Tanken bakom tanken

Javisst, det vi tror på tenderar att bli sant, men enbart om jag verkligen upplever att det ÄR så! Enbart tanken räcker inte, utan det är min Upplevelse som skapar min Verklighet.

Alla dessa människor som vid vissa ofta återkommande tidpunkter blockerar landets förbutiker där Svenska spel har sina ombud, nog önskar de sig pengar och rikedom, själva den ritual som de genomför är en bön om rikedom, men nästa dag utför de samma ritual igen, i 99 fall av 100, ändå "fattigare".

Vad var det som gick fel?

Nog måste en del av spelarna ha läst och hört allt som sagts om attraktionslagen på senare år, att allt du önskar dig ska du få. Men ändå....

Det är nämligen tanken bakom tanken som räknas! Åter till spelarna, varför spelar de? I de allra flesta fallen så gör de det för att de vill ha mer pengar, och varför vill de det? Jo för att de upplever att de har för lite pengar. De känner sig alltså "fattiga" och hur ska de då kunna dra till sig rikedom! Eller ta sjuklingen som får reda på att han kan affirmera sig frisk, föreställ dig att du ligger med den värsta influensa du har upplevt, och sänder ut till universum "Jag är frisk", det blir bara ordbajs långt från din verkliga upplevelse, och omöjligt att tro på.

Nog tror jag på attraktionslagens existens och verkan, men den har blivit en quickfix som syftar till att hjälpa många att tillfredställa sina ansvarslösa egoistiska önskningar. Livet handlar inte om att tänka sig rik eller frisk, jag tror nämligen att vår upplevelse av Livet och Verkligheten har något Viktigt att säga oss, inte enbart att vi tänker fel.

Jag är helt övertygad om att Livet ger mig allt jag behöver, Skaparen har låtit äppleträden och hasselbuskarna växa och bära frukt, men jag måste själv ta ansvar för att Livets Frukter hamnar i min mun. Likaså ger Livet mig alla de upplevelser jag behöver för att lära känna mig själv och mitt Livsmål, men det är mitt ansvar att tolka mina upplevelser, inte "tänka bort dem".

Jag tror inte mitt intellekt om att veta bättre än självaste Livet vad jag behöver, intellektet tror jag har till uppgift att notera och analysera våra upplevelser, inte styra oss, jag låter i stället Livet leda mig och litar på att jag kommer dit jag ska.

Att ha kontroll utan att ha kontroll

Härom dagen så drog jag ett kort ur Oshos tarotlek, jag fick kortet "kontroll". Kontroll är något som för mig ofta känns begränsande och negativt, att försöka att styra och ställa och kontrollera tillvaron är något som oftast är gagnlöst och bara kostar en massa onödig energi. Ju mer vi planerar desto oftare måste vi ändra planerna. Än besvärligare blir det när vi försöker kontrollera andra som korsar vår väg.

Men det finns ett annat närbesläktat ord som för mig lite betyder "att ha kontroll utan att behöva ha kontroll", ordet är "Makt". Jag har funnit att för att jag ska må bra så är det väldigt viktigt att jag känner att jag har Makt över min tillvaro. Jag behöver känna att det är jag som styr även om jag oftast låter Livet komma till mig. Livet kan jag inte styra, men jag vill känna att jag har förmågan och handlingsutrymmet att "svara an" i alla de situationer som Livet ger mig. Liksom jag inte kan styra över väglaget när jag är ute på vägarna så är det ändå jag som för fram bilen, jag svarar an på det väglag och den trafiksituation som Livet ger mig, och jag styr bilen dit jag vill.

Om tanken enbart rymde 5 liter eller om vägarna plötsligt skyltades om så att vissa avfarter var stängda, då skulle jag bli mycket begränsad i min framfart.

För att få Makten i mitt Liv så ser jag till att ha ekonomiska buffertar, jag har valt ett arbete där jag själv styr min arbetstid, och jag strävar efter ett boende som gör mig oberoende både av banker, elbolag, livsmedelskedjor och andra. Jag vill ha Makten att själv ta Ansvaret i mitt Liv i alla lägen.

Att jag vill ha Makten i mitt Liv innebär också att väljer en tro där jag inte underkastar mig någon högre makt. Jag gör mig inte till "offer" för bakterier, virus, energier eller annat. Jag väljer att Tro att det är jag själv som gjort upp min livsplan innan jag kom hit, och att hela Livet tjänar mig för att hjälpa mig att uppfylla den Livsplan som jag gjort upp. Allt jag möter i Livet, vare sig det är människor eller andra levande varelser, sjukdomar, skador eller olika situationer, är Gåvor till mig, Gåvor som hjälper mig att uppfylla Min Livsplan.

Det finns ingen annan som har Makten över Mitt Liv! Jag gör mig inte till Offer för något!

Vara! (av Susanna Isaksson)

Texten  lånad av Susanna Isaksson

Måste bara skriva i nattens sena timme då tystnaden låter mig höra.

Förstå hur tacksam jag är över vart jag nu hamnat. Här.

Jag har en annorlunda uppväxt. Redan som liten var jag bak i kulisserna på en hälsobod. Med örtblandningar o mediciner skapade av en av våra duktigaste healers/homeopater som jag tror funnits.

I min stad fanns även ett mecca för macreobeotisk mat. Folk vallfärdade till oss från hela norden.

De som lärde ifrån de stora inom hälsa på 50 o 60talet var de som fanns i vår affär.

Redan som liten vet jag att vi hade certifikat på biodynamiskt odlad mat. Ingen knappt visste vad det var.

Vi hade arbetare som redan då för 40 år sedan talade om sambandet mellan kropp o själ.

Jag var med bakom då lifebutikerna skapades. Jag var o hälsade på de som började med "häsokost".

Jag såg alla dessa som levde enligt sin övertygelse. Tro.

Jag har sett inifrån hur vågor av saker vi ska äta. Inte ska äta. Bölja fram o tillbaka.

Jag har inte förvaltat det på det viset som var tänkt.

Jag kände mer att den som levde asketiskt dog tidigt. Den som sket i allt levde i all välmåga tills 90 år.

Någonstans häri började min sanning ta form.

Jag äger butiken själv nu.

Men. Jag tror inte på medicinerna. Inte på pengar.

Någonstans för 10 år sedan började tanken på att det är vår begränsning som skapar vårt liv. Jag började se att Om vi vill Kan vi andas under vatten. Vi kan leva utan mat. Bara vara i luft, sol och med fötterna på jorden.

Men. Jag förstår att vi inte är där än...

Och.

De som förespråkar viss mat. Visst agerande "bra", och underlåter annat "agerande "dåligt"...

Är i en gammal energi.

Det som är nu är att VARA.

Alla påståenden som har synonymer med att GÖRA! Är gammal energi.

Vi kan inte springa oss till, eller Äta oss till det som är rätt.

"Rätt" (vilket inte finns) ;
- är att

V. A. R. A.
För att förtydliga. 

Det handlar om medvetenhet. -> upplösning. 

Vi kan aldrig "göra" oss upplysta. Det bara sker. Som en "nåd". 

Vi äter fortfarande. Vi är indoktrinerade med vad som är "nyttigt". Vad som är "farligt". 

Nu när vi vet att energier skapar vår verklighet så blir den sanningen en manifestation. 

Tomaten Är Nyttig. 

Geleråttan Är onyttig. 

Inte konstigare än så. 

För några år sedan vågade ingen åka flygplan utan spypåse. Alla. ALLA spydde för det var "farligt". 

Ett tag senare vågade ingen äta tomater för det stod i en tidning att de var cancerframkallande. 

När en hel nation/värld tänker samma tanke om något blir det en sanning både inom oss och i energin. 

Tror jag. "Vet" jag att D-vitamin är giftigt över 5 ug, och jag får förgiftningssymtom. Då är det så. Även rent fysiskt. 

Nu vet ni att de har ändrat den "sanningen" och vi ska kanske äta mer än 100 ug och det är numer inte farligt! Alla äter o ingen blir förgiftad. 

Medvetenhet. Varandet. Handlar om att fråga kroppen. Verkligen fråga kroppen. 
-VAD. Vill du äta?

Vill den ha en sallad eller en Cocacola?

Vi frågar sällan kroppen. Det är vår "sanning"/övertygelse/inlärning som får bestämma. 

Jag är sugen på en Cola. Men jag väljer en sallad för att den är "nyttigare". 

Är salladen då egentligen nyttig för min kropp då den önskade och bad om en "cola"?

Vad jag försöker belysa är att oavsett om vårt inre skriker när vi lämnar vår 10-månaders bebis gråtande på dagis, eller vi går med på sex när vi inte vill, eller om jag vill åka till LasPalmas på jullovet, men kör över min önskan o åker till makens släkt istället. 

Så handlar det om att ta bort alla "sanningar" pålagda oss. De sanningar vi nu kollektivt hr som sanningar är bara några år gamla. Och istället börja lära oss kommunicera med vår kropp. 

Vår själ. 

Vad vill/önskar jag?!

Vad är i enlighet med min känsla att äta idag?

Givetvis är jag heller inte där fullt ut. 

För i min tankevärld är fortfrande inlärd sanning/energi så djupt rotad. 

Tomaten är nyttig. 

Colan är onyttig. 

Men. 

Både colan o tomaten är energi. Hur den påverkar oss är med vilken energi vi laddar den. 

Antingen själv eller kollektivt. 

Så. OM jag inte har någon "sanning" kopplad till Colan, utan jag längtar efter den. Njuter av den. Tackar för den. Är nöjd efteråt. 

Då ÄR den nyttig. 

Typ ;))

[Susanna Isaksson]

Det fria valet

För mig blir Livet meningslöst utan vårt Fria val.

Att vi väljer själva hur vi tänker och reagerar på det vi Upplever är inte så svårt att förstå, det är hela tiden våra tankar som skapar vår Upplevelse.

Inte heller är det svårt att förstå att min migrän är kroppens sätt att tala till mig, och när jag bröt benet så kunde jag se att det var ett resultat av mina val, jag hade mera fokus på att prestera och vara "duktig" än på  säkerhet och att göra ett Bra jobb.

Det är inte lika enkelt att förstå vårt egna Ansvar och Val när t ex ett barn dör eller vi förlorar vårt jobb på grund av världsekonomin eller när vi på annat vis skenbart är offer för något som ligger långt bortom vår uppenbara kontroll.

Då behövs det ett annat större perspektiv, en större del av oss själva som vi inte har medveten kontroll över.

För att i alla lägen ha ett Fritt val så krävs det att vi har odelad Makt och Kontroll i varje situation, först då kan vi ha ett odelat Ansvar för våra Val och dess konsekvenser. Då kan vi Aldrig någonsin vara "offer" för något utanför oss.

För att få ihop detta så Väljer jag att Tro att vi alla har ett "högre jag", en "Gudomlig del" som faktiskt har odelad Makt över allt i vårt Liv som vi inte Medvetet kan påverka med våra Val. Jag Väljer att Tro att vi är Gudomen själv som Väljer vad den vill Uppleva av sig själv genom oss.

Jag tänker mig det så här: Innan vi föds så skapar vår Gudomliga del en plan för vad vi vill Uppleva i detta Livet. Den delen av oss kan ses som en kombinerad manusförfattare, regissör och producent som sätter upp ett skådespel där alla scener och alla rollfigurer har som enda syfte att skapa de önskade Upplevelserna.

Kanske är vi väldigt hårt styrda av manus och regi och saknar i praktiken ett Fritt Val, kanske har vi stor frihet att improvisera inom den givna ramen. Jag vet inte och det är inte heller viktigt för mig att veta, det enda som är viktigt för mig är att jag har Upplevelsen av ett Fritt Val (medvetet eller oemedvetet) och totalt Ansvar för Allt som träder in i mitt Liv, Att Jag och Min Upplevelse är Skapad av Mig och att det är Allt som Existerar.

Då blir Livet Meningsfullt för mig och Jag kan Fritt Välja att må bra eller att göra drama av det, beroende på vilken Upplevelse jag vill ha. Att jag inte Alltid ser meningen med det jag Upplever är inget problem, jag Väljer att se Allt som gott! och med enda syfte att skapa en Upplevelse av något slag.

Det var en gång...

Det var en gång ett Medvetande. Men det var egentligen inte mycket till Medvetande. För Medvetandet var allt som fanns och därför upplevde det ingenting. Det simmade bara runt i en behaglig intighet utan någon friktion, utan någon kontrast. Utan ljus och utan skugga. Ett rent Varande och eftersom det var det enda Varandet så var det ett Ingenting.

I begynnelsen var Ordet...

Hur skulle medvetandet kunna uppleva sig själv? En tanke tog form: "För att kunna uppleva det jag ÄR så måste också det jag inte är finnas. Jag måste bli också det jag inte är för att kunna uppleva mig "vara" det jag ÄR!

Jag måste dela mig själv....

och i samma millisekund exploderade hela medvetandet i en oändlig mängd kvarkar i en enda ursoppa!

"Shit pomesfrite!" tänkte medvetandet. "Det där blev lite väl häftigt, Lite väl många av mig." Jag måste börja samla ihop mig. Och i denna stund uppstod gravitationen. kvarkarna började klumpa ihop sig till protoner, neutroner och elektroner... som i sin tur samlade sig till väteatomer... som i sin tur när de blev många nog började slås ihop till heliumatomer...

Varde ljus!...

Den första Stjärnan hade tänts, men ingen, inte ens Medvetandet kunde se den Lysa eller uppleva dess Värme. Medvetandet var mycket väl medveten om att stjärnan hade börjat lysa, det var ju Medvetande och det var ju Allt, men hur skulle det kunna uppleva?

Hen skapade Man och Kvinna till sin avbild....

Medvetandet ville kunna Uppleva Ljuset och Värmen, och inte minst ville det kunna Uppleva Allt som det var dvs. Ren Energi, Ren Kärlek, Ren Livskraft. Medvetandet funderade över sensorer som kunde Uppleva Allt som det var. Hen tänkte Ögon, Öron, Känsel, Smak och Lukt, Allt förknippat med känslor och samma Medvetande som Gudomen själv hade.

De första stjärnorna exploderade i supernovor, tyngre grundämnen uppstod, materien samlades igen till nya stjärnor och planeter. På planeterna uppstod mer komplexa ämnen. På en del planeter uppstod vatten och t o m aminosyror: Liv började uppstå, först små ärkebakterier, sen större och större varelser, mer och mer komplexa, som människor och andra däggdjur.

Och på 7e dagen vilade Gudomen....

Gudomen skapade mekanismerna som ledde vidare genom evolutionen till den plats vi är idag. Det var tanken Hen skapade, allt annat sköter sig självt, steg för steg. Idag är vi gudomens ställföreträdare på jorden. Våra tankar är skapande, och det är också vi som står för Gudomens upplevelser av sig själv, av Alltet.

Tro från andra hållet

Vår Tro om hur Livet och Döden fungerar består av berättelser, oftast är det andras berättelser, tillhandahållna främst av de olika religionerna, men även naturvetenskapen, gurus, psykologer och andra.

Få, eller inga, är de som inte har någon tro om hur Livet och döden fungerar.

Vår Tro är det som präglar Allt annat i vårt Liv. Tror vi t ex på en krävande och dömande gud som styr Allt så upplever vi också krav och dömer ständigt både oss själva och andra. Om vi i stället tror på slumpen som alltings upphov, blir vi maktlösa offer för än det ena och än det andra.

Ingen av oss har facit, ingen av oss vet egentligen säkert alltings upphov och varför vi finns. Det finns ingen Tro som kan sägas vara mer rätt än någon annan. Så varför inte vända på steken. I stället för att låta en förvärvad tro styra hur vi upplever Livet så kan vi skapa vår egen Tro utifrån vad vi vill Uppleva i Livet.

Vi kan skriva vår egen berättelse om hur Livet och Döden fungerar.

Allt som finns

Kan vi veta någonting om något?
Vi hör och läser om den ena rapporten efter den andra
Enbart det som är vetenskapligt bevisat
är "sant"

Men likväl
går rapporterna ofta rakt imot varandra

Man ska inte äta fett!
Man ska inte äta kolhydrater!
Man ska inte äta något alls
för det kan vara farligt enligt någon rapport!

Men det är farligt att inte äta!

I Bibeln finns belägg och postulat
för varje åsikt
som går lika mycket stick i stäv
med varandra.

Vad är Rätt och vad är Sant?

Den yttre bevisbara, påtagliga världen
är det som anses viktigt
Det du känner finns inte
Det du upplever finns inte
för det går inte att mäta!

Men likväl

Finns det något vi kan säkert veta
mer än just vår egen upplevelse!

Vad vi än tror på tycks det vara sant
för oss
Det vi tror är sant tenderar att bli sant
för oss

Så varför välja att tro något som vi inte vill uppleva
Varför förtrycka oss själva med en tro

Jag väljer den tro om allt
Som får mig att må bra

Och allt jag upplever blir som jag tror

Kanske finns jag inte alls
Kanske är min upplevelse av att finnas
det enda som finns!

Något annat kan jag inte veta...

Rätt andlighet (av Veronica Schmidt)

Text och bild lånad av Veronica Schmidt

Det finns ett fantastiskt och oerhört enkelt devis: "Religion devides, spirituality unites". Därav har jag aldrig betraktat mig som religiöst lagd, jag tror på enighet, eftersom vi är alla sprungna ur samma gudomliga källa. Vi är alla ett. Religion är mänsklighetens uppfinning. Därför finns det så många olika inriktningar som alla hävdar vara den enda "rätta", den som gud själv instiftade. Otaliga är de krig som utkämpats i guds namn, de liv som krävts för att någon har känt sig utnämnd av gud till att på jorden skipa rättvisa, se till att endast de med "rätt" tro ska finnas till ...

Vi är andliga varelser, vackra eviga själar med gudomligt ursprung. Andlighet och tro på detta har inget med religion att göra. De handlar om allomfattande kärlek, gudomligt ljus, utveckling och lärdom. Kärleken inkluderar, inte exkluderar. Den fördrar allt och kräver inget. Kärleken, precis som andligheten, är ...

De som hävdar att de vandrar i ljus är fortfarande ofullkomliga människor, det är vi alla. Och rätt som det är leder stigen bort från ljuset. Kärleken förvandlas till egennytta eller till en kamp. Rätt som det är vill några påstå att det finns "rätt" och "fel" andlighet. Men - andligheten bara är, precis som kärleken. Kanske menar de att det finns människor som ger sin andlighet fel uttryck. Deras handlingar tyder på att de har avvikit från stigen. Vad vet jag? Det enda jag vet är att det inte finns olika sorter andlighet. Den som älskar, som inkluderar, förenar, lär och accepterar. Den lyfter dem som faller, värmer dem som fryser, tröstar dem som lider, tar in de ensamma och övergivna, ger hopp till de förtvivlade.

Det enda som krävs för att leva i enlighet med sitt livs ändamål och mening är att bestämma sig för det. Med innerlig tacksamhet för varje dag och dess lärdomar, möten med andra människor, nya upplevelser. Varje morgon fattar jag det beslutet: idag ska jag leva i tacksamhet och lycka över allt jag har fått. Idag ska jag sprida välvilja och kärlek. Idag ska jag älska, inkludera, räcka fram en hjälpande hand. I både smått och stort ska jag LEVA.

I varje ögonblick upplever jag sedan "boomerang-effekten". Vänlighet kan inte ges bort, för den kommer alltid tillbaka. Det man ut i världen sänder, eller som man säger på engelska: what goes around, comes around.

Jag kan inte fatta det beslutet åt andra. Lika lite som jag kan göra någon miserabel kan jag göra någon tacksam och lycklig. Men jag vet att jag vill leva i en vacker, kärleksfull värld, och jag är den enda jag kan besluta åt.

Säger du att människor är elaka, att världen är en hemsk plats, att livet är svårt? Tror du på att förändring är möjlig? Var kan vi då börja om inte hos oss själva? Mitt liv har varit allt annat än en räkmacka. Men det är inte trots det jag är lycklig, det är tack vare det.

"If you don´t get a smile, give one away. Because the ones who do not have a smile to give you are those in a desperate need of one."

[Veronica Schmidt]

Spirituell

För mig betyder Spirituell att vara "in Spirit", i Anden. "Vi är inte fysiska varelser med en andlig upplevelse, Vi är Andliga varelser med en fysisk upplevelse"

Vår Ande är det som upprätthåller vårt fysiska jag, Vår Ande är en holografisk del av Alltet, varje del innehåller Allt! Att vara i kontakt med Anden är det samma som att vara i Flow, att vara sann mot sig själv och följa den "högre" sanningen. I grunden är Alltet som vi är en del av Livsenergin som flödar genom Allt. Denna Livsenergi visar sig för oss på de sätt som vi personligen kan uppleva den, en del ser den som änglar eller avlidna släktingar, andra låter den tala till sig genom djuren eller naturväsen osv... men för mig är det samma Livsenergi som manifesterar sig på olika vis i våra sinnen.

Mitt andliga intresse består i att hitta min egen sanning, att utvecklas till att vara sannare och sannare mot "Den Jag Är" och att Älska och acceptera mig själv 100% För mig går personlig utveckling och Andlighet hand i hand båda syftar till att hitta tillbaka till vårt Sanna Jag, tillbaka "In Spirit"

Det har egentligen ingenting med Spiritualism, Medier, eller någon annan religiös inriktning att göra, men alla olika religioner kan vara en väg att hitta "Hem", fast lika ofta försvårar de vår vandring till oss Själva.

Änglar och aspekter (av Carola Liva Lind)

Text och bild lånad av Carola Liva Lind

Det sägs att inget existerar. Ibland undrar jag om det till och med vore möjligt att vi utrotar oss själva genom att detta "Inte tänkande"

Änglar är ett påhitt, Drakar är för barn och riddare finns knappt i sagornas värld.

Vättar är dravel tomtar finns på loftet och älvorna fanns bara förr.

Intressant är ändå att olika böcker som de facto kommit att färga hela vår existens, vare sig vi vill det eller ej...

Innehåller texter, beskrivningar, historier..

Om just alla dessa väsen

Som finns mellan himmel och Jord.

Precis som vi. Du och jag.

Det sägs att det är bra att ha något att tro på, för att på så vis kunna sända ut vår tanke och våra böner. Utan mottagare riskerar vi att inte rikta tankar alls.

Må så vara.


Men tänk om det faktiskt vore så att det fanns en mottagningscentral för just våra tankar?
Tänk om det fanns ett helt team för just dig, för varje enskild person, som genom livets väv står i kontakt med just dig, samarbetar med just dig... tar emot tankarna från just dig..

Jag får ofta frågan i mitt arbete som Medium och som vägledande Coach, "Finns änglar" ?

Vad spelar det för roll om jag tror det finns änglar? Är tron på vår egen tro så miserabel och sliten att den inte ens innehåller en ynka gnutt av sanning för oss att vara i?

Tror människan ens på sig själv längre?

Som den projektion vi är av den egna ihopsnickrade plan vi gjort, så jo. Vi finns. Men spelar det verkligen någon roll?

Är det verkligen där vi ska lägga vår analys?

Om vi inte finns, skulle jag skrivit denna texten då?

Om änglar inte fanns, skulle vi över huvud taget benämna dom då? Skulle de alls finnas att kunna föreställa sig?



Jag äger ingen universell sanning. Jag gör som ni. gissar och går på känsla. Mina upplevelser kanske skiljer sig från vissa av er, kanske är de sammankopplade, kanske utropar ni, "JA" "Precis så är det"

Spelar det någon roll? Måste ni och vi ha samtycke från någon annan för att tro på det vi upplevt?

??

What If ni upplever änglar.

Existerar det inte en upplevelse med änglar då?

Behöver det vara mer märkvärdigt än så?

"Man behöver leva i verkligheten"

Är det inte just det man GÖR om man uttalar sina upplevelser?

Varför är vi så rädda för att sättas i fack?

Detta Diagnossamhälle har vi själva skapat. Det blev fult att sätta människorna i olika fack på grund av ras, så vi letade efter gemensamma nämnare på andra sätt som måste godkännas av gemene man och så kan vi sätta människor i fack på laglig väg!

??

Vi HAR olika ursprung. Check.
Vi ÄR komna från olika delar av Universum. Check.
Vi är uppbyggda av olika aspekter och delar i själen. Check.

Och ja, vi har olika förmågor som gör att vi passar in i olika delar i samhället, måhända vi behöver denna tillhörighet i form av en av samhället stämplad diagnos, såklart, men vet ni var all denna uppdelning egentligen kommer ifrån?

Rädsla. För att inte kunna hantera.


Om Acceptans var ledordet i all samvaro, all uppfostran och allt varande skulle varje lysande individ känna trygghet och samhörighet med de sina och få lov att utveckla sin extraordinära förmåga/förmågor på ett naturligt vis och inte under en lydande diagnos där förmågorna ska hållas i schack!

Nej, jag är inte på något vis Emot Diagnoser. Jag är undrande över motståndet mot Människan som innehar de specifika diagnoserna.

Att individen i sig belyses är fantastiskt, men ännu mer fantastiskt vore det om Acceptansen av individen innefattade hyllandet av de förmågor som just denna individ kommit till jorden med, för att göra specifikt det, han/hon/den är här för att göra, belysa, utföra.
Det finns ingen slump i dessa förmågor.

Dagens diagnosticerade Individer är inget annat än extraordinära personligheter som lite mer än andra har utvecklade sinnen som vi egentligen, i samhället har behov av i den nya tid vi nu går till mötes och faktiskt redan är i.

Vad gör vi då med dessa unika förmågor och talanger?

Vi söver, vi dövar och till och med dödar dom.

Rakt av.

Diagnosen i all ära.

Men sen då?

Vem tittar på dessa unika extraordinära förmågor som är ett gyllene tillfälle för oss att belysa den tid vi är i? Och hur ska dom kunna lysa som de stjärnor de är när vi dövar dom söver dom och dödar dom?

Utesluter, stänger ute och fönekar dom!

Nej det handlar inte längre om vilken ras eller vilka hudfärger vi har, inte om vilken ögonfärg heller. Att det finns olika raser på jorden kan vem som helst se med blotta ögat. Det är inte i det "Det fula" ligger.

Det fula ligger i värdesättningen.

Att Människor med extra förmågor klassas ner, måste kontrolleras, måste hållas i shack, detta är det fula.

Och det intressanta.

De flesta människor med någon form av diagnos som jag mött eller möter visar mig inte bara sitt intresse för änglar och andra aspekter utan även en klarsyn som går utöver det andra människor visat mig.

Naturligtvis dövas dessa kanaler med mediciner och miljöfaktoriska nedtryckningar.

Vi är alla kanaler för Universums allt.

Vi är alla mottagare och sändare för Universums allt.

Vissa av oss kommer till jorden med fler aspekter än andra, med en klarare hörsel, lite mer uppspeedad frekvens för att det helt enkelt ÄR dax att speeda upp vår frekvens, lyfta vår energi och släppa gammalt skit.

Det är inte Individerna som kommer med de extraordinra förmågorna som är sjuka eller konstiga.



Det är Människan som försöker tysta dom som är galna!

Det är inte Individerna som diagnosticeras som är störande för samhället, det är Samhället som är sjukt som vill bedöva dessa kanaler!


Jag träffar massor av diagnosticerade människor som skäms. Dom är hämmade, trivs inte i sin kropp, sina rörelser, sitt liv. De jämförs konstant med hur samhällsnormen är aspekterad och uppbyggd för hur det borde vara.

Hallå?

Vi är alla olika.

Och det är ok!

Nej det är inte bara ok, det är NÖDVÄNDIGT för vår överlevnad eftersom vi alla har unika kvaliteter och i det maskineri som vi alla är del av, ska alla dessa unika kvaliteter gå samman och
 s a m a r b e t a..

Och vet ni vad som kommer att ske??

Ju mer vi separerar oss. Ju mer vi delar upp oss i olika grupper och sätter Individer i olika fack för att vi tror att vi ska förstå dom genom denna handling, desto mer kommer vi att se nya Individer att födas med ännu mer extrema förmågor. Ännu mer uppspeedade energier som ännu mer kommer att skilja sig från den jordsliga frekvensen..

Acceptans. Heter lösningen.
Vi är alla en del av Universum. Ja, det kanske är en uttjatad fras.
Men är det inte det vi valt att tro på och utgå ifrån?

Är det inte lagom läge då att börja leva därefter?
Att se varje unik individs förmåga och att ha tillit till, att acceptera att alla dessa unika individer är här på jorden med sin egen unika lösning på hur maskineriet (Vårt gemensamma liv) ska kunna fortskrida?


Så vad vi än väljer att tro på. Ligger graden av tron på vår egen existens på hur mycket eller litet vi väljer att släppa in.

Våra böcker som våra olika religioner bygger på visar på spännande insikter. Änglar, Demoner, Enhörningar, Mästare, Mfl.

Om inte dessa fanns, om ingen hade upplevt dom. Varför skrev någon från början om dom?

Är det dags att vi accepterar vår historia så att vi kan acceptera nuet?

Är det dags att vi accepterar våra olika förmågor för exakt vad de är? Just universella förmågor, som vi aspektuellt är laddade med för att vara det kugghjul i livets maskineri som jag är satt här att vara för att maskineriet behöver exakt min insats på exakt denna platsen?

Och ju mer jag förnekar mitt ursprung desto mindre bidrager jag till maskineriets inverkan på flödet.

Ju mer jag mörkar mina egna förmågor, förnekar min kanal som är den del av mig som rymmer alltet, som innehar alla aspekter jag behöver nå för att vara den diamant jag slipades till att vara, är det dags eller?

Är det dags att Bejaka varandras roll och existens i vetskap om värdet och kraften i varandet genom att bejaka oss själva först och främst, för att genom denna upplysande värdering lysa upp för alla andra i min omgivning?

Accepterar Du ditt varande?

Accepterar du dina medmänniskors kvaliteter och extraordinära förmågor eller skyr du dom? Försöker fly dom och stänger dom ute?

Eller släpper du in dom, lär känna dom och tar del av dom?

Är det dags att lära känna varandras kvaliteter? För en accepterad samverkan?

Är det dags att ta in att allt finns. Om vi tror på något så påverkar det oss alltså finns det för oss.

Känner du någon med barn, som har specifika diagnoser eller som är lite speciella?

Hur agerar du?

Stänger du dörren för dom eller bjuder du in dom för att på så vis lära känna dig själv lite mer?

Människor med extraordinära förmågor bjuder oss till denna fantastiska upplevelse. Att lära känna oss själva kan innebära att vi närmar oss våra flöden, mitt i vår mitt, där alltet finns. Där allt vi är tar plats.

Bjuder det motstånd att umgås med dessa individer? Bra. Då vet du att du här har en gyllene chans, att ta del av den del av maskineriet som du själv är en del av, för att lära dig att samverka med dessa.

Det är du som är bromsklossen annars.

Änglar talar till oss. Måhända att de inte är bevingade med ett gyllene sken runt oss.

Måhända att de kommer genom kanalen hos ett handikappat barn och sprider värme och kunskap.

Måhända att Änglarnas visdom väntar på en kanal precis nära dig? Ja, så fungerar det. Om vi inte hör och känner information genom våra egna kanaler kommer det genom någon annan, så oftast genom en individ med extraordinära kvaliteter.

Öppna dina sinnen. Släpp in livet. Din egen historia finns där. Om du väljer att lyssna.



Eller köper du hellre en ny Volvo?

[Carola Liva Lind]

StavDrottningen

StavDrottningen talar till oss om Kontemplation och Integrering. Nu har tiden kommit för att gå in i oss själva och låta den idé vi prövat och speglat mot omvärlden landa i oss själva och övergå från Tro till Vetskap. Stavdrottningen uppmanar oss att lyssna inåt och finna Sanningen inom. Hon manar oss också att finna vår inre eld och låta den bli en integrerad del av den vi är i den yttre världen.

Baksidan av StavDrottningen är en världsfrånvändhet, hon varnar oss för att fastna i vår inre värld och fly från det yttre. Vi har kommit till världen för att manifestera vårt Själv i det yttre och Uppleva det, inte för att bli en världsfrånvänd mediterande fanatiker.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Jag tror på Mig!

Jag tror inte på "den enda rätta" som vi måste finna.

Jag tror inte på en allsmäktig skapare som kräver något av oss och dömer  oss.

Jag tror inte heller på en maktlös skapare.

Jag tror inte på djävulen eller ondska som smider sina ränker.

Jag tror inte på vetenskapens sanning och konsekvens.

Jag tror inte på sjukdomar och olyckor som drabbar oss.

Jag tror inte på livet och döden som början och slutet.

Jag tror inte på slumpen som spelar tärning med oss.

Jag tror inte på Änglar eller Andar som leder och hjälper oss.

Jag tror inte på stjärnor och planeter som styr våra liv.

Jag tror inte på brist på pengar och resurser som begränsar oss.

Jag tror inte på en barndom och tidigare liv som vi alltid har med oss.

Jag tror inte på Jesus som vår enda väg till sanningen.

Jag tror inte på kristaller och krafter som påverkar oss.

Jag tror inte på naturväsen och småfolk som spelar oss sina spratt.

Jag tror inte på karma som vi måste lösa.

Jag tror inte på skuld och dömande.

Jag tror inte på känslor som styr oss.

Jag tror inte på livet som en skola som vi måste klara för att komma till nästa nivå.

Jag tror inte på mig och dig som åtskilda individer.

Jag vägrar konsekvent att tro på något som tar Makten och Ansvaret från Mig Själv och som kan göra mig till offer, för det ena eller andra.

Jag tror bara på Mig Själv och min Suveräna Makt!

Jag tror bara på Mitt eget Totala Ansvar!

Jag tror bara på Min Egen Fria Vilja att Skapa Mitt Liv!

Jag tror bara på MIG och DIG och OSS som ETT och ALLT som FINNS!

Jag tror bara på Oss som Livets Upplevelse av Sig Själv!

Det skulle vara en ganska hänsynslös skapare som lät somliga av oss dö en långsam svältdöd eller bli våldtagna som små barn,medan andra får rollen som Bill Gates eller lever ett Liv fyllt med Kärlek och Glädje.

För mig blir Livet Meningslöst och Orättvist

Om det finns något utanför Mig Själv som styr det.

Om vi är brickor i en guds nyckfulla lek med sin skapelse.

Om ondskan finns och jag ständigt måste vara rädd och skydda mig från den.

Om Livet är förutbestämt av någon eller något.

Om det finns andra krafter som styr mina steg.

På sjätte dagen skapade Gudomen Mannen och Kvinnan till sin avbild, till skapande med fri vilja att skapa alla de upplevelser vi själva väljer att skapa. Och Gudomen förband sig att lydigt bifalla varje minsta önskan från vår sida (hur skulle vi annars kunna bli skapare med fri vilja), Vill vi uppleva ett Helvete så tillhanda hålls det, vill vi uppleva ett Himmelrike så får vi uppleva något som gör upplevelsen möjlig!

Allt som Är kan inte uppleva sig själv
utan att uppleva sin raka motsats.

Utan mörker kan vi inte uppleva Ljuset.

Varje upplevelse innehåller fröet till sin raka motsats.

Utan maktlöshet kan vi inte uppleva Makt.


Vi är inte individer.
Vi är Ett.
Vi är Allt som finns.
Vi är Gudomen - Skaparen.

Enbart då blir Livet Meningsfullt för mig.

Då blir varje upplevelse en Gåva.

Och det är mitt Ansvar
Att välja Gåvan
Att välja Makt eller maktlöshet.

Inget jag säger eller gör 

Kan skapa Makt åt den som är i maktlösheten.
Inget jag säger eller gör
Kan ge Mening åt den som är i meningslösheten.

Vi måste själva hitta vår Mening
och vår Makt.

Viktiga beslut

Jag har trott att Tro handlar om att finna Sanningen, men kanske handlar det om att fatta ett fåtal beslut.

Är Livet gott eller ont?
Tar Livet slut efter döden?
Har vi en fri vilja?
Är människan god eller ond i grunden?
Finns det brist?
...och kanske någon fråga till.

Hur vi väljer att svara på dessa frågor kommer att forma vår Verklighet. Vilka val vi än gör så kommer vi att uppleva saker som pekar på att det Är så.

Mina svar ser ut så här:

Livet är Gott! Jag ser mig omkring i naturen och ser att det inte finns någon ondska där. Visst äter djur och växter varandra, konkurrerar om sitt utrymme, men det är bara Livet som övergår i en ny form och varje organism har sin platsoch sin uppgift. Livet tycks för mig inte bara vara Gott, det är Vackert. Ingen ond Kraft hade kunnat skapa något så Fantastiskt som naturen.

Att vår fysiska kropps Liv tar slut efter döden det vet vi. Men vi vet också att Liv hela tiden övergår i nytt Liv. Vi är inte vår förgängliga kropp. För mig känns det naturligare att identifiera mig med mitt medvetande, den delen av mig som kan kalla sig för "Jag". Ingen forskare har lyckats hitta var i kroppen medvetandet sitter, eller om det ens är en del av kroppen. Vi kan så klart inte veta vad som sker med vårt medvetande efter döden. Men om jag väljer att se Livet som Gott så förutsätter det att vi lever vidare i någon form annars blir Livet bara Gott för vissa av oss.

Livet ter sig ganska meningslöst utan en fri vilja, i synnerhet eftersom vi har vårt medvetande. Visst kan Livet var enbart en oändlig serie samverkande funktioner, evolutionen en slump, men vad skulle evolutionen med vårt medvetande till då? Det tycks mig som den skulle klara sig bättre utan det.

Jag ser människan som i grunden God av flera skäl. Dels så skulle ondskans förekomst begränsa min fria vilja betydligt, det skulle förekomma situationer då jag inte har makten över mitt Liv och alltså inget Fritt val. Dels skulle en i grunden ond mänsklighet aldrig någonsin riskera sitt eget Liv för att t ex rädda ett barn som springer ut i trafiken, vilket vi gör rent reflexmässigt.

Nej det finns ingen brist, kanske kan vi inte få allt vi vill alltid men allt vi behöver tror jag nog att vi alla skulle kunna få om vi bara tillgodosåg basbehoven först innan vi skaffade oss vår "guldkant".

Nästa fråga vi kan ställa oss är leder dessa svar till det jag vill ha av Livet? Leder de till en Hållbar Värld i fred och Harmoni? Om ej, då är det dags att ompröva våra svar!

Vetenskap (6 Svärd)

Min vana trogen vänder jag på ordet. Vetenskap är att SKAPA VETANDE. Vetenskapen vill gärna tro att den besitter den absoluta sanningen om alltings beskaffande, men vad den i själva verket gör är att den skapar ett vetande sett ur et visst perspektiv. 

Alla vetenskapliga sanningar har, eller kommer att, förr eller senare omprövas. I grundskolan fick vi lära oss att atomen var uppbyggd av en kärna om given av elektroner enligt ett visst mönster, en "sanning" som fungerar ur de flesta perspektiv. Men så kom kvantfysiken och visade att trots att den modellen tycktes vara sann så var det i stället så att elektronerna var ett fällt av oändliga möjligheter utan någon särskild plats eller form. Man hade skapat ett nytt vetande. I framtiden kommer nytt vetande att skapas som visar att inte heller detta är sant, eller snarare att det utöver dessa "sanna" sanningar finns ytterligare sanningar ur ytterligare perspektiv.

Jag tror att den enkla sanningen är denna:
Den sanning vi skapar är sann - Det vi tror är sant är sant!

Så vår uppgift blir att skapa oss den sanning som gagnar det vi vill uppnå.
 
De flesta av oss är överens om att vi vill ha en värld i fred. Många har genom historien trott på "sanningen" att en stark krigsmakt är det som skapar fred. Verkar det fungera? Nej trots att vi i årtusenden har rustat så har vi ännu inte uppnått en värld i fred, trots att nästan alla önskar sig det. Kanske skulle vi i stället skapa en sanning som säger att jämt fördelade resurser skapar en värld i fred, och pröva om den gagnar vår önskan bättre!

Många är de "sanningar" som inte tycks gagna oss. Vetenskapen ger oss friheten att förkasta dessa och Skapa ett nytt Vetande som gagnar oss. Och när vi finner det låta Vetandet bli Vetskap.

Baksidan av Vetenskapen är att fastna i den beskrivning av världen som kommer utifrån, att blint tro på andras sanningar utan att pröva dem i oss själva och mot det vi önskar oss uppnå.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Makt eller offer

Vi har alla en tro på hur Livet och döden fungerar. Ingen har den absoluta sanningen, utan vi måste helt enkelt välja den tro som vi vill leva med, den tro som känns rätt i vårt hjärta. Vår tro blir den högre makt som vi underkastar oss. Vi kan kalla den högre makten för vad vi vill. Gud, Livet, Kraften, Vår livsplan, Ödet, Naturlagarna eller kanske till och med Slumpen, det spelar ingen roll.

Jag vill ha totalt ansvar för allt i mitt liv, för jag vill aldrig bli ett offer för ngn eller ngt, när jag inte väljer att vara det. Därför vill jag också ha makten i mitt liv. För att kunna ha all makt över mitt liv, så behöver jag tro på en allsmäktig högre makt som dessutom lämnar över all makt till mig, på någon nivå. Vi kan vara lika stora eller mindre än vår högre makt, men vi kan aldrig vara större. Därför måste jag tro på en allsmäktig högre makt om jag vill ha fullständig makt över mitt liv.

Tror jag på en sådan makt så innebär det att jag också tror att alla har den totala makten över sitt liv, vi har t o m makt att välja att inte ha ngn makt alls över vårt liv. Det innebär också att Alla skapar sitt liv på ngt plan.

Men ett liv som är fyllt av lidande? Vad är det för mening med det? Varför skapar ngn ett liv där de lever en kort tid som ett plågat och missbrukat barn t ex? Varför skapar ngn ett liv med kronisk smärta? Vad finns det för mening med det?

Jag vill se en mening med livet, jag vill tro att våra liv har ett syfte. Jag väljer att tro att vi är här för att uppleva Livet och Kärleken.

Men hur får jag ihop det med ett liv i lidande? Jag ser det så här:
Vi lever i en dualistisk värld, inget kan existera utan sin raka motsats. Utan mörker syns inte ljuset, utan sorg kan vi inte uppleva glädje etc. Men fortfarande är livet i lidande meningslöst för den som lever det. Varför välja ett sådant liv? Jag väljer att tro att den delen av oss som upplever är evig, att den delen lever flera liv och att vi inte alltid väljer att leva en viss upplevelse för vår egen skull. Jag tror att vi är ömsesidigt beroende av varandra för att skapa den upplevelse som gör det möjligt att uppleva Livet och Kärleken fullt ut. Jag tror att vi t ex kan välja ett liv som ett plågat och missbrukat barn för att föräldrarna ska kunna uppleva sorgen och smärtan i den upplevelse som det ger dem.

Varje upplevelse innehåller fröet till sin raka motsats. Vi kan välja att vända upplevelsen av maktlöshet till upplevelsen av makt, upplevelsen av sorg till glädje osv. Den tron ger också ett sådant liv en mening, det blir en gåva för att möjliggöra den största upplevelsen för ngn annan.

Livet som ett dataprogram

Livet är som ett stort data program, det finns programkod för ALLT som du i din vildaste fantasi kan tänka dig. Hela livet är ett fält av oändliga möjligheter.

Öppnar du ett program i en ordbehandlare ser det ut ungefär så här:
  B £ bB ƒ= bB  u 3ÀëMjP�UR¡ bB ƒÀ P‹
Rena grekiskan!

Men vi behöver inte förstå eller veta hur programmet fungerar. Det enda vi behöver veta är vilka knappar vi ska trycka på och hur vi trycker på dem. Om du använder en ordbehandlare så behöver du inte veta hur koden för fet text ser ut du behöver bara veta att det blir fet text om du trycker på knappen för fet text.

Likadant är det i livet, det enda vi behöver veta är hur vi trycker på knapparna. Vi trycker på knapparna med vår Tro, vårt Fokus, våra Önskningar och vår Intention.

Enbart vår Fantasi sätter gränserna och Fantasin sätter inga gränser, den vidgar dom!

Kanske är det vår fantasti som får Universum att fortsätta att utvidga sig.

Hyllning till olikheterna (av Sofia Elenäs)

Ännu en Vacker text och bild av Sofia Elenäs

Jag ser det som att det finns en mening med att vi människor är olika. Vi är delar i ett och samma varande, men vi har olika funktioner.

Om alla celler i en människokropp var identiskt lika skulle det inte kunna utvecklas en hel människa.

Varje cell har sin bestämda uppgift och funktion.
Så tror jag att även det universella varandet är uppbyggt.

Jag kan se och bli medveten om min funktion när jag lyssnar till mitt inre. Min medmänniska finner sin i sitt inre.

Närvaron i vårt innersta kallar jag Gud eller Kärleken.

Jag tror det är samma kärlek som talar till oss, men jag tror inte nödvändigtvis att det vi upplever är detsamma.

Vi är alla värdefulla delar och när vi litar på kärleken och respekterar och älskar varandra kan vi fungera och samverka i en gemensam "kropp".

Kärleken är den kraft som kan förändra världen!
Känn tillit till Kärleken! Tillåt Kärleken! 

[Sofia Elenäs]