock när jag går på toaletten mitt i natten? Är det inte egentligen bara bra om barnen får se sina föräldrar hångla lite? Skulle vi kanske kunna prata om sex annat än i sovrummet, och även om ngn kan höra oss? Så klart kan vi inte gå från 0 till 100 på en sekund. men vi kan tänja på våra gränser så långt vi förmår, för vår egen skull och inte minst för våra barns skull.

Migrän

Härom dagen hade jag migrän, numera händer det bara ca 2 gånger om året, och jag har väldigt "snäll" migrän.

Tidigare har jag förknippat migränen med prestationsångest, och eftersom jag upplever att jag till 99% har släppt den så tycker jag att jag är färdig med migränen.

Men då och då dyker den upp igen, så tydligen har den ngt mer att säga mig.

Jag fick mitt föranfall på eftermiddagen på jobbet, och kunde hålla den ngt så när i schack med alvedon.

På vägen hem kom jag och kollegan att prata om min mormor, av ngn anledning har jag aldrig förknippat henne med migränen tidigare, konstigt nog.

Jag och min mormor förstod varandra aldrig. Hon tillhörde Bibeltrogna Vänner, som så vitt jag förstår tycker att ha roligt och vara glad är en synd. Varannan söndag åkte vi till Mormor och åt söndagsmiddag, på vägen dit hade jag alltid huvudvärk. Faktiskt var sambandet så tydligt att jag redan som kanske 7 år gammal insåg att huvudvärken inte var ngt fysiskt, det handlade bara om mormor. Det är en fantastisk gåva som hon gav mig. Hela mitt liv så har jag aldrig trott att sjukdomar är ngt som drabbar mig utifrån. Jag har sedan dess förstått att sjukdomar kommer inifrån, att de har ngt att säga mig om mig själv och det som händer runt mig. Inget som jag är ett offer för utan ngt som jag själv kan läka om jag bara kan förstå vad de har att säga mig.

Nåväl, vi var alltså hos mormor på söndagarna, och på söndagarna skulle man helst inte leka, utan helst bara sitta tyst och lyssna på högmässan på radion. Det ville naturligtvis inte jag, jag ville ju leka. Där fanns en tramporgel som var jättespännande men att spela på den, var inte populärt, det fanns en låda med träklossar och lite stenkulor som vi kunde leka med på andra våningen, men jag minns att det var tråkigt att vara hos mormor. Mormor hade också alltid en skål med kolabönor eller polkagrisar som jag alltid åt upp det mesta av, förmodligen var det inte särskilt uppskattat att jag åt upp allt. Intill deras hus fanns också ett flerfamiljs boende, med en alltid lika tom lekplats. Uppvuxen på landet så var en lekplats ngt väldigt spännande för mig. Dit ville jag gå och leka, men det fick jag inte, dels var det deras lekplats, och dels var det söndag, och då skulle man inte leka.

Kort sagt mina behov respekterades inte och jag fick inte vara jag, jag fick inte vara barn.

Stort eller litet trauma, det vet jag inte, men det finns här nu och det är jag tacksam för för då kan jag hela det. Och så klart att mormor ska förlåtas, i sinom tid, jag vet att hon gjorde sitt bästa, men först ska jag vara arg och ledsen en stund :/

Louise L. Hay säger: Migrän = Ovilja mot att bli pådriven. Motstånd mot livets flöde. Sexuell rädsla.

Har ju känt att jag är väldigt frisk i min sexualitet, men det mormor förnekade mig var ju Leken och Lusten, och att vara Jag (Lek och Lust är också väldigt mkt vad man är som barn).

Leken, Lusten, Passionen, Kreativiteten och Sexualiteten är för mig olika aspekter av samma sak.

Och ja, jag fick inte vara den jag var, den jag var var "fel" Har känt att det var detta det handlade om men kunde inte förstå hur.

………….

Är så lycklig nu! ♥

Tacksam för mormor, tacksam för migränen, tacksam för den process jag genomgått i detta, med Vänners hjälp ♥

Vi föds färdiga.
Som barn är vi bara
Kärlek, Lek, Närvaro.
Vi ÄR!

Min mormor tillät mig inte att vara
något av detta,
inte ett endaste dugg,
hemma kunde de i alla fall säga
"Gå ut och lek!"
Då var jag lite av det jag var
Men hos mormor fick jag inte FINNAS alls

Det blev så tydligt i detta
att jag inte kan vara någonting
INGENTING!
annat än det jag är
för då finns jag inte

Den vi är kan inte vara FEL
för då finns vi inte

Jag finns alltså är jag RÄTT
JAG ÄR

Det vi vill kan aldrig vara fel
för det är den vi är

Så länge vi gör vad vi vill
kan vi inte göra fel
och det kan inte vara fel
med ngt som vi inte gör
om vi gör vad vi vill

Görandet är en process
som skapar det vi vill
gör det möjligt
INGET annat

Den viktigaste relationen

Tidigare publicerad den 6/11-10 på Sigges radioteater

Den viktigaste relationen upplever jag är den med oss själva. Men för att komma Nära oss själva behöver vi komma Nära andra människor. Alla möten är viktiga på vägen hem till oss själv. Men det är de verkligt Nära mötena som för oss Närmast oss själv.

En Nära relation tar tid att bygga upp, det tar tid att lära känna varandra, och sakta steg för steg komma Närmare och Närmare varandra, steg för steg. Jag tror det är detta som gör våra parrelationer så viktiga. Visst kan vi komma mkt Nära i kortare tillfälliga möten. Det behöver inte ens vara ett fysiskt möte för att mötet ska bli Nära och viktigt, det kan räcka med ett ord i en bok.

Men för en Verkligt Nära relation behövs alla våra delar. Vi behöver komma Nära intellektuellt, känslomässigt, fysiskt, och själsligt. Kanske är det också så att vår lust har en mkt viktig roll att spela för att ta oss Närmare varandra.

En god vän som är uttalat polyamorös, utryckte för ngn tid sedan att hon använde sexualiteten för att komma Nära människor. Jag förstod det inte då. För mig är den sexuella lusten ngt som föds ur Närhet inte tvärt om. Men plötsligt fick jag insikten att det ena utesluter inte det andra.

Det är som ett hjul som snurrar, med fem ekrar. Ett intellektuellt möte kan föra oss känslomässigt Närmare, vilket i sin tur för oss Närmare varandra själsligt, som för oss Närmare fysiskt, som för oss Närmare känslomässigt, som för oss Närmare i lusten, som för oss Närmare själsligt, som för oss Närmare intellektuellt etc. I vilken ordning som helst. Så länge det inte är alltför stor obalans snurrar hjulet på jämt och fint, men om ngn av ekrarna saknas så uppstår obalans och hjulet slutar snurra eller snurrar ryckigt och illa.

Jag har t ex. varit med om Fantastiska intellektuella möten på nätet, som skapat en känslomässig Närhet, men då vi kommit fysiskt Nära varandra har ngt fattats och det har blivit platt fall. Och jag har varit med om relationer där ngn av delarna har halkat efter, där Närheten på ngt område har minskat kanske genom att den ene parten utvecklats på detta område. Och relationen har slutat snurra, eller t o m börjat snurra baklänges, med mindre och mindre Närhet på alla plan.

Lusten behöver inte nödvändigtvis uttryckas sexuellt, den kan också yttra sig som lek. Men jag förstår min väns yttrande idag. Och tror att jag ska öppna mig för möjligheten att släppa in lusten i fler möten. Kanske som lek, kanske som sexualitet.

Allt hänger ihop, ju Närmare jag kommer ngn desto Närmare kommer jag mig själv, desto Närmare kommer jag Livet, Kärleken och det Gudomliga. Därför för varje möte mig närmare det Gudomliga.