Vara! (av Susanna Isaksson)

Texten  lånad av Susanna Isaksson

Måste bara skriva i nattens sena timme då tystnaden låter mig höra.

Förstå hur tacksam jag är över vart jag nu hamnat. Här.

Jag har en annorlunda uppväxt. Redan som liten var jag bak i kulisserna på en hälsobod. Med örtblandningar o mediciner skapade av en av våra duktigaste healers/homeopater som jag tror funnits.

I min stad fanns även ett mecca för macreobeotisk mat. Folk vallfärdade till oss från hela norden.

De som lärde ifrån de stora inom hälsa på 50 o 60talet var de som fanns i vår affär.

Redan som liten vet jag att vi hade certifikat på biodynamiskt odlad mat. Ingen knappt visste vad det var.

Vi hade arbetare som redan då för 40 år sedan talade om sambandet mellan kropp o själ.

Jag var med bakom då lifebutikerna skapades. Jag var o hälsade på de som började med "häsokost".

Jag såg alla dessa som levde enligt sin övertygelse. Tro.

Jag har sett inifrån hur vågor av saker vi ska äta. Inte ska äta. Bölja fram o tillbaka.

Jag har inte förvaltat det på det viset som var tänkt.

Jag kände mer att den som levde asketiskt dog tidigt. Den som sket i allt levde i all välmåga tills 90 år.

Någonstans häri började min sanning ta form.

Jag äger butiken själv nu.

Men. Jag tror inte på medicinerna. Inte på pengar.

Någonstans för 10 år sedan började tanken på att det är vår begränsning som skapar vårt liv. Jag började se att Om vi vill Kan vi andas under vatten. Vi kan leva utan mat. Bara vara i luft, sol och med fötterna på jorden.

Men. Jag förstår att vi inte är där än...

Och.

De som förespråkar viss mat. Visst agerande "bra", och underlåter annat "agerande "dåligt"...

Är i en gammal energi.

Det som är nu är att VARA.

Alla påståenden som har synonymer med att GÖRA! Är gammal energi.

Vi kan inte springa oss till, eller Äta oss till det som är rätt.

"Rätt" (vilket inte finns) ;
- är att

V. A. R. A.
För att förtydliga. 

Det handlar om medvetenhet. -> upplösning. 

Vi kan aldrig "göra" oss upplysta. Det bara sker. Som en "nåd". 

Vi äter fortfarande. Vi är indoktrinerade med vad som är "nyttigt". Vad som är "farligt". 

Nu när vi vet att energier skapar vår verklighet så blir den sanningen en manifestation. 

Tomaten Är Nyttig. 

Geleråttan Är onyttig. 

Inte konstigare än så. 

För några år sedan vågade ingen åka flygplan utan spypåse. Alla. ALLA spydde för det var "farligt". 

Ett tag senare vågade ingen äta tomater för det stod i en tidning att de var cancerframkallande. 

När en hel nation/värld tänker samma tanke om något blir det en sanning både inom oss och i energin. 

Tror jag. "Vet" jag att D-vitamin är giftigt över 5 ug, och jag får förgiftningssymtom. Då är det så. Även rent fysiskt. 

Nu vet ni att de har ändrat den "sanningen" och vi ska kanske äta mer än 100 ug och det är numer inte farligt! Alla äter o ingen blir förgiftad. 

Medvetenhet. Varandet. Handlar om att fråga kroppen. Verkligen fråga kroppen. 
-VAD. Vill du äta?

Vill den ha en sallad eller en Cocacola?

Vi frågar sällan kroppen. Det är vår "sanning"/övertygelse/inlärning som får bestämma. 

Jag är sugen på en Cola. Men jag väljer en sallad för att den är "nyttigare". 

Är salladen då egentligen nyttig för min kropp då den önskade och bad om en "cola"?

Vad jag försöker belysa är att oavsett om vårt inre skriker när vi lämnar vår 10-månaders bebis gråtande på dagis, eller vi går med på sex när vi inte vill, eller om jag vill åka till LasPalmas på jullovet, men kör över min önskan o åker till makens släkt istället. 

Så handlar det om att ta bort alla "sanningar" pålagda oss. De sanningar vi nu kollektivt hr som sanningar är bara några år gamla. Och istället börja lära oss kommunicera med vår kropp. 

Vår själ. 

Vad vill/önskar jag?!

Vad är i enlighet med min känsla att äta idag?

Givetvis är jag heller inte där fullt ut. 

För i min tankevärld är fortfrande inlärd sanning/energi så djupt rotad. 

Tomaten är nyttig. 

Colan är onyttig. 

Men. 

Både colan o tomaten är energi. Hur den påverkar oss är med vilken energi vi laddar den. 

Antingen själv eller kollektivt. 

Så. OM jag inte har någon "sanning" kopplad till Colan, utan jag längtar efter den. Njuter av den. Tackar för den. Är nöjd efteråt. 

Då ÄR den nyttig. 

Typ ;))

[Susanna Isaksson]

StavPrinsessan

StavPrinsessan prövar andras sanningar mot sin sanning, hon tar in varje beskrivning av Livet och Döden som hon möter och Känner om den klingar i Resonans med hennes Själv. Hon prövar andras Vilja mot sin Vilja. Innerst inne vet hon vem hon Är och vad hon Vill men hon har inte alltid ord, ens för sig själv, för det. Genom att Känna på andras ord hittar hon sig Själv.

StavPrinsessan prövar idéer och uppmanar oss att göra det samma, hon ställer sig frågan "Hur känns detta? Bra eller dåligt? Får det mig att slappna av och känna mig trygg, eller känner jag motstånd och stress?"

Baksidan av StavPrinsessan varnar oss för att bli som en trotsig 3-åring som hela tiden måste visa vem hon är genom att vara tvärtom. 3-åringen vet vem hon är och vad hon vill, men hon är beroende av omvärlden för att kunna vara det och nå dit. I stället för att stanna i den hon är när hon inte får som hon vill, förlorar hon lätt sig själv i en kamp om att få Vara, om så bara genom att inte vara den andra vill att hon ska vara. Hon trotsar och manipulerar mer för att få Finnas än för att vara den hon Är.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

ÄR DU!

Funderar du någonsin på hur du SKA vara?

Varför det?

Vi som Hel-ande (av Carola Liva Lind)

Dikt och bild av Carola Liva Lind

Din sorg är min men jag behöver ej Sörja.

Min Lycka är din du behöver ej välja den.

Din utmaning utmanar mig att utmana Dig.

Min upplevelse Upplevs genom ditt Upplevande.

Din Skapelse Skapar för mig att Skapa i.

Min Tro blir en Trohet för dig att tro på.

Din Konstruktivitet berikar min Mångfald och gör mig Konstruktiv.

Min Motgång är din Framgång och vi delar på Vinsten.

Din Framtid är Min Dåtid och vår gemensamma Samtid.

Mitt vägval bereder din väg så att vi kan mötas Halvvägs.

Ditt Mörker tänder mitt ljus och belyser vår Väg.

Mitt Mörker Berikar Dig med vetskap om Skillnader.

Ditt ljus visar vägen för mig så jag hittar Hem.

Mitt ljus lyser på vägen du valt.

Din Rikedom blir min när jag öppnar min dörr.

Min Kunskap är din precis när du vill.

Vår Samtid fattas allt vi inte lagt till.

Vår Gemenskap vinner allt vi väljer att vilja.

Våra Jag berikas av varandras Vilja att Vara.

Vårt Varande är svaret på Livets Gåta.

Älska oss själva, vara och Förlåta.

♥

[Carola Liva Lind]

Se mej!

Det är mycket nu, migrän flera dagar i rad. Extrajobbet som jag skulle gjort i helgen blev inte gjort, städningen av huset blev inte av, jag har hostat så jag fått en spricka i revbenet.

Allt samman hänger ihop. Min jobbiga hals (kvalsterallergi), min migrän, mitt ostädade hem, mina ekonomiska bekymmer (hann ju inte göra  extrajobbet) är allt ihop olika sätt för det lilla barnet i mig att bli sedd. Samtliga väl beprövade favoritmetoder, som jag haft med mig hela livet. Och nu hopar de sig och dyker upp alla på en gång. Varför är det så?

Det lilla barnet i mig har också haft andra strategier för att bli sedd. Han har kämpat förtvivlat för att vara duktig på all möjliga vis, med prestationsångest som följd. Inte särskilt hälsosamt. Nu är jag äntligen fri från prestationsångesten, och behovet av att bli sedd är så gott som obefintligt.... för den vuxne jag. Men varför kan då inte barnet i mig också vara nöjd?

Även om strävan att bli sedd är en mindre lyckad drivfjäder, så måste vi för den skull våga Visa oss, inte för att bli sedda utan för att våga vara den vi Är fullt ut. Barnet i mig var inte välkommen att vara den han Var, i stället lärde han sig att gömma det som var han till förmån för att bli sedd för något han gör. Han har gömt sig väl, så till den grad att jag har svårt att se vem jag egentligen Är, jag har svårt att känna vad jag Vill. Någonstans innerst inne vet jag vad jag Vill, men rädslan håller mig tillbaka, jag vågar inte ens se det.

Hur ska jag kunna visa mig för världen när jag inte ens vet Vem jag Är? Det finns ett sätt, genom att interagera med och se andra så ser jag mig själv, men blir också sedd. Genom att vara så naken och ärlig jag förmår i varje möte så blir bilden av mig själv tydligare. Och genom att aldrig, aldrig låta en önskan/längtan om aldrig så liten passera utan att försöka ta tag i den och Go for it!

Jag Gör't!

Men oj vad jag längtar efter en trygg famn att krypa in i nu.....

Kärleken (2 bägare)

Kärleken måste vara en av de mest missförstådda Storheterna som finns. Hur ofta har den inte förväxlats med behov, önskningar, givande, förväntningar och längtan...

Kärleken är ett Varande, det är den vi Är i vår Essens under alla masker roller och förväntningar. När vi Är i vår Essens då Är vi Kärlek.

Ur Kärleken föds Givande, Längtan, Glädje, Acceptans, Frihet, Lust och mycket annat, dessa kan inte finnas utan Kärleken.

Kärleken förväntar sig aldrig något, inte ens att den ska tas emot, den bara Är.

När vi är i Kärleken Håller vi fram oss Själva i Världen, utan förväntningar om att bli mottagna, vi bara Är.

Kärleken uppmanar oss att Älska och Acceptera oss Själva, och att visa upp oss för Världen utan förväntningar, samt att se Kärleken dvs. oss Själva i Allt vi möter.

Baksidan av Kärleken varnar oss för just dessa förväxlingar.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Straff och belöning (av Sanna Nova Emilia)

Text och bild lånad av Sanna Nova Emilia

Ska det vara stressfyllt

att ta det lugnt?

Ska det skapa panik och ångest

att göra ingenting?

Ska det fylla mig med skuld och skam

över min egen "oduglighet"

att bara vara i mig själv,

i mina tankar

i min kropp

i min upplevelse av att vara människa?

Jag sänder osynliga budskap till min kropp att bli sjuk

för att rättfärdiga för mitt skuldfyllda inre

att jag har rätt att finnas

bara för att jag finns

Att jag har rätt att njuta

bara för att jag lever

Att jag har rätt att sitta tyst

i min egen stillhet

utan att göra allt det som andra människor kallar för nytta

utan att springa tillsammans med de andra

i dessa vansinnets ekorrhjul

Jag ger min kropp kommandot att sluta fungera

för att rättfärdiga för mitt själv och alla andra

Att jag har rätt att sova hela dagen

Att jag har rätt att strunta i disken

Att jag har rätt att ligga och titta i taket hur länge jag vill...

Straff och belöning?

Behöver jag förtjäna belöningen av lugn och ro?

Behöver jag vara duktig och duglig för att få vila?

Eller kan det vara så att lugn och ro är min födslorätt

att det är min medfödda rättighet att få njuta av allt jag ÄR

utan allt jag GÖR?

Får jag släppa denna projiceringens skugga nu?

Över all den otillräcklighet som omvärlden speglade i mig?

Får jag släppa denna självpåtagna plåga nu?

Över all den otillåtelse som omvärlden upplevde i sig?

Kan jag nu välja att varken straffa mig själv

eller att belöna mig själv?

Kan jag nu välja att varken "piska mig själv" av dåligt samvete

eller att "unna mig själv" för att rättfärdiga mitt lidande?

Livet är varken ett straff eller en belöning

Livet bara är

Jag är

Jag finns för att jag finns

Och jag är tillåten att vara

utan att göra

Jag är tillåten att njuta

utan motprestation

Hur kunde jag glömma detta enkla och självklara?

Att jag är tillåten att leva lika fri

som jag föddes hit för att vara...

[Sanna Nova Emilia]

Det är skillnad på bekräftelse och Kärlek

Det är skillnad på bekräftelse och Kärlek

Ibland så tar barnet som inte kände sig Älskat över i mig
Han som bara blev bekräftad och sedd
För det han gjorde
Eller inte gjorde.

Då gör jag ingenting
Av längtan att känna mig Älskad
Oavsett.

Då skyr jag alla "måsten"
Allt som kan ge bekräftelse
För är det bara bekräftelse
Så kan det kvitta.

Ja jag vet att jag
"Måste"
Älska mig själv
För att kunna känna mig Älskad.

Men jag flyr också detta "måste".

Kanske Älskar jag mig själv
Mer än någonsin
När jag inte dömer mig själv
För att jag inte gör något.

Ett görande ger bekräftelse
Likt ett arbete ger lön.

Kärlek renderas av ett Varande.

Kärlek ÄR ett Varande!

Öva att segla på Livets hav

"Ett skepp är tryggast när det ligger i hamn, men det är inte vad ett skepp är byggt för."
Ur Pilgimsresan av Paulo Coelho

Visst kan vi ha vår båt i hamnen och bara ta ut den när det blåser mild bris och solen skiner. Det blir behagligt och bekvämt, men kommer vi att uppleva extas? kommer vi att känna oss maximalt levande? Och vad händer om det plötsligt blåser upp till storm, klarar vi att ta oss i land då eller går vi under? Kan vi lära oss att segla om vi aldrig prövar friska vindar?

Kanske tryggast att stanna på land! Kanske bäst så! Men Lever vi då? Får vi uppleva Glädjen och Friden? Får vi Uppleva något överhuvud taget?

När känner vi oss mest Levande? När Upplever vi Livet mest? Vad är det som får oss att Känna oss Levande?

Jo våra Känslor!

Ett litet barn Vet detta. De är i sina Känslor hela tiden, ena stunden sitter de och gråter i vårt knä, ledsna för att en leksak gått sönder, i nästa stund har de glömt den trasiga leksaken och springer skrattande ikring och leker med en annan leksak. Barnen är Levande hela tiden.

Jag tror att vi alla sedan vi var barn har fått lära oss att stänga av våra Känslor bit för bit, en efter en. Sakta men säkert drar vi båten upp på land. Bit för bit. Sakta men säkert slutar vi Leva. Bit för bit. Vi pallar upp båten och bjuder några vänner på middag i sommarkvällen i båten fast på land, tryggt och behagligt, alldeles Fantastiskt LAGOM! Men TRÅKIGT!

Tänk om det fanns knappar för alla olika känslor, så vi kunde slå av och på, uppleva bara de känslor som vi är trygga med. Stänga av Ilskan, Sorgen, Besvikelsen.... och slå på Glädjen, Kärleken, Lusten... Men så funkar det ju inte, stänger vi av en Känsla så stänger vi av alla, Behagligt känslolösa, men grått och trist!

Kan vi vara riktigt glada om vi inte kan vara ledsna? Kan vi vara riktigt lugna om vi inte kan uppleva oron? Kan vi segla i kvällsbrisen om vi inte behärskar att segla i stormen?

Jag tror vi behöver återerövra barnet i oss, vi behöver träna oss att vara i våra Känslor. Vi behöver träna oss att segla på våra känslors hav i alla väder. Vi behöver träna oss att Vara Levande!

Hur mycket Rädsla kan vi Uppleva utan att fly?
Hur mycket Glädje kan vi Uppleva  utan att känna oss tramsiga?
Hur mycket Sorg kan vi Uppleva utan att stänga av?
Hur mycket Besvikelse kan vi Uppleva utan att sluta Drömma?
Hur mycket Frid kan vi Uppleva utan att bli rastlösa?
Hur mycket Kåthet kan vi Uppleva utan att få orgasm?
...
Hur mycket Liv kan vi Uppleva utan att sjunka ner i en behaglig soffa och förmå ingenting, inte ens njuta av den sköna soffan mot vår kropp?

Känslorna är Livet som strömmar genom oss, hur långt kan vi segla på dem utan att drunkna i dem eller snabbt fly upp på land?

Hur mycket vågar vi Älska utan att säga "Det räcker nu!", "Hit men inte längre!"? Varför inte Älska fullt ut? Och om det brister, om vi blir ledsna och besvikna, So what! Det är också Livet, bara en annan Upplevelse, bara en plötslig storm på vårt still hav, en storm som hjälper oss at våga Älska ännu mer!

En vanlig sketen onsdagskväll

Jag behöver någon som inte behöver vara behövd.
Jag behöver någon som inte behöver mig.

Vill inte vara otacksam
och är det inte heller
jag är Tacksam!

Så många som vill finnas för mig när de tror att jag behöver dem.
Så många som söker kontakt när de behöver ngn

Men en vanlig sketen onsdagskväll
när allt är trist
när allt är bara vardag
när jag bara är ensam
och less

Var finns de då!

Kanske behöver jag någon som mest när jag inte behöver någon!
Kanske behöver jag någon som inte behöver mig!

Självklart speglar min upplevelse mig.
Finns jag när ingen behöver mig?
Finns jag när jag inte behöver någon?

Kan jag bara vara i mötet med någon
En vanlig sketen onsdagskväll!

Kan jag bara vara
En vanlig sketen onsdagskväll!

Kan jag bara finnas
en vanlig sketen onsdagskväll!

Varför?

Om jag inte finns för någon

Om jag inte kan Lära mig något

Om jag inte kan Fixa något

i mig själv eller andra

Om jag inte kan lära ut något

Om jag inte vet vad jag Vill

Om jag inte gör något alls

Varför finns jag då?

När vågorna lägger sig

När tystnaden lägrar sig

När allt blir stilla

Då skriker det inom mig

Då gråter det inom mig

SE MIG!

HÅLL OM MIG!

ÄLSKA MIG!

Hur ÄR man

om man inte vet

vem man ÄR

eller hur man ÄR

eller får VARA...

Det är lätt att vara i Varandet

i möten med människor

och med Livet...

Svårare när vi bara ÄR...

Då skriker egot

i rädsla att DÖ!

Att INTE Finnas...

Mångfaldens Aspekt (av Carola Liva Lind)

Lånad från Carola Liva Linds Blogg

Av alla aspekter av allt som finns

Är det Nuet som visar vad det är du minns

Vareviga Instigning i ännu ett Liv

Är oändliga Marscher av sjumilakliv

Lärande Varande Görande Kännande

Allt är ju mer än otroligt Spännande

Ska jag bli en Gris, Fågel eller Fisk?

Det kvittar, bara jag blir Frisk

Av Alla Aspekter av allt som existerar

Märker vi endast det jag i nuet praktiserar

Ängel, Baron eller Fattig på Gatan

Kontorist, Sjuksköterska eller självaste Satan

Alla lager av allt som skett

Allt du märkt av, fått och gett

I prydliga rader i ditt eget Bibliotek

Allt om ditt liv och inget är fejk

Av Alla Aspekter som du någonsin kan tänka

Du är en del, dags att börja blänka!

Den du är nu, är den du är Idag

Varje Aspekt, visar ditt Jag

Fyll ut din kostym, tag platsen du fått

Skörda de gåvor i livet du sått

Vem vill du vara hur ska du förklara?

Hur längtan den styr i den riktning bara

Som visar Aspekten av den du är Nu

Som gör dig helt hel och inte Itu

Av Alla Aspekter Blir du den du Är

Den du blev att vara i just detta Här

Allt är lagrat inbäddat sparat

Det är nu i nya tiden det blir förklarat

Vi är Alla Ett och delar av Allt

Av alla Element, Årstider varmt som kallt

Du är en del av Mig jag en del av planeten

Vi är alla Oss, nätverkande i Enheten

Ingen är mindre, större eller mer

Vi är Alla en del av det som sker

Skridande framåt i vårt personliga Flöde

Delar vi alla det vi kallar Öde

Liten som stor och hög såsom låg

Finns ingen begränsning bluff eller båg

Vi är den upplevelse vi tror på att vi Är

Ingen kan säga Sådär eller Såhär

Du har din Historia Jag äger min tro

Du är vad Du vet, vi har olika skor

Du går på ett håll och jag går min väg nu

Ingen kan gå vilse, inte Jag, inte du

Av alla aspekter av allt som vi märker

Är gemenskapen alltid det som oss stärker

Tillsammans kan vi måla livets stora bild

Nyanserna är många ingen färg är spilld

Nyttja och samverka kontakter utan gräns

Universum speglar åter allt som för dig känns

Var den du är enligt högsta bästa önskan

Blomma ut till den du är i den frodigaste grönskan

Livet kommer åter men ej i denna form

Ej heller alls, enligt samma denna Norm

Nu är Nu i nuet och du är den du Är

Enda gången du kan vara den du är nu Här

Öppna livets bok och bläddra dit du vill

Gör vad du känner för utan tidens spill

Inget kan värderas i statistikens smala nålsöga

Endast du kan bestiga bergen, de låga eller höga

Valet är fritt att hanteras efter behov

Nu är nu för alla och du kan ej få uppskov

Vill du leva eller känna, mår du som du bör

Aspekterna är dina fram tills dess du dör

Och döden ska oss visa att födelsen är Nu

Fast på andra sidan av den du trodde var Du

För nya Aspekter att uppleva känna och må

Av livets mångfald åter, skörda och att så.

[Carola Liva Lind]

Bort med alla masker och etiketter.... (av Susanna Isaksson)

Texten lånad av Susanna Isaksson.
Bilden på Yoko Onos Wish Tree som just nu finns på Wanås

Jag kom förvånad precis på att jag är Arg?

Fast på ett jävlaranamma, konstruktivt, nyskapande, energiskt sätt.

Vet ni!

Nu får det väl för f-n vara nog med alla masker. Etiketter. Påklistrad skit från mormor, samhället och föräldrar, skola, kompisar?!

NU VILL JAG TILLÅTA MIG SJÄLV ATT BARA VARA ''ÄR''!!!!

Allihopa vi, tar så tacksamt emot alla lappar, etiketter, målarfärgsrester, postitlappar som andra sätter på oss eller som vi alldeles frivilligt tar från omgivningen som verkar ''kunniga'' eller auktoritära. 

Du ska inte njuta fick jag som en vacker mycket STOR lapp. Den har jag burit troget i alla år.

Du får gärna gå över min gräns, för jag är inte värd mer än så...står det på en annan lapp.

Kvinnlighet är fult

Jag är bara okey om jag presterar

Jag är allergisk

Auktoriteter bestämmer

Kvinnor är mindre värda än män

Barn ska LYDA sina föräldrar

Ta inte plats

Var inte glad/sluta skratta

Du är bara tolererad som människa om du gör...x..y...

Jag gör alltid ''fel''

Du måste göra ''rätt''

Arbete ger pengar

Snygg = smal

NeeeeeeeeeeJJJJJ!!

Nu får det vara bra!

Kan vi inte alla bara slänga AV oss dessa skyltar vi så troget bara går och bär på. Äter på. Luktar på. Sitter på. Lindar in handen med. Kammar oss med. Matar oss med.

Det är ANDRAS åsikter som vi hela livet har försökt väva in och tro att det är någon slags OK stämpel för oss för att få finnas till!

För att platsa här? Får att bli godkända. För att komma till himlen. För att få evigt liv. För att mamma ska älska mig. För att grannen ska tycka att jag är trevlig. För att du ska tala till mig med respekt. För att få äktenskapet att flyta. För att hålla sig i ledet. För att samhället Vill det. För att religionen bestämt någonting.

För att ANDRA velat ha mig i en form. Tillsammans med alla andra.

Men tänk om jag är formlös?

Tänk om jag inte HAR den formen?

Tänk om mitt inre VILL någonting annat? Tänk om MITT inre barn gråter av djup vanmakt för att jag KVÄVER den med lappar från när och fjärran som ÄR VIKTIGARE??? Tänk om min själ har en helt annan uppgift. Tänk om jag VILL lukta på blommorna i utockinväd tröjja med okammat hår mitt i natten barfota och med kalsonger istället för trosor. 

För att jag bara VILL. Är???

Tänk hur lätt livet skulle vara utan alla dessa lappar(/masker/etiketter som vi hela tiden ska KOMMA IHÅG, och leva upp till. 

Inte undra på att folk har ångest värk, ryggskott eksem migrän!?

Hela livet går ju ut på att gå omkring och komma ihåg alla dessa motstridiga lappar och för att hålla koll på den och visa upp att vi minsann VISST kan det skådespelet som gäller just med dig bankmannen, och med dig mamma och med dig väninnan. Och med min man.. O ibland blandar jag ihop vilka lappar som olika klistrat på mig och tror att de är helt andra masker som gäller,...och så var det FEL kappar och de blir arga och jag vet inte vilken lapp de ville se,....vilken att jag skulle spela...vilken roll jag förväntades vara.

Jag gråter känner mig förvirrad och blir sjuk!!

När jag istället som jag just nu har gjort och gör hela tiden.

SKITER i alla lappar!!

Ta mig som jag ÄR!!!!

Utan skådespeleriet. Utan lapparna. Utan maskerna.

Kan jag bara VARA!!!

Kan jag bara andas.

Kan jag bara känna.

NU!!!

Vad vill jag NU!?

Det är så sköööönt.

Och vet ni. 

Jag är så heligt förbannad på mig själv för att jag i hela mitt liv, och i liv tillbaka har tillåtit alla dessa lappar att styra hela mitt varande!!!!

♥♥♥♥

[Susanna Isaksson]

Jag släpper dig fri

Jag släpper dig fri, 

Att vara den du är, 

Där du är.

Jag såg dig.
Jag tyckte om det jag såg.
Jag ville ha dig i mitt Liv.

Jag ville ha dig i min vardag.

Jag började drömma om vår vardag.
Jag skrev ett manus
Där du hade en roll,
Den näst viktigaste rollen.

Det var inte dig jag såg längre
Jag såg den roll jag skapat åt dig
Den hade drag av dig
Men det var inte Du

Så möttes vi

Men det var inte dig jag ville möta
Det var den roll jag målat åt dig

Jag försökte spela upp en scen

Längre fram i manus
En scen som Livet inte fört oss till ännu
En scen där du har en roll
Eller inte

Jag mötte inte det jag drömde om 

Men jag mötte dig 

Och jag tyckte om de jag mötte.

Jag mötte inte det jag drömde om
Men jag mötte mig
Och är tacksam för det.

Oändligt tacksam för vårt möte 

Med varandra
Med oss själva

Jag släpper dig fri

Att vara den du Är
Här och Nu

Jag släpper dig fri 

Att spela den roll

Livet självt skriver åt dig

Jag släpper oss fria
att vara de vi Är
Här och Nu

Jag släpper oss fria
Att spela de roller
Livet väljer åt oss

Här och Nu

Nu är jag sådär (av Susanne Löfgren)

Lånad från Susanne Löfgrens fina Blogg

självutlämnande igen.

Sån är jag, allt åker ut. (Okej, NÄSTAN i alla fall). Säga vad man vill om mig, men jag reser ganska lätt nuförtiden i alla fall. Jag har släppt mycket i mitt bagage. Sen finns det ju sånt som gör mig fullständigt skräckslagen. Som att inse det storslagna i mig själv. Som att våga släppa in någon i mitt liv igen. Men det är en annan historia.

Fick nyss en sån där kommentar igen: Hur orkar du vara så jävla glad hela tiden?

Jag är inte glad hela tiden. Jag åker berg och dalbana i denna resa som kallas livet. Ibland står jag stadigt, ibland vacklar jag. Jag gråter, skrattar, tjuter, njuter tystnad. Lite av allt.

Jag tror det kallas att vara människa.

Ja hur orkar jag? Jag uppskattar livet på ett annat sätt numera. Ålder? Mognad? Insikt? Jag vet inte.

Mycket handlar om var jag väljer att lägga mina tankar, vad jag göder med mina tankar/min energi. Tankar är kraft! Vi tänker 65 000 (?) tankar varje dygn och 95% av dem är samma som föregående dag. Stor potential finns där alltså!

Sen lär vi oss alla av allt i livet. Alla möten, glädje, sorg, nedförsbackar och motgångar.

Det är så för oss alla!

Sorger är inte roliga. Inte alls när vi befinner oss i dem. Jag har mist många människor som jag älskar. Fysiskt i alla fall. De lever alltid kvar i mitt hjärta. Men jag saknar att kunna ge dem kramar, prata med dem, diskutera, säga till dem hur jag älskar dem av hela mitt hjärta!

Jag saknar inte mina tunga år. De är borta ur mitt minne på nåt sätt. En enda tung grå gegga som jag aldrig tog mig upp ur då. Jag saknar inte den jag var då och allt jag kämpade med.

MEN på nåt sätt tror jag att de har format mig till den jag är här och nu. Idag.

Jag vaknar ofta upp och känner ren och sann lycka över att bara finnas, andas, leva!

Kanske hade jag inte känt det om jag aldrig hållit döden i handen ?

Jag har givits denna tid här på jorden. Jag gör så gott jag kan här och nu. Å jag älskar mitt lilla liv! Trots - och tack vare - allt!

[Susanne Löfgren]

Om jag visste (av Liva Lind)

 En vacker text lånad från Carola Liva Linds Blogg

Om jag visste, att inga hinder fanns, vad skulle jag välja då?

Om jag visste, att alla val var mina, skulle det bli annorlunda så?

Om jag visste, att Tilliten var min, att vara och att ha, hur skulle Jag känna då?

Om jag visste, att möjligheterna var oändliga, vilka tankas skulle jag så?

Om jag visste att alla drömmar kunde bli sanna, vad skulle jag tänka på?

Om jag visste, att begränsningen fanns i min fantasi, hur skulle jag reagera då?

Om jag visste, att inga hinder fanns, skulle himlen fortfarande vara blå?

Om jag visste, att jag kunde välja exakt vad jag vill i livet, skulle vi då vara två?

Om jag visste, att valet är mig fritt att välja, hur skulle jag vilja må?

Om jag visste, att allt är som det ska och inget är fel, hur skulle det gå?

Om jag visste att allt som är, Är på grund av Mig, vilken konsekvens skulle det få?

Om jag visste, att Livet är en projicerng, skulle jag ändra något då?

Om jag visste, att Livet är mitt att forma, vem ska jag då skylla på?

Om jag visste

Att Inga hinder Finns

INGA HINDER ALLS

Inga gränser

Inga faktorer som kan spela roll

Ingen att skylla på

Ingen som kan stoppa mig

HUR

Skulle jag agera då

I JUST DENNA NU?

Precis här och nu

Hur skulle Du agera då?

Om jag visste

Att inga hinder finns

Tillit till varenda chans

Tillit i varje aspekt

Tillit i varje cell

Tillit till allt som Är

Tillit till natt som dag

Tillit i kvalitet som sker

Tillit till det jag kan bestämma över

Tillit till Alltet

Tillit till min förmåga

Tillit till mig som ett Är

Att vara den Jag kom hit för att vara

I Tillit som rådande faktor

Tillit

Som ett varande

i ett ÄR-ande

Om jag visste

Att inga hinder fanns. Vad skulle Jag välja då?

[Carola Liva Lind]

Våga drömma!

Vågar du drömma ditt liv?
Vågar du vara det du drömmer
och den som drömmer?

Vågar du släppa alla gamla mönster?
Vågar du släppa alla dramer?
Vågar du släppa alla offerroller?
Vågar du lämna din barndom bakom dig?
Vågar du släppa alla trauman?
Vågar du släppa de som sårat dig fria?
Vågar du lämna alla dina relationer bakom dig?
Vågar du släppa dina föräldrar fria?
Vågar du släppa alla trossatser?
Vågar du släppa all kunskap?
Vågar du släppa dina partners fria?
Vågar du lämna dina rädslor bakom dig?
Vågar du släppa de du älskar fria?
Vågar du lämna dina känslor bakom dig?
Vågar du släppa alla lagar och regler?

Vågar du skapa fritt?
Vågar du skapa utan ramar?
Vågar du skapa utan begränsningar?
Vågar du skapa utan mallar?
Vågar du ta ansvar för det liv du skapar?

Vågar du drömma dina högsta drömmar?
Vågar du leva i dem?
Vågar du drömma ditt bästa nu?
Vågar du drömma din bästa relation?

Vågar du drömma dit bästa jobb?
Vågar du drömma ditt vackraste hem?
Vågar du drömma din bästa partner?
Vågar du drömma ditt bästa boende?
Vågar du vara dina högsta drömmar?

Vågar du drömma ditt liv?
Vågar du vara det du drömmer
och den som drömmer?