Politiker ifrån alla partier pratar mycket om att skapa jobb. Hur tänker man då?
Är man inte helt ute och reser då? Man gör det som behöver göras PUNKT! Vem vill väl göra något som inte behöver göras??? För det måste väl vara det det handlar om när man pratar om att skapa jobb?
Människor har i alla tider jobbat. Jag kallar det "Näringssök" för det är vad det oftast handlar om, att försörja sig själv och sina närmaste på ett eller annat vis. Men vi människor är också av naturen "lata", därför har vi också alltid på olika sätt försökt göra vårt näringssök enklare. Jag brukar säga att "lathet är en dygd", för det är tack vare latheten som vi idag har hjulet, förbränningsmotorer, smartphones, osv. Saker som, rätt använda, gör livet enklare och näringssöket effektivare.
Men inte var det så att människorna, den dagen de uppfunnit hjulet och plötsligt kunde bära sina bördor dubbelt så långt på halva tiden, "skapade nya jobb". De plockade inte upp en stor sten bara för att ha något att bära nu när deras bördor kunde åka på en vagn. Inte heller gick de stora omvägar bara för att få tiden att gå, nu när de kom fram så mycket fortare. Självklart inte!
I stället blev deras tillvaro tryggare, för nu hade man mer tid till näringssök, och man kunde samla mera på lager eftersom man inte längre behövde bära allt. Man kunde färdas längre, till tryggare boplatser.....
Så kom den dagen då manniskans lathet gjort att lagerna var fulla, att samla mer var lönlöst för maten skulle ändå bara förfaras med tiden. Vad gjorde man då? Skapade jobb? Nej knappast.
Nu hade man mera tid över för alla former av kultur, man kunde sitta ner vid lägerelden, umgås, berätta, skapa musik.... Men viktigast av allt. Man hade tid och ork att reflektera över tillvaron, grunna på det som fanns runt oss i vardagen. Man ökade helt enkelt sin kunskap. Och någon kom på att om man strödde ut fröna man samlat intill någon av boplatserna, och om man i stället för att äta alla grisar som man kunde fånga, behöll några invid boplatsen, så skulle man kunna samla all maten på samma ställe och inte behöva flytta runt. Och om man inte flyttade runt så kunde man bygga bostäder som skyddade bättre, både mot vädrets makter och vilda djur.
Med andra ord, det fanns tid att drömma om en bättre tillvaro, och möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det blev visserligen lite jobb att bruka jorden, ta hand om djuren och bygga husen. Det blev mera jobb, men man skapade inte jobb, utan man gjorde bara det man behövde för att förverkliga sina drömmar om en bättre tillvaro.
Sen rullade det på.... tills vi kom dit vi är idag.
Men jag tror ändå att nyckeln finns där: I att göra det man behöver för att förverkliga sina drömmar.
Detta är vad politik i grunden handlar om: Att göra det man behöver för att förverkliga drömmar om en bättre värld.
Och det tror jag inte är att skapa jobb.... nej jobben finns, det är många arbeten som behöver utföras för att vi ska få en bättre värld. T ex behöver vi mera personal inom vården, skolan och till att ta emot de asylsökande som kommit hit på bästa sätt, Vi behöver underhålla järnvägarna och annan infrastruktur. Det behövs folk som kan bygga flera bostäder....
Alla jobben utom de sisnämda är sådant som Samhället bör sköta (tycker jag), direkt eller indirekt. Det är bara att anställa mer personal och handla upp fler tjänster. Finansieringen är redan fixad enligt den modell som jag skrev om här.
Samhället kan beställa järnvägsunderhåll och flera bostäder. saknas det personal så får man inrätta utbildningsplatser och lärlingstjänster, där samhället står för en del av finansieringen.
Skulle fortfarande jobben inte räcka till åt alla, så får vi dela på dem. Vi får helt enkelt korta ner arbetstiden... så att fler får tid och ork att drömma och förverkliga det de drömmer om.
För ett par dagar sedan kunde vi börja rösta i valet till Riksdag, Landsting, och Kommunfullmäktige. Av någon anledning kommer jag att tänka på familjespelet Monopol som jag, kompisar och syskon spelade på 70-talet. Spelet känns som en ganska relevant bild av dagens samhälle och att rösta på vilket parti som ska styra vårt land känns ungefär lika meningsfullt som att rösta på vilken spelare som ska sköta banken i Monopol.... så länge ingen förändrar reglerna i spelet så spelar det i stort sätt ingen roll vem leder det.
Monopol är ett spel som handlar om den ohämmade kapitalismen, alla som har spelat spelet lite vet att det är ett sluttande plan, det är alltid så att de flesta pengarna rullar till den som har mest pengar och från den som har minst, obönhörligen. Så är reglerna. Och tyvärr är det som sagt en ganska bra bild av det samhället vi lever i idag, för politikerna har abdikerat och lämnat över makten till kapitalet, det enda de kan påverka är kosmetiska förändringar i samhället.... så länge de inte väljer att förändra spelets grundregler.
Reglerna ser ut så här:
§ 1. Det enda styrmedel som finns är pengar. (Det är i budgeten som det avgörs hur hög skatten ska vara, vad som ska beskattas, vad skatten ska satsas på, och vad den INTE ska satsas på).
§ 2. 96% av alla pengar som finns skapas ur tomma intet av bankerna (Kapitalet).
Således har de styrande inga egna pengar att förfoga över (utöver de ca 4% som består av mynt och sedlar), utan måste endera gå till samhället och begära in pengar från medborgare och företag, (Skatter) alternativt låna pengar av Kapitalägarna (Statsskuld).
Det innebär att det är den skattebörda som accepteras av medborgare och företag som sätter gränsen för vilka utgifter samhället kan ha. Blir skattebördan på medborgarna för hög så röstar de bort dig vid nästa val, blir den för hög för företagen så flyttar de utomlands.
Således finns det en ganska begränsad mängd pengar att satsa på saker som skola, vård, omsorg, infrastruktur etc. Vilket innebär att det ser ut som det gör idag, med allt sämre resultat i skolorna, lägre bemanning inom vården... etc.
Det finns egentligen enbart ett enda politiskt beslut som skulle kunna förändra detta (som jag ser det) och det är att ändra på § 2 i regelverket. Om staten återtar makten över skapandet av pengar, då skulle man kunna transferera ut pengarna i samhället genom att betala för sådant som man vill ha (t ex. en vettig, skola, vård, omsorg och infrastruktur), i grund och botten får ändå alla pengar i slutänden sitt värde genom mänskligt arbete, så varför inte skapa dem ur detta i stället för som nu ur tomma intet. Då skulle bankerna om de ville låna ut mer pengar än de inlånade pengarna få gå till staten för att låna pengar, och därmed skulle de styrande även få kontroll över finansmarknaden och kunna förhindra t ex bostads- och andra -bubblor.
Härmed skulle de styrande även kunna förändra sådana saker som den lagstadgade arbetstiden och få bort arbetslösheten, samtidigt som man skulle kunna ge jobb åt invandrare (och därigenom underlätta integrationen och motverka rasismen) och ändå ha kvar en bibehållen lön. Idag är det kapitalet som har den verkliga makten, och kapitalet vill ha en hög arbetslöshet (och gärna invandrare och gästarbetare som accepterar låga löner) för att hålla nere lönerna, så en arbetstidsförkortning skulle inte accepteras av de verkliga makthavarna.
Av de nuvarande riksdagspartierna finns det INGET parti som är intresserade av att återta makten från kapitalet enligt ovan (och därmed ge den åter till oss väljare). Var FI står i frågan har jag inte riktigt koll på men jag finner det troligt att de inrättar sig med de andra riksdagspartierna i denna frågan. Det enda man är intresserade av är vad som ska beskattas, hur mycket det ska beskattas, om det eventuellt ska lånas några pengar och hur dessa futtiga pengar sedan ska fördelas.
Mig veterligen finns det bara ett enda parti, som vill återta makten från kapitalet genom en monetär omställning, och det är ENHET.
Det innebär inte att jag är överens med allt vad partiet vill men utan att återta makten från kapitalet så är vi väljare maktlösa och demokratin är lika kosmetisk som de beslut våra folkvalda fattar.
Framför allt finns det en punkt i Enhets valplatform som jag är skeptisk till, och det är detta med basinkomst. "Partiet vill att man ska få sina pengar utan att ens behöva gå runt på spelplanen och passera 'GÅ!'" Födosök är och har alltid varit en grundläggande del av människovarandet, och jag tror att det är väldigt viktigt att känna att man är ansvarig över sitt liv och sin försörjning. Likaledes tror jag att det är viktigt att känna sig delaktig och ansvarig i vårt gemensamma samhälle t ex genom att vara med och betala för t ex skola, vård och omsorg, liksom att försörja de som av olika skäl inte kan stå för sitt eget födosök.
Däremot finner jag det djupt orättvist att de som har minst inkomst i praktiken är de som betalar mest till vårt gemensamma. Jag skulle vilja ha ett rejält höjt grundavdrag (den del av vår inkomst som vi får tjäna utan att betala skatt) motsvarande ca 15 000 - 20 000 kr/månad i dagens penningvärde. Således skulle var och en kunna göra sitt "födosök" utan att beskattas för den delen som motsvarar allas våra dagliga behov, vill man sedan tjäna mer så skulle jag föredra en rak ganska låg skatt på kanske 10 - 20 % på ALLA övriga inkomster oavsett om de kommer av arbete eller kapital. (Att tjäna pengar på kapital är för övrigt något som jag starkt ifrågasätter om det inte handlar om ren handel med varor).
Så här i valtider så funderar jag mycket på vad vi behöver för att skapa en bättre Värld. Vem har den bästa politiken, för denna bättre Värld? M a o: "Finns det överhuvud taget något vettigt alternativ att rösta på i alla de stundande valen?
Under mitt grubblande så har jag skissat lite på vad världen skulle behöva för att vridas åt rätt håll (enligt min mening).
Låt oss börja med Pengarna. Pengar är till syvende och sist något som representerar mänskligt arbete, eller egentligen den energi som vi använder i vårt mänskliga arbete. Jo så är det om vi tänker efter! Alla pengar idag skapas genom utlåning av banker. Ja du läste rätt, det är inte länder och regeringar eller deras riksbanker som skapar pengarna längre, utan det är bankerna som skapar dem genom sin utlåning. Det finns visserligen ett litet undantag: De papperspengar och mynt som fortfarande finns i omlopp skapas fortfarande av staterna, men de utgör mindre än 10 procent av alla pengar som flödar i samhället. Huvudparten av pengarna skapas av bankerna ur tomma intet när någon tar ett lån.
Låt oss säga att jag lånar 20 000 kr idag, (då skapas det alltså 20 000 kr ur tomma intet) då måste jag betala tillbaka dem. Och hur får jag tag på 20 000 kr? Jo genom att jobba ca en månad. Visserligen kan jag ju alternativt sälja något i stället, men detta något kommer i så fall att betalas med andra pengar som någon annan i slutänden har arbetat för att få ihop.
Då har vi fastslagit 2 saker om pengar:
1) Pengar skapas av banker ur tomma intet.
2) Pengar representerar energin i mänskligt arbete.
Och nu kommer vi till hur detta hör ihop med min beslutsångest i valtider.
Valen handlar om att välja hur vårt samhälle ska se ut och fungera. Jag skulle vilja ha vissa saker av vårt samhälle. Först och främst vill jag att samhället ska tillhandahålla vård och omsorg åt våra barn, sjuka och gamla. Jag vill att samhället ska utbilda våra barn. Det samhälle som jag vill ha ska också så långt det är möjligt vara självförsörjande och oberoende. Dessutom vill jag att samhället ska skapa lagar om hur vi behandlar varandra, våra medvarelser på Jorden, Jorden självt, samt upprätthåller dessa lagar.
Detta är nog i stort vad jag vill ha av samhället.
Men vi vet alla hur det är med de första punkterna på min önskelista.... Vård, omsorg och skola haltar för "Vi har inte råd" med bättre. Likaså håller svensk matproduktion på att dö ut eftersom våra regler om arbetskraft, miljö, och djurskydd gör produktionen dyrare än i andra länder. Det samma gäller nästan all annan produktion vi har i landet, den outsourcas till länder där det är billigare att producera. Vi har alltså "inte råd" att bli självförsörjande och oberoende. Följden av detta är att vi inte kan skapa några vettiga regler som skyddar arbetarna, djuren och miljön. Eller jo det kan vi, men vad hjälper det när allt produceras under andra regler någon annan stans.
WHAT IF!
Då har jag tänkt lite....
Vad skulle hända om staten (vi) återtog rätten att skapa pengar, och använda dem för att finansiera det samhälle vi önskar oss? Men, invänder kanske någon, var det inte ungefär så tyskarna gjorde under mellankrigstiden med galopperande inflation som följd? Man kan inte skapa pengar ur intet för det leder till inflation. Fast vänta nu här, har vi inte nyss konstaterat att det är just det som bankerna gör idag, och varför leder då inte det till inflation? Tekniken bakom och vad skillnaden är som gör att det inte blir inflation trots bristande täckning vet jag inte något om, måhända handlar det om förtroende för valutan. Men så vitt jag kan se så finns det ingen skillnad på om staten i stället för bankerna skapar pengar ur intet, i detta fallet skulle det dessutom vara så att statens pengar skulle ha en täckning i form av redan utfört arbete i samhällets tjänst.
Rent praktiskt så skulle varje kommun och landsting kunna få en månatlig summa pengar av staten (låt oss kalla det för Lön för att skilja dem från de nuvarande kronorna), relaterat till befolkning. En summa som helt enkelt skulle finansiera månadens arbete inom omsorg, vård och skola, samt inköp av lokalt, regionalt eller nationellt producerade produkter så som skolmat, energi, etc. som kommunen behöver.
Vad skulle hända? Någon som vet något hinder mot att genomföra denna idé? Diskussion önskas.
Jag skulle kunna gissa att den internationella finansvärlden skulle rata vår valuta liksom de gjorde med rubeln som sovjet skapade, men behöver vi den internationella storfinansen?, har den överhuvudtaget något annat syfte och funktion än att suga ut världen och dess befolkning?
Som följd av detta så skulle vi kanske inte kunna köpa den senaste I-phonen, men då undrar jag behöver vi verkligen ständiga uppdateringar av ny teknologi? och kan vi inte i stor utsträckning själva skapa den teknologi vi vill ha (det var inte många år sedan Ericsson var ett av de världsledande företagen i branchen )?
Vad skulle hända om vi lät Kronan finnas kvar oförändrad, skapad av bankerna, vid sidan av den nya statliga valutan (Lönen) och Euron. Alla 3 som gångbara valutor som fungerar i varje sammanhang, skulle det underlätta handeln med omvärlden, eller skulle även Kronan smittas av dåligt förtroende?
Vad skulle hända med sysselsättningen i landet om vi plötsligt hade råd med den personal som vi behöver inom vård, omsorg, skola och om lantbrukets lönsamhet plötsligt ökade? Kanske, skulle vi inte ha så många arbetslösa kvar då?
Men mer om sysselsättning och fördelningspolitik i kommande blogginlägg.
Som sagt diskussion om denna idé och dess följder önskas. =)
Det finns en text som är översatt till 360 språk, vilket gör den till den mest översatta texten av alla. Nästan alla länder i världen har ratificerat och godtagit texten som en del av den överstatliga lagstiftningen och därmed förbundit sig att verka för dess efterlevnad.
Texten jag pratar om är "FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna"
I den första artikeln står det så här:"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har
utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en
anda av gemenskap."
Likväl är det praktiskt taget fullständigt accepterat i de flesta av världens länder att värdera människor olika med pengar!
Vem är värd mest, VDn på storföretaget eller den "enkla arbetaren på golvet", Läkaren, Undersköterskan, Läraren, Politikern, Sotaren, Lastbilschaufören, Lantbrukaren eller vem som helst?
När jag i min ungdom arbetade på en plastindustri, gjordes det en stor satsning på lönelyft för säljarna, de ansågs viktigt att vi hade en bra säljarkår i företaget och därför skulle de ha en högre lön än
t ex produktionspersonalen. Vad VDn tjänade i förhållande till de andra på företaget behöver jag inte ens nämna.
Men vad skulle säljarna sälja om inte produktionspersonalen producerade plastdetaljer, och om de på monteringen inte satte ihop dem? Hur skulle vi kunna producera något om inte verkstadspersonalen såg till att maskinerna fungerade? Hur skulle montörerna kunna sätta ihop sakerna om inte lagerpersonalen såg till att hålla ordning på bitarna så att de fick fram dem i rätt tid? Hur skulle vi och maskinerna kunna arbeta om inte lokalvårdarna såg till att det var rent i lokalerna, eller om inte Kökspersonalen serverade oss mat? Och vad skulle VDn göra om något av detta falllerade?
Sanningen är ju att varje kugge i maskineriet var lika viktig, varje anställd på företaget var helt beroende av varje annan anställd för att kunna uppfylla sin uppgift i det långa loppet. Likväl värderades vi olika!
Och så ser det fortfarande ut praktiskt taget överallt, människor värderas olika med pengars hjälp, trots att vi alla är lika viktiga.
Många invänder "jamen vi har olika ansvar och olika lång utbildning". Ja det är sant vi har olika ansvarsområde, men likväl är vårt ansvar för vår del i stort sett lika stort. Kanske kunde produktionspersonalen lämna sitt jobb när den gick hem efter 8 timmar, medan VDn tog med sig sitt jobb dygnet runt, men det det blir ändå bara en skillnad i ansvarsvolym på 1:3, inte ens VDns dygn har mer än 24 timmar och det är alltså inte rimligt att hen har väsentligt mer än 3 gånger så hög lön som någon annan i företaget.
Vad utbildningen beträffade så var det företaget som lärde upp oss eller skickade oss på kurser för att lära vårt jobb, så ingen av oss hade investerat mer egen tid eller pengar på vår utbildning.
Ser vi på sammhället i stort så är det lika dant där, vi är alla beroende av varandra och varje kugge är lika viktig. Måhända produceras det massor av saker som vi egentligen inte behöver eller som t o m är direkt skadliga för samhället och mänskligheten som helhet, med det är i så fall för att vi anser oss behöva dem. Likväl värderas t ex Lantarbetare, Skolpersonal och Undersköterskor väldigt lågt trots att de definitivt har en viktig uppgift att fylla.
Och vad utbildningen beträffar så står det i samma av nästan alla accepterade dokuments Artikel 26:1 "Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara
kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna.
Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Yrkesutbildning och
teknisk utbildning skall vara tillgänglig för alla. Den högre
utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga."
Utbildning är en investering för samhället och borde bekostas av samhället liksom min forna arbetsplats bekostade min och övriga anstäldas utbildning, därför att den var en viktig investering för företaget.
Borde det inte vara dax att världen lever upp till "FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna"? och inför en minimilön för varje medborgare samt en maximilön som inte är oproportionerligt större! Borde det inte vara dax att världen investerar i kostnadsfri utbildning för de kuggar som den behöver! Borde det inte vara dax att vi värderar alla människor lika!
Jag är medveten om att det idag inte finns någon politisk acceptans för detta, men ett första steg som borde kunna vinna politisk majoritet är att kraftigt höja grundavdraget till en nivå som gör det möjligt för alla att leva på en inkomst som täcker basbehoven (säg ca 200 000 kr/år) utan beskattning (ett slags minimilön). Samtidigt beskattas inkomster upp till ca 5 ggr detta belopp (säg 1 miljon kr/år) med en låg rak skatt på ca 10%, vilket gör det möjligt för de som vill arbeta mer, eller ta ett dygnet-runt-ansvar att göra detta med en låg beskattning. För inkomster därutöver höjs skatten rejält till en rak skatt på mellan 50 och 70% (en slags maximilön).
Samtidigt införs fri betald högre utbildning till de uppgifter som anses väsentliga för samhället, och kraftig beskattning för kapitalinkomster (främst på bostadsmarknaden men även i övrigt) vilket skulle utgöra ett "ränte-/vinst-tak" Boendet uptar idag en oskäligt stor del av våra levnadskostnader men är samtidigt ofta omotiverat lyxigt och stort.
Andlighet är för mig "Det vi Tror om Livet och Döden". Politik är samhällets Tro om Livet och döden uttryckt som styrelseform och lagstiftning. Vårt Finansiella system är ett uttryck för den rådande Politiken, samhällets rådande Tro.
Ta detta som händer i Grekland. (Jag ska rakt inte påstå att jag är särskilt insatt men lite hör jag ju på radion). De åtstramningar som sker där i dag bygger på trosatser som t ex "Den enes bröd den andres död", Darvinismens "De starkares överlevnad" och dyrkan av mammon. Man inför lägre minimilöner, vilket innebär att de som redan har det svårast ska betala Greklands skuldkris genom att få det ändå sämre. Man kräver att Grekland privatiserar en mängd olika verksamheter, vilket innebär att man realiserar sitt kapital och därmed gör sig av med potentiella inkomster, med mera lån som följd. Jag väntar bara på att få höra att någon av de mest populära semesteröarna har sålts till Kina, vad händer då? Jo Grekland går miste om alla de intäkter som turismen på denna ö genererar. Vad som sker i dag är att de "starka" trampar ändå hårdare på den "svagare" Grekland, och pressar ut det sista av livskraften ur landet. Kvar kommer det att bli ett förslavat land utan självstyre som genererar inkomster till de som redan har mer än de behöver, grekerna kommer att bli billig arbetskraft som turnerar runt i Europa för att mot dålig betalning utföra de arbeten som ingen annan vill göra. Inte konstigt att grekerna protesterar!
Om man hade en Tro på "Allas lika Värde", så skulle åtgärdspaketen se betydligt annorlunda ut. Det första man skulle göra vore att göra alla Greklands skulder räntefria, räntan är pengar (energi) som inte finns, som skapas ur intet, ingen skulle förlora på detta, det enda som skulle hända skulle vara att storfinanserna inte kunde tillskansa sig mera pengar (energi) ur tomma intet på grekernas bekostnad. Om man måste sänka minimilönerna så skulle man samtidigt införa maximilöner för att låta även de som inte finns i samhällets botten vara med att betala för krisen, (Om inget annat så skulle det göra trovärdigheten enormt mycket bättre och grekernas vilja att bidra och betala skatt skulle förbättras betydligt.). Om man Tror på "Allas lika Värde" skulle man också ändra skatteskalan, man skulle införa ett grundavdrag som innebar att ingen behövde betala skatt förrän man först tillgodosett sina dagliga grundbehov så som mat och bostad (översatt i svenska förhållanden så skulle det kanske innebära ett grundavdrag på minst 100 000 kr/år. Dvs för de pengar som vi behöver till mat, bostad och andra dagligvaror, sådant som alla behöver, skulle vi inte behöva betala skatt). För inkomster därutöver är det rimligt att tänka sig att alla betalar procentuellt sett lika mycket för varje intjänad krona, utan en massa skattetekniska kryphål som de mest bemedlade kan smita genom, (vilket skulle slå hål på argumentet (mot progressiv skatt), att det måste löna sig att tjäna pengar).
Nog är politik och ekonomi Andlighet!
