När sorlet tystnar

Jag ser det överallt ikring mig, hur människor fyller sina dagar med "sorl". Man går omkring med musik i öronen, och flipprar ständigt på sina "dumphones", fyller sin fritid med TV-tittande, träning, vänner, arbete, nya byggprojekt i hemmet... You name it. Och det är inte svårt att fylla upp våra dagar över bredden med saker utanför oss i den stressfyllda tillvaro som vi lever i, jagandes hit och dit för att få allt att gå ihop med jobb, barn, utlandssemestrar.... Det finns hur många sätt som helst att fylla oss med "sorl" så vi slipper att se och möta oss själva. Säkert gör också jag det ibland när jag ännu inte är redo att möta det som pockar i mig, eller när jag behöver en paus innan jag har nästa möte med mig själv. T o m meditation, självhjälpskurser, religiösa möten och ceremonier, som egentligen borde visa oss oss själva kan bli ett sorl som hjälper oss att slippa se oss själva.

Nu säger jag inte att alla dessa saker ,måste vara en flykt från oss själva , men påfallande ofta tycks det mig så.

För egen del kan jag inte fly särskilt ofta, när jag har något som pockar på min uppmärksamhet, slutar jag att fungera, jag får svårt att genomföra mitt jobb, och hemmet förfaller mer än vanligt. Medan andra går ut och bygger en ny uteplats, då sitter jag här oförmögen att ens diska mer än det jag absolut måste helt uppslukad av att lyssna på det Livet försöker säga mig om mig själv.

Problemet med att fly, för vem vill väl egentligen sitta och deppa, när man kan göra något roligare, är att vi som regel får möta det vi behöver lära oss gång på gång och på jobbigare och jobbigare sätt, tills vi öppnar ögonen och tittar inåt.

Det finns en enkel, men ofta läskig, sak som jag upplever kan vara till stor hjälp när vi behöver möta något i oss själva, och det är tystnaden. Att ta sig lite tid, kanske bara en kvart varje morgon, i tystnad, utan något "sorl" enbart med de tankar som kommer av sig själv, kan vara nog för att vi ska se oss själva.

Och att då och då, eller när vi känner att vi behöver ett extra djupt möte med oss själva göra en längre retreat i tystnad är ett fantastiskt sätt att fylla oss med nya insikter.

I dag gjorde jag en sådan retreat, en 5-timmars vandring i tystnad i grupp. Det var tre etapper, först vägen ner till havet, sedan en lång vandring i strandkanten för att till sist ta oss tillbaka upp till utgångspunkten. Varje etapp bjöd på nya möten med mig själv och nya viktiga insikter.

Katastrofer

Tyvärr är det väl så att det måste en katastrof till för att vi ska börja våga se oss själva. Det är våra största rädslor som vi måste möta för att bli hela och vi har ägnat hela livet åt att finna på strategier för att fly från dem.

Inte förrän vi tvingats möta oss själva gång på gång inser vi att det är värt det, att vi har inget val, vi kommer att åka på allt hårdare och hårdare käftsmällar tills vi äntligen fattar.

Men efter att vi mött oss själva i några katastrofer så vet vi att det alltid blir en fantastisk utdelning, vi blir av med allehanda stress, prestationsångest, fysiska problem, bekräftelsebehov... you name it. Livet blir helt enkelt fridfullt och enkelt.

Det kommer fortfarande att finnas kvar rädslor att möta, och till på köpet så är det allt större rädslor som återstår efterhand som vi betar av de mindre, men vi vet att Livet kommer kärleksfullt att leda oss dit när vi är redo. Och vi kan välja att inte fly utan nyfiket betrakta det som Livet serverar oss.

Då behöver heller inte katastroferna bli så stora och långvariga och framförallt så vet vi att det bara är ett steg mot ett ändå bättre Liv.

Tror att det började för mig när jag var runt 28 år. Jag hade på ganska kort tid haft 3 relationer med 3 väldigt olika Kvinnor, men alla relationerna slutade på samma sätt och jag insåg att fast det på ytan inte verkade ha med mig att göra så var ändå den enda gemensamma nämnaren jag. Det måste vara något i mig som gjorde att det blev som det blev. Jag valde att titta på det i terapi. som ledde vidare till sökande inom shamanismen.

Ganska snart hade jag en mängd verktyg att hantera Livet med och jag kände mig färdig.

Sen tog vardagen över med relation och småbarnsår... och jag tappade bort detta med att se på mig själv.

Inte förrän efter separationen återgick jag till att lära känna mig själv, genom ett antal relationer  och mängder med samtal.

Så kom den första katastrofen, som tvingade mig att se min prestationsångest bottnande i dålig självkänsla, en ny tid med terapier och kurser vidtog och jag kunde landa med betydligt större kännedom om mig själv och mycket tryggare.

Så blev det dax för nästa katastrof, en Underbar och fruktansvärd relation med en psykopat, äntligen insåg jag att jag är Värdefull precis som den jag är.

Just nu duggar Insikterna tätt i den separation som jag befinner mig i just nu, jag ser ändå mer av mig själv, går förbi ytterligare rädslor och vidgar mitt Hjärta.

Visst kan vi lära oss något om oss och se oss själva utan katastrofer, men ibland tycks det som att Livet måste lirka oss förbi våra största rädslor genom att ge oss ett slag på käften. Kanske är det enda sättet, medvetet sökande och liknande hjälper iaf sällan som det verkar, huvudsaken är att vi Lever vårt Liv och betraktar oss själva i Livet. Då finns det chans att vi slipper katastroferna, eller åtminstone landar vi mjukare.

Sann

Du säger att du alltid vill vara sann mot dig själv.

Men hur ska du kunna vara sann mot dig själv om du aldrig tar dig tid och mod att möta dig själv? Världen snurrar runt dig med den nya kärleken, facket, dina barn, dina vänner, arbetet och allt som du ska räcka till för. Hur ska du hinna möta dig själv då? och om du inte möter dig själv hur ska du kunna vara sann då?

Gamar

Jag kallar dem för gamar, alla de som inte själv vill ta Ansvar för sitt Liv.
Alla de som inte vågar Se sig själv och finna Kraften inom.

Vi ser dem vid horisonten
Men så fort vi drabbas av en olycka
Cirklar de över våra huvuden.
De kräver att få trösta
att få ta bort vår smärta
men förmår inte själva
lösa sina problem

Ur vår smärta får de sin energi

De lever utmärkt i symbios
med en annan art av gamsläktet

Alla de som hela tiden
drabbas av olyckor
och vill ha tröst
De vill att någon annan
ska ta bort deras smärta

Ur Trösten får de sin energi

Det finns de som behöver
vara behövda
Mamma-gamarna
De har så många "barn"
som skriker på deras uppmärksamhet
så de hinner inte ta hand om sig själv

Ur att "ta hand om" får de sin energi

Naturligtvis lever de utmärkt i symbios
med barn-gamarna

Alla de som hela tiden
behöver hjälp och stöd
av någon annan
De som behöver en "mamma"
fixar och ordnar
åt dem

Ur sin mammas bröst när de sig

Andra är Gurus
De behöver någon
som ser upp till dem
De lär ut allt om livet
men förmår inte leva det själv

Ur andras dyrkan får de sin energi

Så väl ordnat är livet
att det finns Troende som kan leva med dem

De som söker svaren
i skrifter, kyrkor, och
olika auktoriteter
De vill att någon annan
ska tala om hur de ska leva
så de slipper
leva själva

De finner sin kraft i att bli religiösa

Talrika är de gamar
som visar upp sina lånta fjädrar
de putsar sin skrud
och säger alla vackra och kloka ord
som de kan komma på
De jobbar och sliter
för att vara duktiga
Men de är aldrig bra eller vackra nog
för de vågar inte möta
sin inre styrka och skönhet

De lever på andras bekräftelse

Det är inget fel på gamar
men några örnar blir de aldrig
så länge de inte tar ansvar
för sitt eget Liv
finner sin kraft
Då kan de sväva högre och friare

Spirituell

För mig betyder Spirituell att vara "in Spirit", i Anden. "Vi är inte fysiska varelser med en andlig upplevelse, Vi är Andliga varelser med en fysisk upplevelse"

Vår Ande är det som upprätthåller vårt fysiska jag, Vår Ande är en holografisk del av Alltet, varje del innehåller Allt! Att vara i kontakt med Anden är det samma som att vara i Flow, att vara sann mot sig själv och följa den "högre" sanningen. I grunden är Alltet som vi är en del av Livsenergin som flödar genom Allt. Denna Livsenergi visar sig för oss på de sätt som vi personligen kan uppleva den, en del ser den som änglar eller avlidna släktingar, andra låter den tala till sig genom djuren eller naturväsen osv... men för mig är det samma Livsenergi som manifesterar sig på olika vis i våra sinnen.

Mitt andliga intresse består i att hitta min egen sanning, att utvecklas till att vara sannare och sannare mot "Den Jag Är" och att Älska och acceptera mig själv 100% För mig går personlig utveckling och Andlighet hand i hand båda syftar till att hitta tillbaka till vårt Sanna Jag, tillbaka "In Spirit"

Det har egentligen ingenting med Spiritualism, Medier, eller någon annan religiös inriktning att göra, men alla olika religioner kan vara en väg att hitta "Hem", fast lika ofta försvårar de vår vandring till oss Själva.

Avsked är början på något nytt... (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson

 

Att skiljas från sina kära gör ont,

men det är bara första steget till att

lära känna sig själv och andra.

Ibland så måste jag skiljas från de

jag älskar, genom dödsfall eller om

jag vet att relationen är destruktiv för

någon av oss. Då är ett avsked det

bästa kärlekstecken jag kan ge oss båda.

.

Jag har mycket erfarenhet av det, många dödsfall,

mamma och pappa gick bort med 5 månaders mellanrum

2010 och bara det året förlorade jag 15 kompisar,

sammanlagt under åren vet jag inte, många är det,

men det är ju så missbruket gör, det DÖDAR.

.

Där kan jag bara och har gjort det, bearbeta sorgen,

inget fel i att känna sorg, det är ett sundhetstecken,

jag skulle bli mer orolig om jag inte kände sorg i en förlust,

för då skulle jag vara känslokall som jag var i missbruket,

det är av kärlek jag känner sorg,

så det tillåter jag mej att känna under tiden jag bearbetar

sorgen, sen när jag bearbetat den så kan jag släppa sorgen,

och jag har underbara minnen av personen kvar bara.

.

Att leva är att skiljas, att bli lämnad, att överge och att

bli övergiven. Förhållanden, som jag inte råder över,

tar slut, jag skiljs från människor, jag ser dem försvinna

ur min tillvaro. Jag fick välja att lämna alla gamla

vänner från mitt kriminella liv, för att själv överleva,

det innebar inte att jag slutade älska dem, jag älskar dem

fortfarande, men min kärlek till livet är större och det var ett

måste för att jag skulle överleva.

.

Jag älskar dem fortfarande som vänner,

men inte det de gör med sina liv. Det styr inte jag

över, det gör de själva, men jag styr över om jag vill vara delaktig i det

eller gå vidare i mitt liv. Det är mitt val att gå vidare och då krävdes

det avsked som naturligtvis var smärtsamma, men inte i närheten av lika

smärtsamt som det skulle varit att vara kvar i det och lika smärtsamt

att se någon man älskar sakta ta livet av sej.

.

Jag lämnar olika epoker bakom mej, jag flyttar från olika platser,

jag lägger mina mina smärtsamma minnen bakom mej.

Och jag bär de med mej som erfarenheter. Att skiljas från

en person eller flytta från en plats som jag har varit fäst

vid gör mej ledsen till en början, men det är inget fel i att

vara ledsen, det är sunt, men det  hjälper mej att lägga

mitt gamla jag bakom mej och förstå mej själv och andra bättre.

.

De är oftast just de upplevelser som gör mej ledsen

och som känns smärtsamma som skänker mej den bästa

lärdom jag kan få av livet. Att uppleva denna smärta,

som påverkar mej känslomässigt, hjälper mej att nå nya höjder.

.

Livet berikas av smärta. Min gemenskap med alla

andra människor blir rikare efteråt. I stället för att hela

tiden ängslas för att en upplevelse ska ta slut,

att en kär vän ska lämna en, måste jag försöka

uppskatta det jag redan har fått, och det jag redan har,

jag behöver inte oroa mej, jag har det jag har nu och det

är allt jag behöver JUST NU och inser att det har berikat mitt liv.

.

Den här dagen för med sig både avsked och möten.

Jag ska klara av båda delarna med glatt sinne.

Ett avsked ger mej möjligheten till att möta något nytt

i livet.

[Kalle Johansson]

Installing Love

Jag brukar sällan publicera klipp från andra än mina vänners "penna" men denna var så bra så jag kunde inte motstå den. Författare okänd.

Tech Support: Yes, how can I help you?

Customer: Well, after much consideration, I've decided to install Love.
Can you guide me through the process?

Tech Support: Yes. I can help you. Are you ready to proceed?

Customer: Well, I'm not very technical, but I think I'm ready. What do I do first?

Tech Support: The first step is to open your Heart. Have you located your Heart?

Customer: Yes, but there are several other programs running now. Is it okay to install Love while they are running?

Tech Support: What programs are running?

Customer: Let's see, I have Past Hurt, Low Self-Esteem, Grudge and Resentment running right now.

Tech Support: No problem, Love will gradually erase Past Hurt from your current operating system. It may remain in your permanent memory but it will no longer Disrupt other programs. Love will eventually override Low Self-Esteem with a module of its own called High Self-Esteem. However, you have to completely turn off Grudge and Resentment. Those programs prevent Love from being properly installed. Can you turn those off?

Customer: I don't Know how to turn them off. Can you tell me how?

Tech Support: With pleasure. Go to your start menu and invoke Forgiveness. Do this as many times as necessary until Grudge and Resentment have been completely erased.

Customer: Okay, done! Love has started installing itself. Is that normal?

Tech Support: Yes, but remember that you have only the base program. You need to begin connecting to other Hearts in order to get the upgrades.

Customer: Oops! I have an error message already. It says, "Error - Program not running on internal components." What should I do?

Tech Support: Don't worry. It means that the Love program is set up to run on Internal Hearts, but has not yet been run on your Heart. In non-technical terms, it simply means you have to Love yourself before you can Love others.

Customer: So, what should I do?

Tech Support: Pull down Self-Acceptance; then click on the following files: Forgive-Self; Realize Your Worth; and Acknowledge your Limitations.

Customer: Okay, done.

Tech Support: Now, copy them to the "My Heart" directory. The system will overwrite any conflicting files and begin patching faulty programming. Also, you need to delete Verbose Self-Criticism from all directories and empty your Recycle Bin to make sure it is completely gone and never comes back.

Customer: Got it. Hey! My heart is filling up with new files. Smile is playing on my monitor and Peace and Contentment are copying themselves all over My Heart. Is this normal?

Tech Support: Sometimes. For others it takes awhile, but eventually everything gets it at the proper time. So Love is installed and running. One more thing before We hang up. Love is Freeware. Be sure to give it and its various modules to everyone you meet. They will in turn share it with others and return some cool modules back to you.

Customer: Thank you, God.

[Okänd]