SvärdsKungen

SvärdsKungen är klok med mycket kunskap snarare än vis, han är problemlösare och hans analyser är oantastliga. Det finns få problem som han inte klarar att lösa. man går gärna till honom för att få hjälp med sina världsliga problem. Är det ett beslut som ska överklagas eller en vara som ska reklameras, är SvärdsKungen den rätte att vända sig till, han kommer att prata ikull vilken motpart som helst eller för den delen formulera en vinnande skrivelse. Behöver din förening stadgar så är SvärdsKungen den rätte att vända sig till.

SvärdsKungens baksida varnar oss för att fascineras alltför mycket av att lösa problem, en problemlösare riskerar att få många och stora problem att lösa. Även om det går att lösa något intellektuellt och juridiskt oantastligt, så är det inte säkert att det blir den bästa lösningen om inte känslorna och empatin finns med, SvärdsKungen riskerar att köra över folk i sin bristande kontakt med sina känslor.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Resonans

Om vi slår på ett oscilloskop (elektriskt mätverktyg, med en liten skärm där det blir en kurva) så har det sin egen själv-svängning, det ritar en kurva utifrån inget. Om vi slår på 30 oscilloskop i ett rum så har de var sin egen kurva, men.... om vi sedan går ifrån rummet och tar en lunch eller något, då har de när vi kommer tillbaka efter en tid börjat svänga i takt!

Om ett antal kvinnor lever nära varandra en tid då börjar deras menstruations-cykel att harmoniseras och de har snart alla mens samtidigt, lever de också nära naturen, så kommer menstruations-cykeln också att komma i takt med månens cykler!

I hjärnan har vi nervceller (neuroner) som speglar det vi ser ske utanför oss som om vi verkligen utförde samma handling, s.k. spegelneuroner. Om vi t. ex. griper en frukt ur en skål så kommer vissa nervceller i vår hjärna att vara aktiva under handlingen, men det intressant är att dessa celler också är aktiva om vi stillasittande ser på när någon annan griper en frukt ur skålen. Det är dessa spegelneuroner som gör att skratt och gäspningar smittar, samt att om vi ser någon t ex klia sig i ansiktet ofta gör samma sak. De får oss att känna smärta när någon gör sig illa och glädje när någon är lycklig. De hjälper oss att förstå varandra och uppleva gemenskap.

Vetenskapen har observerat att två elektroner som en gång interagerat med varandra och sedan skilts åt fortfarande på något vis är förbundna med varandra. En elektron har sin rotation, och om rotationen hos den ene åtskilda elektronen förändras så förändras också rotationen hos den andra elektronen samtidigt på samma vis. Spooky!

Runt om i världen så har forskarna placerat 65 små slumpgeneratorer som alstrar en slumpmässig rad av ettor och nollor. Man har observerat att då dessa befinner sig i en miljö med mycket starka mänskliga känslor så slutar raden av ettor och nollor att vara slumpmässig. Störst utslag hittills gav dessa slumpgeneratorer den 11 september 2001 då terordådet mot World Trade Center ägde rum. Vad som är intressant är att utslaget i hela världen avvek och det långt innan man visste att det skett något, faktum är att avvikelsen påbörjades redan ca 4 timmar innan terrordådet skedde!

Vad handlar allt detta om? För mig handlar det om resonans. Alltings vilja att svänga i harmoni med vartannat. Kanske är denna resonans det som är själva Livet. Det är den kraft som motverkar alltings sönderfall och i stället får det att ordna sig och skapa.

Fenomenen säger mig också att vi är förbundna med allt. Vi är inte enskilda individer, vi är delar av ett enda gigantiskt energifält, som hela tiden strävar efter att komma i resonans med alla andra delar av energifältet.

Vårt medvetande lurar oss och får oss att uppleva oss som åtskilda, men på ett djupt omedvetet plan vet vi att vi är Ett med Allt.  Däri bottnar vår strävan efter Gemenskap och Kärlek, för är det inte just vad Kärlek är upplevelsen av resonans med andra varelser. När vi upplever Kärlek då upplever vi stor gemenskap, vi upplever att vi är Ett med någon annan.

Kärlek blir då = upplevelsen av den Resonans som är det Livet är.

Varje del av Livet svänger med sin speciella frekvens, det är vad som skiljer oss åt, men allt som sker och allt som vi möter är ämnat att få vår svängning att komma mera i resonans med själva Livets svängning, den ursprungliga frekvensen.

Vi strävar hela tiden mot resonans... svänger med varandra... våra svängningar justeras... Resonerar... Ju mer Resonans som finns i ett möte desto mer kommer vi att gå mot ändå mer Resonans. Då upplever vi Gemenskap/Kärlek/Livet. Kanske ska vårt  möte bara förändra vår svängning en smula, mot mera Resonans med Livet.... och sedan ska vi gå vidare mot nya möten som vrider vår svängning ytterligare mot mera Resonans... Kanske är det ett möte där vi kan svänga med varandra under en längre tid, kanske resten av livet, mot mer och mer Resonans, mer Kärlek, mer Liv.

Ibland vill vi konservera upplevelsen av gemenskap... Resonans... Ha den kvar alltid... så klart! men vi är levande, föränderliga, vår frekvens varierar ständigt likt hjärtats slag, likt andningens rytm... när vi möter en annan människa som befinner sig i samma tonläge just här och nu så uppstår Resonans, känslan av gemenskap, samhörighet, Kärlek. Underbart så klart när vi möter någon som i stort har samma rytm som vi, där resonansen är ofta återkommande, men Kärleken är lika fin varje gång den inträffar, den kan ändå bara existera i nuet.

Trots det så väljer vi ibland i vår strävan efter upplevelsen av gemenskap att hålla fast vid en relation som är disharmonisk Vi anpassar oss själva, försöker kontrollera den andre, dysfunktionella relationer, med beroende och medberoende, makt och uppgivenhet som största ingredienser. I vår strävan efter Resonans försöker vi förändra oss själva eller den andre bara för att vi en gång har upplevt denna Gemenskap/Kärlek/Resonans, då våra frekvenser under en kort tid var i harmoni.

Men resonansen är en funktion som finns i flödet, ju mer vi strävar att förändra något, desto längre från Resonansen för det oss, Längre från Kärleken och Livet. Och ju mer vi är sanna mot oss själva, lyssnar till livet och vårt inre desto mer Resonans kommer vi att uppleva. Mera Kärlek, mera Liv. För Resonansen är något som är vårt medfödda arv. Den verkar naturligt inom oss.

Också tänker jag på en dikt som jag skrev 1986:

HARMONI

Du slår an en sträng i mig
Det är inget allvarligt
Men jag vill gärna veta

Om nästa ton
Skälver i Harmoni

Översteprästinnan

För mig utgör Översteprästinnan personifieringen av Moder Jord, Det är hon som genomför det rituella Hieros Gamos, det gudomliga äktenskapet/samlaget, tillsammans med Fader Himmels personifiering. Hon representerar, moderlighet, näring, skaparkraft, och kvinnlighet. Hon är den Kvinnliga aspekten av oss själva och av Livet.

Översteprästinnan talar därför om att vi ska bejaka våra kvinnliga sidor, sådant som Omhändertagande både känslomässigt och fysiskt, Kreativitet, Känslorna och Empatin. Ur henne föds vi, hon när oss och tar hand om oss, hela livet kommer vi att vara Moder jords barn.

Baksidan av Översteprästinnan påminner oss om att inte glömma bort den kvinnliga aspekten av oss själva och Livet. Vår navelsträng till Moder Jord kan vi aldrig klippa.

Hon varnar oss för att glömma och vanvörda vårt ursprung, "Av jord är du kommen..." och jord skalla vi alltid vara. Har vi glömt bort Verkligheten, Livet? Har vi glömt bort att vi i slutänden är och alltid kommer att vara beroende av jorden och hennes resurser för vår överlevnad? Oavsett vilka tekniska framsteg vi gör så måste vi alltid näras av Moder Jord. Vi måste vara rädda om henne för vår egen skull!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Domedagen

Av en händelse så hörde jag på helgmålsbönen på radion igår, det var en pastor som pratade om yttersta domen. Han menade att om vi inte fick någon belöning så fanns det ingen anledning att försöka vara "god". Och om det ska finnas en belöning så måste också motsatsen finnas, dvs straffet i helvetet. Om vi inte riskerade att hamna i helvetet så skulle vi inte vara särskilt trevliga att leva med menade han.  

Jag känner inte alls igen den bilden av mänskligheten, att vi måste styras av yttre belöningar och straff för att förmå att vara goda. Jag försöker så mycket som möjligt att låta mig styras inifrån av min sanning och min vilja, och ändå tycker jag att jag är ganska "god". 

Visst finns det tillfällen då mina handlingar och ord kan vara mindre trevliga, tillfällen då jag agerar ur rädslor.  Men jag tror att dessa rädslor snarare har uppkommit p g a utifrånstyrning än p g a bristen på utifrånstyrning. Många av oss tillbringar en stor del av vårt vuxna liv med att hitta oss själva, men om vi som barn aldrig hade fråntagits oss själva så hade vi sluppit detta.

Jag tror inte att vi föds med någon "arvssynd". Ett mycket litet barn som ännu inte berövats sin oskuld uppvisar fullständig tillit, men sedan "ärver" vi våra rädslor från våra föräldrar då de (ofta omedvetet) med belöningar och bestraffningar nekar oss att vara de vi är liksom de själva nekats att vara de de är. Bilden av den dömande guden färgas av bilden av våra dömande föräldrar. För en empatisk och trygg människa behövs ingen domedag, glädjen att göra "gott" är belöning nog och obehaget då vi agerar ur rädsla är straff nog.

Grymhet (9 svärd)

Jag tror att grymhet är den totala makten och den totala åtskillnaden utövad.

Det kan tyckas att det handlar om kontroll men den som har ett behov av att kontrollera är beroende av sitt offer. den som utövar grymhet är totalt likgiltig för offrets vara eller icke vara.

Här handlar det om makt över de egna känslorna. det som åstundas är o-känslighet, att inte känna vare sig emotionellt eller fysiskt.

Det räcker inte att hugga ner offret, när offret är utan sans fortsätter förövaren ändå att hugga gång på gång.

Om grymhet är den totala makten, då är det offret upplever den totala maktlösheten.

Möter vi grymhet signalerar det därför att vi behöver mera makt över våra känslor, vårt mående och vårt Liv. Grymhetens okänsliga makt är inte eftersträvansvärd, men att vara en del av Livet och möta allt i Livet utan att göra sig till offer för det ger oss makt.

Hur vi Har det kan vi inte alltid göra ngt åt men hur vi Tar det är alltid vårt eget Ansvar.

Grymhetens baksida talar om okänslighet och bristande empati. Att Känna är en del av att vara Levande. Våra Känslor är ett signalsystem som leder oss närmare oss själv. Stänger vi av Känslorna så stänger vi dörren till oss själva.

Vi är inte beroende av någon eller något specifikt utanför oss, men vi är ömsesidigt beroende av Allt Skapat. Vi är del av Allt och Allt är lika viktigt. Empatin hjälper oss att Känna oss som en del av Allt, att bli Ett med Allt.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Den dolda egoismen (av Sanna Nova Emilia)

 Läs om våra dolda motiv av Sanna Nova Emilia

Jag har kallat det för altruism och empati

Jag har kallat det för omtanke och kärlek

Men jag har alltid tillfredsställt andras behov

på grund av egoism och rädsla

Jag har kallat det för omsorg och välvilja

Jag har kallat det för genuin värme

Men jag har alltid stulit andra människors kraft

genom att ständigt finnas där för dem

Jag har kallat det för generositet

Jag har kallat det för att hjälpa

Men jag har enbart kontrollerat andra människor

Manipulerat andra människor

för att få dem att älska mig

och aldrig lämna mig…

Jag har kallat det för omtanke

Men det var aldrig någonting annat än beroende

Jag har kallat det för kärlek

Men det var aldrig någonting annat än rädsla

Jag har kallat det för generositet

Men det var aldrig någonting annat än skuld

Och jag tömde mig i bottenlösa tunnor

För mitt beroende, min skuld och min rädsla

visste ingen botten...

När jag drog tillbaka min energi

utan rädsla att förlora

och utan rädsla att inte vara älskad

så kallades jag för egoistisk och kall

När jag drog tillbaka min energi

så kallades jag för en kärlekslös svikare

För kontrollerande

Manipulativ

Självupptagen

Oempatisk

När jag drog tillbaka min energi

Så kallades jag för ogenerös och ohjälpsam

Men först nu så kan jag ge av hela mitt hjärta…

[Sanna Nova Emilia]