Jag skrev i går om att inte förbruka mer än vi behöver, och att jag ville flytta ut i skogen... tydligen får jag sällskap där för det var större intresse för detta blogginlägget än för något jag skrivit på mycket länge. =))
Annars möter jag ibland när jag talar om att ta vara på våra resurser, inte leva över våra tillgångar och liknande, föraktfulla kommentarer om brist- eller fattigdoms-tänk. "Bort detta!"
För idag ska man skapa det man vill ha i livet med hjälp av "attraktionslagen". Man gör attraktionstavlor och man affirmerar en ny man eller kvinna, och nåde den som tänker brist, för då attraherar man just brist!
Och att attraktionslagen fungerar är jag helt övertygad om, men det är just frågan om att attrahera något som redan finns inte om att skapa något ur intet. Vad jag upplever är att det väldigt ofta handlar om att attrahera lyx och flärd utan hänsyn till verkligheten, som faktiskt innefattar andra naturlagar än attraktionslagen också.
Måhända har min mormors fattiga torparbakgrund gått i arv, men någonstans ifrån har jag nog (om jag får säga det själv) också ärvt sunt förnuft. Kanske är det min uppväxt på ett lantbruk där man levde nära VERKLIGHETEN och där man i mångt och mycket klarade sig på det som fanns att tillgå på gården som gör sig gällande.
Det handlar inte om bristtänk, det handlar om att ingenting kommer ur intet, lever vi över våra tillgångar så tar vi resurser från någon annan, det är bara så. Vår jord är begränsad, och obegränsad tillväxt i en begränsad värld är en omöjlighet oavsett attraktionslagen. Om äpplena från Chile kostar mindre än de Svenska äpplena trots att de fraktats över halva jordklotet beror det inte på att de förbrukar mindre resurser, det beror inte heller på att de svenska äppleodlarna tar ett överpris för sina äpplen. snarare beror det på att någon annan betalar priset för både odling, och transporten hit. Endera är det underbetald arbetskraft i Chile, eller är det miljöförstörande kemikalie-odling som står för kostnaderna, eller bådadera. Vi lever på chilenarnas och naturens bekostnad när vi äter de äpplena. Så är det bara. Inget skapas ur intet. Ingen kan få mig att tro att chilenska äpplen förbrukar mindre resurser än äpplena som odlas i Kivik som ligger en knapp timme härifrån.
Attraktionslagen fungerar på gott och ont, men liksom allt annat så måste den användas med sunt förnuft och hänsyn till allt annat levande. Om jag attraherar pengar så kanske jag känner mig trygg för stunden, tills pengarna tar slut. Attraherar jag min ideala partner, så kanske jag blir lycklig, tills jag upptäcker att min lycka inte kan vara avhängig någon annan.
I stället för att använda attraktionslagen till att dra till mig pengar, resor, saker och vänner, så använder jag den för att attrahera det jag vill känna. Tryggheten bor inte utanför oss i något vi kan äga, den enda sanna tryggheten måste vi finna i oss själva. Genom att finna tillit till att Livet alltid ger mig vad jag behöver så känner jag mig trygg, och därmed attraherar jag mera trygghet. Rikedomen står inte att finna i ett ha mycket och dyra saker eller att resa långt bort på semester två gånger om året, rikedomen finner jag i att ha en underbar son som är trygg i sig själv, jag har mängder med fantastiska vänner som finns för mig, jag har mat på bordet, jag har hälsan och finner glädje i Livet nästan varje dag. Det får mig att känna mig rik och därmed attraherar jag mera rikedom, om än den kanske inte består i gods eller guld. Lycka går inte att köpa på ett shoppingcenter eller på en resebyrå, den går inte heller att finna på en dejtingsida eller på krogen. Lyckan är ett val, jag väljer att vara lycklig för allt det fina som omger mig, naturen, vännerna, sonen, rikedomen och tryggheten osv. och därmed attraherar jag mera Lycka.
Inget av det vi vill ha bor utanför oss, vi kan inte attrahera något utanför oss för att skapa något inom oss!
Jag tänker på en tv-serie eller film som gick på tv när jag var barn. "Pojken med Guldbyxorna". Där vi får följa pojken Mats och
hans äventyr tillsammans med fadern efter att Mats en dag hittat ett
par byxor på vinden, byxor som skänker dem oanade rikedomar. Mats
behöver bara stoppa ned handen i byxfickan så kan han fiska upp sedel
efter sedel så länge han orkar hålla på.
Till en början
tillfredsställer de båda enbart sina egna fattiga önskningr, men efter
hand tar Mats förstånd och idealism överhand och de två startar
tillsammans firman Nilsson International. Största problemet i början är
att oförmärkt kunna växla in alla småsedlar i större valörer. Efter hand
står det också klart att deras penninginnehav och donationer på något
mystiskt sätt hänger samman med att pengar försvinner från bankvalv och
värdetransporter. Snart innehåller tidningar och radionyheter inslag
kring myndigheternas strävan att avslöja "mannen utan fingeravtryck".
