BägarPrinsessan

Bägarprinsessan är som ett barn med full tillgång till alla Känslor och Leken. Ena stunden siter hon gråtande i ditt knä, i nästa stund springer hon skrattande ikring och leker på gräset. Känslor är något som bara är, en del av Livet som flödar genom henne, lika naturligt som svetten som rinner från hennes panna och hungern hon känner. Hon Älskar lika intensivt som hon Sörjer och Fantasin är lika Verklig som Verkligheten är Fantasifull. Möter hon en vattenpöl på sin vandring så funderar hon på vad man kan göra med den, kanske hoppa i den eller använda den som spegel att se på molnen i. För henne är hela Livet en Lek som hon nyfiket betraktar samtidigt som hon är med och regisserar det.

BägarPrinsessan är Förälskad i Livet och i pojken som hon möter på lekplatsen.

Hennes baksida varnar oss för att vara för stela, stänga in våra Känslor och glömma bort Fantasin och Leken.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

När slutade jga att klättra i träd? (av Jessica Persson)

 Text och bild lånad från Jessis fina blogg

Jag fyller snart 39 år.
Idag blåste det rejält ute och trädens grenar sträckte sig lockande efter mig.
De ropade: ”Kom och klättra upp, sitt en stund här uppe och njut av utsikten”.

När jag var liten älskade jag att klättra i träd.
Jag kunde sitta högt där uppe i björken på kullen i flera timmar.
När slutade jag klättra i träd och varför?

Kanske den mest intressanta frågan är, vad hindrar mig från att klättra upp där idag?
När jag känner efter så tycker jag ju fortfarande att det är roligt att klättra i träd.
Vad fick mig att sluta klättra…. när blev jag för stor för att klättra och leka?
Var det någon som sa till mig att jag var för stor, eller blev det bara bortprioriterat av
alla andra viktiga vuxensaker som behöver göras?

Jovisst jag leker massor med mina barn, men varför behöver jag barnen som någon
sorts ursäkt för att släppa taget om allt vuxet och bara ge mig hän i egen lust för lek?
Vad är det i mig som är så starkt begränsande att jag inte leker själv längre?
Varför känner jag fortfarande en brinnande längtan efter att leka?

Vi vuxna är experter på att leva antingen i det förflutna eller i framtiden.
Det förflutna återskapar samma resa om och om igen, och för framtiden oroar vi ihjäl oss.

Det enda vi behöver och vet är här och nu!
De bästa lärarna på här och nu är barnen.

Titta på ett barn som leker.
Totalt uppslukad av händelseförloppet i det som successivt fantiseras och leks fram.
Eller tyst och koncentrerad på något som skapas med kritor på ett papper.
Lek = Här och nu

Barn = Omogen
Vuxen = Mogen
Är det sant?

Barn = Lekfull
Vuxen = Ansvarsfull
Är det sant?

Nej jag vill vända på de där orden lite och tänker att om vi alla vuxna tillåter oss att vara tillräckligt omogna för att kunna se, att våra mogna barn är så klokt ansvarsfulla att hela tiden visa oss hur vi kan vara lekfulla vuxna och njuta av att vara här och nu…. då fanns det inte längre några problem, bara en värld full av möjligheter!!

Så nästa gång träden ropar på mig tänker jag lyssna på barnet inom mig som vill leka.
Leken är en del av mig som öppnar för att leva fullt ut här och nu.

Om jag har lust för och blir glad av att klättra i träd, så ska jag absolut klättra i träd!!

[Jessica Persson]

Leka våra lekar

Har haft en lång period när jag har varit trött på alla medvetna och omedvetna sociala spel både hos mig själv och andra, har inte behövt dem, och har mått ganska bra utan... meeen TRIST och meningslöst.

Men härom dagen så bara kände jag att det här kanske är vad allt går ut på, ett spännande spel, en lek. Livet som nyfiket Leker sina möjligheter bara för att uppleva.

Just nu känns det inte längre meningslöst, inget är "på allvar", bara en spännande lek.... och mest spännande är väl Kär-leken.

Vad vet väl vi egentligen? Vad är det som får oss att Älska?

Hur mycket är min längtan? Hur mycket är hormoner eller Våren? Blir jag kanske Kåt på din uppmärksamhet? Eller finns det ett Själsligt band?

Spelar det någon roll egentligen?

Huvudsaken är väl att vi Älskar och Respekterar varandra, Att vi vill varandra Väl och har roligt tillsammans!
Upplever varandra, Livet och Kärleken!

Lek Väl!

Vårdagjämning

Idag infaller Vårdagjämningen, det innebär att det idag råder balans mellan ljus och mörker. Idag är dag och natt lika långa.

Kanske är alla dagar lika, kanske spelar det ingen roll om det är den 20/3, den 9/10 eller den 6/5. Varje dag får den betydelse som vi ger den. Jag väljer att ge den här dagen en massa betydelse.

För mig är den här dagen början på odlingsåret, nu kan jag börja bereda jorden och göra den redo att ta emot frön och plantor. Nu kan jag börja att förkultivera de plantor som ska planteras ut senare. Nu är det tid att beskära de sista fruktträden.

Jag gör den är dagen till början på växandet både i det yttre och det inre. Min Kreativitet har vilat en tid, nu tänker jag låta den växa.

Detta är också en bra dag för att kolla hur det är med balansen i mitt Liv. Jag ser att jag behöver balansera Lek/Vila/Görande/Kreativitet. Eftersom jag just nu behöver stöd i detta så skapar jag ett schema där jag delar in den lediga tiden. Först på schemat kommer Leken, den ger mig kraft att gå vidare, därefter kommer Kreativiteten för det är den som jag vill ge mest energi just nu. Görandet följer därpå för att jag inte ska tappa bort det och sist på schemat har jag Vilan för den är lika viktig som de andra, får den inte sitt utrymme så blir det inte heller så mycket bevänt med de andra. Jag ser också till att lämna "fri tid" på mitt schema för utan den så kommer hela mitt jag att protestera och känna sig trängd i ett hörn.

Vad vill du låta Växa i ditt Liv?

Vad behöver du Balansera?

Som en tom målarduk

Livet är som en stor tom målarduk, som vi kan fylla med precis vilka fantastiska bilder vi vill.

Det är bara det att vi alla har med oss våra små sårade barn som längtar efter att bli sedda. De fyller vår duk med sina tags som skriker mot oss "Se mig!" Det gör det väldigt svårt att fylla duken med våra underbara skapelser. Målar vi över klottret så kommer det hala tiden nya tags.

För att kunna skapa vår Underbara värld, måste vi först låta våra små ledsna barn få sitta i knät, låta dom finnas, se dom och Älska dom.

Sedan kan vi tillsammans Leka fram bilderna, Leka fram Livet.

Migrän

Härom dagen hade jag migrän, numera händer det bara ca 2 gånger om året, och jag har väldigt "snäll" migrän.

Tidigare har jag förknippat migränen med prestationsångest, och eftersom jag upplever att jag till 99% har släppt den så tycker jag att jag är färdig med migränen.

Men då och då dyker den upp igen, så tydligen har den ngt mer att säga mig.

Jag fick mitt föranfall på eftermiddagen på jobbet, och kunde hålla den ngt så när i schack med alvedon.

På vägen hem kom jag och kollegan att prata om min mormor, av ngn anledning har jag aldrig förknippat henne med migränen tidigare, konstigt nog.

Jag och min mormor förstod varandra aldrig. Hon tillhörde Bibeltrogna Vänner, som så vitt jag förstår tycker att ha roligt och vara glad är en synd. Varannan söndag åkte vi till Mormor och åt söndagsmiddag, på vägen dit hade jag alltid huvudvärk. Faktiskt var sambandet så tydligt att jag redan som kanske 7 år gammal insåg att huvudvärken inte var ngt fysiskt, det handlade bara om mormor. Det är en fantastisk gåva som hon gav mig. Hela mitt liv så har jag aldrig trott att sjukdomar är ngt som drabbar mig utifrån. Jag har sedan dess förstått att sjukdomar kommer inifrån, att de har ngt att säga mig om mig själv och det som händer runt mig. Inget som jag är ett offer för utan ngt som jag själv kan läka om jag bara kan förstå vad de har att säga mig.

Nåväl, vi var alltså hos mormor på söndagarna, och på söndagarna skulle man helst inte leka, utan helst bara sitta tyst och lyssna på högmässan på radion. Det ville naturligtvis inte jag, jag ville ju leka. Där fanns en tramporgel som var jättespännande men att spela på den, var inte populärt, det fanns en låda med träklossar och lite stenkulor som vi kunde leka med på andra våningen, men jag minns att det var tråkigt att vara hos mormor. Mormor hade också alltid en skål med kolabönor eller polkagrisar som jag alltid åt upp det mesta av, förmodligen var det inte särskilt uppskattat att jag åt upp allt. Intill deras hus fanns också ett flerfamiljs boende, med en alltid lika tom lekplats. Uppvuxen på landet så var en lekplats ngt väldigt spännande för mig. Dit ville jag gå och leka, men det fick jag inte, dels var det deras lekplats, och dels var det söndag, och då skulle man inte leka.

Kort sagt mina behov respekterades inte och jag fick inte vara jag, jag fick inte vara barn.

Stort eller litet trauma, det vet jag inte, men det finns här nu och det är jag tacksam för för då kan jag hela det. Och så klart att mormor ska förlåtas, i sinom tid, jag vet att hon gjorde sitt bästa, men först ska jag vara arg och ledsen en stund :/

Louise L. Hay säger: Migrän = Ovilja mot att bli pådriven. Motstånd mot livets flöde. Sexuell rädsla.

Har ju känt att jag är väldigt frisk i min sexualitet, men det mormor förnekade mig var ju Leken och Lusten, och att vara Jag (Lek och Lust är också väldigt mkt vad man är som barn).

Leken, Lusten, Passionen, Kreativiteten och Sexualiteten är för mig olika aspekter av samma sak.

Och ja, jag fick inte vara den jag var, den jag var var "fel" Har känt att det var detta det handlade om men kunde inte förstå hur.

………….

Är så lycklig nu! ♥

Tacksam för mormor, tacksam för migränen, tacksam för den process jag genomgått i detta, med Vänners hjälp ♥

Vi föds färdiga.
Som barn är vi bara
Kärlek, Lek, Närvaro.
Vi ÄR!

Min mormor tillät mig inte att vara
något av detta,
inte ett endaste dugg,
hemma kunde de i alla fall säga
"Gå ut och lek!"
Då var jag lite av det jag var
Men hos mormor fick jag inte FINNAS alls

Det blev så tydligt i detta
att jag inte kan vara någonting
INGENTING!
annat än det jag är
för då finns jag inte

Den vi är kan inte vara FEL
för då finns vi inte

Jag finns alltså är jag RÄTT
JAG ÄR

Det vi vill kan aldrig vara fel
för det är den vi är

Så länge vi gör vad vi vill
kan vi inte göra fel
och det kan inte vara fel
med ngt som vi inte gör
om vi gör vad vi vill

Görandet är en process
som skapar det vi vill
gör det möjligt
INGET annat

Den viktigaste relationen

Tidigare publicerad den 6/11-10 på Sigges radioteater

Den viktigaste relationen upplever jag är den med oss själva. Men för att komma Nära oss själva behöver vi komma Nära andra människor. Alla möten är viktiga på vägen hem till oss själv. Men det är de verkligt Nära mötena som för oss Närmast oss själv.

En Nära relation tar tid att bygga upp, det tar tid att lära känna varandra, och sakta steg för steg komma Närmare och Närmare varandra, steg för steg. Jag tror det är detta som gör våra parrelationer så viktiga. Visst kan vi komma mkt Nära i kortare tillfälliga möten. Det behöver inte ens vara ett fysiskt möte för att mötet ska bli Nära och viktigt, det kan räcka med ett ord i en bok.

Men för en Verkligt Nära relation behövs alla våra delar. Vi behöver komma Nära intellektuellt, känslomässigt, fysiskt, och själsligt. Kanske är det också så att vår lust har en mkt viktig roll att spela för att ta oss Närmare varandra.

En god vän som är uttalat polyamorös, utryckte för ngn tid sedan att hon använde sexualiteten för att komma Nära människor. Jag förstod det inte då. För mig är den sexuella lusten ngt som föds ur Närhet inte tvärt om. Men plötsligt fick jag insikten att det ena utesluter inte det andra.

Det är som ett hjul som snurrar, med fem ekrar. Ett intellektuellt möte kan föra oss känslomässigt Närmare, vilket i sin tur för oss Närmare varandra själsligt, som för oss Närmare fysiskt, som för oss Närmare känslomässigt, som för oss Närmare i lusten, som för oss Närmare själsligt, som för oss Närmare intellektuellt etc. I vilken ordning som helst. Så länge det inte är alltför stor obalans snurrar hjulet på jämt och fint, men om ngn av ekrarna saknas så uppstår obalans och hjulet slutar snurra eller snurrar ryckigt och illa.

Jag har t ex. varit med om Fantastiska intellektuella möten på nätet, som skapat en känslomässig Närhet, men då vi kommit fysiskt Nära varandra har ngt fattats och det har blivit platt fall. Och jag har varit med om relationer där ngn av delarna har halkat efter, där Närheten på ngt område har minskat kanske genom att den ene parten utvecklats på detta område. Och relationen har slutat snurra, eller t o m börjat snurra baklänges, med mindre och mindre Närhet på alla plan.

Lusten behöver inte nödvändigtvis uttryckas sexuellt, den kan också yttra sig som lek. Men jag förstår min väns yttrande idag. Och tror att jag ska öppna mig för möjligheten att släppa in lusten i fler möten. Kanske som lek, kanske som sexualitet.

Allt hänger ihop, ju Närmare jag kommer ngn desto Närmare kommer jag mig själv, desto Närmare kommer jag Livet, Kärleken och det Gudomliga. Därför för varje möte mig närmare det Gudomliga.

Leken

 Tidigare publicerad på Facebook Augusti '10 

Leken
Är inte för mig

Lekte
Gjorde jag
Själv
När jag var
Ensam
Och ledsen

För att slippa
Känna
Så mycket

I leken
Med många
Har jag oftast
Känt mig
Utanför
Och ensam