För ett par dagar sedan kunde vi börja rösta i valet till Riksdag, Landsting, och Kommunfullmäktige. Av någon anledning kommer jag att tänka på familjespelet Monopol som jag, kompisar och syskon spelade på 70-talet. Spelet känns som en ganska relevant bild av dagens samhälle och att rösta på vilket parti som ska styra vårt land känns ungefär lika meningsfullt som att rösta på vilken spelare som ska sköta banken i Monopol.... så länge ingen förändrar reglerna i spelet så spelar det i stort sätt ingen roll vem leder det.
Monopol är ett spel som handlar om den ohämmade kapitalismen, alla som har spelat spelet lite vet att det är ett sluttande plan, det är alltid så att de flesta pengarna rullar till den som har mest pengar och från den som har minst, obönhörligen. Så är reglerna. Och tyvärr är det som sagt en ganska bra bild av det samhället vi lever i idag, för politikerna har abdikerat och lämnat över makten till kapitalet, det enda de kan påverka är kosmetiska förändringar i samhället.... så länge de inte väljer att förändra spelets grundregler.
Reglerna ser ut så här:
§ 1. Det enda styrmedel som finns är pengar. (Det är i budgeten som det avgörs hur hög skatten ska vara, vad som ska beskattas, vad skatten ska satsas på, och vad den INTE ska satsas på).
§ 2. 96% av alla pengar som finns skapas ur tomma intet av bankerna (Kapitalet).
Således har de styrande inga egna pengar att förfoga över (utöver de ca 4% som består av mynt och sedlar), utan måste endera gå till samhället och begära in pengar från medborgare och företag, (Skatter) alternativt låna pengar av Kapitalägarna (Statsskuld).
Det innebär att det är den skattebörda som accepteras av medborgare och företag som sätter gränsen för vilka utgifter samhället kan ha. Blir skattebördan på medborgarna för hög så röstar de bort dig vid nästa val, blir den för hög för företagen så flyttar de utomlands.
Således finns det en ganska begränsad mängd pengar att satsa på saker som skola, vård, omsorg, infrastruktur etc. Vilket innebär att det ser ut som det gör idag, med allt sämre resultat i skolorna, lägre bemanning inom vården... etc.
Det finns egentligen enbart ett enda politiskt beslut som skulle kunna förändra detta (som jag ser det) och det är att ändra på § 2 i regelverket. Om staten återtar makten över skapandet av pengar, då skulle man kunna transferera ut pengarna i samhället genom att betala för sådant som man vill ha (t ex. en vettig, skola, vård, omsorg och infrastruktur), i grund och botten får ändå alla pengar i slutänden sitt värde genom mänskligt arbete, så varför inte skapa dem ur detta i stället för som nu ur tomma intet. Då skulle bankerna om de ville låna ut mer pengar än de inlånade pengarna få gå till staten för att låna pengar, och därmed skulle de styrande även få kontroll över finansmarknaden och kunna förhindra t ex bostads- och andra -bubblor.
Härmed skulle de styrande även kunna förändra sådana saker som den lagstadgade arbetstiden och få bort arbetslösheten, samtidigt som man skulle kunna ge jobb åt invandrare (och därigenom underlätta integrationen och motverka rasismen) och ändå ha kvar en bibehållen lön. Idag är det kapitalet som har den verkliga makten, och kapitalet vill ha en hög arbetslöshet (och gärna invandrare och gästarbetare som accepterar låga löner) för att hålla nere lönerna, så en arbetstidsförkortning skulle inte accepteras av de verkliga makthavarna.
Av de nuvarande riksdagspartierna finns det INGET parti som är intresserade av att återta makten från kapitalet enligt ovan (och därmed ge den åter till oss väljare). Var FI står i frågan har jag inte riktigt koll på men jag finner det troligt att de inrättar sig med de andra riksdagspartierna i denna frågan. Det enda man är intresserade av är vad som ska beskattas, hur mycket det ska beskattas, om det eventuellt ska lånas några pengar och hur dessa futtiga pengar sedan ska fördelas.
Mig veterligen finns det bara ett enda parti, som vill återta makten från kapitalet genom en monetär omställning, och det är ENHET.
Det innebär inte att jag är överens med allt vad partiet vill men utan att återta makten från kapitalet så är vi väljare maktlösa och demokratin är lika kosmetisk som de beslut våra folkvalda fattar.
Framför allt finns det en punkt i Enhets valplatform som jag är skeptisk till, och det är detta med basinkomst. "Partiet vill att man ska få sina pengar utan att ens behöva gå runt på spelplanen och passera 'GÅ!'" Födosök är och har alltid varit en grundläggande del av människovarandet, och jag tror att det är väldigt viktigt att känna att man är ansvarig över sitt liv och sin försörjning. Likaledes tror jag att det är viktigt att känna sig delaktig och ansvarig i vårt gemensamma samhälle t ex genom att vara med och betala för t ex skola, vård och omsorg, liksom att försörja de som av olika skäl inte kan stå för sitt eget födosök.
Däremot finner jag det djupt orättvist att de som har minst inkomst i praktiken är de som betalar mest till vårt gemensamma. Jag skulle vilja ha ett rejält höjt grundavdrag (den del av vår inkomst som vi får tjäna utan att betala skatt) motsvarande ca 15 000 - 20 000 kr/månad i dagens penningvärde. Således skulle var och en kunna göra sitt "födosök" utan att beskattas för den delen som motsvarar allas våra dagliga behov, vill man sedan tjäna mer så skulle jag föredra en rak ganska låg skatt på kanske 10 - 20 % på ALLA övriga inkomster oavsett om de kommer av arbete eller kapital. (Att tjäna pengar på kapital är för övrigt något som jag starkt ifrågasätter om det inte handlar om ren handel med varor).
