Vad eller vem väntar du på? (av Carola Lind)

Text och bild lånad av Carola Lind

Vad eller vem väntar du på?

Är du också med i klubben "När DET sker kommer jag att agera" ?

Eller är du med i klubben "Jag tar ansvar för mig i varje nu"

Vem, tror du ska komma och göra skillnad i ditt liv?

Vem, håller du andan för och låter bli att leva för?

Vad ska till, menar du för att du ska ta tag i det där som bara ligger där o skräpar?

Vem, menar du ska ta ansvaret för dina processer?

Jag har upplevt och levt i ett samhälle där familjer, grannar och vänner per automatik hjälper varandra och hela tidens finns där för varandra i en gemenskap. För mig, som länge var med i klubben "Kan själv" var det väldigt svårt att tillåta andra komma in och ta över göranden som jag faktiskt skulle kunna klara själv, även om jag brände ut mig på kuppen.

Jag har även levt i ett samhälle där det verkligen inte fanns en enda själ som hjälpte till, om jag ens bad om det.

Idag, i detta landet, Sverige, i detta samhället, vet jag att jag för det första bär ansvaret för vilken klubb jag är med i. Vilket definitivt kan variera, men "Kan själv" - klubben kan faktiskt fara dit pepparn växer och bli där. Jag BEHÖVER inte vara så präktigt duktig längre och det ÄR så skönt att lämna över ansvar till den som frivilligt VILL göra något. Eller som får betalt för att göra saker.

Så vem är det då som ska ta tag i allt som måste göras för att jag ska få en fungerande vardag och ett rikt och lyckligt flöde i mitt liv?

Bara genom att medvetandegöra de olika processerna, genom att sätta namn på vilken klubb jag är med i generellt, kan jag börja omstrukturera mitt liv och mina val.

Jag kan titta på mina förväntningar tex.

Vem är det jag förväntar mig, ska ta ansvar för mina ansvarsområden? Och varför är det så, att jag, tar ansvar för andra människors ansvarsområden som de, definitivt skulle må bättre av att ta hand om själv?

Så, istället för att sitta och vänta på att någon annan ska göra något för dig, eller tvärtom, inte låta någon göra något för dig, försök finna ut, vad VILL du själv ta ansvar för? Vad mår du BRA av att ha tagit ansvar för?

Resten kan ju någon annan som vill, mår bra av eller får betalt för, ta ansvar för så att du kan känna den FRIHET som kommer med att endast ta ansvar för sina egna processer och göra val som gör att jag kan känna mig självständig även om jag har en stark gemenskap.

[Carola Lind]

Nålsögat (av Carola Liva Lind)

Text lånad av Carola Liva Lind

Av alla aspekter av allt som finns

Är det nuet som visar vad det är du minns

Vareviga instigning i ännu ett liv

Är oändliga marscher av sjumilakliv

Lärande varande görande kännande

Allt är ju mer än otroligt spännande

Ska jag bli en Gris, Fågel eller Fisk?

Det kvittar, bara jag blir frisk

Av alla aspekter av allt som existerar

Märker vi endast det jag i nuet praktiserar

Ängel, baron eller fattig på gatan

Kontorist, sjuksköterska eller självaste Satan

Alla lager av allt som skett

Allt du märkt av, fått och gett

I prydliga rader i ditt eget bibliotek

Allt om ditt liv och inget är fejk

Av alla aspekter som du någonsin kan tänka

Du är en del, dags att börja blänka!

Den du är nu, är den du är Idag

Varje aspekt, visar ditt Jag

Fyll ut din kostym, tag platsen du fått

Skörda de gåvor i livet du sått

Vem vill du vara hur ska du förklara?

Hur längtan den styr i den riktning bara

Som visar aspekten av den du är nu

Som gör dig helt hel och inte Itu

Av alla aspekter blir du den du är

Den du blev att vara i just detta här

Allt är lagrat inbäddat sparat

Det är nu i nya tiden det blir förklarat

Vi är alla ett och delar av allt

Av alla element, årstider varmt som kallt

Du är en del av mig jag en del av planeten

Vi är alla oss, nätverkande i enheten

Ingen är mindre, större eller mer

Vi är alla en del av det som sker

Skridande framåt i vårt personliga flöde

Delar vi alla det vi kallar öde

Liten som stor och hög såsom låg

Finns ingen begränsning bluff eller båg

Vi är den upplevelse vi tror på att vi är

Ingen kan säga sådär eller såhär

Du har din historia Jag äger min tro

Du är vad du vet, vi har olika skor

Du går på ett håll och jag går min väg nu

Ingen kan gå vilse, inte Jag, inte du

Av alla aspekter av allt som vi märker

Är gemenskapen alltid det som oss stärker

Tillsammans kan vi måla livets stora bild

Nyanserna är många ingen färg är spilld

Nyttja och samverka kontakter utan gräns

Universum speglar åter allt som för dig känns

Var den du är enligt högsta bästa önskan

Blomma ut till den du är i den frodigaste grönskan

Livet kommer åter men ej i denna form

Ej heller alls, enligt samma denna norm

Nu är nu i nuet och du är den du Är

Enda gången du kan vara den du är nu här

Öppna livets bok och bläddra dit du vill

Gör vad du känner för utan tidens spill

Inget kan värderas i statistikens smala nålsöga

Endast du kan bestiga bergen, de låga eller höga

Valet är fritt att hanteras efter behov

Nu är nu för alla och du kan ej få uppskov

Vill du leva eller känna, mår du som du bör

Aspekterna är dina fram tills dess du dör

Och döden ska oss visa att födelsen är nu

Fast på andra sidan av den du trodde var du

För nya aspekter att uppleva känna och må

Av livets mångfald åter, skörda och att så.

[Carola Liva Lind]

Stopp! (av Carola Liva Lind)

Text och bild Lånad av Carola Liva Lind

~När alla försök att finna frid tar slut, finner du frid~

Stopp!

Låt allt rinna av dig.

Försvinna bort.

Dunsta av.

Låt sökandet vara över.

Du, är ju här!

♥

[Carola Liva Lind]

Jag har gått på glödande kol, jag kan göra vad jag vill (med text och bild av Carola Liva Lind)

 Text och bild lånad av Carola Liva Lind

 
Om jag visste

Om jag visste, att inga hinder fanns, vad skulle jag välja då?

Om jag visste, att alla val var mina, skulle det bli annorlunda så?

Om jag visste, att Tilliten var min, att vara och att ha, hur skulle Jag känna då?

Om jag visste, att möjligheterna var oändliga, vilka tankar skulle jag så?

Om jag visste att alla drömmar kunde bli sanna, vad skulle jag tänka på?

Om jag visste, att begränsningen fanns i min fantasi, hur skulle jag reagera då?

Om jag visste, att inga hinder fanns, skulle himlen fortfarande vara blå?

Om jag visste, att jag kunde välja exakt vad jag vill i livet, skulle vi då vara två?

Om jag visste, att valet är mig fritt att välja, hur skulle jag vilja må?

Om jag visste, att allt är som det ska och inget är fel, hur skulle det gå?

Om jag visste att allt som är, Är på grund av Mig, vilken konsekvens skulle det få?

Om jag visste, att Livet är en projicering, skulle jag ändra något då?

Om jag visste, att Livet är mitt att forma, vem ska jag då skylla på?

(C) Carola Lind

 Klicka här för att ta tre enkla steg förbi dina begränsningar

Fri Het (av Carola Liva Lind)

Text och bild Lånad av Carola Liva Lind

  

Att skämmas har alltid ingått. Det är väldigt lätt att hitta något att skämmas för. Om inte i mig själv så för någon annan. Situationerna har varit många, där jag skämts för andra. Till och med,för andra,på TV! Så att jag ej kunnat se färdigt program ibland.

Jag har tagit så,så mycket ansvar för andras reaktioner. Det är ett under att jag orkat ta något ansvar för mig, när jag brytt mig så mycket om andra.

Skamligt,och med stor skuld, tillät jag mig bli sedd i tidig ålder. Som modell står du där naken medan koreografen, assistenten, fotografen eller "you name him" petar, pillar, rättar, skäller, berömmer, förändrar.

Skamligt och med ännu större skuld tillät jag mig bli sedd i tidningar,på reklampelare, på planscher.

För vad spelade det för roll? Jag var ändå inget värd.

Listan var väldigt lång. För smal, för bred här, för platt där, förmkt hit för lite dit. Jag köpte alltid för små skor. Ett under är att mina fötter mår bra idag. Det var såklart skitfult med stora fötter när man vägde 46 kilo och var 173 cm.lång.

Så jag köpte för små skor. Och hade konstant fruktansvärt ont. Men hellre det än för stora fötter till min spensliga tonårskropp.

Relationsmässigt var det mesta förbjudet . Man skulle kunna tro att jag vuxit upp i ett nunnekloster. Jag var verkligen ej förberedd för vad som kunde växa fram mellan två älskande personer. Detta gav såklart ännu mer intäkter på skuld & skam-kontot. Jag kunde kalla mig miljonär.

När jag hittade yrken som jag var bra på utvecklade jag mina talanger stort, direkt och intuitivt. Det var min livlina för att någonstans,kunna känna att jag växte som människa. Att hitta den där ena endaste sak att få mogna och utvecklas med, och kunna visa familj, vänner och världen, titta, detta kan jag. Så växte kreativiteten fram.

Jag hade väldigt många "Borden & Måsten" i min vokabulär. De var så väl inpräntade att det gavs ej någon tid för eftertanke eller diskussion. Mitt sätt eller inget sätt. Detta hänger med och ja, jag jobbar stort med detta medvetandegörande.

Att börja byta ut Skuld och skam till njutning, liv och levande frihet började ändå ganska tidigt, eftersom jag var bra på det jag jobbade med, så fann jag njutningen i min kreativitet. Lusten att skapa, att förverkliga, att uppvisa mina talanger.

Jag hade alltså vattenhål. Mitt arbete.

Ända långt upp i vuxen ålder, med flera barn redan så förstod jag, kanske äntligen, att livet är ju inte bara att arbeta och att genom arbetet uppleva njutningens frukter.

En skilsmässa och separation kom lägligt och i rätt tid. Jag hade chans att utforska mitt inre ännu mer, på egen hand, i enormt många tysta ensamma stunder. Jag har haft 3 års ensamhet, wow, det har varit mer utvecklande än jag kan beskriva. Jag har njutit på så många olika vis, gett mig tid, gett mig liv, gett mig värde, gett mig allt det jag aldrig förr trott var ok. Helt utan skuld och skam ... nja... kanske inte, men med tillåtelse!

Mitt andliga liv, min spirituella utveckling har aldrig stannat upp. Sedan liten och med mina första minnen vet jag att jag haft kontakter och en flödande informationskanal från andra sidan och andra dimensioner. Detta har också gett mig, så så mycket skam och skuld. För vem är JAG, att vara speciell?
Och hur härligt var det att möta likasinnade, när jag var runt 25, som hade samma flöde som jag! Åt fanders med att känna sig speciell, vilket bar behäftat med skam, nej, här snackade vi plötsligt gemenskap! Och jag kunde berätta och lyssna,prata och uppleva, mer,om guider, ljuset, änglar, healing..
Jag accepterade plötsligt mina egna förmågor och  det kunde jag också ta del av lusten för dom, och börja njuta av att använda dom.

Idag är det som ett rinnande vatten. Mitt flöde och min kanal är ett utmärkt verktyg och en del av mig. Fortfarande är jag blyg över de enorma upplevelser jag är i,oftast. Jag är fortfarande lite rädd för att bli dömd eller utskälld. Jag gissar att det är mognad. Även det.

Jag vägrar dock låsa in mig mer, i denna process vet jag att det är meningen med öppenhet, det är meningen att njuta av livet, bejaka lusten till liv och kreativitet, att visa öppet att detta är jag!

Jag är min identitet, och min identitet , är det jag som skapar, med varje val, om jag vill vara nära.

Min ursprungsidentitet uppmanar mig att stråla,glänsa,njuta,älska, leva.

Jag är på väg, jag kommer. Ja, jag kommer. Jag är snart där.

LoveLight.

Tänk... (av Carola Liva Lind)

Text och bild lånad av Carola Liva Lind

Tänk..

Om den du söker....
Den du reser efter...
Den du letar efter


Den du längtar efter
Den du önskar möta
Den du vill Älska
Den du vill njuta av


Den du vill respektera
Den du vill uppleva med...



...........

ÄR DU!!!!

[Carola Liva Lind]

Hand i hand (av Carola Liva Lind)

Text och bild lånad av Carola Liva Lind

Att följas åt. Sida vid sida

Inte bakom, inte framför, inte långt ifrån

Sida vid sida

Som två synkronicerade stöttepelare

Som exakt avväger den andres behov

Sår egen näring

Låter sina rötter flätas samman

Aldrig sågar av en gren för den andre

Låter varandra fingrar flätas samman

Själar smälta ihop

Till enhetlig kreativitet

I ett gemensamt varande där den ene njuter och den andre njuter för att den ene njuter

Utan avund eller missunnsamhet

Med det bästa i hjärtat för den andre

Alltid lojalt sätta sig själv först så att den andre kommer först

Alltid vattna sin egen själ så at den andres inte skrumpnar

Tillåta alla, precis alla känsloyttringar som existerar

Hylla ilska

Hylla gråten

Hylla oförutsedda händelsers effekt

Hylla individen

Tillsammans
Hand i hand med båda händer

Stolt se dig växa för då växer jag

Stolt visa upp dina dåliga sidor för då vet jag du är sann

Milt forma min kropp efter din även när det regnar

Se mitt förflutna som ett bra kapitel att läsa på äldre dagar

Alltid vara modig nog att vara rädd

Alltid vara öppen med allt som jag är rädd för då du älskar att krama min rädsla

Aldrig sätta vänners tyckande eller din image före min litenhet

Hand i hand även i det stora, när alla stjärnor lyser

Tillsammans sjungande vid elden på stranden

Lekande med barnen, vettvilligt i gräset

Se varandra

Se igenom varandra

Se på varandra vad du behöver

Önska mitt bästa oavsett vad

Aldrig härska, aldrig behöva behärska, bara acceptera

Låta huden växa samman

Tungorna tala tillsammans

Ögonen blick stråla ihop

Utan krav på polish

Utan krav på hel och ren

Utan krav på märken och status

Bara smutsigt rent intimt innerligt skönt och avslappnat vi

Frisläppta

Från samhällets alla krav

Frisläppta själar lösgjorda från mina egna bojor

För att slingrande samsas om så liten yta så möjligt i det stora hela

För att tillsammans

Upptäcka

Resten av livet

I djup

Kärlek

Nu.

[Carola Liva Lind]

När ledsenheten är som störst... (av Carola Liva Lind)

Text lånad av Carola Liva Lind

När ledsenheten är som störst granskar man livet som mest.

När allt är övermäktigt sker en övergång.

I den övergången sker en förändring.

Från att allt som betydde så Jävla mkt för en Nu inte betyder ett skit.

Ferlin hade rätt.

Såklart.

Det finns alltid två sidor av myntet.

Min sida av myntet idag är överblick. Över vad som är kvar.

Inte över vad jag förlorade.

Det är ju redan borta.

Så vad har jag kvar?

I min hand att utgå ifrån.

?

Det ska jag Bese idag.

[Carola Liva Lind]

Änglar och aspekter (av Carola Liva Lind)

Text och bild lånad av Carola Liva Lind

Det sägs att inget existerar. Ibland undrar jag om det till och med vore möjligt att vi utrotar oss själva genom att detta "Inte tänkande"

Änglar är ett påhitt, Drakar är för barn och riddare finns knappt i sagornas värld.

Vättar är dravel tomtar finns på loftet och älvorna fanns bara förr.

Intressant är ändå att olika böcker som de facto kommit att färga hela vår existens, vare sig vi vill det eller ej...

Innehåller texter, beskrivningar, historier..

Om just alla dessa väsen

Som finns mellan himmel och Jord.

Precis som vi. Du och jag.

Det sägs att det är bra att ha något att tro på, för att på så vis kunna sända ut vår tanke och våra böner. Utan mottagare riskerar vi att inte rikta tankar alls.

Må så vara.


Men tänk om det faktiskt vore så att det fanns en mottagningscentral för just våra tankar?
Tänk om det fanns ett helt team för just dig, för varje enskild person, som genom livets väv står i kontakt med just dig, samarbetar med just dig... tar emot tankarna från just dig..

Jag får ofta frågan i mitt arbete som Medium och som vägledande Coach, "Finns änglar" ?

Vad spelar det för roll om jag tror det finns änglar? Är tron på vår egen tro så miserabel och sliten att den inte ens innehåller en ynka gnutt av sanning för oss att vara i?

Tror människan ens på sig själv längre?

Som den projektion vi är av den egna ihopsnickrade plan vi gjort, så jo. Vi finns. Men spelar det verkligen någon roll?

Är det verkligen där vi ska lägga vår analys?

Om vi inte finns, skulle jag skrivit denna texten då?

Om änglar inte fanns, skulle vi över huvud taget benämna dom då? Skulle de alls finnas att kunna föreställa sig?



Jag äger ingen universell sanning. Jag gör som ni. gissar och går på känsla. Mina upplevelser kanske skiljer sig från vissa av er, kanske är de sammankopplade, kanske utropar ni, "JA" "Precis så är det"

Spelar det någon roll? Måste ni och vi ha samtycke från någon annan för att tro på det vi upplevt?

??

What If ni upplever änglar.

Existerar det inte en upplevelse med änglar då?

Behöver det vara mer märkvärdigt än så?

"Man behöver leva i verkligheten"

Är det inte just det man GÖR om man uttalar sina upplevelser?

Varför är vi så rädda för att sättas i fack?

Detta Diagnossamhälle har vi själva skapat. Det blev fult att sätta människorna i olika fack på grund av ras, så vi letade efter gemensamma nämnare på andra sätt som måste godkännas av gemene man och så kan vi sätta människor i fack på laglig väg!

??

Vi HAR olika ursprung. Check.
Vi ÄR komna från olika delar av Universum. Check.
Vi är uppbyggda av olika aspekter och delar i själen. Check.

Och ja, vi har olika förmågor som gör att vi passar in i olika delar i samhället, måhända vi behöver denna tillhörighet i form av en av samhället stämplad diagnos, såklart, men vet ni var all denna uppdelning egentligen kommer ifrån?

Rädsla. För att inte kunna hantera.


Om Acceptans var ledordet i all samvaro, all uppfostran och allt varande skulle varje lysande individ känna trygghet och samhörighet med de sina och få lov att utveckla sin extraordinära förmåga/förmågor på ett naturligt vis och inte under en lydande diagnos där förmågorna ska hållas i schack!

Nej, jag är inte på något vis Emot Diagnoser. Jag är undrande över motståndet mot Människan som innehar de specifika diagnoserna.

Att individen i sig belyses är fantastiskt, men ännu mer fantastiskt vore det om Acceptansen av individen innefattade hyllandet av de förmågor som just denna individ kommit till jorden med, för att göra specifikt det, han/hon/den är här för att göra, belysa, utföra.
Det finns ingen slump i dessa förmågor.

Dagens diagnosticerade Individer är inget annat än extraordinära personligheter som lite mer än andra har utvecklade sinnen som vi egentligen, i samhället har behov av i den nya tid vi nu går till mötes och faktiskt redan är i.

Vad gör vi då med dessa unika förmågor och talanger?

Vi söver, vi dövar och till och med dödar dom.

Rakt av.

Diagnosen i all ära.

Men sen då?

Vem tittar på dessa unika extraordinära förmågor som är ett gyllene tillfälle för oss att belysa den tid vi är i? Och hur ska dom kunna lysa som de stjärnor de är när vi dövar dom söver dom och dödar dom?

Utesluter, stänger ute och fönekar dom!

Nej det handlar inte längre om vilken ras eller vilka hudfärger vi har, inte om vilken ögonfärg heller. Att det finns olika raser på jorden kan vem som helst se med blotta ögat. Det är inte i det "Det fula" ligger.

Det fula ligger i värdesättningen.

Att Människor med extra förmågor klassas ner, måste kontrolleras, måste hållas i shack, detta är det fula.

Och det intressanta.

De flesta människor med någon form av diagnos som jag mött eller möter visar mig inte bara sitt intresse för änglar och andra aspekter utan även en klarsyn som går utöver det andra människor visat mig.

Naturligtvis dövas dessa kanaler med mediciner och miljöfaktoriska nedtryckningar.

Vi är alla kanaler för Universums allt.

Vi är alla mottagare och sändare för Universums allt.

Vissa av oss kommer till jorden med fler aspekter än andra, med en klarare hörsel, lite mer uppspeedad frekvens för att det helt enkelt ÄR dax att speeda upp vår frekvens, lyfta vår energi och släppa gammalt skit.

Det är inte Individerna som kommer med de extraordinra förmågorna som är sjuka eller konstiga.



Det är Människan som försöker tysta dom som är galna!

Det är inte Individerna som diagnosticeras som är störande för samhället, det är Samhället som är sjukt som vill bedöva dessa kanaler!


Jag träffar massor av diagnosticerade människor som skäms. Dom är hämmade, trivs inte i sin kropp, sina rörelser, sitt liv. De jämförs konstant med hur samhällsnormen är aspekterad och uppbyggd för hur det borde vara.

Hallå?

Vi är alla olika.

Och det är ok!

Nej det är inte bara ok, det är NÖDVÄNDIGT för vår överlevnad eftersom vi alla har unika kvaliteter och i det maskineri som vi alla är del av, ska alla dessa unika kvaliteter gå samman och
 s a m a r b e t a..

Och vet ni vad som kommer att ske??

Ju mer vi separerar oss. Ju mer vi delar upp oss i olika grupper och sätter Individer i olika fack för att vi tror att vi ska förstå dom genom denna handling, desto mer kommer vi att se nya Individer att födas med ännu mer extrema förmågor. Ännu mer uppspeedade energier som ännu mer kommer att skilja sig från den jordsliga frekvensen..

Acceptans. Heter lösningen.
Vi är alla en del av Universum. Ja, det kanske är en uttjatad fras.
Men är det inte det vi valt att tro på och utgå ifrån?

Är det inte lagom läge då att börja leva därefter?
Att se varje unik individs förmåga och att ha tillit till, att acceptera att alla dessa unika individer är här på jorden med sin egen unika lösning på hur maskineriet (Vårt gemensamma liv) ska kunna fortskrida?


Så vad vi än väljer att tro på. Ligger graden av tron på vår egen existens på hur mycket eller litet vi väljer att släppa in.

Våra böcker som våra olika religioner bygger på visar på spännande insikter. Änglar, Demoner, Enhörningar, Mästare, Mfl.

Om inte dessa fanns, om ingen hade upplevt dom. Varför skrev någon från början om dom?

Är det dags att vi accepterar vår historia så att vi kan acceptera nuet?

Är det dags att vi accepterar våra olika förmågor för exakt vad de är? Just universella förmågor, som vi aspektuellt är laddade med för att vara det kugghjul i livets maskineri som jag är satt här att vara för att maskineriet behöver exakt min insats på exakt denna platsen?

Och ju mer jag förnekar mitt ursprung desto mindre bidrager jag till maskineriets inverkan på flödet.

Ju mer jag mörkar mina egna förmågor, förnekar min kanal som är den del av mig som rymmer alltet, som innehar alla aspekter jag behöver nå för att vara den diamant jag slipades till att vara, är det dags eller?

Är det dags att Bejaka varandras roll och existens i vetskap om värdet och kraften i varandet genom att bejaka oss själva först och främst, för att genom denna upplysande värdering lysa upp för alla andra i min omgivning?

Accepterar Du ditt varande?

Accepterar du dina medmänniskors kvaliteter och extraordinära förmågor eller skyr du dom? Försöker fly dom och stänger dom ute?

Eller släpper du in dom, lär känna dom och tar del av dom?

Är det dags att lära känna varandras kvaliteter? För en accepterad samverkan?

Är det dags att ta in att allt finns. Om vi tror på något så påverkar det oss alltså finns det för oss.

Känner du någon med barn, som har specifika diagnoser eller som är lite speciella?

Hur agerar du?

Stänger du dörren för dom eller bjuder du in dom för att på så vis lära känna dig själv lite mer?

Människor med extraordinära förmågor bjuder oss till denna fantastiska upplevelse. Att lära känna oss själva kan innebära att vi närmar oss våra flöden, mitt i vår mitt, där alltet finns. Där allt vi är tar plats.

Bjuder det motstånd att umgås med dessa individer? Bra. Då vet du att du här har en gyllene chans, att ta del av den del av maskineriet som du själv är en del av, för att lära dig att samverka med dessa.

Det är du som är bromsklossen annars.

Änglar talar till oss. Måhända att de inte är bevingade med ett gyllene sken runt oss.

Måhända att de kommer genom kanalen hos ett handikappat barn och sprider värme och kunskap.

Måhända att Änglarnas visdom väntar på en kanal precis nära dig? Ja, så fungerar det. Om vi inte hör och känner information genom våra egna kanaler kommer det genom någon annan, så oftast genom en individ med extraordinära kvaliteter.

Öppna dina sinnen. Släpp in livet. Din egen historia finns där. Om du väljer att lyssna.



Eller köper du hellre en ny Volvo?

[Carola Liva Lind]

Vi som Hel-ande (av Carola Liva Lind)

Dikt och bild av Carola Liva Lind

Din sorg är min men jag behöver ej Sörja.

Min Lycka är din du behöver ej välja den.

Din utmaning utmanar mig att utmana Dig.

Min upplevelse Upplevs genom ditt Upplevande.

Din Skapelse Skapar för mig att Skapa i.

Min Tro blir en Trohet för dig att tro på.

Din Konstruktivitet berikar min Mångfald och gör mig Konstruktiv.

Min Motgång är din Framgång och vi delar på Vinsten.

Din Framtid är Min Dåtid och vår gemensamma Samtid.

Mitt vägval bereder din väg så att vi kan mötas Halvvägs.

Ditt Mörker tänder mitt ljus och belyser vår Väg.

Mitt Mörker Berikar Dig med vetskap om Skillnader.

Ditt ljus visar vägen för mig så jag hittar Hem.

Mitt ljus lyser på vägen du valt.

Din Rikedom blir min när jag öppnar min dörr.

Min Kunskap är din precis när du vill.

Vår Samtid fattas allt vi inte lagt till.

Vår Gemenskap vinner allt vi väljer att vilja.

Våra Jag berikas av varandras Vilja att Vara.

Vårt Varande är svaret på Livets Gåta.

Älska oss själva, vara och Förlåta.

♥

[Carola Liva Lind]

Oj Ohoj Aha! (Av Carola Liva Lind)

Texten lånad av Carola Liva Lind

Det sitter i ryggraden sa Mormor.

Mormödrar har alltid rätt ska vi lära oss att förstå.

Hon sa också att det känns i magen.

Klok dam det där.

Lyssnade jag tillräckligt?

Nja. Tillräckligt i alla fall för att minnas viktiga saker när de i samklang faller med andra pusselbitar i livet.

Dagens tankar är om Soulmates, Tvillingsjälar, Själs-syskon och annat liknande numera modernt att veta om.

Alla talar om det alla tror sig veta att dom träffat denne eller kommer att möta eller eller eller..

Vad tror Ni?

Jag vet, att jag Trott, några gånger, att Nu! NU NU NU är det den där själsfränden, den där tvillingsjälen jag väntat på.

Haha Ack vad jag bedrog mig.

Det var bara en billig kopia på någon fantasiman jag trollat ihop i mina önskedrömmar. När bubblan väl spricker stinker det. illa.

Ser vi bara det VI VILL se?

Vågar vi någonsin se sanningen?

Jag visste ju redan för flera år sedan vem som var min tvillingsjäl, sen att vi aldrig kommer att leva ihop är bara att konstatera. Men jag vet. det är en ynnest i sig att ha spenderat tid ihop.

Det är många år sedan vi möttes nu men möts vi igen vet jag att det kommer att vara som igår, inget är förändrat.

Vad är det då som sprider sig likt en löpeld nu?

Vill vi så gärna in i hoppsan ha ett perfekt välputsat liv att vi till och med tar till en av våra ursprungliga sanningar att vi alla är en del av allt och alla har själar vi hör ihop med, kvinnliga som manliga, för att göra det som kanske inte är så himla bra så perfekt som möjligt?

Är det bara vår önskan som skapar dessa drömscenarion och som glorifierar den där vi kallar själsfrände som vi blir kära i som snart visar sig vara den raka och totala motsatsen och då är det vems fel sa Ni?

Man MÅSTE inte leva med den personen.

Man MÅSTE inte leva med någon.

Men om man nu ska göra det kan man ju välja någon som är i alla fall ganska lik sig själv med liknande intressen så att det i alla fall ibland känns som om man är på samma våglängd.

Relationer handlar inte om att kämpa, alls.

En relation med en Älskad handlar om att bygga tillsammans exakt det man kommer överens om att bygga, fine om det funkar.

Skulle det då vara så att livet vill sig så väl att man kommer sig att leva med sin tvillingsjäl, Grattis!

Jag vet några par som lever så.

Jag har dom som Rolemodels för hur en relation ska vara.

Dock har jag aldrig upplevt det själv än.

Jag skriver än.

För vem vet

Vad framtiden eller morgondagen eller rentav nästa sekund har i sitt sköte :-)

Kanske just du är min tvillingsjäl?

Är det så?

;)

Nej.

Förmodligen inte.

Det betyder inte att vi inte är rätt för varandra, då vi kan ha hur mycket kul som helst ihop men jag vägrar hyckla och låtsas.

Jag är bara Jag och kommer så förbli.

Vem är du?

:-)

[Carola Liva Lind]

Det annorlunda folket (Av Carola Liva Lind)

Text och bild lånad av Carola Liva Lind

Har du sett dom?

Märkt av dom?

Irriterat dig på dom?

Snackat skit om dom bloggat om dom till och med sladdrat om dom?

Nickat medhållande i Tv-såpans klockrent skildrande av dom?

Lusläst Skvallerpressens förnedrande version av verkligheten om dom?

Dom där du vet.

Det annorlunda folket.

Dom som inte är som Du. Eller som du och din bästa vän eller väninna.

Du vet sådana som liksom, inte du är som! Eller som inte är som du!

Sådana du ser i rännstenen, på parkbänken, utanför socialkontoret, i pentavolvon mitt på en Onsdag.

Dom där som köper sina kläder på postorder, den där som fiskar upp en 33cl colaburk från skräpet, den där som står mitt på ljusa dagen och liftar!

Den du ser stoppar ett paket smör innanför jackan på Hemköp.

Och hon du vet, hon som har en älskare.

Han känner du nog också. Han som taffsar på sina kollegor. Dom är annorlunda dom där. Eller hur!

Och hon som säljer sexleksaker, eller hennes väninna som tillåter Mannen att kolla på Porr. Kan man fatta?

För att inte tala om hon den där arbetslösa som lämnar sina barn på dagis och sen låtsas söka jobb om dagarna medan hon egentligen bara fikar med sina väninor!

Ja man kan ju göra listor. Eller hur!

Eller hon som är sjukskriven men orkar vara i stallet, och den där du vet, ja vad var det nu han hette, ja skit samma men hans morsa dog o han bodde kvar i hennes lägenhet med alla hennes grejer! Äckligt ju!

Och den där ensamstående Mamman som bara producerar ungar på löpande band, vem fan betalar för henne och hennes snorungar om inte du! på statens och Din bekostnad! Illa.

Och hörde du inte hos tandläkaren häromdagen någon påstå att allt vi gör varandra är sådant som snart kommer tillbaka. Sånt väntrumssnack, nej fy fan för sånt. Tacka vet du logiskt tänkande och rutiner. Ja riktiga rutiner Ni vet. Fredag med Lövbiff o Bea, Lördag med film o Kassler, sånt som ger värde i livet!

Och nämnde jag förresten han som bara stack ifrån fru och barn för att vandra!

I FJÄLLEN!

I två veckor!

Hur kunde hon släppa iväg honom????

Ja inte fattar man sådant, vilken otrogen skit va! Han hittade säkert en brud som särade på benen direkt. Jävla typer man ska behöva omge sig med. Dom är annorlunda dom där.

Och jag då, som inte kan söka jobb någonstans.Nej men det går ju inte. Ingen vill ha mig. Nej vet du jag har för bra meriter. Det blir som ett hot vet du. Dom där, sådana där andra, dom vet inte vad riktig arbetskraft är när det ser sånt. Trist. Så jag får vackert gå här och ta igen mig. Ja jag har ju lite att göra. Grabbens fru är en sån Ni vet som bara far runt på olika tillställningar. Man får ju vara flexibel då då o vara till hjälps lite, Ta hand om Sonens tvätt i alla fall.

Men jag läste en artikel! Jo när jag tänker på det så stod det nåt skit i aftonbladet om det jag hörde hos tandläkaren, ja ni vet i det där jävla väntrummet kan ju folk inte urskilja på vad som är ok att diskutera.

I artikeln i aftonbladet då alltså, så stod det att vi alla hör ihop. Men fy fan då. Skulle jag kopplas ihop med den där alkisens brud då då som står där borta?

Artikeln hette det annorlunda folket, det handlade om sådana som bara klagar. Ja såna ni vet som bara har fördomar o klagar och röjer bland folk för de inte är nöjda med sitt eget jävla liv.

Det stod nåt skit om att alla härstammar från samma kärna. Jo jag tackar jag.

Det annorlunda folket, ja nog är dom annorlunda alltid. Nej, det annorlunda folket är nog ett släkte för sig.

Tacka vet jag att vara Normal!

[Carola Liva Lind]