Översteprästinnan

För mig utgör Översteprästinnan personifieringen av Moder Jord, Det är hon som genomför det rituella Hieros Gamos, det gudomliga äktenskapet/samlaget, tillsammans med Fader Himmels personifiering. Hon representerar, moderlighet, näring, skaparkraft, och kvinnlighet. Hon är den Kvinnliga aspekten av oss själva och av Livet.

Översteprästinnan talar därför om att vi ska bejaka våra kvinnliga sidor, sådant som Omhändertagande både känslomässigt och fysiskt, Kreativitet, Känslorna och Empatin. Ur henne föds vi, hon när oss och tar hand om oss, hela livet kommer vi att vara Moder jords barn.

Baksidan av Översteprästinnan påminner oss om att inte glömma bort den kvinnliga aspekten av oss själva och Livet. Vår navelsträng till Moder Jord kan vi aldrig klippa.

Hon varnar oss för att glömma och vanvörda vårt ursprung, "Av jord är du kommen..." och jord skalla vi alltid vara. Har vi glömt bort Verkligheten, Livet? Har vi glömt bort att vi i slutänden är och alltid kommer att vara beroende av jorden och hennes resurser för vår överlevnad? Oavsett vilka tekniska framsteg vi gör så måste vi alltid näras av Moder Jord. Vi måste vara rädda om henne för vår egen skull!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Du är Solen!

Föreställ dig att du är Solen, och du är allt som finns. Det enda som finns är oändlig Värme och Ljus.

Du kan veta att du är Värme och Ljus, men du kan inte uppleva det, för det finns inget annat.

Föreställ dig nu att du vill uppleva Värmen och Ljuset, och du kommer på ett sätt att göra det. Du drar dig samman så ett tomrum uppstår runt dig, så delar du dig och kastar ut mindre bitar av dig i tomrummet. De bitarna är fortfarande du, men ute i tomrummet svalnar de och slocknar. De blir till planeterna i solsystemet.

Planeterna snurrar och den sida de vänder från Solen upplever kyla och mörker, men nu kan de också uppleva din värme och ditt Ljus, på den sida de vänder mot dig. När mörkret och kylan finns blir det plötsligt möjligt att uppleva Värmen och Ljuset.

Föreställ dig nu att du är Gudomen/Skaparkraften, och du är allt som finns. Du är Kärlek, och det enda som finns är oändlig Kärlek.

Du kan veta att du är Kärlek, men du kan inte uppleva det, för det finns inget annat.

Föreställ dig nu att du vill uppleva Kärleken, och du kommer på ett sätt att göra det. Du drar dig samman så att ett tomrum uppstår runt dig, så frigör du mindre bitar av dig och släpper ut dem i tomrummet. De bitarna är fortfarande du, men ute i tomrummet glömmer de det. De blir till allt Liv.

Borta från dig så upplever bitarna avsaknaden av Kärlek, men i mötet med andra delar av dig känner de igen dig, De känner igen Kärleken och kan uppleva den.

Ingenting kan upplevas utan dess motsats.

Utan mörker syns inte ljuset. Utan ljud hörs inte tystnaden. Utan kylan kan vi inte känna värme. Utan där finns det heller inget här. Utan nere inget uppe.

Utan dömande kan vi inte uppleva villkorslöshet. Utan sorg kan vi inte uppleva glädje. Utan utanförskap kan vi inte uppleva gemenskap. Utan döden kan vi inte uppleva livet. Utan ovisshet kan vi inte uppleva tillit. Utan osäkerhet kan vi inte uppleva trygghet. Utan rädsla kan vi inte uppleva mod.

Utan frånvaron av kärlek kan vi inte uppleva kärlek.

Kärleken är fortfarande allt som finns, och det vi är.

Men när vi glömmer bort det, så kan vi uppleva allt det andra som gör det möjligt att åter uppleva Kärleken.

Börja glöda igen av Värme och Ljus.

Och komma ihåg att vi är Kärlek!
♥