Tornet

Vårt hem är vår borg. Bygger vi vårt Varande på säker grund då finns det inget som kan rubba oss. Det må storma och åska, floderna må svämma över, vi må bli kritiserade och övergivna, men om vi är trygga i oss själva bekommer det oss inte, vi håller en tydlig gräns mot alla yttre "hot". vi står stadigt med fötterna djupt förankrade i vår Självkänsla, inget kan rubba vårt värde.

Men om vi bygger muren alltför tjock, om vindbryggan alltför sällan hissas ner, då riskerar vi att stänga in vår eld. Det blir ensligt och ensamt där i tornet om ingen släpps in. Inget kommer åt oss, inga känslor kommer ut.Väl instängda bakom en tjock mur.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Stabilitet (4 mynt)

Vi behöver en stadig grund att stå på, både inom och i det yttre, materiella. Det yttre kan vi aldrig veta hur det ter sig i morgon, så stadigast blir grunden om vi finner den inom. Dock underlättar det mycket om vi finner en materiell trygghet. Jag försöker finna den yttre tryggheten genom att se till att ha små utgifter med låga lånekostnader och så hög grad av självförsörjning som jag kan och orkar åstadkomma. Det krävs inte så mycket mark för att vi själv ska kunna odla en del av vår mat,visserligen så tjänar vi inte så mycket på det, men vi vet att vi har mat även om vår inkomst skulle minska, dessutom så vet vi att vi får juste mat och har roligt under tiden. En syssla som däremot lönar sig ganska bra är att baka sitt eget bröd, och göra eget pålägg, särskilt om man som jag har matsäck bestående av mackor med till jobbet en stor del av året.

Om vi hushållar med våra resurser och håller våra kostnader nere så har vi skapat en bra yttre grund att stå på, då blir det så mycket lättare att finna också den inre tryggheten.

För mig handlar inre trygghet om att finna en Tillit till att Livet alltid ger mig precis vad jag behöver, den Tilliten finner jag lättast då jag ser mig själv som en viktig del av precis Allt som finns.

Baksidan av Stabiliteten kan handla om att fastna i materiell strävan. Det är lätt att glömma bort alla andra viktiga värden i Livet när vi fokuserar på att bygga upp en materiell trygghet.

 

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Bli en mästare... (Av Micke Gunnarsson)

Text och bild lånad av Micke Gunnarsson

I kväll så var det dags att avsluta dagens Fredsuppdrag. Jag planterade ett frö, bestående av en papperslapp med en kär väns namn på och som jag saknar. Det var faktiskt rörande och vackert på samma gång. Efter jag var klar så fick jag en vacker bild och tanke i huvudet.

”Oavsett kvalité på de frö jag sår kommer inget att kunna växa i dålig jord.”

Med detta menar jag att det är så viktigt att vi människor ser om vår grund, vår botten, vår jordmån där saker i livet gror ifrån. Om min jordmån är sårad, om jag valt att trycka undan sanningen och dolt mina minnen så kommer garanterat dagens upplevelser och läror inte få samma kraft de skulle kunnat få om jag sett över min grund bättre.
Och för mig och för många andra tror jag att det arbetet inte kan börja förens senare i livet. Som barn och ung är det så många andra som skapar min jord. Mina föräldrar häller nog i de första hundra kilona med jord som de i sin tur har ärvt. Vänner, pubertet, skola etc bygger på. Men så börjar man som vuxen kunna se över sin egen jord och hur bra potential den egentligen har för att få saker att växa så bra som möjligt. Det är först nu man kan välja att börja se över det hela, att luka, påta, gräva…och shit va ogräs jag har hittat, maskar och andra hemskheter som både framkallat ilska, ledsamhet, rädslor men även mycket kärlek.

Men jag kan verkligen känna skillnad när man väl börjar agera trädgårdsmästare.

Shit vilken lyster vissa saker har fått som knappt synts innan och vilken energi och kraft som finns att tillgå. Och jag tror också att när vissa växter dör ut i min jord och blir till ny jord, så har den även mer kraft av naturen.

Jag tror att många av oss kanske fokuserar på det som sker på ytan, på toppen. Vi känner olycka, orättvisa, ilska, frustration över att våra växter inte tar sig, att de vissnar, vi skyller det på solen, på regnet, på blåsten eller någon klumpig unge som klampat i rabatten. Men vi glömmer att vi själva har en möjlighet och ett ansvar att göra något åt saken. Och det arbetet skulle jag näst intill vilja lova att det måste börja just i grunden. Och för att börja där måste vi våga möta det som är, är på riktigt, det vill säga sanningen.

Jag kan inte förändra världen, men jag har total makt och möjlighet att skapa en revolution i mig själv. Du och alla andra kan bli 

mästare…trädgårdsmästare…coolt va!

Så från en trädgårdsmästare till en annan…kram på er!

PS. Glöm inte att det även behövs lite gödsel även om det kan lukta lite illa:-)

DS. Så länge vi vill att saker ska växa och gro, födas och tyna bort..så måste vi också inse att vi blir aldrig färdiga, det är ett evighetsarbete:-)

Kram/Micke

[Micke Gunnarsson]

Min dröm

Häromdagen hämtade mitt Ex de sista av sina saker här. Jag städade huset, det blev tomt och rent. Jag bor i ett hus, inte ett hem just nu.

Det var ett avslut, rensade bort allt det gamla. Det blev tomt.

I tomheten kom saknaden, saknaden av en nära familj, en nära klan, en värld som lever i samklang med livet.
Saknaden av gemenskap, närhet, samvaro och samhörighet i vardagen. Jag tror att vi människor behöver varandra för att må riktigt bra. Vi är sociala varelser, ömsesidigt beroende av varandra, av ett sammanhang, en grund att stå på. Så klart behöver vi också kunna stå stadigt i oss själva, utan ngn, det är nog nästan en förutsättning för att kunna fungera väl och nära med andra människor.

Ur tomhet och saknad föds längtan.

Jag drömmer om ett liv i samklang med naturen och Livet självt. Jag vill bo i ett kollektiv eller en ekoby nära naturen. Ett ställe där vi har plats för vår egen sfär, men också mkt utrymme för gemensamma måltider, samvaro gemenskap och närhet. Ett hem med partner, ”syskon” och vänner som älskar och respekterar varandra.

Jag vill kunna sitta vid matbordet och ha inspirerande, öppna och ärliga diskussioner. Sitta nära varandra i soffan med en skål popcorn framför en film. Ha en famn att vila i när jag är ledsen, ett knä att gråta i. Eller bara för att det är mysigt med närhet. Och vara den famnen och det knät själv.  Prata med varandra om vad vi känner och upplever i livet, öppet och naket i tillit. Leka och busa tillsammans med både vuxna och barn. Planera och odla ett trädgårdsland tillsammans, skörda det och sedan laga en gemensam middag. Dela på ansvaret för några djur. Skratta, dansa, sjunga och spela tillsammans. Följa naturen och fira dess skeden.

Jag föreställer mig att det finns en enda övergripande regel för samvaron:
Var och en sätter sina gränser utan att kliva över ngn annans gränser.

Därutöver avtalar vi praktiska saker i konsensus.

Må det ske!