Visar inlägg med etikett Förståelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Förståelse. Visa alla inlägg

24 aug. 2011

Att se bortanför (av Susanna Isaksson)

Att se bortanför de Sårande orden.

Se bortanför föraktet i rösten.

Se bortanför den iskalla tonen.

De hånfulla ögonen.

Den förvridna munnen.

Att se bortom kniven i magen.

Bortanför Ilskan som väcks.

Bakom Försvaret mot det sagda.

Bortom den massiva lusten att såra.

Bortom dörren som vill slå igen inuti.

Förstå

Förstå att orden kom ur ett skrikande inre.

Skrikande och sårat som ett djur.

I paniken över livet som vände.

Över helt förlorad kontroll

Förstå att det sårade barnet.

Gråter och säger fula ord.

Ord som ska skada.

Som plåster på det oerhörda.

Plåster som skadar

Både den som ger och den som får.

Att istället känna kärlek.

Medkänsla och värme.

Lugnt vända andra kinden till

Titta ömt och ge en kram

Till den sargade själen i 1000 bitar.



[Susanna Isaksson]

5 juni 2011

Morgonens insikt (av Sofia Elenäs)

Text och bild är lånad av Sofia Elenäs

Idag har jag förstått varför jag numera så sällan känner mig anklagad och hamnar i lägen där jag går i försvar.

Jag tar inte längre allt så personligt eftersom jag inte längre identifierar mig med min person. Jag identifierar mig med det varande som upplever stunden och det varandet utgör vi tillsammans.

Jag ser idag min medmänniska som en del av mig själv. Det finns ingen anledning för mig att döma och värdera andra människor, utan allt vi upplever tillsammans kan användas till att medvetandegöra oss själva, hjälpa varandra att se, acceptera, förstå, älska och omfamna allt som är.

Det finns förstås tillfällen då det fortfarande inträffar att jag känner mig anklagad och värderad...eller känner behov av att anklaga och värdera andra, det är i de möten då jag känner mig separerad från helheten och kärleken. 

När det händer försöker jag nu istället att se, vad det är i mig, som får mig att uppleva separation inom mig själv, utan att anklaga och värdera mig själv eller den som väcker känslan. Allt kan användas och föra oss närmare varandra och sanningen om oss själva. 

Jag får uppleva och möta allt det jag behöver och vissa saker kanske jag inte kan förstå omedelbart, utan blir ett frö som kanske gror så småningom