Medborgarlön och näringssök

Funderar vidare... idag om medborgarlön.

Jag upplever att medborgarlön är något som förespråkas av framför allt 2 grupper:

 "Ekonomer" som vill öka konsumtionen samt människor som inte vill ta ansvar för sitt eget uppehälle.

Det finns även en 3e grupp som förespråkar medborgarlön, och det är sådana som upplever att frukten av deras arbete inte kommer dem själva till del i så stor utsträckning som den borde göra, eller som upplever arbetet som meningslöst hittepå.

Jag tror inte på medborgarlön, eftersom jag tror att näringsök är en av de mest centrala och viktiga sakerna i våra liv om vi ska må bra! Att kunna ta ansvar för sin (och de närmastes) försörjning ger en fantastisk Självkänsla, det ger en känsla av Frihet, Kontroll, Trygghet, Oberoende och Makt. Att införa medborgarlön skulle vara att ta ifrån människor detta och förminska dem.

Näringssök har alltid varit och kommer alltid att vara en stor del av alla djurs (inklusive människan) tillvaro. I svåra tider har det upptagit all vaken tid, och kanske mer, och under bättre tider har det varit en mindre del av den vakna tiden. Men alltid har det varit och kommer att vara, en del. Det är helt enkelt en grundläggande del av djurlivets villkor.

Det är så jag ser på arbete. Vare sig det handlar om att jaga och fälla en mammut, samla rötter, bär, svamp och frön, odla och skörda i sin trädgård, hantverk för försäljning, affärsbiträden, byggnadsarbetare, industriarbetare, vårdarbetare, skolpersonal, människor som jobbar med papper och datorer på olika vis, ingenjörer... You name it... Så handlar det om näringssök.

Den första gruppens argument, om att öka konsumtionen, ser jag som ett totalt feltänk... Vill vi att vårt liv på den här planeten ska kunna fortgå på ett någorlunda drägligt vis så är det minska konsumtionen vi måste göra INTE öka den!

Till den andra gruppen, som inte vill ta ansvar för sitt uppehälle, säger jag: Sorry! Jag hoppas att ni en dag får uppleva tjusningen av näringssöket och allt positivt som det medför. Och jag vill på intet vis att ni ska curlas ytterligare och fråntas incitamentet att få uppleva detta, genom att medborgarlön införs.

Den tredje gruppens problem torde kunna lösas med de åtgärder som beskrivs i detta blogginlägg. Att det idag är många fler än vi själva (varav många rena parasiter) som vi försörjer med vårt näringssök skulle även lösas med de åtgärderna.

Nu menar inte jag att vi inte ska ta hand om varandra, självklart ska vi ta hand om de som av olika anledningar är oförmögna att själva söka sin näring fullt ut.... Så har det också alltid varit i mänsklighetens historia i större eller mindre utsträckning (och även bland många andra djurarter). Vi har tagit hand om våra barn, sjuka och gamla, ofta har vi även tagit hand om "stammens" och nationens  svagare individer, i de ljusaste stunderna t o m om hela mänsklighetens svaga och utsatta.

Säkert har också motsatsen förekommit i svårare tider, barn har satts ut i skogen, sjuka och gamla har lämnats efter då stammen dragit vidare. de improduktiva individerna har helt enkelt offrats för stammens överlevnad när näringstillgången varit för dålig. Men detta är inget som vi behöver syssla med i dagens samhälle vi har möjligheter och resurser att ta hand om alla mänsklighetens svagare grupper. Tyvärr sker detta offrande av livets olycksbarn även idag bland annat på små överbelastade båtar på Medelhavet, medan vi står och tittar på när de sjunker, och sedan vandrar vidare... Vi borde skämmas! :-/

Dessutom skulle medborgarlön (med utgångspunkt i mina tankar om pengars värde i detta samma blogginlägget) behöva skattefinansieras för att inte skapa inflation. Jag menar att det finns så mycket viktigare saker att använda våra skattemedel till än till detta, i grunden curlande och förminskande av människor.

Däremot så tror jag på idén om "Friår" (vilket kan ses som en tillfällig medborgarlön). Vi kommer alla till punkter i livet där vi behöver stanna upp, gå in i oss själva, för att sedan ta en ny riktning i livet. Kanske ett till tre friår vore en lämplig kvot att tilldela varje individ i vårt samhälle.

Att ha kontroll utan att ha kontroll

Härom dagen så drog jag ett kort ur Oshos tarotlek, jag fick kortet "kontroll". Kontroll är något som för mig ofta känns begränsande och negativt, att försöka att styra och ställa och kontrollera tillvaron är något som oftast är gagnlöst och bara kostar en massa onödig energi. Ju mer vi planerar desto oftare måste vi ändra planerna. Än besvärligare blir det när vi försöker kontrollera andra som korsar vår väg.

Men det finns ett annat närbesläktat ord som för mig lite betyder "att ha kontroll utan att behöva ha kontroll", ordet är "Makt". Jag har funnit att för att jag ska må bra så är det väldigt viktigt att jag känner att jag har Makt över min tillvaro. Jag behöver känna att det är jag som styr även om jag oftast låter Livet komma till mig. Livet kan jag inte styra, men jag vill känna att jag har förmågan och handlingsutrymmet att "svara an" i alla de situationer som Livet ger mig. Liksom jag inte kan styra över väglaget när jag är ute på vägarna så är det ändå jag som för fram bilen, jag svarar an på det väglag och den trafiksituation som Livet ger mig, och jag styr bilen dit jag vill.

Om tanken enbart rymde 5 liter eller om vägarna plötsligt skyltades om så att vissa avfarter var stängda, då skulle jag bli mycket begränsad i min framfart.

För att få Makten i mitt Liv så ser jag till att ha ekonomiska buffertar, jag har valt ett arbete där jag själv styr min arbetstid, och jag strävar efter ett boende som gör mig oberoende både av banker, elbolag, livsmedelskedjor och andra. Jag vill ha Makten att själv ta Ansvaret i mitt Liv i alla lägen.

Att jag vill ha Makten i mitt Liv innebär också att väljer en tro där jag inte underkastar mig någon högre makt. Jag gör mig inte till "offer" för bakterier, virus, energier eller annat. Jag väljer att Tro att det är jag själv som gjort upp min livsplan innan jag kom hit, och att hela Livet tjänar mig för att hjälpa mig att uppfylla den Livsplan som jag gjort upp. Allt jag möter i Livet, vare sig det är människor eller andra levande varelser, sjukdomar, skador eller olika situationer, är Gåvor till mig, Gåvor som hjälper mig att uppfylla Min Livsplan.

Det finns ingen annan som har Makten över Mitt Liv! Jag gör mig inte till Offer för något!

Makt

Det började med att jag hade ont i höften då jag vaknade om morgnarna i vår dåliga säng. Den dagen kom då det kändes hela dagen och dagen därpå var varje rörelse förknippad med en huggande smärta, jag kunde inte ligga, sitta eller stå utan att det gjorde ont. det var lite likt den ischias jag hade under en period för ca 20 år sedan, fast inte ändå.

Det vore enkelt att skylla på enbart sängen, och visst har den del i det hela, men samtidigt så har vi under långa perioder kunnat sova i den sängen besvärsfria. Jag tror att vår kropp klarar det mesta när vi är i balans och energierna flödar fritt. Varje dag uppkommer mutationer vid celldelningen som skulle kunna leda till cancer, varje dag utsätts vi för bakterier och virus som skulle kunna göra oss sjuka, men för det mesta avvärjer vårt immunförsvar dessa hoten. Så länge energierna flödar fritt och oblockerat så klarar vi praktiskt taget allt. Så varför denna smärta nu?

Med Älsklingens massage, med varma bad, spikmatta och processer som aktiverar kroppens smärtlindring försöker jag dämpa smärtan och få igång energiflödet. Samtidigt talar jag med smärtan och frågar den vad den vill säga mig, för i min Värld är allt vi möter en Gåva som kan hjälpa oss att se oss själva om vi förmår att ta emot den. Det går sådär, intellektet säger att det finns ett samband med min ekonomi som för tillfället är körd i botten, paradoxen är att smärtan hindrar mig från att göra allt jag kan för att förbättra ekonomin. Men direkt från smärtan får jag inga svar och inga känslor väcks i mig.

Nästa morgon är det eter värre och vi kör och hämtar en bättre säng att sova i. Natten därpå förvärras inte smärtan men den blir inte heller bättre.

Med en väns coachande fråga om jag kommit åt grundkänslan bakom... kommer det spontana svaret: "Maktlöshet" och det känns rätt... Min dåliga ekonomi gör mig maktlös, den hindrar mig att göra alla de val jag vill eftersom jag är tvingad att lägga min energi på att förbättra ekonomin med jobb och mera jobb.

Men en ekonomi som går upp och ner är inget nytt för mig, det finns också en annan orsak till känslan av maktlöshet. För första gången i mitt Liv ger jag mig in i en relation med ambitionen att vara helt utan kontroll. Jag vill inte kontrollera vare sig henne eller relationen, jag vill inte kontrollera mina känslor eller ha några flyktvägar.

Att inte ha kontroll kan upplevas som maktlöshet, men kontroll över andra eller skeden kan vi egentligen aldrig ha, och att kontrollera mig själv och mina känslor upplever jag bara som begränsande. Makt och kontroll är inte synonymer, makt kommer av förmågan att ta Ansvar i varje given sittuation, inte av att försöka kontrollera situationerna. Makt kommer av Tillit till att Livet alltid ger oss precis vad vi behöver inte av gagnlösa försök att kontrollera Livet.

Vem tror jag mig vara

Igår träffades vi och pratade om allt, ett jättebra möte, allt lades på bordet, allt redes ut, missförstånd, insikter, hur vi skulle kunna gå vidare, vad vi vill. Nu vet vi var vi har varandra.

Hon kunde inte ge mig vare sig ett ja eller nej, men lovade att försöka bestämma sig snart.

Väntan är svår för mig, jag blir helt handlingsförlamad och gör ingenting. Jag kommer på saker som jag vill säga till henne för att försöka att styra henne i min riktning, samtidigt som jag inser att det är just det jag gör, och att det skulle vara helt fel. Jag vill ju verkligen inte styra henne. Dessutom! om jag skulle lyckas hur bra blir det? Jag vill ju inte att hon kommer till mig för att jag leder henne dit utanför att hon väljer det!

Men min fantastiska Vän Carina tog det ur mig <3

Det är en gåva också detta.

Vem är jag att tro att jag känner hennes väg bättre än henne själv, vem är jag att tro att jag kan styra det som händer bättre än Livet självt!

Jag är helt övertygad (mer än någonsin efter detta) att Livet har sina vägar och det är absolut gagnlöst att jag försöker att styra och ställa med dessa vägarna för jag kan omöjligt styra det bättre än Livet

Jag vet att jag har fått många helt fantastiska gåvor i detta, och Livet skulle inte ge mig dessa insikter om jag inte skulle få praktisera dem sen. Om det sen blir med henne eller med någon annan det är inget som jag kan veta något om, livet kommer att lösa det på det sättet som är bäst för mig.

Jag vet vad jag vill just nu, men det skulle kanske inte bli bra om det blev så, Livet har kanske planerat en helt annan resa för oss.

Så jag gör så nu, fokuserar på tillit till livet och sätter igång att göra det jag skulle gjort om jag inte suttit här och väntat. Allt blir som det ska i sinom tid, Allt Är redan som det ska precis nu.

Nu vänder det

Just Här och Nu
Känner jag det,
Jag är framme Nu
Redo för nästa steg.

Livet har Gett mig
Lärdomar,
Öppnat mitt Hjärta
Fått mig att släppa
kontrollen,
Läkt mig

Kanske de 16 Viktigaste
dagarna i mitt Liv
Hittills
En intensiv snabbkurs.

Dags att praktisera
Lärdomarna
Det är Nu det börjar

Inte kan Livet väl spela mig ett sådant spratt!

Vad är viktigast i Livet?

Kanske kan jag svara "Mening och Mål!" på den frågan?

Men i så fall, Vad är meningen och målet med Livet?

Ännu en sådan omöjlig existentiell fråga.

På det stora hela Tror jag att den generella Meningen med Livet är att Livet ska Uppleva sig själv, och att vår uppgift är att vara de "celler" som Upplever allt som Livet gör möjligt.

Då väcks en ny fråga: "Vad är det Meningen att JAG ska Uppleva? Vad är Meningen med MITT Liv?

Kanske finns det inte ens en Mening på det personliga planet, kanske behöver vi inte ens veta vad vi är här för att uppleva, utan bara Leva våra Liv?

Vill jag söka en generell personlig mening med Livet så blir det: Vi är här för att må så bra vi kan!

Mina generella meningar med Livet får mig att må bra. De är tillåtande och icke-dömande. De tillåter mig att helt enkelt leva mitt Liv och Älska det som det Är.

Det jag hittills har upplevt i Livet som fått mig att må bättre och bättre är en vandring från rädsla till Kärlek, en vandring från avskildhet och utanförskap till Närhet, samt en vandring från dömande (av mig själv och andra) till Självkänsla, Tillåtande och Acceptans.

 För ett par-tre år sedan nådde jag en punkt på den vandringen där jag verkligen kunde må bra praktiskt taget alltid. Men ändå saknades något, det fanns inget personligt mål, inget som gav resan en riktning och ett framdriv. Jag stod stilla och mådde bra.

I hela mitt Liv har jag drömt om ett enkelt naturnära Liv i ett enkelt boende, och för snart ett år sedan började jag förverkliga det Livet.

I ungefär samma veva dök en Kvinna som jag kan uppleva är den jag är ämnad att vandra vidare på vägen mot ändå mera Kärlek och Närhet med, upp i mitt Liv. Hon delar dessutom i mycket mina drömmar.

Ändå så är det svårt för henne att bli helt delaktig på den resan mot mina drömmars Mål, det är Min Dröm inte Vår.

Inte kan det vara så att jag måste släppa min Dröm för att vandra vidare med Henne, inte kan väl Livet kräva det valet av mig!

Inte heller kan det väl vara så att jag måste släppa Henne för att Förverkliga min Dröm!

Det jag tror Livet vill säga mig, och det som får mig att må bra. Är att jag måste släppa kontrollen så att vi gemensamt kan göra Drömmen till Vår, om Hon vill.

Givmildhet (3 bägare)

Givmildhet är att öppna sig för flödet som strömmar igenom oss, det innebär att vi öppnar oss för vår inre längtan att ge oss själva till världen. Att vara den vi ÄR och uttrycka oss själva i världen, genom inspiration, medkänsla, kärlek likväl som genom gåvor givna från hjärtat. Det enda vi i grund och botten äger är oss själva, vårt Själv, allt annat är energi som strömmar igenom oss. Lika viktigt som inflödet är, är utflödet, vi behöver båda annars stoppar vi upp flödet och energin slutar strömma. Lika viktigt som givandet är, är att vi kan ta emot, annars stoppar vi flödet.

Baksidan av Givmildhet är Förväntningar, vi tror att vi kan bestämma vad som ska strömma in i vårt Liv, då har vi stoppat flödet. Om vi inte kan ta emot eller om vi ger av skuld, "plikt" eller för att få, då har vi stoppat energiflödet, då brister vi i Tillit till att Livet faktiskt ger oss allt vi behöver. Om vi ger för att kontrollera varandra, om givandet är en uppoffring, då är det inget sant givande utan ett försök att fylla på den damm som vi avskurit från flödet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Det blir bättre än så här!

En viktig del av att känna sig Levande är att utvecklas.

Gång efter annan hamnar vi i situationer, där tanken "Det blir inte bättre än så här" dyker upp, i samma stund som vi accepterar den tanken utan att förändra något har vi gett upp, då har vi valt att sluta utvecklas i någon del av vårt liv, då har vi valt att sluta Leva.

Det kan handla om att vi behöver anpassa oss på jobbet, i en relation, efter våra fysiska begränsningar... och anpassa oss efter omgivningen behöver vi göra ibland. Anpassningsbarhet är ett av människans kännetecken, faktiskt ett av Livets kännetecken, men om det ska bli en konstruktiv anpassning så bör den vara vidgande och inte begränsande annars anpassar vi bort oss själva och Livet.

Det är skillnad på Acceptans och Anpassning. Att vi accepterar en situation eller en annan människa som den är innebär inte automatiskt att vi måste anpassa oss efter den. Om anpassningen vidgar vårt Liv så är den bra, men om den begränsar oss är den destruktiv.

Trygghet är ett av våra grundläggande behov. Att acceptera tanken "Det blir inte bättre än så här" eller att anpassa oss på ett sätt som är begränsande, kan ge oss en upplevelse av trygghet, Då vet vi vad vi har! Men vet vi det? Vi må veta vad vi har, men vi vet aldrig vad morgondagen för med sig. Även om vi valt bort medvetna förändringar så kan allt i ett slag ändå förändras både till det bättre och det sämre.

Det är skillnad på Trygghet och Kontroll. Den enda sanna Trygghet vi kan uppleva är den som bygger på Tillit till att vi alltid får allt vi behöver, kontroll däremot, är dels enbart en illusion, eftersom vi aldrig kan kontrollera Livet fullt ut. Dessutom begränsar kontrollen oss och vår möjlighet att Leva helt och hållet.

Om vi i stället för att sträva efter Trygghet strävar efter att vidga våra gränser, då blir nästan alltid Livet bättre än så här!

Besvikelse (5 bägare)

Vi upplever besvikelse när vi förväntar oss eller önskar oss ngt av Världen och inte får det.

Men Världen lever sitt Liv, vi kan inte förvänta oss eller begära ngt av den, vi kan inte styra Världen. Allt är så mycket mer komplext än vi kan förstå, vi kan inte räkna ut eller planera ngt och förvänta oss att det ska bli så, och även om det skulle bli så så kanske det inte är det bästa som kan hända. Vi tror att vi kan kontrollera det, men det bästa vi kan göra är att överlämna allt till livet, då blir allt till vårt högsta bästa.

Det enda vi kan styra och ställa med är oss själva. Vi möter Livet hela tiden, ibland får det oss att dansa ibland gör det ont. Vi kan inte förändra det som Är, och bara sällan förändra morgondagen. Men vi kan alltid ta ansvar för hur vi upplever det som är, hur vi mår i det. Vi kan välja hur vi ser på det som sker, vi kan se det som en gåva eller vi kan göra oss till offer för det. Vårt ansvar är att må så bra vi kan i varje situation, inte så att vi ska låtsas som sorger inte finns, men vi kan se dem som en läkeprocess som hjälper oss att leva livet glatt, eller vi kan se det som om solen aldrig mer kommer att lysa på oss.

Om vi väljer att ha Tillit till att vårt högsta bästa alltid sker, att Allt är som det ska Vara, då blir vi aldrig besvikna.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Den dolda egoismen (av Sanna Nova Emilia)

 Läs om våra dolda motiv av Sanna Nova Emilia

Jag har kallat det för altruism och empati

Jag har kallat det för omtanke och kärlek

Men jag har alltid tillfredsställt andras behov

på grund av egoism och rädsla

Jag har kallat det för omsorg och välvilja

Jag har kallat det för genuin värme

Men jag har alltid stulit andra människors kraft

genom att ständigt finnas där för dem

Jag har kallat det för generositet

Jag har kallat det för att hjälpa

Men jag har enbart kontrollerat andra människor

Manipulerat andra människor

för att få dem att älska mig

och aldrig lämna mig…

Jag har kallat det för omtanke

Men det var aldrig någonting annat än beroende

Jag har kallat det för kärlek

Men det var aldrig någonting annat än rädsla

Jag har kallat det för generositet

Men det var aldrig någonting annat än skuld

Och jag tömde mig i bottenlösa tunnor

För mitt beroende, min skuld och min rädsla

visste ingen botten...

När jag drog tillbaka min energi

utan rädsla att förlora

och utan rädsla att inte vara älskad

så kallades jag för egoistisk och kall

När jag drog tillbaka min energi

så kallades jag för en kärlekslös svikare

För kontrollerande

Manipulativ

Självupptagen

Oempatisk

När jag drog tillbaka min energi

Så kallades jag för ogenerös och ohjälpsam

Men först nu så kan jag ge av hela mitt hjärta…

[Sanna Nova Emilia]