Slumpen - Försynen

Häromdagen satt jag med några vänner, vi konstaterade att 4 av oss och ytterligare en gemensam vän hade connection till en liten ort med ca 100 invånare 140 mil härifrån, och det är inte vår anknytning till orten som fört oss samman. Visst är det märkligt, flera av oss har ingen anknytning till någon annan ort i närheten av denna. Vad meningen med denna "slump" är vet vi inget om, men märkligt är det.

Dock finns det en mängd andra tillfällen i mitt och de flesta andras liv då "slumpen" spelat stor roll för den vändning som vårt liv har tagit. Det kan vara människor som dyker upp i vårt liv som "vägvisare", böcker som plötsligt pockar på vår uppmärksamhet, som visar sig ha liknande funktion.

Ganska ofta får jag höra från människor att bloggen handlat om just det de behövde höra just nu... så klart händer det inte varje dag och inte samma människor alltid, men det händer påtagligt ofta. Likaså möter jag själv ofta texter och annat som säger just det jag behöver höra just nu.

Hur det fungerar och varför detta händer kan vi inte veta, men för mig är slumpen ingen slump, för mig är det snarare FÖRSYNEN, som om vi ingår i ett väldigt avancerat system av oändligt med sammanlänkade händelser, som ständigt förändras och uppdateras, och att faktiskt inget som händer saknar mening och funktion. Om det är vi själva som med våra energier påverkar det som händer runt oss, eller om det finns en högre plan vars energiväv vi ingår i spelar egentligen inte någon större roll för mig, det enda som är viktigt för mig är att allt hänger ihop och att allt har en mening.

Under några dagar kommer jag att vara borta från nätet. Passa på att använda detta tillfälle till att slumpa ditt eget blogginlägg för dagen, och fundera över vad det har att säga dig, vad har det för mening för dig?

Följ länken nedan, och klicka på "Inspiration" i menyn, så får du just det inlägg som du behöver just nu. Alternativt så kan du dra ett eller flera tarotkort med min högst personliga tolkning.

Tycker du om vad du läser så får du gärna länka texten på Facebook eller andra sociala medier.

Lycka till!

Klicka på bilden för att
slumpa "din egen" text!

Vägar korsas av en anledning (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson

 

Det bästa med att hålla av någon är att jag känner mej

som en ”hel” människa. Mitt behov av den personen,

den känsla av att ”jag är en del av dig, du är en del av mig”

som två människor delar, den gör dem oumbärliga för varandra.

Och den känslan är relativt ny för mej, det gäller alla relationer,

kärleksförhållanden har jag inte kommit så långt i men jag har

inte bråttom, det händer när det är dags för det.

.

Men relationer till andra medpassagerare i livet, kända

som okända, när våra vägar korsas och det bara känns

i hela kroppen att "den människan betyder något för mej".

Och idag känner jag så till de flesta jag möter, för jag har den

inställningen att alla våra vägar korsas av någon anledning.

Jag behöver inte fatta det på en gång idag, utan jag vet att

jag kommer att få reda på det under tidens gång. OM...

.

OM jag inte avfärdar alla som idioter, som inte håller med mej,

tycker som jag och alltid ger mej rätt. Det krävde jag i det

aktiva missbruket och kriminalliteten, och de som inte stämde

in på "min" (skeva) bild, tog jag bort ur mitt liv. Och som resultat

av det fick jag inte reda på vilken anledningen var att vi träffats.

.

Idag har jag tålamod och tolerans till andra, tillsammans med

en nyfikenhet vad mina möten med andra kommer att ge mej

och dom. Och de som jag irriterar mej mest på idag lyssnar

jag MEST på och lägger lite extra energi på för att ta reda på

anledningen. För det är dom som jag kommer att lära mej

mest av, för de har oftast träffat en punkt i mej som jag

behöver bearbeta eller få bort och min irritation kommer

ifrån att jag troligtvis ser en likhet i dom undermedvetet,

en likhet som jag inte tycker om hos mej själv och därför

projicerar min irritation på dom eller ilska. Eller jag utagerar

inte den längre, utan iritatioen stannar vid en tanke innan

jag kommer på vem det jag egentligen är irriterad på.

.

Så därför älskar jag den här känslan av samhörighet.

Att jag kan älska min omgivning, utan krav. Och samtidigt inte

vara så blåögd att jag eller den blir skadad. För ibland är det

meningen bara att korsa våra vägar och sen gå vidare åt

varsitt håll. Men jag kan gå åt mitt håll idag utan att försöka

nedvärdera den andra eller få den att se "sämre" ut än mej.

Vad skulle det ge mej? ingenting mer än att jag behöver be

om förlåtelse till den.

.

Det enda livets möten begär av mej är att jag ska

älska andra så som jag vill bli älskad, eller i alla fall bemött,

och det gäller ALLA, det fungerar inte att välja ut dom jag

själv vill. För jag vill ju inte tex att den som jag går skilda vägar ifrån

ska snacka skit om mej, och med all sannolikhet så vill inte den

att jag gör det om den.

.

Om jag har svårt för att hålla av en viss person, så gör jag så

helt enkelt som så att jag bestämmer mej för att inte göra

honom eller henne illa. Om alla kunde låta bli att göra någon

annan illa bra under en enda dag, skulle livet bli annorlunda

för många. Vi skulle få en helt ny syn på tillvaron. Det tror

jag i alla fall. Och jag vet att det kanske är en omöjlighet,

men eftersom jag tror på det kan jag agera så, och vad vet

jag? Någon annan kanske oxå börjar göra det och sen.....

.

Ju mer jag tycker om andra, några andra, på något vis,

desto mer kommer jag att kunna tycka om alla andra.

Kärleken gör mej lätt till sinnes och lättar livets bördor.

Vardagens tristess kan förbytas i ett lyckoskimmer

när kärleken bor i mitt hjärta. Kärleken uppfyller mej,

och ju mer jag skänker bort, desto mer har jag kvar.

Och får tillbaka... Det kommer jag inte ifrån...

.

Var och en är oss knutna till varandra, och till alla andra.

På ett eller annat sätt. Alla är vi oumbärliga för helheten.

Den vore ofullkomlig utan mej.... och dej...

.

När jag träffar någon av mina vänner, eller en främling idag ska jag

vara tacksam för vad han eller hon har att ge mig.
[Kalle Johansson]

Slumpen?

Jag har sällan planerat något i mitt liv. Till synes har jag låtit slumpen styra.

Men jag tror inte på slumpen. Trots att mitt liv har varit planlöst så skönjer jag många röda trådar. Livet har knuffat mig framåt hela tiden.

Då jag var 17 köpte jag på chans en bok som heter "Älska dig själv". Jag var bara lite nyfiken men boken var som att hitta hem, den bekräftade många av mina tankar som tidigare inte fått finnas, och satte igång min resa mot den jag Är. Så har det varit hela tiden, min "resa hem" har kantats av böcker och möten som har lett min resa vidare. Trots att jag ofta inte vetat vart en bok eller ett möte ska leda så ser jag i backspegeln en tydlig plan.

Det kan tyckas ansvarslöst att leva sitt liv så, men jag har absolut ett ansvar. Mitt ansvar är att känna igen och lyssna på sammanträffandena ("slumpen") när de dyker upp.

Men om det inte är slumpen som leder mig på min väg, vad är det då? Finns det en gudomlig plan bakom min resa? Är det en mekanism i själva evolutionen som leder mig? Är det kanske "slumpen" i sig som har en intelligent plan? Det vet jag inte, men jag vet att så länge jag är sann mot mig själv, så länge jag lyssnar på vad jag vill och inte vill (även när jag inte egentligen vet vad jag vill) så går min resa framåt. Även om jag inte vet vart jag ska så tycks min vilja veta det.

Därför har jag ännu ett ansvar, nämligen att vara sann mot mig själv.