Jag är rik

Intellektuellt kan jag lätt se att jag är rik. Jag har en Fantastisk relation med en Underbar Kvinna, jag har en Trygg, vuxen son som fungerar väl socialt, jag har ett jobb som försörjer mig, jag har ett boende och mat på bordet varje dag, jag har en god hälsa. Miljoner eller kanske nästan miljarder människor på vår jord har inget av detta. Så vad har jag att klaga på! Egentligen inget!

Likväl så känner jag mig ofta inte rik för jag lever ofta på marginalerna ekonomiskt. Jag vet att rikedom inte handlar om pengar, men ändå behöver jag en ekonomisk buffert för att känna mig rik, har jag inte det så känner jag mig begränsad och ofri, eller rent av fattig.

Nog vet jag att det är min tanke som föder min känsla, och Tacksamhet för allt det som jag nämde i inledningen, och mer därtill, kan visst få mig att känna mig rik. Men när jag betalar mina räkningar och pengarna tar slut innan kostnaderna är slut, då finns det bara en sak som kan få mig att känna mig rik.

Jsg är så lyckligt lottad att jag har makt över min ekonomi, vi har nästan alltid en del kostnader som vi kan dra ner på, men oftast är det utrymmet begränsat och många kostnader är en följd av tidigare beslut som vi inta kan påverka i brådrasket. Men min stora lycka består i att jag har ett arbete där jag själv bestämmer hur mycket jag jobbar och därmed min inkomst. Jag kan välja att jobba en eller två dagar extra i månaden och se hur ekonomin går i rätt riktning månad för månad.

Då känner jag mig Rik! och kan Njuta fullt ut av alla de Rikedomar som jag besitter

Ett skratt förlänger Livet

Alla har vi hört att "Ett skratt förlänger livet". För mig är det mycket mer än en tom fras. Det är ett faktum att jag mår mycket bättre när jag är glad och lugn än när jag stressar, är arg, oroar mig eller har några andra s k negativa känslor.

Det kan tyckas självklart att det är så, men det handlar inte bara om att mina olika känslor får mig att må olika bra.

Känslorna är inte något som "drabbar" mig, jag har alltid ett val och ett ansvar för mina känslor och därmed för mitt mående. Och faktum är att jag blir sjuk när mina tankar domineras av "negativa" känslor.

I många år var jag aldrig "duktig nog", jag stressade och kämpade för att göra ett bra jobb och för att vara en "bra" människa på alla vis. Men hur jag än försökte så kände jag väldigt sällan att jag var bra nog. Stressen och oron lede också ofta till att jag gjorde misstag och faktiskt inte gjorde ett bra jobb eller var "bra". Det fanns inga gränser för hur mycket jag tyckte att jag borde klara av, och min enda ursäkt för att inte lyckas var att bli sjuk. Det var inte så att jag simulerade min sjukdom, jag blev de facto sjuk av min prestationsångest.

Vid andra tillfällen har det blivit allt tydligare för mig att om jag är arg eller oroar mig för något så får jag migrän. Om jag är ledsen så kommer det genast en förkylning som ett brev på posten.

Modern energimedicin menar att det är det energifält som finns runt oss och i oss som upprätthåller vår hälsa, när vi blir "låga" på ett eller annat vis så sätter det sitt avtryck i kroppen, ett disharmoniskt energifält ger helt enkelt en disharmonisk kropp.

Nu är jag inte den som tycker att vi ska gå ikring och vara glada hela tiden, våra känslor finns och måste få finnas, även de s k negativa känslorna. De är vårt signal system som talar om för oss att det är något som vi behöver ta tag i inom, kanske ett gammalt trauma som vi behöver rensa ut eller något annat. Är vi glada och harmoniska så betyder det att vi är på rätt väg.

Känslorna ska få finnas, men det är inte meningen att vi ska gå och grotta ner oss i dem. Ibland kan jag plötsligt bli (till synes) oförklarligt ledsen en dag, då låter jag bara ledsnaden få finnas tills den antingen talat om för mig vad det är frågan om eller tills jag helt enkelt är färdig med den för den här gången. Men om jag blir kvar i min känsla för länge tar jag tag i den och försöker att ta reda på vad som orsakat den. Lyckas inte det så försöker jag helt enkelt flytta fokus till något "positivt", något jag är glad för eller tacksam för. Jag tar helt enkelt hand om min hälsa genom att boosta mig med glädje och tacksamhet. Att jag "flyr" från känslan bekymrar mig inte, den kommer säkert tillbaka igen och igen tills jag blir färdig med den.

Vara! (av Susanna Isaksson)

Texten  lånad av Susanna Isaksson

Måste bara skriva i nattens sena timme då tystnaden låter mig höra.

Förstå hur tacksam jag är över vart jag nu hamnat. Här.

Jag har en annorlunda uppväxt. Redan som liten var jag bak i kulisserna på en hälsobod. Med örtblandningar o mediciner skapade av en av våra duktigaste healers/homeopater som jag tror funnits.

I min stad fanns även ett mecca för macreobeotisk mat. Folk vallfärdade till oss från hela norden.

De som lärde ifrån de stora inom hälsa på 50 o 60talet var de som fanns i vår affär.

Redan som liten vet jag att vi hade certifikat på biodynamiskt odlad mat. Ingen knappt visste vad det var.

Vi hade arbetare som redan då för 40 år sedan talade om sambandet mellan kropp o själ.

Jag var med bakom då lifebutikerna skapades. Jag var o hälsade på de som började med "häsokost".

Jag såg alla dessa som levde enligt sin övertygelse. Tro.

Jag har sett inifrån hur vågor av saker vi ska äta. Inte ska äta. Bölja fram o tillbaka.

Jag har inte förvaltat det på det viset som var tänkt.

Jag kände mer att den som levde asketiskt dog tidigt. Den som sket i allt levde i all välmåga tills 90 år.

Någonstans häri började min sanning ta form.

Jag äger butiken själv nu.

Men. Jag tror inte på medicinerna. Inte på pengar.

Någonstans för 10 år sedan började tanken på att det är vår begränsning som skapar vårt liv. Jag började se att Om vi vill Kan vi andas under vatten. Vi kan leva utan mat. Bara vara i luft, sol och med fötterna på jorden.

Men. Jag förstår att vi inte är där än...

Och.

De som förespråkar viss mat. Visst agerande "bra", och underlåter annat "agerande "dåligt"...

Är i en gammal energi.

Det som är nu är att VARA.

Alla påståenden som har synonymer med att GÖRA! Är gammal energi.

Vi kan inte springa oss till, eller Äta oss till det som är rätt.

"Rätt" (vilket inte finns) ;
- är att

V. A. R. A.
För att förtydliga. 

Det handlar om medvetenhet. -> upplösning. 

Vi kan aldrig "göra" oss upplysta. Det bara sker. Som en "nåd". 

Vi äter fortfarande. Vi är indoktrinerade med vad som är "nyttigt". Vad som är "farligt". 

Nu när vi vet att energier skapar vår verklighet så blir den sanningen en manifestation. 

Tomaten Är Nyttig. 

Geleråttan Är onyttig. 

Inte konstigare än så. 

För några år sedan vågade ingen åka flygplan utan spypåse. Alla. ALLA spydde för det var "farligt". 

Ett tag senare vågade ingen äta tomater för det stod i en tidning att de var cancerframkallande. 

När en hel nation/värld tänker samma tanke om något blir det en sanning både inom oss och i energin. 

Tror jag. "Vet" jag att D-vitamin är giftigt över 5 ug, och jag får förgiftningssymtom. Då är det så. Även rent fysiskt. 

Nu vet ni att de har ändrat den "sanningen" och vi ska kanske äta mer än 100 ug och det är numer inte farligt! Alla äter o ingen blir förgiftad. 

Medvetenhet. Varandet. Handlar om att fråga kroppen. Verkligen fråga kroppen. 
-VAD. Vill du äta?

Vill den ha en sallad eller en Cocacola?

Vi frågar sällan kroppen. Det är vår "sanning"/övertygelse/inlärning som får bestämma. 

Jag är sugen på en Cola. Men jag väljer en sallad för att den är "nyttigare". 

Är salladen då egentligen nyttig för min kropp då den önskade och bad om en "cola"?

Vad jag försöker belysa är att oavsett om vårt inre skriker när vi lämnar vår 10-månaders bebis gråtande på dagis, eller vi går med på sex när vi inte vill, eller om jag vill åka till LasPalmas på jullovet, men kör över min önskan o åker till makens släkt istället. 

Så handlar det om att ta bort alla "sanningar" pålagda oss. De sanningar vi nu kollektivt hr som sanningar är bara några år gamla. Och istället börja lära oss kommunicera med vår kropp. 

Vår själ. 

Vad vill/önskar jag?!

Vad är i enlighet med min känsla att äta idag?

Givetvis är jag heller inte där fullt ut. 

För i min tankevärld är fortfrande inlärd sanning/energi så djupt rotad. 

Tomaten är nyttig. 

Colan är onyttig. 

Men. 

Både colan o tomaten är energi. Hur den påverkar oss är med vilken energi vi laddar den. 

Antingen själv eller kollektivt. 

Så. OM jag inte har någon "sanning" kopplad till Colan, utan jag längtar efter den. Njuter av den. Tackar för den. Är nöjd efteråt. 

Då ÄR den nyttig. 

Typ ;))

[Susanna Isaksson]

Tricket (av Susanne Löfgren)

 Text och bild lånad av Susanne Löfgren

Tricket är att känna dig tacksam över allt det du har!

Det skänker sådan glädje och lycka!

Om du ständigt jagar efter lycka, kärlek eller vad det nu må vara.

Så blir det väldigt tomt.

Du blir ju liksom aldrig nöjd.

Att känna tacksamhet över det du har - ger frid.

Vi människor har så lätt att ta det mesta för givet.

Ofta måste vi mista människor, saker, trygghet osv - innan vi uppskattar dem!

Varför inte uppskatta dem HÄR och NU?

Jag kom på mig själv med en tanke i tvättstugan nyss - att jag känner mig så tacksam över att det finns ett sånt bra torkskåp att hänga in kläderna i så att de torkar snabbt och bra!

Ju mer tacksamhet jag känner - desto lättare och liksom av sig självt kommer de där tacksamma tankarna! :-)

En härlig bonus är upptäckten att kärleken och lyckan - de finns här inuti mig hela tiden!

Att känna trygghet i mig själv - är att vara trygg var jag än befinner mig!

Jag kan känna mig lycklig över att leva, finnas, andas!

Lycka och tacksamhet över att jag är frisk och stark!

Det behöver inte ens finnas några skäl till att känna lycka! Ibland känner jag mig bara sådär genuint genomlycklig! Varför ifrågasätta denna härliga känsla? Det är bara att ta in den, låta den fylla mig med värme och glädje!

Lycklig över att jag får äta mig mätt varje dag! Lycklig över mitt älskade fina lilla hem! Lycklig över min familj och mina vänner! Lycklig över att få möta en ny sol gå upp! Lycklig över varma små hundkramar!

Lycklig över äventyret som LIVET är! :-)

[Susanne Löfgren]

Inget spelar ngn roll

Tidigare publicerat den 5/11-10 på Sigges radioteater

Ingenting spelar ngn som helst roll. Allt har den betydelse vi ger det, vare sig mer eller mindre.

För Livet kvittar det lika vad som händer i världen, hur jag mår, om vi utplånar en art, om vi lever eller dör.

Och för mig är Livet det som är vi, den del av oss som är medvetandet, det som blir kvar när vi skalar av alla roller och mönster. Den del av oss som upplever vår värld, som upplever vårt liv, och som samtidigt skapar vår upplevelse.

Vi är drömmaren, och vi är Drömmen.
Vi är vävaren, och vi är Väven.
Vi är den som lever, och vi är Livet.
Vi är vårt "Kreativa Jag"
Det som skapar vår upplevelse, och som upplever den.
Vi är själva Livet!

Vem tänker tankarna?

Ofta kommer tankarna som en reaktion på ngt som händer oss, och tanken leder till nya reaktioner i oss. Jag kanske är trött, och tanken "jag är trött" gör mig ändå tröttare. Eller när ngn säger ngt som får mig att tänka "hon tycker att jag är dum" eller "han vill göra mig ledsen" kanske leder vidare till tanken "hon kränker mig" Men det är mina tankar om det som händer som skapar min upplevelse.

Tanken "hon tycker att jag är dum" är bara en tanke, Tanken "hon kränker mig" är det sårade barnets tanke. Mitt vuxna jag skulle kunna tänka "hon tycker jag är dum för hon förstår inte mig"

Alla delar av oss som upplever brist och utanförskap tänker egots tankar, som leder till upplevelsen av ändå mera brist och utanförskap. Men det är inte de vi Är, det är bara den upplevelse vi väljer, medvetet eller omedvetet, utifrån våra erfarenheter och präglingar.

Det finns andra tankar som känns bättre, tankar som "jag älskar dig" "det ordnar sig" "allt är gott"

Det spelar ingen roll. Vi kan ha vilka upplevelser vi vill, Livet går vidare oavsett. Vi kan t o m ha upplevelsen av att dö, men den del av oss som upplever, som är Livet, kommer inte att dö för det. För Livet kan inte dö, det kan bara förändras, anpassas, nyskapas och fortleva. Det som dör ger liv åt nytt Liv, men det är bara vår kropp som dör, inte Livet i oss.

Sant eller inte? Det kan vi inte veta, och det spelar ingen som helst roll. Livet kommer att fortsätta med eller utan vårt medvetande. Jag väljer att tro att mitt medvetande inte kan dö, även om min fysiska kropp dör.

Däremot så spelar det roll hur vi tänker och gör om vi vill uppnå ett visst mål. Om vi vill ha en viss upplevelse.

Jag vill må bra! Jag kan välja att göra mig beroende av andra för att må bra, jag kan välja att göra mig beroende av saker eller pengar för att må bra. Eller jag kan välja att må bra i varje Nu precis som det Är. Att må bra är en upplevelse, och det är jag som skapar den upplevelsen. Jag kan välja tankar som "Vi är alla Ett" "Jag mår bra" "Allt är precis som det ska vara" Tankar som får mig att må bra.

Vill vi ha upplevelsen av en frisk och välmående kropp, har det betydelse, hur vi agerar. Det spelar roll om vi stoppar i den socker, nikotin, koffein eller vad som helst i övermått. Eller för lite av ngt, av fysisk aktivitet, av mikronäringsämnen etc. Men det spelar också roll vad vi tänker, tänker vi tankar som får oss att må dåligt, så ger vi vår kropp en dålig miljö, tankarna sätter sig i kroppen som ohälsa. Kroppen reagerar på våra tankar.

Vill vi att mänskligheten ska överleva, har det betydelse vad vi gör, både mot varandra och mot vår planet. Skapar vi en miljö där mänskligheten inte kan överleva så kommer vi att dö ut. Agerar vi mot varandra på ett destruktivt sätt, förtrycker och skadar varandra, så skapar vi mera förtryck och hänsynslöshet, som kommer att ta kål på oss alla en dag. Agerar vi mot varandra och mot vår planet, med Kärlek och Respekt så skapar vi en värld fylld av Kärlek och Respekt.

Återigen är det våra tankar som spelar roll. Vi kan tänka tankar som "Vi är alla Ett, både vi människor och allt annat på planeten" "Det finns ingen brist" "det finns inget rätt och fel" osv. Det är våra tankar som skapar vårt agerande, som i sin tur skapar miljön för mänskligheten.

Men det spelar ingen som helst roll i det stora. Livet klarar sig bra utan oss, Planeten klarar sig bra utan oss.

Åtskilliga gånger har nästan allt liv på planeten utplånats, men kommit åter. Livet och Planeten klarar sig alltid. Det är upp till oss om det ska vara med eller utan mänskligheten.